Vinterföräldrar 22/23

[Johanna1988]

Sån skön känsla när de äntligen går upp! Vi var också inne på sjukhuset flera vändor och idag på BVC kunde vi äntligen konstatera att bebis kommit upp i födelsevikt igen, 16 dagar gammal.

åh vad skönt! ja det tär allt lite, och hade hon inte gått upp idag hade vi blivit inlagda..

 

[Nordthor]

@Johanna1988 visst har du hundar som kräver lite mer aktivering? Tänkte höra hur du/ni löst det här i början med bebis? Alltså raatning och aktivering av hund. Vi har en Malle som nu gått och skrotat i tre veckor. Sambon tränar honom när han är ledig men jag har knappt kommit igång med våra dagliga promenader. På morgonen är det oerhört segt nu för tiden och den stackars hunden kommer knappt utanför trädgården innan lunch. Har otroligt dåligt samvete! Nu har det iof bara gått lite mer än tre veckor men ändå, är otålig!

Någon annan med brukshund som har något tips/trix/tillfällig lösning?

 

[Johanna1988]

@Johanna1988 visst har du hundar som kräver lite mer aktivering? Tänkte höra hur du/ni löst det här i början med bebis? Alltså raatning och aktivering av hund. Vi har en Malle som nu gått och skrotat i tre veckor. Sambon tränar honom när han är ledig men jag har knappt kommit igång med våra dagliga promenader. På morgonen är det oerhört segt nu för tiden och den stackars hunden kommer knappt utanför trädgården innan lunch. Har otroligt dåligt samvete! Nu har det iof bara gått lite mer än tre veckor men ändå, är otålig!

Någon annan med brukshund som har något tips/trix/tillfällig lösning?

Jo det dålig samvetet känner man igen. Har två, men tiken är 12 så hon fixar att gå och skrota rätt länge. De är hos mina föräldrar nu, för det är som du säger, jag har liksom inte ens orkat ta lite längre promenader. de får väl i princip nästan ingen mental stimulans, men pappa går mycket och långt, iaf en mil varje/varannan dag. Sen har jag en träningskompis som tagit honom iaf kanske en dag i veckan, och det kommer hon göra under mars med ( ). När vi hämtat dem sen så har en kollegas dotter erbjudit sig att iaf ta några långpromenader med dem (så kan jag fokusera på träningen men ändå veta att e kommer ut). Men det är ett jäkla pussel. Nån föreslog att göra sig av med dem nu när man fått barn, men alltså, det är mitt största intresse, så det finns liksom inte på kartan, det får bli pussel och dåligt samvete just nu...

Men ni har ingen träningskompis som kan hjälpa till lite i nuläget?

 

[Johanna1988]

Den smärtan är vidrig! Multimamkompresser tyckte jag var bäst. Klipp dom på mitten så räcker dom längre. Det står på dom att dom kan användas typ en halvtimme, men min BVC tipsade om att ha dom på hela tiden, vilket gjorde underverk. Det gör mindre ont när inga hårda skorpor slits av.

Tipsar också om amningsmottagning, kompetensen på BB är tyvärr väldigt varierande. Jag bad typ alla om hjälp och alla sa att det såg fint ut, men ändå fick jag sår. En fattade att det var nåt som var fel och remitterade till amningsmottagningen. De höll inte med om att det såg fint ut och hjälpte mig korrigera så att det blev bättre. (I mitt fall beror det på att mina bröstvårtor pekar mer utåt än de flestas, så den position på bebis som normalt är rätt är fel för mig.)

Nu har jag haft på kompresserna på hela tiden och de har faktiskt hjälpt! Så tänker att har det onda inte gått över nästa vecka, eller kommer tillbaka, ska jag försöka få tag i amningsmottagning, för som sagt, BB tyckte bara allt såg bra ut...

 

[Nordthor]

Jo det dålig samvetet känner man igen. Har två, men tiken är 12 så hon fixar att gå och skrota rätt länge. De är hos mina föräldrar nu, för det är som du säger, jag har liksom inte ens orkat ta lite längre promenader. de får väl i princip nästan ingen mental stimulans, men pappa går mycket och långt, iaf en mil varje/varannan dag. Sen har jag en träningskompis som tagit honom iaf kanske en dag i veckan, och det kommer hon göra under mars med ( ). När vi hämtat dem sen så har en kollegas dotter erbjudit sig att iaf ta några långpromenader med dem (så kan jag fokusera på träningen men ändå veta att e kommer ut). Men det är ett jäkla pussel. Nån föreslog att göra sig av med dem nu när man fått barn, men alltså, det är mitt största intresse, så det finns liksom inte på kartan, det får bli pussel och dåligt samvete just nu...

Men ni har ingen träningskompis som kan hjälpa till lite i nuläget?

Det kanske bara är pussel och dåligt samvete som gäller nu. Har min tilltro till att vi inom kort kan skapa lite rutiner som innefattar både hund och bebis. Att göra sig av med hunden känns ungefär lika rimligt som att göra sig av med eventuella storasyskon till barnet nämligen . Tur att vår hund inte börjat hitta på egna uppgifter inomhus iaf. Han har liksom funnit sig i situationen men jag tycker att det är fruktansvärt att se honom traska runt bara. Får väl bara ge det tid. Vi har inga tränungskompisar som skulle ge sig på att ta honom tillfälligt. Vi körde lite sök och markering i morse. Första sedan förlossningen. Det kändes okej iaf men långt ifrån tillräckligt

 

[tomte]

Jaha, då kommer min (väldigt försenade) förlossningsberättelse här också. Tog sin lilla tid att skriva på mobilen

Spoiler

Ja, pga första barnet och det faktumet att hon beräknades att bli lite mindre än snittet så fick jag inte gå över tiden mer än en vecka så den 23 dec ringde jag in för igångsättning och kl 10 fick vi ok på att åka in. Vi var inskrivna och klara kl 11, men det dröjde fram till kl 13 innan de hann undersöka mig och då visade det sig att min kropp inte var det minsta inställd på förlossning 2 cm tapp kvar och inte det minsta öppen så det kunde lika bra varit flera veckor kvar som läkaren så snällt uttryckte det. Det blev därför piller som igångsättnings metod för att försöka få igång kroppen ordentligt först. Ett piller varannan timme och max 8 piller innan jag var tvungen att ta en paus så det var så vi spenderade vår lillejul. Julfilmer och uppesittarkväll på sjukhuset med ett litet piller som skulle sväljas varannan timme. Klockan 23 hade fortfarande ingen hänt och sängen på prenatalen var inte riktigt gjord för en man på över 190cm och 100kg så jag sa till sambon att åka hem och sova ordentligt för att kunna stötta mig ordentligt när det behövdes. Han gick motvilligt med på det sålänge jag lovade att ringa om han skulle komma in igen (vi bor ca 20 min körning från sjukhuset och utan risk för köer). Så han åkte hem och vid midnatt tog jag mitt sista piller och om inget hände då va planen att jag skulle sova ordentligt hela natten och sen skulle vi börja om dagen efter istället för att fortsätta väcka mig under natten. Vid 01.30 vaknade jag av lite molvärk men va inte riktigt säker på vad det var så jag gick på toa (utifall det gav mig värken) och somnade om igen. Vid 03 va det ingen tvekan längre dock, då vaknade jag av smärtan och började knalla rundor lite i mitt rum och känna på det lite så jag kunde försöka hitta ett sätt att hantera det på men valde vid 03.30 att be om smärtstillande så jag kunde få sova lite till. Fick den klassiska två Alvedon och en Ipren men även en spruta morfin för att få lindring innan pillerna började verka. Kommer inte ihåg hur öppen jag va här, men jag kommer ihåg att jag tyckte det va orimligt lite för den smärtan jag hade iaf

Vid 06 vaknade jag igen, och nu började det bli jobbigt med smärtan så jag frågade om mer smärtlindring men det kunde de inte ge så de undersökte mig och då va jag nästan 6 cm öppen och de skulle se om jag kunde flyttad till förlossningen istället. Arg som ett bi blev jag när de sa nej till mer smärtlindring och jag har meddelanden som sambon fick där jag kallade dom inkompetenta idioter så humöret va inte på topp precis då . Det tog nästan två timmar till innan jag blev flyttad till förlossningen men när jag väl kom dit fick jag testa lustgas och det hjälpte lite så det var skönt och 20 min senare gick vattnet så nu tänkte vi ju att "Yes, nu börjar det närma sig lite". Snackade med sköterskorna mellan värkarna och vi snackade om att det skulle bli mysigt att nog kunna kolla Kalles julafton med bebisen bredvid en och sånt, men tji fick jag. Vid 10 va jag nästan 8 cm öppen, men värkarna var oregelbundna och på tok för korta så för att inte tappa momentum togs beslutet att sätta mig på ett värkstimulerande dropp. Droppet funkade bra för att öka styrkan och korta tiden mellan värkarna, men de va fortfarande för korta. Efter några timmars slit med lustgas (som jag periodvis blev illamående utav) och en fantastisk sambo som testade allt sköterskorna visade honom han kunde göra för att hjälpa mig, så hade jag så ont och va så trött att de ringde narkosläkaren så jag kunde på epidural. Ca en halvtimme blev beskedet och då fick jag lite jävlar anamma och tänkte att det skulle jag ju klara utan att gnälla med allt det stöd jag hade där inne. Så jag kämpade på med lustgasen och sköterskorna och sambon hjälpte mig på alla sätt de bara kunde. Efter vad som kändes som en evighet började det bli för mycket för mig och här någonstans vet jag att jag började gråta och säga att jag inte skulle klara det så de ringde igen (medans sambon stöttade) och efter ett litet tag kom äntligen narkosläkaren. Vid det här laget var värkarna väldigt täta och intensiva men fortfarande korta, så narkosläkaren fick det lite jobbigt med att ha tillräckligt mycket tid jag kunde sitta så hon kunde sätta den, men vi löste det och tack och lov satt den rätt direkt. Nu va klockan runt 14 och läkaren tyckte att jag behövde få vila lite så hon stängde droppet och så sov jag och mannen i 1,5h. Jag fick efteråt veta att det hade tagit över 1,5h för narkosläkaren att kunna komma upp så sambon va impad över hur länge jag klarade det utan att gnälla

Vid 15,30 väckte de oss för då hade värkarna börjat avta för mycket så de ville dra igång droppet igen och nu började cirkusen på riktigt. Droppet ökades, värkarna ökades i intensitet och intervall, men fortfarande korta. Så då höjdes droppet mer, värkarna kom ännu tätare och ännu starkare men fortfarande för korta. Här fick de fylla på min epidural för det började göra riktigt ont igen och vad händer då tror ni? Jo, klassiska biverkningen av epiduralen så värkarna blir oregelbundna igen Hela tiden mår busungen bra, så det är aldrig något fara med henne, men de börjar bli lite oroade för min ork så de pumpar på ordentligt med droppet och vid 17 börjar värkarna få rätt längd för att kallas krystvärkar men de är fortfarande oregelbundna. Vi börjar testa en massa olika ställningar och krystar 1-3 ggr per ställning för att se hur jag, min kropp och ungen reagerar på det, men inget händer. Efter 40 min krystande till och från i olika ställningar så är värkarna fortfarande oregelbundna och inga större framsteg hade hänt när det gällde att få ut busungen så jag hör dom prata om sugklocka för att få lite extra hjälp när värkarna väl kom. Sugklocka var något jag verkligen ville undvika så jag frågade om vi kunde försöka en sista gång men att jag krystade så länge jag bara orkade och helt enkelt bara struntade i om värken va över eller inte. De trodde inte det skulle funka, men absolut kunde vi testa så länge jag inte började krysta förrän en värk började så jag fick den hjälpen iaf. Givetvis hade epiduralen börjat släppa igen vid det här laget så jag hade sjukt ont, haft värkar i 16 timmar och inte ätit på nästan ett dygn men här kickade äntligen biologin in för jag krystade så in i bomben och äntligen började hon flytta sig ordentligt så 17.53 kom vår älskade fina friska flicka ut utan några hjälpmedel.
Två tryck senare på magen så kom moderkakan också och tösen tog bröstet direkt så det var skönt. För mig så blev det en djup grad 2 bristning som fick sys samt två andra hematom (typ blåmärken) som de höll lite koll på och det tog 11h innan jag kunde kissa själv så de fick tömma min blåsa några gånger, men efter en förlossning så va det liksom inte några problem att de fick gå ner i min ihopsydda och blödande Fiffi för att hjälpa mig att kissa

Summa summarum:
Min kropp är visserligen inte skapt för att skapa en graviditet (behöver ju IVF för att bli gravid), och den verkar inte vara så himla sugen eller samarbetsvillig när det gäller att faktiskt föda barnet, men att vara gravid är jag iallafall jäkligt bra på och det är man ju betydligt längre så man får se det så helt enkelt

 

[Johanna1988]

Det kanske bara är pussel och dåligt samvete som gäller nu. Har min tilltro till att vi inom kort kan skapa lite rutiner som innefattar både hund och bebis. Att göra sig av med hunden känns ungefär lika rimligt som att göra sig av med eventuella storasyskon till barnet nämligen . Tur att vår hund inte börjat hitta på egna uppgifter inomhus iaf. Han har liksom funnit sig i situationen men jag tycker att det är fruktansvärt att se honom traska runt bara. Får väl bara ge det tid. Vi har inga tränungskompisar som skulle ge sig på att ta honom tillfälligt. Vi körde lite sök och markering i morse. Första sedan förlossningen. Det kändes okej iaf men långt ifrån tillräckligt

Jag tror inte de har djur som säger så lättvindigt att man ska göra sig av med dem

Men jag har lite accepterat att det får vara som det är just nu, att vi får landa lite, så kommer rutinerna med hundträningen funka igen med. Så länge han inte förstör huset för mina föräldrar just nu är jag nöjd

 

[Ingela_S]

Idag har vi varit på babyrytmik för första gången. Lilltjejen blev förtjust i mamman som satt bredvid mig och skrattade mest åt henne, men lite kul var det att sjunga och göra rörelser också. Kanske mest underhållande för oss föräldrar i denna åldern dock.

 

[tomte]

Idag har vi varit på babyrytmik för första gången. Lilltjejen blev förtjust i mamman som satt bredvid mig och skrattade mest åt henne, men lite kul var det att sjunga och göra rörelser också. Kanske mest underhållande för oss föräldrar i denna åldern dock.

Vad kul att höra vad du tyckte om det. Själv har vi inte testat några barngrupper ännu för de tenderar att vara för tidigt på fm för oss, men hittat på en massa annat istället. Första turan gjordes i helgen tex

Haft min återkoll idag också, men va mest snack om busungen iom att jag inte kände att något behövde kollas eller skulle ha preventivmedel. Bara att höra av sig om man skulle ångra sig senare liksom, men för stunden är jag ok. De få sakerna som existerar försvinner förhoppningsvis allt eftersom bäckenbotten blir starkare och starkare igen

 

[Nordthor]

Idag släpptes denna nyblivna morsan ut i skogen . Gör underverk för måendet.

 

[Ingela_S]

Vad kul att höra vad du tyckte om det. Själv har vi inte testat några barngrupper ännu för de tenderar att vara för tidigt på fm för oss, men hittat på en massa annat istället. Första turan gjordes i helgen tex

Haft min återkoll idag också, men va mest snack om busungen iom att jag inte kände att något behövde kollas eller skulle ha preventivmedel. Bara att höra av sig om man skulle ångra sig senare liksom, men för stunden är jag ok. De få sakerna som existerar försvinner förhoppningsvis allt eftersom bäckenbotten blir starkare och starkare igen

Ja, det där med tider är ett aber. Idag fick jag ställa väckarklockan för att kunna gå hemifrån kl 9.30. Så tjejen åt frukost kl 8, tvärvägrade påfyllning kl 9 och var istället svinhungrig när rytmiken slutade kl 10.30. Men det var kul, absolut. Kanske mest för att man kom ut ur sin egen lilla bebisvärld och fick testa på en situation där man inte styr över allt själv. 11 bebisar var vi och alla blev hungriga vid olika tider.

 

[Nordthor]

Ja, det där med tider är ett aber. Idag fick jag ställa väckarklockan för att kunna gå hemifrån kl 9.30. Så tjejen åt frukost kl 8, tvärvägrade påfyllning kl 9 och var istället svinhungrig när rytmiken slutade kl 10.30. Men det var kul, absolut. Kanske mest för att man kom ut ur sin egen lilla bebisvärld och fick testa på en situation där man inte styr över allt själv. 11 bebisar var vi och alla blev hungriga vid olika tider.

Håller med om detta. Bvc klockan 9.15 idag var helt klart en rysare .

 

[tomte]

Ja, det där med tider är ett aber. Idag fick jag ställa väckarklockan för att kunna gå hemifrån kl 9.30. Så tjejen åt frukost kl 8, tvärvägrade påfyllning kl 9 och var istället svinhungrig när rytmiken slutade kl 10.30. Men det var kul, absolut. Kanske mest för att man kom ut ur sin egen lilla bebisvärld och fick testa på en situation där man inte styr över allt själv. 11 bebisar var vi och alla blev hungriga vid olika tider.

Haha ja men lite så jag tänker också. Nu börjar tösen vakna lite tidigare om dagarna så snart kanske man kan joina på något, men än så länge så håller vi oss till våra egna dagar. Blev en promenad längst vattnet i Hbg idag i solen, det var magiskt

 

[tomte]

Håller med om detta. Bvc klockan 9.15 idag var helt klart en rysare .

Huh! Inser hur bortskämd jag nog är som har en BVC sköterska som jag kan byta tid med via sms på kort varsel. Blir aldrig några tider innan kl 11 längre

 

[Pratsch]

Ja, det där med tider är ett aber. Idag fick jag ställa väckarklockan för att kunna gå hemifrån kl 9.30. Så tjejen åt frukost kl 8, tvärvägrade påfyllning kl 9 och var istället svinhungrig när rytmiken slutade kl 10.30. Men det var kul, absolut. Kanske mest för att man kom ut ur sin egen lilla bebisvärld och fick testa på en situation där man inte styr över allt själv. 11 bebisar var vi och alla blev hungriga vid olika tider.

Håller med om detta. Bvc klockan 9.15 idag var helt klart en rysare .

Huh! Inser hur bortskämd jag nog är som har en BVC sköterska som jag kan byta tid med via sms på kort varsel. Blir aldrig några tider innan kl 11 längre

Åh jag minns att jag när storebror var bebis ofta låg kvar i sängen till 10-11 på morgonen. Nu är jag glad om jag får sova till klockan 6 innan det står en pojke i dörren och tycker att vi ska gå upp nu

 

[nejlica]

Sena mornar blir det här med, hänvisar till bilden!

Får se när vi får iväg storasyster till förskolan ( just nu går det magsjuka, annars hade vi tänkt skicka dit henne) då behöver hon vara där vid nio, så då kanske det blir lite ordentligare rutiner.

 

[tomte]

Precis lagt in en ansökan om förskoleplats till nästa år. Galet tidigt och sjukt att tänka på, men vill verkligen få in busungen på en specifik avdelning här i byn så tänkte att det kan ju inte skada liksom

 

[Waco]

Sovmorgon? Vad är det? Jag får oftast inte sova något efter kl 05.... Möjligen slumra lite mellan att lillebror somnar om, medan storasyster ser på tv och innan jag orkar släppa ut hästarna (senast kl 07). Lillebror gör dock oftast kväll vid 22 så brukar kunna skrapa ihop ca 5, ibland 6, timmars sömn per natt . Och någon sömn på dagen blir det inte med en aktiv 3åring hemma

 

[nejlica]

Precis lagt in en ansökan om förskoleplats till nästa år. Galet tidigt och sjukt att tänka på, men vill verkligen få in busungen på en specifik avdelning här i byn så tänkte att det kan ju inte skada liksom

Oj, vet inte ens om det går att ansöka så tidigt här Har för mig att det som tidigast gick att ställa storasyster i kö tre månader innan vi ville att hon skulle börja. (Hann dock aldrig ställa henne i kö ens, fick oväntat jobb tidigare än planerat, ringde och bad om en plats "helst igår" och fick plats på typ en vecka )

 

[Dorinda]

Hör måste man ställa när de är tre månader för att ha en rimlig chans att få plats.
Pratade med en pappa igår. De hade velat börja i Januari, nu blev det maj för först då de fick en rimlig plats