Nä, hon är rätt oförarglig så hon får vara kvarHaha men vad jobbigt med en sån! Du har inte funderat på att byta? Vi har en helt fantastisk lite äldre dam som kan typ allt. Vill typ fråga henne mer än vad vi behöver ibland bara för det.
Lille H har barnläkare bland sina mor/farföräldrar, och har dessutom lite egna läkarkontakter pga en grej så jag har många andra att fråga när det varit något. Er dam låter dock mysig!Jag ger inga råd, men jag åkte till Polen på konferens för att föreläsa när min dotter var 8 veckor. Tänkte först ta med henne och pappan men mässlingen härjade rätt mkt i Europa då, så vi lär bli eftersom hon inte fått vaccin. Det gick jättebra, jag var borta 3 nätter. Jag tror att hon och pappan fick ett starkare band av att de var mycket ensamma när hon var pytte eftersom jag jobbade en del.
Vad skönt. Jag är fortfarande själaglad för vår BVC-sköterska som med pondus förklarade att man gör som man vill och vad som funkar. Hon lärde mig i övrigt en av de sakerna jag haft mest nytta av i mitt föräldraskap; inga barn som växer någorlunda som de ska svälter ihjäl så länge man erbjuder mat. Vilket ju är rimligt men som jag fortfarande som mamma till en snart tre-åring som inte är undernärd alls behöver påminna mig om.
Tycker du resonerar klokt! Har själv åkt iväg på olika saker sedan äldsta var liten, första gången jag var borta över natt var på möhippa när han var fyra månader. (Han var en skrikig bebis som knappt sov , så att ta med var inte ett alternativ.) Utöver att jag har behövt det kan jag se hur det gynnat relationen mellan sonen och pappan, och vi har tex haft väldigt få issues där vårt barn varit mammig/pappig och den andre inte dugt. Jag tror jag tänkte på mitt barn minst en gång i minuten den första gången jag var borta, och tjatade eventuellt hål i huvudet på mina vänner
men vi överlevde båda två. 
Jättebra svar tycker jag!Det finns ingen evidens för att bebisen får magknip av det vi äter, även om vissa påstår sig se samband. Proteiner passerar över, dvs mjölkprotein, ägg, soja, osv men inte choklad, jordgubbar, chili, kolsyra och vad som mera brukar nämnas. Så njut du av rabarber och förutsätt att det kommer gå bra tills motsatsen eventuellt bevisas
Kanske inte riktigt svar på din fråga, ber om ursäkt för det men jag blir så ledsen när jag ibland hör om kvinnor som undviker lök, kryddor, choklad och annat i flera månader helt i onödan bara för att någon sagt att det "får" de inte äta när de ammar
Jag kommer fortsätta med den inplanerade rabarberfrossan, tack!Det låter klokt. Jag är kanske en dålig mamma, men jag har inte riktigt haft de där känslorna av att gå sönder när jag är utan mitt barn. Sannolikt för att hon och pappan hade varit så mycket ensamma redan när hon var liten (hur mycket mindre man nu kan vara efter 8 v
) och vi hade lite omvända roller jämfört med många andra där han var hemma mer hennes första halvår (och mer överlag). Det finns ingen evidens för att bebisen får magknip av det vi äter, även om vissa påstår sig se samband. Proteiner passerar över, dvs mjölkprotein, ägg, soja, osv men inte choklad, jordgubbar, chili, kolsyra och vad som mera brukar nämnas. Så njut du av rabarber och förutsätt att det kommer gå bra tills motsatsen eventuellt bevisas
Kanske inte riktigt svar på din fråga, ber om ursäkt för det men jag blir så ledsen när jag ibland hör om kvinnor som undviker lök, kryddor, choklad och annat i flera månader helt i onödan bara för att någon sagt att det "får" de inte äta när de ammar
Jättebra svar tycker jag!
Det låter klokt. Jag är kanske en dålig mamma, men jag har inte riktigt haft de där känslorna av att gå sönder när jag är utan mitt barn. Sannolikt för att hon och pappan hade varit så mycket ensamma redan när hon var liten (hur mycket mindre man nu kan vara efter 8 v
Nu har vi inte facit alls, det kan man väl inte ha förrän dom är 25-30 och man får svart på vitt vad psykologräkningen gick på, men du tänker helt rätt tror jag. Tänk vd kul du ska ha
Astöntigt jag vet.Jag tycker inte alls kan är en dålig mamma som kan ha kul utan sin bebis, jag tror att jag kommer ha superkul också. Oj vad jag ska passa på att dricka champagne. Just nu har jag bara inte vant mig vid att hon är utanför min egen kropp så när hon sover i ett annat rum sitter jag och tittar på bilder på henne på telefonen
Anknytningen är ju absolut viktig och påverkar även som vuxen men jag tror det krävs betydligt mer än föräldrar som ibland sover borta, i ett annars tryggt och kärleksfullt hem, för att nåt ska börja svaja.
Finns väl inget astöntigt över det. Det gör jag fortfarande efter 3 årJag tycker inte alls kan är en dålig mamma som kan ha kul utan sin bebis, jag tror att jag kommer ha superkul också. Oj vad jag ska passa på att dricka champagne. Just nu har jag bara inte vant mig vid att hon är utanför min egen kropp så när hon sover i ett annat rum sitter jag och tittar på bilder på henne på telefonen
Anknytningen är ju absolut viktig och påverkar även som vuxen men jag tror det krävs betydligt mer än föräldrar som ibland sover borta, i ett annars tryggt och kärleksfullt hem, för att nåt ska börja svaja.
. Ville mest peppa lite. Som någon annan skrev så var min sambo superpappan hela dagen (och är fortfarande) för att han är med sitt barn mycket i andras ögon För att inte tala om könsaspekten i det hela. Min man valde att avstå en resa när vår äldsta var några månader för att han inte ville vara borta 5 dagar. Han fick höra från ALLA hur fantastisk han var som prioriterade så. Gissar att det låtit annorlunda om jag skulle åkt bort
Som någon annan skrev så var min sambo superpappan hela dagen (och är fortfarande) för att han är med sitt barn mycket i andras ögon
Eller hur. Ska du inte vara mamma alls? Har jag hört från två chefer. Den andra sa det när jag jobbade heltid en månad när ungen var 8 månader och jag inna den månaden hade varit hemma helt själv med henne en månad. Eh, jag är mamma dygnet runt.. Min sambo är en jättebra pappa, men med tanke på hans jobb (till sjöss) så får han oförtjänt mycket cred för sitt föräldraskapTesta att börja jobba heltid när fjärde barnet är 4 månader, utöver 150% studier. Jag har ALDRIG fått så mycket kommentarer kring detta som nu när jag började jobba. För att inte glömma hur fantastisk min man är som sköter hem och barn. Jag har haft omvänt med de andra tre barnen, dvs jag har tagit allt medan min man har jobbat, även mycket övertid. Men jag har då inte fått höra att jag är fantastisk som klarar allt själv från samma personer som berömmer min man
Var även iväg nyligen på arbetsresa i 2 dagar med jobbet, vår dotter är 7 månader. Saknade alla barn något oerhört men jag hade samtidigt en otroligt rolig resa
. Nog med trådkap från mig! 65 cm lång mättes han till på sjukhuset förra veckan, vilket hans pappa kommenterade med att det är mer än en tredjedel av hans egen längd och plötsligt kändes ungen gigantisk och som att allt går så himla fort.
Åh, jobbigt. Hoppas det vänder. Det kan inte vara temperatur eller nåt som ändrats? Att han blir varm/kall och därför vaknar och vill äta? Nåt jag märkt med min nämligen, är det lite ”fel” temperatur blir det kortare sömn.Alltså sömn... har ju aldrig varit H:S paradgren men för ett par veckor sen upplevde jag att det hade blivit bättre och börjat stabilisera sig. Då var vi nere på två, ibland tre, uppvak mellan 22-06.30 ungefär och det tyckte jag ändå kändes riktigt drägligt. Men sen en vecka tillbaka har det gått bakåt och nu är vi tillbaka på sovintervaller på mellan en till två timmar innan han vill upp och äta igen. Svårare att lägga ifrån sig igen utan att vakna så den vakna tiden kan bli en timme lång för min del. Jag vet att allt är faser och allt går över men just detta får gärna gå över lite kvickt. Han bör lämna nuvarande utvecklingssprång om några dagar så jag sätter ett fåfängt stort hopp till att det magiskt kan göra att jag kan få tillbaka mina tretimmarintervaller, vilken dröm!
I övrigt är han sjukt gullig och så himla stor
) så växer ju snart ur babyskyddet… Så stor kille här med! Så otroligt smittsamt, jag skrattade minst lika mycket och mina tårar bara sprutade samtidigt! 
Såklart var det pappa som var tillräckligt rolig, men får bjuda på det då.. Hmm, inte omöjligt att temperaturen kan påverka, det kanske hat blivit lite varmare i vårt sovrum nu under senvåren. Jag får väl skaffa en tunnare filt och prova. Tack för tipset!Åh, jobbigt. Hoppas det vänder. Det kan inte vara temperatur eller nåt som ändrats? Att han blir varm/kall och därför vaknar och vill äta? Nåt jag märkt med min nämligen, är det lite ”fel” temperatur blir det kortare sömn.
Annars kan jag ju inte klaga på sömnen här… Väckte honom halv 11 idag, och det var inte helt enkelt.
Och 64 cm vid mätning i början på veckan (och 8,9 kg
Men ja, jag är lite trött ibland, och några gånger i veckan sover jag någon timme under dagen på soffan, men jag går inte alls runt i något töcken och känner mig trött hela tiden trots att jag de senaste fem månaderna sovit fyra timmar i sträck typ två gånger. Om det bara är hormoner eller om jag bara var mer anpassningsbar än jag trodde, who knows, men det är inte alls så tufft som jag föreställde mig innan. Men ja, ibland behöver jag beklaga mig lite ändå, och då nyttjar jag den här tråden 
