Hon vill väl, egentligen, men det blir bara fel. Utan att säga det med ord menar hon att hon har rätt och att hennes sätt, för 37-41 år sen, är det enda rätta. I allt. Och när jag väl har ett fast argument som hon inte kan säga sig veta bättre om bemöter hon det med "jaha, det menar du" eller "det kanske är så, men...". Jag blir väldigt ledsen, för jag känner mig nedtryckt, nedvärderad och stämplad som både okunnig och dum i huvet.
Den här gången tyckte hon att vi gör det jobbigt för oss genom att natta som vi gör. Det kommer bli outhärdligt, enligt henne. Istället tycker hon att vi ska lägga ner barnet i spjälsängen, sitta bredvid tysta och vänta ut henne.
Det har jag inte ork till. Svärmor tror att Knoddrik kommer somna fort så, men det ingen verkar fatta är att jag redan testat det, flera gånger, och det har inte varit positiva resultat. Varken den kvällen, natten eller dagen efter.
Jag blev nattad på samma sätt som vi nattar nu; läsa eller sjunga med förälder liggandes bredvid. Och så länge Knoddrik dricker flaska vid nattning (hon somnar oftast med flaskan) förstår jag inte hur jag ska kunna göra på annat sätt.
Men jag är väl som vanligt både korkad och fel ute.
hon verkar ha feta problem.
