Jag misstänker starkt att min plutt har kvällsoro. Det har kommit och gått i ca en månad men sista veckan har det varit varje kväll. Helt plötsligt slår det över, från att vara glad och jollra blir han hysteriskt ledsen. Om han sover så vaknar han gallskrikandes. Efter mycket provande så är det att ligga i famnen med nappen och snutten att hålla i medan man går med lite gungande rörelser från sida till sida. Då lugnar han sig och somnar efter en stund. Nåde en om man skulle få för sig att sätta sig ner, då börjar skriken igen. Även om han är i famnen, även om man gungar. Man måste gå. Igår fick jag mjölksyra i armarna, sambon avlastade lite men han har inte tålamodet till att vandra rundor i 20 minuter så jag fick ta över ganska snabbt igen. Helt otröstlig är han inte tack och lov eftersom vi hittat ett sätt som funkar, iaf just nu.