Sv: Vinterföräldrar 2011
POMPPARTY!! Nu blev jag riktigt avundsjuk. Jag älskar deras kläder! Men tjejkläderna är finast, faktiskt
Om bebisen i magen blir en tjej blir det nog en del beställningar därifrån känner jag på mig
kl
kände för att uppdatera lite om utvecklingen här hemma
Varning, LÅNGT!
Ture håller på att få hörntänder. Fyra på en gång. Stackarn har haft jätteont i munnen, stoppar nästan in hela näven ibland och gräver runt. Det har varit 14 dagar av konstant gråt, "bär mig" och separationsångest ovanpå det, rätt kämpigt vissa dagar för alla i familjen.
Det verkar som att smärtan har släppt en del nu dock, för nu börjar han bli sitt vanliga, glada och busiga jag. Han är verkligen en så otroligt skrattig liten kille, och det härligaste är att det smittar så otroligt mycket!
Igår var han så söt också, för då pratade han i sömnen. "Titta, titta" låg han och viskade mellan snarkningarna. Annars är det inte så många nya ord på sistone, sambon påstår att han kan säga "vad är det?" och "va gör du?" men jag har inte hört det än, förhåller mig skeptisk tills jag bevisats motsatsen
Annars kan han säga pappa, mamma, titta, se, hejdå, heeeej taaaack och givetvis favoriten
NEJ.
Han är helt besatt av djur, så fort han ser ett ute eller på teve eller i en bok/tidning så utbrister han "TITTA!!!! TITTA!!!" och pekar sådär hysteriskt tills man kommer och tittar. Vi hade ett litet sug efter att skaffa katt, men det har nu lagts på is i 5-10 år sådär...
Hade aldrig orkat skydda både katt och hund från Tures "kärleksyttringar" i form av pussar, kramar, tjuvnyp och annat. Han är rätt brötig och härjig av sig, älskar att kasta saker så det låter, springa och vurpa/kasta sig i kuddar, klättrar på
allting (inklusive hunden, föräldrarna, fönsterbrädorna, toalettstolen, köksbordet, trappor osv osv) så man har fullt upp med att se till att han inte ramlar och slår ihjäl sig. Han är också fortfarande otroligt tålig, ofta när han ramlar och slår i nånstans så märker man inte det förrän ett rött märke på kinden eller någonstans på kroppen uppkommer, och man har ingen aning när han har fått det.
Det bästa han vet är att leka med sin kompis Elias som är 4 år och lika brötig han. Dom brukar mest jaga varann, brottas, kittlas och skrika ikapp.
Han har också helt gått över till att sova en gång per dag, vilket känns som en stor skillnad i vardagen! Han älskar att springa med på hundpromenaderna. Om man väl har låtit honom hoppa ur vagnen blir han fullständigt vansinnig när man ska försöka sätta tillbaka honom. Jag ser fram emot att få gården inhägnad till våren, det behövs verkligen då han bara kan dra iväg i världens fart och har hunnit LÅNGT vissa gånger innan man upptäckt att han har rymt (har aldrig blivit farligt men det hade det absolut kunnat bli!!).
En annan lite opraktisk sak han precis lärt sig är att peta i näsan, skruva av korkar på precis allting samt öppna schampoflaskor... Så nu har vi fått göra ytterligare en rensning i skåpen där han når
Han har även börjat göra "spiken" när han inte vill sitta i vagnen, stolen eller bilstolen. Det innebär att man böjer sig bakåt och spjärnar emot så att det är helt omöjligt att "vika honom dubbel" för att få in honom nånstans. Härligt med den där egna viljan ibland
Aldrig hade jag väl anat att det skulle vara så utmattande att ha en 1-åring!!
Hans vanligaste min, ser ni rävarna bakom öronen?
Hur går det med era små? Är dom snälla, stillsamma och fogliga varelser eller har ni också svetten lackande i pannan hela dagarna?