Vinterföräldrar -17/18, del 5

[FeatherCloud]

På tal om att komma i ordning så flyttade ju vi från 67 till 160 kvm i fjol, och nästan hela möblemanget består av ärvda möbler och loppisfynd anpassat för två vuxna i liten lägenhet. Fick lite ångest när jag skulle bjuda hem föräldragruppen och insåg att vi inte hade sittplats till alla, men som tur var gick filt i skuggan i trädgården utmärkt

Vi har dock äntligen fått sålt vår kolonistuga, och med en hyfsad vinst dessutom, så nu blir det både ny bil och ett ordentligt matsalsbord!

 

[FeatherCloud]

Är det förresten någon annan som haft problem med karpaltunnelsyndrom under eller efter graviditet? Att ha det under verkar ju vanligt, men här har besvären dykt upp senaste månaden. Tror iallafall det är det. Händerna domnar ofta, mest nattetid, och jag har ganska mycket domnng/värk i fingerlederna.

Har också fått ont i framfogen igen, värker till med jämna mellanrum ibland. Känns kul att kroppen inte funkar trots att barnet är ute...

 

[pollex]

Ja det tar tid att få i ordning, om man någonsin får det

Smart byteshandel-muta! Får nog bli nästa år för jag provhoppade härom helgen och man kan ju säga att min bäckenbotten inte var redo för det så det är nog bäst att hålla frestelsen på behörigt avstånd

Snål morsa som inte vill lägga 1.5 meloner på en studsmatta
(Alltså jag tänker på de trädgårdarna i villakvarteret jag växte upp, där klämmer familjera in en stor studsmatta och pool och så blir det typ 2 m2 kvar. Men sakerna används aldrig)

Nej, ordning blir det kanske aldrig men i vårt gamla boende fanns det i alla fall en tanke för varje utrymme - där är vi verkligen inte än . Fast jag vet ju att det beror på att vi fram till för typ ett år sedan i princip bara var på mellanplanet, det är först senare åttaåringen började verkligen uppskatta lite avskildhet vilket ledde till ett eget rum till honom, ett projekt som verkligen inte är genomfört fullt ut än .

Jag undrar när man blir studsmatteredo! Min hemliga målsättning är att jag ska kunna gå på Bounce med barnen på höstlovet, då är lilla A knappt 8 månader - så det gäller att ligga i med knipandet tror jag . Just nu är jag lite konvalescent efter att uppenbarligen ha överskattat min förmåga att brottas med dem - ”nej tack!” sa min höft morgonen efter

Inget är jag beredd att ge de stackare barnen . Men vad lustigt med studsmattor som inte används, här tycker jag att det studsas mest överallt (ibland med sådan ihärdighet att jag bara ser brutna ben, nackar och hjärnskakningar framför mig :s)

 

[pollex]

Storasyster sov inte hela nätter fören vid 2års ålder. Så vi tar vara på detta så länge det går i natt sov hon hela natten utan att vakna alls. Vi var helt chockade i morse.

Ja, njuuut! Hon kanske är en sådan som alltid sover så

 

[pollex]

Det händer ju så mycket med sömnen på kort tid så han har säkert ändrat vanor tills dess
Om inte annat så lär han ju falla in i ert mönster hyfsat fort

Lämnar din sambo de andrs två då eftersom det ändå varit görbart för dig att bli kvar?
Har du fått frukost serverad på sängen då? Jag hade ju blivit vrålhungrig av att ligga vaken sådär

+ @FeatherCloud

Ja, sambon lämnar barnen för det mesta, det är två dagar i veckan som jag behöver göra en insats och då är det för att det är lite senare lämningar än vanligt. Som tur är så har inte den här önskade dygnsrytmen varit såhär tydlig hela tiden, utan det är främst de senaste veckorna, så det har fungerat bra. Nu blir det de här mornarna de stora får klara sig lite själva - sambon sticker vid 7 ungefär nu när han inte behöver lämna så de hinner ju få lite assistans av honom om det skulle vara något särskilt - och sedan så hoppas vi att han rättar sig frivilligt istället för av nödtvång. Men hade vi inte haft fler barn så hade det varit rätt lyxigt!

(Nä, någon frukost på sängen bjuds det inte på, men än har jag inte svultit ihjäl som tur är )

 

[YaHilweh]

Ja, njuuut! Hon kanske är en sådan som alltid sover så

Det ska bli spännande att se. Havanna har väldigt mycket från mig. Jag är en sådan som sällan kan sova längre än till 06.
Medan pappa i familjen kan sova bort hela dagarna.

 

[pollex]

Också nyfiken på hur det funkar att vara "sängbunden" med bebis och ha två större barn också @pollex
Kotten har ju varit morgonpigg sedan födseln förutom någon månad när han kunde somna om på mig till åttatiden typ. Imorse sov han iallafall till 05.50 bredvid sambon i sängen - fantastiskt! Resten av dagen har dock varit skit, med supergnällig bebis och nästan ingen sömn...

Var hos psykologen idag också och vi pratade bla lite om hur jobbig veckan varit. Hon frågade då om jag aldrig kände att jag iallafall gjorde så gott jag kan, och nä, det var ju liksom ett nytt sätt att se det

Så skönt med morgonen men trist med en skrikig dag, det sliter så! Men det låter som att det var bra hos psykologen i alla fall, det gläder mig

 

[YaHilweh]

Jag hade ett möte med chefen igår. Hon föreslog att jag skulle söka en tjänst som skulle komma ut i dagarna. Visade sig att jag redan sökt just den tjänsten. Så hon tyckte jag skulle ringa den chefen för att visa mott intresse.

Kändes riktigt bra. Så håll nu tummarna. Det är ett mån-fre jobb 8-16 det hade vart fantastiskt.
Pratade lite med chefen om hur läget är. Att jag inte kan flytta tunt mitt schema för mkt pga barn och hur gubben jobbar. Hon förstod mig precis och har själv suttit i samma sits och gått en liknande väg som jag gör.

 

[pollex]

På tal om att komma i ordning så flyttade ju vi från 67 till 160 kvm i fjol, och nästan hela möblemanget består av ärvda möbler och loppisfynd anpassat för två vuxna i liten lägenhet. Fick lite ångest när jag skulle bjuda hem föräldragruppen och insåg att vi inte hade sittplats till alla, men som tur var gick filt i skuggan i trädgården utmärkt

Vi har dock äntligen fått sålt vår kolonistuga, och med en hyfsad vinst dessutom, så nu blir det både ny bil och ett ordentligt matsalsbord!

Hehe, jag har också ställts inför insikter om hur det egentligen ser ut hemma när jag bjudit hem folk

 

[FeatherCloud]

Så skönt med morgonen men trist med en skrikig dag, det sliter så! Men det låter som att det var bra hos psykologen i alla fall, det gläder mig

Både ja och nej med psykologen. Hon ger ju en del insikter som den ovan, men jag har svårt att känna så, även om jag rent logiskt håller med. Sen blir jag också frustrerad över att vi ständigt fastnar i dagsform och VAD det är jag känner, inte VARFÖR eller hur jag ska kunna må bättre. Vet inte om jag är otålig eller överanalytisk, men iom att det som får mig att må dåligt, tex höga krav på mig själv, inte är något nytt så känns det som att roten liksom ligger djupare än vi kommer.
Sen är det inte riktigt bra att behöva ha med mig kotten för är jag osammanhängande annars så är det nästan omöjligt att föra ett vettigt samtal med honom i knäet...

 

[leoparden]

Intressant att läsa om hur ni nattar. Här har vi egentligen ingen nattningsrutin och lillan somnar nästan alltid ganska sent, typ 21-23. Antingen så brukar hon somna när jag ammar (liggammar) eller så kan hon, om hon är trött innan vi går till sängs, somna i sin pappas famn när han gungar henne på pilatesbollen. Någon gång har vi försökt söva utan att amma i sängen vilket resulterat i panik och gallskrik.

Jag tänker att det kanske blir mer av en nattningsrutin när hon börjar äta mat som huvudföda och amningen minskar. Eller har man mycket igen av att försöka införa någon nu? Vi kör nog mest på "minsta motståndets lag" just nu, och hon sover så bra på natten att vi inte riktigt känner oss motiverade att försöka ändra något ännu.

 

[Positron]

Intressant att läsa om hur ni nattar. Här har vi egentligen ingen nattningsrutin och lillan somnar nästan alltid ganska sent, typ 21-23. Antingen så brukar hon somna när jag ammar (liggammar) eller så kan hon, om hon är trött innan vi går till sängs, somna i sin pappas famn när han gungar henne på pilatesbollen. Någon gång har vi försökt söva utan att amma i sängen vilket resulterat i panik och gallskrik.

Jag tänker att det kanske blir mer av en nattningsrutin när hon börjar äta mat som huvudföda och amningen minskar. Eller har man mycket igen av att försöka införa någon nu? Vi kör nog mest på "minsta motståndets lag" just nu, och hon sover så bra på natten att vi inte riktigt känner oss motiverade att försöka ändra något ännu.

Jag tycker att ni gör helt rätt, om ni trivs med upplägget

Min egna erfarenhet är att det, när de fortfarande är små, går ganska snabbt och enkelt att byta rutiner. Det handlar om ett par dagar-någon vecka som det kan bli lite jobbigare än vanligt.
Smidigast går det om man tar det i steg. Jag ammade t.ex stora barnet till sömns men när det närmade sig att det var dags att sluta började vi ge ett mål gröt på kvällen innan jag ammade som vanligt. Nästa steg var att jag fortfarande ammade men att han inte fick somna vid bröstet på kvällen till att slutligen plocka bort amningen helt på kvällen.

 

[Positron]

+ @FeatherCloud

Ja, sambon lämnar barnen för det mesta, det är två dagar i veckan som jag behöver göra en insats och då är det för att det är lite senare lämningar än vanligt. Som tur är så har inte den här önskade dygnsrytmen varit såhär tydlig hela tiden, utan det är främst de senaste veckorna, så det har fungerat bra. Nu blir det de här mornarna de stora får klara sig lite själva - sambon sticker vid 7 ungefär nu när han inte behöver lämna så de hinner ju få lite assistans av honom om det skulle vara något särskilt - och sedan så hoppas vi att han rättar sig frivilligt istället för av nödtvång. Men hade vi inte haft fler barn så hade det varit rätt lyxigt!

(Nä, någon frukost på sängen bjuds det inte på, men än har jag inte svultit ihjäl som tur är )

Jag tänker att det kanske inte är fel att de större barnen övar på någon form av självständighet i hemmey. Du är ju ändå hemma och kan vägleda och förklara om det är problem som uppstår men jag ser också problemen som uppstår, om de börjar bråka t.ex
Jag kör redan den lightade varianten här hemma men då är det betydligt kortare stunder medan jag ammar. Försöker då guida muntligt när han inte får till vad han nu vill göra, väldigt nyttigt för hans tal dessutom när han måste försöka berätta vad som är fel

Du borde kräva frukost på sängen som kompensation för uppoffringen!

 

[pollex]

Både ja och nej med psykologen. Hon ger ju en del insikter som den ovan, men jag har svårt att känna så, även om jag rent logiskt håller med. Sen blir jag också frustrerad över att vi ständigt fastnar i dagsform och VAD det är jag känner, inte VARFÖR eller hur jag ska kunna må bättre. Vet inte om jag är otålig eller överanalytisk, men iom att det som får mig att må dåligt, tex höga krav på mig själv, inte är något nytt så känns det som att roten liksom ligger djupare än vi kommer.
Sen är det inte riktigt bra att behöva ha med mig kotten för är jag osammanhängande annars så är det nästan omöjligt att föra ett vettigt samtal med honom i knäet...

Oj, förstår att det inte är lätt om du har honom med! (Jag utgick från att din sambo hade honom under samtalen - jag blir nämligen själv totalt oförmögen att prata om något mer krävande än väder och vind när jag har en (vaken/kontaktsökande) bebis med). Annars - vad säger psykologen om du säger som du skrev i det här inlägget om vad/varför/strategier?

 

[Positron]

Är det förresten någon annan som haft problem med karpaltunnelsyndrom under eller efter graviditet? Att ha det under verkar ju vanligt, men här har besvären dykt upp senaste månaden. Tror iallafall det är det. Händerna domnar ofta, mest nattetid, och jag har ganska mycket domnng/värk i fingerlederna.

Har också fått ont i framfogen igen, värker till med jämna mellanrum ibland. Känns kul att kroppen inte funkar trots att barnet är ute...

Jag hade karpaltunnelsyndrom under första graviditeten och blev mycket hjälpt av ortoser på nätterna. Fick dessutom råd av en arbetsterapeut om hur jag skulle bära för att det inte skulle bli värre. Så iväg med dig och skaffa ortoser om du inte redan har! Och se om du kan bära lite mer varierat.
Blir det inte bättre kan du behöva operera.

Ont i fogarna vill jag knappt prata om
Du har inte börjat röra dig mer och framförallt använda rörelser du inte gjort på länge? Det kommer ju av sig självt att man gör det när man känner sig starkare i kroppen och då kan det fresta på fogarna som inte känts innan...

7 år sa fysioterapeuten att det tar för kroppen att återhämta sig efter en graviditet

 

[pollex]

Jag tänker att det kanske inte är fel att de större barnen övar på någon form av självständighet i hemmey. Du är ju ändå hemma och kan vägleda och förklara om det är problem som uppstår men jag ser också problemen som uppstår, om de börjar bråka t.ex
Jag kör redan den lightade varianten här hemma men då är det betydligt kortare stunder medan jag ammar. Försöker då guida muntligt när han inte får till vad han nu vill göra, väldigt nyttigt för hans tal dessutom när han måste försöka berätta vad som är fel

Du borde kräva frukost på sängen som kompensation för uppoffringen!

Precis, jag skulle ju inte lämna dem ensamma hemma under motsvarande tid direkt (tillsammans får de bara vara ensamma medan jag går ut med soporna typ, eller att jag är ute men inom ropavstånd), men såhär hör jag i alla fall vad de pysslar med (åtminstone när det börjar bli skrik och panik ). De kan ju fixa frukost själva och göra sig iordning för dagen, undantaget tandborstning för femåringen, så de gör så mycket av det som de har lust och sedan fångar jag upp resten när jag stiger upp, och faktum är att de löser rätt mycket bråk själva också - att lilla A vaknade av det igår berodde på ljudnivån, inte på att jag var tvungen att stiga upp och gripa in. Idag vaknade han dock ”för tidigt” helt utan deras förskyllan, han behövde bajsa och sedan hade vi fortsatt kiss- och bajsfest över hela badrummet medan femåringen passade på att köra ett av sina utbrott i köket . Morgonstund har inte guld i mun!

Vi kör också muntlig vägledning på en del grejer här, till exempel ”gör mug cakes åt oss” (på den tiden jag satt fast mer i soffan ). Inte lika språkutvecklande i deras ålder förstås, men däremot färdighetsutvecklande

 

[Positron]

Nej, ordning blir det kanske aldrig men i vårt gamla boende fanns det i alla fall en tanke för varje utrymme - där är vi verkligen inte än . Fast jag vet ju att det beror på att vi fram till för typ ett år sedan i princip bara var på mellanplanet, det är först senare åttaåringen började verkligen uppskatta lite avskildhet vilket ledde till ett eget rum till honom, ett projekt som verkligen inte är genomfört fullt ut än .

Jag undrar när man blir studsmatteredo! Min hemliga målsättning är att jag ska kunna gå på Bounce med barnen på höstlovet, då är lilla A knappt 8 månader - så det gäller att ligga i med knipandet tror jag . Just nu är jag lite konvalescent efter att uppenbarligen ha överskattat min förmåga att brottas med dem - ”nej tack!” sa min höft morgonen efter

Inget är jag beredd att ge de stackare barnen . Men vad lustigt med studsmattor som inte används, här tycker jag att det studsas mest överallt (ibland med sådan ihärdighet att jag bara ser brutna ben, nackar och hjärnskakningar framför mig :s)

Äh, det kommer! Så känner jag nu men någon dag då och då känner jag stressen över att få det "färdigt". Men just nu är jag nöjd med att det känns som ett välkomnande hem där de få gästerna vi har verkar trivas och tar för sig av utrymmet, lagom stökigt liksom

Min barnmorska sa att man skulle knipträna 5 gånger om dagen första halvåret. Det har jag inte gjort men sedan studsmatteinsikten blir det minst 3 gånger om dagen i alla fall!
Jag tror nog du ska vara hoppfull om bounce!

När jag var tonåring började studsmattor göra entré i svenska trädgårdar. Utan nät jag minns att vi hoppade från ett fönster på andra våningen ner på en studsmatta när jag var iväg på min sommarpraktik som 16-åring

 

[Positron]

Knölig natt med bebis som har feber igen. Och här ligger jag med sovande bebis sen en timme tillbaka men kan själv inte somna
Jag har helt klart blivit sömnstörd sen jag fick barn, innan kunde jag sova varsomhelst närsomhelst.

 

[Sofie_B]

Både ja och nej med psykologen. Hon ger ju en del insikter som den ovan, men jag har svårt att känna så, även om jag rent logiskt håller med. Sen blir jag också frustrerad över att vi ständigt fastnar i dagsform och VAD det är jag känner, inte VARFÖR eller hur jag ska kunna må bättre. Vet inte om jag är otålig eller överanalytisk, men iom att det som får mig att må dåligt, tex höga krav på mig själv, inte är något nytt så känns det som att roten liksom ligger djupare än vi kommer.
Sen är det inte riktigt bra att behöva ha med mig kotten för är jag osammanhängande annars så är det nästan omöjligt att föra ett vettigt samtal med honom i knäet...

Förstår att det är svårt med bebis med! Pappan kan inte ta honom eller någon annan anhörig? Känns som att det är ganska viktigt att du faktiskt får ut så mycket som möjligt av samtalen med psykologen och att du får lugn och ro att fokusera på samtalet under den tiden.

 

[Sofie_B]

Åh, fick spunk på mannen igår! Vi har båda sovit rätt krassligt dom senaste veckorna, vi köpte nämligen hus igår och det har varit mycket tankar och funderingar inför det. Inatt kunde han inte sova utan låg vaken och funderade över automatiska garageöppnare (). När John "vaknade" till vid 02 (han vaknar inte men börjar fäkta med armarna) och jag tog upp honom för att amma såg mannen sin chans att prata och börjar prata om ditten och datten. Resultatet? KLARVAKEN skrattandes bebis. Jag blev ju också pigg och satte mig upp och började söva om bebis. Då ville jag prata, men när jag försöker prata med mannen hör jag bara snarkningar.

Måste tukta resten av familjen bättre, bebis är extremt lättdistraherad vid amning nu. Antar att det är fler som är så?