Vinterföräldrar 15-16 #2

[Bluefish]

Usch nu är jag gnällig . Magen har sjunkit ner lite vilket väl är positivt, men något har hänt med min magsäck för nu håller den inte alls tätt uppåt längre. Det känns som om det står mat halvvägs upp i matstrupen och jag har kräkts några gånger igår och idag. Har ätit omeprazol sedan flera månader men uppstötningarna är inte sura så det känns inte som om det hjälper att äta fler tabletter. Utan det är precis som att övre magmunnen inte stänger till helt . 4 dagar kvar till BF nu, måtte det inte dröja mycket längre!

Läste för övrigt en hemsk historia om en förstagångsföderska som födde en unge på 6 (!!!) kg och naturligtvis sprack hon hela vägen. Och även om jag har fått lugnande besked av min barnmorska att mitt barn känns normalstort (eller huvudet var normalstort) så undrar jag ju hur bra koll de har egentligen. Jag vill inte föda en unge på 5-6 kg vaginalt... Så hur stor är egentligen risken för ett för stort barn om man gått upp över 30 kg (varav de sista 5 kg den allra sista tiden) och magen ligger strax över översta kurvan? Min barnmorska hävdar att det är mest vätska och att det är bebisens position som avgör hur kurvan blir men någonstans i bakhuvudet så viskar en liten röst "så säger hon bara för att du inte ska vara rädd för att föda". Jag var normalviktig när jag blev gravid och jag var själv normalstor när jag föddes. Det ska i alla fall vara till min fördel har jag förstått.

Och jag har en bekant som gick upp 47 kilo och födde normalstor bebis. Den enda jag vet som fick en 5kilos är min mamma, men då fick hon graviditetsdiabetes. Så jag tror risken är minimal! Försök ignorera skräckpropagandan, mig hjälpte det mycket att det ständigt var lugn personal närvarande som hade full koll och hjälpte mig så allt fortskred på bästa sätt. Det kommer du också få!

 

[Mois]

@Milosari
Det är främst storleken på huvudet som avgör om bebisen är svår att få ut. Resten av kroppen kommer oftast i stort sett av sig själv...
Min andra dotter hade 39cm i omkrets och krystningen tog lite längre tid än beräknat pga det men det gick bra ändå.
Är det så att bäckenet skulle vara för litet så blir det akutsnitt.

 

[Milosari]

Tack så mycket för peppningen. Jag är rätt bred om baken så jag tror inte att själva bäckenet är för trångt. Men mjukdelarna är jag lite orolig för . Och så är jag dum nog att sitta och googla om sfinkterrupturer, så jag får väl skylla mig själv lite. Det räcker ju med att bebisen skuttar runt lite i magen för att underlivet ska kännas helt manglat, hur det kan kännas om det har gått sönder helt och hållet vill jag inte ens tänka på. Men kanske har man ett helt annat pespektiv på vad smärta är när man precis har genomgått en förlossning .

Har gaviscon hemma men den hjälper dåligt mot själva klumpen i halsen. Men det blir inte surt i alla fall. Det hade ju varit droppen att få tillbaka inflammationen i matstrupen som jag hade för ett par år sedan...

 

[MaritH]

Tack! Och vad härligt med ett litet föl som kommer också . Ja det är ju bra att ha nära till stallet känns det som, jag har turen att ha min häst inackorderad tio minuters gångväg hemifrån. Så det tror jag blir ganska praktiskt med en liten också, än att behöva sätta sig i bilen. Har man lite tur så kan pyret hänga med i stallet och sova under tiden, men även om inte det går så kan jag alltid promenera förbi för att klappa och gosa lite med min pålle och ta stallsysslorna senare när min man kommer hem.

 

[Imogen]

Min kollega gick upp 25 kg, ut kom 2,4 kg bebis. Det verkar ha lite koppling.

Ja viktuppgång har nog inte mycket med bebis storlek att göra. Inte heller sf-mått. I vår tråd hade jag och Elisha exakt samma sf-mått och det skilde 1,6 kg i födelsevikt på bebisarna

 

[Bexzor]

Usch nu är jag gnällig . Magen har sjunkit ner lite vilket väl är positivt, men något har hänt med min magsäck för nu håller den inte alls tätt uppåt längre. Det känns som om det står mat halvvägs upp i matstrupen och jag har kräkts några gånger igår och idag. Har ätit omeprazol sedan flera månader men uppstötningarna är inte sura så det känns inte som om det hjälper att äta fler tabletter. Utan det är precis som att övre magmunnen inte stänger till helt . 4 dagar kvar till BF nu, måtte det inte dröja mycket längre!

Läste för övrigt en hemsk historia om en förstagångsföderska som födde en unge på 6 (!!!) kg och naturligtvis sprack hon hela vägen. Och även om jag har fått lugnande besked av min barnmorska att mitt barn känns normalstort (eller huvudet var normalstort) så undrar jag ju hur bra koll de har egentligen. Jag vill inte föda en unge på 5-6 kg vaginalt... Så hur stor är egentligen risken för ett för stort barn om man gått upp över 30 kg (varav de sista 5 kg den allra sista tiden) och magen ligger strax över översta kurvan? Min barnmorska hävdar att det är mest vätska och att det är bebisens position som avgör hur kurvan blir men någonstans i bakhuvudet så viskar en liten röst "så säger hon bara för att du inte ska vara rädd för att föda". Jag var normalviktig när jag blev gravid och jag var själv normalstor när jag föddes. Det ska i alla fall vara till min fördel har jag förstått.

Det är tyvärr svårt att svara på.
Mitt första barn låg på översta kurvan på slutet och han vägde 3880 gram och var 54 cm lång veckan när han föddes veckan innan BF. Hade även enorma mängder fostervatten.

Mitt mellanbarn vägde 5.270 gram och 57 cm lång när han föddes via planerat kejsarsnitt veckan innan BF. Med honom följde jag översta kurvan fram till vecka 35 då hade jag SF-mått 42 och i vecka 37 SF-mått 48. Hade ingen graviditetsdiabetes, och vägde 62,4 kg/ 166 cm lång. I vecka 35 vägde jag 93,5 kg, vägrade väga mig mer efter det. Hade även enorma mängder fostervatten.

Mitt tredje barn ligger på översta kurvan nu efter att ha stabiliserat sig från otroligt höga siffror. I vecka 36 beräknades bebis väga ca 4,2 kg och har en preliminär födselvikt på drygt 5 kg. Har ingen graviditetsdiabetes, och vägde 62,2 kg innan jag blev gravid. Vi går dock på TUL varann vecka då det upptäcktes tidigt att bebis har hög vikt. Har lagom/godkänd mängd fostervatten.

 

[Milosari]

Det är tyvärr svårt att svara på.
Mitt första barn låg på översta kurvan på slutet och han vägde 3880 gram och var 54 cm lång veckan när han föddes veckan innan BF. Hade även enorma mängder fostervatten.

Mitt mellanbarn vägde 5.270 gram och 57 cm lång när han föddes via planerat kejsarsnitt veckan innan BF. Med honom följde jag översta kurvan fram till vecka 35 då hade jag SF-mått 42 och i vecka 37 SF-mått 48. Hade ingen graviditetsdiabetes, och vägde 62,4 kg/ 166 cm lång. I vecka 35 vägde jag 93,5 kg, vägrade väga mig mer efter det. Hade även enorma mängder fostervatten.

Mitt tredje barn ligger på översta kurvan nu efter att ha stabiliserat sig från otroligt höga siffror. I vecka 36 beräknades bebis väga ca 4,2 kg och har en preliminär födselvikt på drygt 5 kg. Har ingen graviditetsdiabetes, och vägde 62,2 kg innan jag blev gravid. Vi går dock på TUL varann vecka då det upptäcktes tidigt att bebis har hög vikt. Har lagom/godkänd mängd fostervatten.

Men går det att föda ut ett barn på över 5 kg utan att gå sönder helt och hållet? . Och varför har inte jag fått reda på någon preliminär födelsevikt när jag ska föda vilken dag som helst? Måste man be om det?

Jag gick upp jättefort i början, tarmarna svullnade rätt mycket och jag slutade snusa vilket nog också bidrog. Så det var nog 10 kg de första 12 veckorna eller så. 10-25 kg gick långsamt och stadigt till v 36. Jag trodde ett tag att jag skulle klara mig under 30 kg. Sedan gick det utför... Förra veckan gick jag upp nästan 3 kg på en vecka! Det är förvisso mycket vätska, svullnaden som började i fötterna har krupit upp över knäna nu och mitt ansikte är helt klotrunt. Och magen är jättestor... Min barnmorska har som sagt hela tiden hävdat att det är vikten vid inskrivning och min egen födelsevikt som påverkar hur stort barnet blir, men google säger att en stor viktuppgång också kan ge ett stort barn...

 

[Milosari]

Ja viktuppgång har nog inte mycket med bebis storlek att göra. Inte heller sf-mått. I vår tråd hade jag och Elisha exakt samma sf-mått och det skilde 1,6 kg i födelsevikt på bebisarna

Hoppsan! Det var inte lite skillnad det! Var de lika gamla när de föddes?

 

[Mois]

Men går det att föda ut ett barn på över 5 kg utan att gå sönder helt och hållet? . Och varför har inte jag fått reda på någon preliminär födelsevikt när jag ska föda vilken dag som helst? Måste man be om det?

Jag gick upp jättefort i början, tarmarna svullnade rätt mycket och jag slutade snusa vilket nog också bidrog. Så det var nog 10 kg de första 12 veckorna eller så. 10-25 kg gick långsamt och stadigt till v 36. Jag trodde ett tag att jag skulle klara mig under 30 kg. Sedan gick det utför... Förra veckan gick jag upp nästan 3 kg på en vecka! Det är förvisso mycket vätska, svullnaden som började i fötterna har krupit upp över knäna nu och mitt ansikte är helt klotrunt. Och magen är jättestor... Min barnmorska har som sagt hela tiden hävdat att det är vikten vid inskrivning och min egen födelsevikt som påverkar hur stort barnet blir, men google säger att en stor viktuppgång också kan ge ett stort barn...

Bedömning om preliminär födelsevikt får man bara vid misstanke om stort eller litet barn.

Min normalvikt är 45 kg (163 cm lång). Jag själv vägde 2,9 när jag föddes o sambon nåt liknande. Jag har gått upp närmare 20 kg båda graviditeterna. Barn 1 vägde 3,9 o barn 2 4,2 kg. Min svägerska har väl en normalvikt på drygt 60 kilo (170 cm lång) och gick upp 35+ kg och hennes barn har vägt strax under 3,5 kg båda två.
Jag tror det är väldigt individuellt och att det är en massa olika faktorer som påverkar. Men om bm skulle misstänka att något avviker så får man ett TUL (tillväxt ultraljud) där en bedömning av födelsevikt görs.

 

[Qbaby]

Men går det att föda ut ett barn på över 5 kg utan att gå sönder helt och hållet? . Och varför har inte jag fått reda på någon preliminär födelsevikt när jag ska föda vilken dag som helst? Måste man be om det?

Jag gick upp jättefort i början, tarmarna svullnade rätt mycket och jag slutade snusa vilket nog också bidrog. Så det var nog 10 kg de första 12 veckorna eller så. 10-25 kg gick långsamt och stadigt till v 36. Jag trodde ett tag att jag skulle klara mig under 30 kg. Sedan gick det utför... Förra veckan gick jag upp nästan 3 kg på en vecka! Det är förvisso mycket vätska, svullnaden som började i fötterna har krupit upp över knäna nu och mitt ansikte är helt klotrunt. Och magen är jättestor... Min barnmorska har som sagt hela tiden hävdat att det är vikten vid inskrivning och min egen födelsevikt som påverkar hur stort barnet blir, men google säger att en stor viktuppgång också kan ge ett stort barn...

Hoppar in lite här för att lugna dig... Min förstfödde vägde 4,3 kg när han kom. Huvud var 36, alltså åt det lite större hållet men inget onormalt. Mitt SF mått var normalt innan,gick upp kanske 25 kg. Jag födde vsginalt och fick en total sfinkter grad 4 ( så illa det överhuvudtaget kan gå sönder). Det var dock inte hans storlek som gjorde att jag gick sönder, BM använde periealskydd mm, det blev dock väldigt bråttom på slutet efter en långdragen förlossning som orsakats av flera felbedömningar av de tidigare BM. Min sfinkter var ett resultat av sugklocka, två bm som pressade på magen. Bebisen skulle ut NU!
Men! Jag har inga men av sfinktern, och kirurgen sa redan dagen efter att om man får problem så går det att åtgärda kirurgiskt.

 

[Qbaby]

Men går det att föda ut ett barn på över 5 kg utan att gå sönder helt och hållet? . Och varför har inte jag fått reda på någon preliminär födelsevikt när jag ska föda vilken dag som helst? Måste man be om det?

Jag gick upp jättefort i början, tarmarna svullnade rätt mycket och jag slutade snusa vilket nog också bidrog. Så det var nog 10 kg de första 12 veckorna eller så. 10-25 kg gick långsamt och stadigt till v 36. Jag trodde ett tag att jag skulle klara mig under 30 kg. Sedan gick det utför... Förra veckan gick jag upp nästan 3 kg på en vecka! Det är förvisso mycket vätska, svullnaden som började i fötterna har krupit upp över knäna nu och mitt ansikte är helt klotrunt. Och magen är jättestor... Min barnmorska har som sagt hela tiden hävdat att det är vikten vid inskrivning och min egen födelsevikt som påverkar hur stort barnet blir, men google säger att en stor viktuppgång också kan ge ett stort barn...

En annan fråga. Hur är ditt blodtryck? Jag fick havandeskapsförgiftning med nr2, och gick upp 4kg/ vecka precis då de upptäckte preeklamsin.. @Milosari

 

[Milosari]

Hoppar in lite här för att lugna dig... Min förstfödde vägde 4,3 kg när han kom. Huvud var 36, alltså åt det lite större hållet men inget onormalt. Mitt SF mått var normalt innan,gick upp kanske 25 kg. Jag födde vsginalt och fick en total sfinkter grad 4 ( så illa det överhuvudtaget kan gå sönder). Det var dock inte hans storlek som gjorde att jag gick sönder, BM använde periealskydd mm, det blev dock väldigt bråttom på slutet efter en långdragen förlossning som orsakats av flera felbedömningar av de tidigare BM. Min sfinkter var ett resultat av sugklocka, två bm som pressade på magen. Bebisen skulle ut NU!
Men! Jag har inga men av sfinktern, och kirurgen sa redan dagen efter att om man får problem så går det att åtgärda kirurgiskt.

Tack! Det är precis sånt här jag behöver höra. Att man inte får men efteråt, att det går att läka. Jag är liksom helt trygg med att de kommer göra det bästa för barnet, och att de är riktigt duktiga på att ta hand om barn som får en lite tuff start i livet. Men när det gäller mödravården är jag aningen mer skeptisk. Man verkar ta så himla lätt på det här med att spricka, det är liksom något som händer nästan alla. Och man ska inte oroa sig för allvarligare skador, det viftas bort för det är ändå så ovanligt. Men när man hör skräckhistorier då och då om folk som faktiskt får men för livet så vet man inte vad man ska tro längre.

 

[Milosari]

En annan fråga. Hur är ditt blodtryck? Jag fick havandeskapsförgiftning med nr2, och gick upp 4kg/ vecka precis då de upptäckte preeklamsin.. @Milosari

Jag har varit inne på sjukhuset 2 ggr i veckan för att kolla upp allting eftersom blodtrycket var aningen förhöjt. Men de hittade inga fel, jag är frisk som en nötkärna och bebis verkar må prima

 

[Evenstar]

I fredags kl 14 hade vi tid för igångsättning. Fick en dos cytotec vilket satte igång värkar på en gång. Var öppen 3 cm och mjuk när vi kom in så kroppen var ganska redo i alla fall.
På natten ville de sätta in värkstimulerande dropp för att skynda på det hela lite, då tog jag även en eda. Vilket inte tog alls... Sakta och smärtsamt gick det framåt, med bara lustgas som hjälp. Igår på dagen var jag äntligen öppen 10 cm men han ville inte alls komma ner ordentligt utan låg kvar ganska högt upp. Så efter ett jobbigt dygn blev det till slut snitt. Han låg lite tokigt/snett så de såg redan innan de öppnade livmodern att han inte skulle kommit ut själv. Men nu är han här, föddes igår 16.34 på BF+16. 52 cm och 3990 g, världens finaste Delar dessutom födelsedag med sin kusin

 

[Mois]

I fredags kl 14 hade vi tid för igångsättning. Fick en dos cytotec vilket satte igång värkar på en gång. Var öppen 3 cm och mjuk när vi kom in så kroppen var ganska redo i alla fall.
På natten ville de sätta in värkstimulerande dropp för att skynda på det hela lite, då tog jag även en eda. Vilket inte tog alls... Sakta och smärtsamt gick det framåt, med bara lustgas som hjälp. Igår på dagen var jag äntligen öppen 10 cm men han ville inte alls komma ner ordentligt utan låg kvar ganska högt upp. Så efter ett jobbigt dygn blev det till slut snitt. Han låg lite tokigt/snett så de såg redan innan de öppnade livmodern att han inte skulle kommit ut själv. Men nu är han här, föddes igår 16.34 på BF+16. 52 cm och 3990 g, världens finaste Delar dessutom födelsedag med sin kusin

Äntligen! Grattis! Har tänkt på dig!

 

[Maja_Kandi]

I fredags kl 14 hade vi tid för igångsättning. Fick en dos cytotec vilket satte igång värkar på en gång. Var öppen 3 cm och mjuk när vi kom in så kroppen var ganska redo i alla fall.
På natten ville de sätta in värkstimulerande dropp för att skynda på det hela lite, då tog jag även en eda. Vilket inte tog alls... Sakta och smärtsamt gick det framåt, med bara lustgas som hjälp. Igår på dagen var jag äntligen öppen 10 cm men han ville inte alls komma ner ordentligt utan låg kvar ganska högt upp. Så efter ett jobbigt dygn blev det till slut snitt. Han låg lite tokigt/snett så de såg redan innan de öppnade livmodern att han inte skulle kommit ut själv. Men nu är han här, föddes igår 16.34 på BF+16. 52 cm och 3990 g, världens finaste Delar dessutom födelsedag med sin kusin

Äntligen! Grattis!!!

 

[Riru]

Ni som har bebisar med mjölkproteinallergi, hur märker ni att det är just mjölkprotein? Finns det mildare symptom än rejäla magknip?
Vi misstänker mjölkproteinallergi här hemma då bebis ligger och gnyr och har sig stor del av nätterna nu, han skriker inte eller så men känns ändå som att det är något som stör honom. Blir bättre när man tar upp honom och han får sova på axeln eller i sin gunga på morgonen. Någon gång under dagen när det är mycket luft och bajs som ska ut så kan han dock bli ledsen.
Kan troligtvis även vara koffein också iofs då jag inte vet hur lång tid de mängder koffein jag haft i mig går ur systemet Har nu fått höra att det tar ca 3 dagar men då är det inom gränsen och jag har ju druckit mer än så.. Jag trodde ärligt talat inte att koffein tar sådan tid att försvinna, eller att det övht går ut i mjölken, och att det finns en gräns man ska hålla sig till när det gäller kaffe och te även efter graviditeten. Så jag har ju hävt i mig kaffe hittills efter att de på BB sagt att nu är det inga mer restriktioner utan jag kan äta och dricka vad jag vill. Känner mig så dum.
Nu blir det dock bara knappt en mugg på mornarna sedan några dagar tillbaka och igår verkade han åtminstone lugnare under dagen men det där gnällandet, vridandet och fäktande med armarna på nätterna är kvar. Har trott att han är hungrig men han somnar om på typ 10 sekunder så är svårt att få honom att äta då.

 

[Evenstar]

Äntligen var rätt ord ja Det blev rätt långdraget men huvudsaken är att vi mår bra allihop. Jag är bara sjukt öm i magen, så jag hoppas jag läker fort. Och trött... Sovit några timmar inatt, inte toppenbra dock. Innan dess hade jag varit vaken sen 05 i fredags morse... Lillen är lite frustrerad att det inte finns någon mjölk ännu... Hur lång tid tog det innan det rann till för er?

 

[Roxer]

Ni som har bebisar med mjölkproteinallergi, hur märker ni att det är just mjölkprotein? Finns det mildare symptom än rejäla magknip?
Vi misstänker mjölkproteinallergi här hemma då bebis ligger och gnyr och har sig stor del av nätterna nu, han skriker inte eller så men känns ändå som att det är något som stör honom. Blir bättre när man tar upp honom och han får sova på axeln eller i sin gunga på morgonen. Någon gång under dagen när det är mycket luft och bajs som ska ut så kan han dock bli ledsen.
Kan troligtvis även vara koffein också iofs då jag inte vet hur lång tid de mängder koffein jag haft i mig går ur systemet Har nu fått höra att det tar ca 3 dagar men då är det inom gränsen och jag har ju druckit mer än så.. Jag trodde ärligt talat inte att koffein tar sådan tid att försvinna, eller att det övht går ut i mjölken, och att det finns en gräns man ska hålla sig till när det gäller kaffe och te även efter graviditeten. Så jag har ju hävt i mig kaffe hittills efter att de på BB sagt att nu är det inga mer restriktioner utan jag kan äta och dricka vad jag vill. Känner mig så dum.
Nu blir det dock bara knappt en mugg på mornarna sedan några dagar tillbaka och igår verkade han åtminstone lugnare under dagen men det där gnällandet, vridandet och fäktande med armarna på nätterna är kvar. Har trott att han är hungrig men han somnar om på typ 10 sekunder så är svårt att få honom att äta då.

Sover han i egen säng?

 

[Mois]

Äntligen var rätt ord ja Det blev rätt långdraget men huvudsaken är att vi mår bra allihop. Jag är bara sjukt öm i magen, så jag hoppas jag läker fort. Och trött... Sovit några timmar inatt, inte toppenbra dock. Innan dess hade jag varit vaken sen 05 i fredags morse... Lillen är lite frustrerad att det inte finns någon mjölk ännu... Hur lång tid tog det innan det rann till för er?

Hon föddes torsdagkväll och mjölken rann till söndageftermiddag. Så tre dagar. Ett evigt tuttande för att få igång det kan jag lova.