Vinterföräldrar 15-16 #2

[Maja_Kandi]

Hur är det med annan choklad du äter? Reagerar han på det också? Min lilla reagerar på om jag äter mycket choklad. Brukar försöka begränsa mig till två rutor riktigt mörk choklad eller en rad mjölkchoklad åt gången. Ska tydligen inte vara helt ovanligt att bebisar reagerar på choklad.

Har inte ätit nån form av choklad alls tidigare så det vet jag inte... Bakade egna chokladbollar bara för att kunna vara onyttig nån gång ibland men dem verkar han inte reagera på...

 

[Jenka]

Man får ju bra förtroende för läkaren när han börjar med att fråga varför jag fått högt blodtryck efter/i samband med havandeskapsförgiftningen Han kändes vettitare efter ett tag dock så förhoppningsvis stämmer det han säger iallafall.

BVC sen, lilleman växer så det knakar, 4090 g nu och upp 650 jämfört med för 10 dagar sen. Varför hålla sig på samma kurva för? 53 cm så inte lika stor tillväxt på längden.

 

[Positron]

Så klockrent @Positron! Vad skönt att du hittat ett så bra koncept för att hinna med allt i stallet också. Jag betäckte ju min donna så jag har inte pressen på motion, men jag känner ändå att tiden nog hade funnits på dagarna när lillen sover. Men så har ju jag sån lyx att pålle står tjugo meter från huset så jag slipper hela grejen med att packa in och åka iväg.

Ja för tillfället funkar det väldigt bra men det kommer säkert bli andra rutiner så småningom när unge Herrn är vaken mer på dagarna men då får man få det att funka på nåt annat sätt.

Det är så olika det där, jag är väldigt glad över att inte ha hästen på hemmaplan. Jag klarar av stallarbetet på under 20 minuter de dagar jag inte känner för att lägga tid där och kan alltid köpa till mockning. Sen ingår alla in/utsläpp och fodringar.

 

[Positron]

Vi har lite problem med frustration från sambons sida här hemma, eller ja, det blir ju från mig också. På veckorna jobbar han och är ju inte hemma förrän sen eftermiddag/tidig kväll och det är ju när den kinkiga delen av dygnet börjar för unge Herrn. Sambon duger då inte för fem öre utan det enda som kan trösta är jag (och det innebär i de flesta fall tutte). Sambon tycker att det är jättejobbigt för han vill ju få vara pappa och kunna trösta och vara med sin son. Och då tycker han att det är orättvist att jag har en sån quickfix. Ingen av oss står ut med gnället/skriket i längden så det slutar alltid med att unge Herrn hamnar hos mig.

Visst, man skulle kunna pumpa ur och mata med flaska men där känner jag mig rätt egoistisk för det finns ingen annan anledning egentligen förutom att sambon ska kunna mata. Det finns inget behov av att pumpa och mata med flaska sett till att jag åker iväg och sånt för det gör jag inte för tillfället. Och så tar det emot eftersom amningen funkar så klockrent och jag skulle bli väldigt ledsen och besviken om det är något som ställer till det med amningen.

Självklart vill jag att sambon ska vara lika värdefull som förälder som jag men jag inser att det är svårt eftersom det är jag som går hemma och jag som ger mat. Och just nu verkar 90% av all kinkighet bero på att unge Herrn vill ha käk. Det är en matglad liten grabb

Några tips eller idéer som kan vara till hjälp?

 

[Mois]

Vi har lite problem med frustration från sambons sida här hemma, eller ja, det blir ju från mig också. På veckorna jobbar han och är ju inte hemma förrän sen eftermiddag/tidig kväll och det är ju när den kinkiga delen av dygnet börjar för unge Herrn. Sambon duger då inte för fem öre utan det enda som kan trösta är jag (och det innebär i de flesta fall tutte). Sambon tycker att det är jättejobbigt för han vill ju få vara pappa och kunna trösta och vara med sin son. Och då tycker han att det är orättvist att jag har en sån quickfix. Ingen av oss står ut med gnället/skriket i längden så det slutar alltid med att unge Herrn hamnar hos mig.

Visst, man skulle kunna pumpa ur och mata med flaska men där känner jag mig rätt egoistisk för det finns ingen annan anledning egentligen förutom att sambon ska kunna mata. Det finns inget behov av att pumpa och mata med flaska sett till att jag åker iväg och sånt för det gör jag inte för tillfället. Och så tar det emot eftersom amningen funkar så klockrent och jag skulle bli väldigt ledsen och besviken om det är något som ställer till det med amningen.

Självklart vill jag att sambon ska vara lika värdefull som förälder som jag men jag inser att det är svårt eftersom det är jag som går hemma och jag som ger mat. Och just nu verkar 90% av all kinkighet bero på att unge Herrn vill ha käk. Det är en matglad liten grabb

Några tips eller idéer som kan vara till hjälp?

Funkar amningen bra o är etablerad tycker jag helt klart det är värt att pumpa för att ge pappan en chans att få vara den som tröstar. Man behöver ju inte ge flaska varje kväll för det.

 

[Positron]

Funkar amningen bra o är etablerad tycker jag helt klart det är värt att pumpa för att ge pappan en chans att få vara den som tröstar. Man behöver ju inte ge flaska varje kväll för det.

Jo jag får prova. De på BVC kör ju med sån skräckpropaganda så man blir ju nojig

Bara för att jag fixat så att jag får hem en pump har det vart mycket bättre ikväll. Undrar om inte sambon slappnade av lite i och med det beslutet

 

[Sedna]

Vi har lite problem med frustration från sambons sida här hemma, eller ja, det blir ju från mig också. På veckorna jobbar han och är ju inte hemma förrän sen eftermiddag/tidig kväll och det är ju när den kinkiga delen av dygnet börjar för unge Herrn. Sambon duger då inte för fem öre utan det enda som kan trösta är jag (och det innebär i de flesta fall tutte). Sambon tycker att det är jättejobbigt för han vill ju få vara pappa och kunna trösta och vara med sin son. Och då tycker han att det är orättvist att jag har en sån quickfix. Ingen av oss står ut med gnället/skriket i längden så det slutar alltid med att unge Herrn hamnar hos mig.

Visst, man skulle kunna pumpa ur och mata med flaska men där känner jag mig rätt egoistisk för det finns ingen annan anledning egentligen förutom att sambon ska kunna mata. Det finns inget behov av att pumpa och mata med flaska sett till att jag åker iväg och sånt för det gör jag inte för tillfället. Och så tar det emot eftersom amningen funkar så klockrent och jag skulle bli väldigt ledsen och besviken om det är något som ställer till det med amningen.

Självklart vill jag att sambon ska vara lika värdefull som förälder som jag men jag inser att det är svårt eftersom det är jag som går hemma och jag som ger mat. Och just nu verkar 90% av all kinkighet bero på att unge Herrn vill ha käk. Det är en matglad liten grabb

Några tips eller idéer som kan vara till hjälp?

Håller med @Mois om flaska. Vår tös är också väldigt snuttig på kvällarna och gnälliga kvällar är det bara jag som lyckas trösta. Vi har dessvärre inte haft någon framgång med varken flaska eller napp, men sambon har flexibla arbetstider så han försöker vara hemma en del dagtid då tösen har annat än tutte i tankarna. Han tycker det är jobbig ändå och jag med, men försöker tänka att det ändå är en kort tid som det är såhär. Det kommer komma tid för pappighet också.

Som sagt, testa flaska. Kan inte tänka mig att bebis väljer bort bröstet för flaskan om amningen fungerar så bra.

 

[Maja_Kandi]

Då kommer jag som en liten partypooper i diskussionen... Mamma berättade för mig att när jag var liten hade hon fått för sig att amningen inte räckte så hon skulle ge ersättning på flaska också. Efter många om och men lyckades hon få mig att ta flaskan och efter det tog jag visst aldrig bröstet igen... Antar att det är rätt ovanligt dock. Ser ju här i tråden att det funkar för många av er.

 

[Maja_Kandi]

Idag har jag överlevt första timmarna utan liten! Fick håret fixat och lämnade under tiden över ansvaret på litens momma. Hon hade honom på sitt jobb och han charmade hela redaktionen flera gånger om. Lämnade honom halv tio och kom tillbaka kvart i ett. Han hade inte sovit mer än korta snuttar så han var både hungrig och trött. Somnade halv två i bilstolen, när vi kom hem lyfte jag bara över honom till vagnen och där sov han vidare till klockan sex. Trött litet hjärta!

Imorse fyllde han en blöja till bredden och nu ikväll har det pruppats hejvilt igen. Lite magknip en sväng, tog i så han blev röd men blev ledsen när inget hände... Men hoppas det ska ha gått över nu.

 

[Imogen]

Vi har lite problem med frustration från sambons sida här hemma, eller ja, det blir ju från mig också. På veckorna jobbar han och är ju inte hemma förrän sen eftermiddag/tidig kväll och det är ju när den kinkiga delen av dygnet börjar för unge Herrn. Sambon duger då inte för fem öre utan det enda som kan trösta är jag (och det innebär i de flesta fall tutte). Sambon tycker att det är jättejobbigt för han vill ju få vara pappa och kunna trösta och vara med sin son. Och då tycker han att det är orättvist att jag har en sån quickfix. Ingen av oss står ut med gnället/skriket i längden så det slutar alltid med att unge Herrn hamnar hos mig.

Visst, man skulle kunna pumpa ur och mata med flaska men där känner jag mig rätt egoistisk för det finns ingen annan anledning egentligen förutom att sambon ska kunna mata. Det finns inget behov av att pumpa och mata med flaska sett till att jag åker iväg och sånt för det gör jag inte för tillfället. Och så tar det emot eftersom amningen funkar så klockrent och jag skulle bli väldigt ledsen och besviken om det är något som ställer till det med amningen.

Självklart vill jag att sambon ska vara lika värdefull som förälder som jag men jag inser att det är svårt eftersom det är jag som går hemma och jag som ger mat. Och just nu verkar 90% av all kinkighet bero på att unge Herrn vill ha käk. Det är en matglad liten grabb

Några tips eller idéer som kan vara till hjälp?

Klen tröst egentligen men det går över. Vi hade också en sån där period och jag tyckte det verkade ganska vanligt. Det var över på ett par veckor och maken märkte ju att det var tidpunkten på dygnet och inte honom det var "fel" på.

Om du är rädd att amningen ska börja strula kan sambon prova att koppmata om det fungerar Vi provade flaska men det tyckte sonen var en rysligt onödig uppfinning Risken finns alltid att barnet ratar bröstet istället men den är ju betydligt mindre när amning är så etablerad!

Sen är ju amningen mer än bara mat så det kan ju vara annat som sonen vill ha kvällstid, men det märker ni ju om ni provar flaska!

 

[Positron]

@Imogen @Sedna Tack för input!
Jag är också lite fundersam över ifall den lille kommer uppskatta flaskan, han totalratar alla nappar hittills. Och hoppas verkligen inte att det ställer till det med amningen tänker att om man bara ger flaska någon gång ibland så borde det inte påverka så mycket?

Vi har ju en del timmar arbetstidsförkortning att ta ut så jag la fram förslaget att han skulle vara hemma nån förmiddag då och då för att oftare få vara med om Goa och glada sonen. Hoppas att han får tummen ur och lägger in om ledigt bara

 

[MM]

@Imogen @Sedna Tack för input!
Jag är också lite fundersam över ifall den lille kommer uppskatta flaskan, han totalratar alla nappar hittills. Och hoppas verkligen inte att det ställer till det med amningen tänker att om man bara ger flaska någon gång ibland så borde det inte påverka så mycket?

Vi har ju en del timmar arbetstidsförkortning att ta ut så jag la fram förslaget att han skulle vara hemma nån förmiddag då och då för att oftare få vara med om Goa och glada sonen. Hoppas att han får tummen ur och lägger in om ledigt bara

Det kan fungera med både amning och flaska, och napp

Vi gav varken flaska eller napp första månaden för att få igång amningen ordentligt. Sedan började vi med napp och innan dess fick min man mata med sked eller kopp, det han tyckte kändes bäst för honom när jag var i stallet.
Sedan började vi med flaska så lite som möjligt och nu får hon väl i regel ett mål om dagen med utpumpad mjölk på flaska då jag är i stallet. Min man ringer mig alltid om jag varit iväg en stund och kollar om jag är på G hemåt eller om han ska mata. Många gånger så är jag så pass på hemgång att han kan avleda henne tills jag kommer hem så får hon bröstet istället.
Hon är lite över 3 månader nu och det funkar jättebra så här än så länge, och jag kan inte se att bröstet blivit nedprioriterat av henne. Hon kan ibland välja nappen framför bröstet men då är det bara för att hon vill snutta utan att vilja ha mat och där har hon lärt sig att nappen funkar för det ändamålet. Är hon överledsen/trött så kan flaskan fungera bättre då hon ibland inte har tålamod att få igång utdrivningsreflexen. Men det är så få gånger det har hänt så hon får flaskan så hon blir nöjd, och jag med. Jag fixar inte ledsen bebis. Jag blir lika ledsen jag och känner mig som en värdelös förälder så ger hellre på flaska då under det värsta och sen får hon bröstet när hon lugnat sig. Men det har väl hänt 10 ggr kanske sen hon föddes så inte speciellt ofta som sagt.

Så för oss funkar det och mitt mål har alltid varit helamning tills hon är 4 månader (men allra helst 6, jag har ingen brådska med smakisar) så funkar det så här i en månad till så är jag nöjd!

 

[Riru]

Vi har lite problem med frustration från sambons sida här hemma, eller ja, det blir ju från mig också. På veckorna jobbar han och är ju inte hemma förrän sen eftermiddag/tidig kväll och det är ju när den kinkiga delen av dygnet börjar för unge Herrn. Sambon duger då inte för fem öre utan det enda som kan trösta är jag (och det innebär i de flesta fall tutte). Sambon tycker att det är jättejobbigt för han vill ju få vara pappa och kunna trösta och vara med sin son. Och då tycker han att det är orättvist att jag har en sån quickfix. Ingen av oss står ut med gnället/skriket i längden så det slutar alltid med att unge Herrn hamnar hos mig.

Visst, man skulle kunna pumpa ur och mata med flaska men där känner jag mig rätt egoistisk för det finns ingen annan anledning egentligen förutom att sambon ska kunna mata. Det finns inget behov av att pumpa och mata med flaska sett till att jag åker iväg och sånt för det gör jag inte för tillfället. Och så tar det emot eftersom amningen funkar så klockrent och jag skulle bli väldigt ledsen och besviken om det är något som ställer till det med amningen.

Självklart vill jag att sambon ska vara lika värdefull som förälder som jag men jag inser att det är svårt eftersom det är jag som går hemma och jag som ger mat. Och just nu verkar 90% av all kinkighet bero på att unge Herrn vill ha käk. Det är en matglad liten grabb

Några tips eller idéer som kan vara till hjälp?

Något bra tips har jag kanske inte men vill ändå säga att det är i princip samma här. På kvällen när det blir kinkigt så är det inget annat än att snutta på tutte som duger. Och han använder napp, då och då använder jag amningsgummi när bröstvårtorna blir för ömma, han äter ersättning ur flaska så det är inget konstigt eller någon förändring för honom, det duger helt enkelt bara inte. Så då tycker jag att det är bättre att lösa det med denna "quick fix" än att hålla på och böka och låta honom skrika längre än nödvändigt.
Och jag ammar så mycket som möjligt (att vi även ger ersättning är för att mjölken inte alltid räcker till) så napp, flaska m.m. har inte ställt till det för oss.

 

[Bluefish]

Vi har både napp (den accepteras dock enbart i bilen numera), flaska och bröst Funkar bra för oss, flaskan verkar trösta lika bra som bröstet på kvällarna när han blir gnällig. Nu är det inte alltid av trötthet heller längre, ibland vill han bara upp och sitta och titta igen. Men 20.00 är senaste laget att söva honom, annars slår det över helt och blir jätteledset.

På dagarna däremot är det lugna gatan! Det är en väldigt rolig period att ha barn just nu, han provar olika ljud hela tiden, svarar på leenden och tycker det är roligt att bli pussad i pannan. Vi kan gå från missnöjd och ledsen till glad och kluckande på några sekunder med enbart stimulans. Det är härligt! I skrivande stund sitter han och studerar sin vänstra näve. Spretar med fingrarna, vänder och vrider och provsmakar. Han verkar ha sovit sig igenom senaste språnget och det mesta som "ska ske" efter nästa tycker jag mig redan se en hel del. Vet inte om jag tror så mycket på appen..

 

[MaritH]

*KL*

Hej! Jag hoppar också in här, för jag tror jag gick rätt till "Vinterföräldrar". Vårt barn är nämligen beräknat till... idag! Även om jag tror att det dröjer några dagar till . Men det vet man ju aldrig, i natt kanske det händer.

Hur går det för er "nya" föräldrar som har häst? Jag var nyss till stallet och gjorde mockningen och goset, men jag har turen att mina stallägare kommer att ta hand om allt första tiden efter förlossningen. Men det ser säkert olika ut hur mycket man måste/ kan/ orkar/ har råd med o.s.v. vad gäller hästeriet såhär i början av barnåren. Hur ser det ut för er?

 

[Maja_Kandi]

Hur går det för er "nya" föräldrar som har häst? Jag var nyss till stallet och gjorde mockningen och goset, men jag har turen att mina stallägare kommer att ta hand om allt första tiden efter förlossningen. Men det ser säkert olika ut hur mycket man måste/ kan/ orkar/ har råd med o.s.v. vad gäller hästeriet såhär i början av barnåren. Hur ser det ut för er?

Välkommen till tråden!

Jag har hästen hemma, passade på att betäcka henne nu iom att jag fick reda på att jag var gravid. Så hon blev mammaledig med mig. Hon ska igång framåt september och då blir det bra för oss att komma igång samtidigt tillsammans. Då blir det ju korta pass utan så mycket krav så det blir nog bra med att öka på kraven och längden på passen allt eftersom. Så blir det längre och längre stunder ifrån liten också.

Tidsmässigt just nu så fixar jag i stallet när det passar under dan. Släpper ut hästarna innan sambon åker till jobbet. Behöver ju inte räkna med nån åktid, bara att gå ut.

Ekonomiskt så har jag ju ingen stallhyra, grovfoder har jag via jobbet så det jobbar jag av. Så det är bara spån och kraftfoder som direkt kostar. Sen vill jag ju börja träna igen också men det får vi se hur det funkar rent praktiskt med lillen, är ändå inte aktuellt förrän framåt nästa vinter så då klarar han sig ju bra med pappa.

 

[Milosari]

Usch nu är jag gnällig . Magen har sjunkit ner lite vilket väl är positivt, men något har hänt med min magsäck för nu håller den inte alls tätt uppåt längre. Det känns som om det står mat halvvägs upp i matstrupen och jag har kräkts några gånger igår och idag. Har ätit omeprazol sedan flera månader men uppstötningarna är inte sura så det känns inte som om det hjälper att äta fler tabletter. Utan det är precis som att övre magmunnen inte stänger till helt . 4 dagar kvar till BF nu, måtte det inte dröja mycket längre!

Läste för övrigt en hemsk historia om en förstagångsföderska som födde en unge på 6 (!!!) kg och naturligtvis sprack hon hela vägen. Och även om jag har fått lugnande besked av min barnmorska att mitt barn känns normalstort (eller huvudet var normalstort) så undrar jag ju hur bra koll de har egentligen. Jag vill inte föda en unge på 5-6 kg vaginalt... Så hur stor är egentligen risken för ett för stort barn om man gått upp över 30 kg (varav de sista 5 kg den allra sista tiden) och magen ligger strax över översta kurvan? Min barnmorska hävdar att det är mest vätska och att det är bebisens position som avgör hur kurvan blir men någonstans i bakhuvudet så viskar en liten röst "så säger hon bara för att du inte ska vara rädd för att föda". Jag var normalviktig när jag blev gravid och jag var själv normalstor när jag föddes. Det ska i alla fall vara till min fördel har jag förstått.

 

[Maja_Kandi]

Usch nu är jag gnällig . Magen har sjunkit ner lite vilket väl är positivt, men något har hänt med min magsäck för nu håller den inte alls tätt uppåt längre. Det känns som om det står mat halvvägs upp i matstrupen och jag har kräkts några gånger igår och idag. Har ätit omeprazol sedan flera månader men uppstötningarna är inte sura så det känns inte som om det hjälper att äta fler tabletter. Utan det är precis som att övre magmunnen inte stänger till helt . 4 dagar kvar till BF nu, måtte det inte dröja mycket längre!

Läste för övrigt en hemsk historia om en förstagångsföderska som födde en unge på 6 (!!!) kg och naturligtvis sprack hon hela vägen. Och även om jag har fått lugnande besked av min barnmorska att mitt barn känns normalstort (eller huvudet var normalstort) så undrar jag ju hur bra koll de har egentligen. Jag vill inte föda en unge på 5-6 kg vaginalt... Så hur stor är egentligen risken för ett för stort barn om man gått upp över 30 kg (varav de sista 5 kg den allra sista tiden) och magen ligger strax över översta kurvan? Min barnmorska hävdar att det är mest vätska och att det är bebisens position som avgör hur kurvan blir men någonstans i bakhuvudet så viskar en liten röst "så säger hon bara för att du inte ska vara rädd för att föda". Jag var normalviktig när jag blev gravid och jag var själv normalstor när jag föddes. Det ska i alla fall vara till min fördel har jag förstått.

Alla de där skräckhistorierna skulle man ju vilja sticka upp nånstans... Det är verkligen inte roligt att höra sånt där. Det måste ju vara extremt ovanligt med så stora barn, och jag tror ju att om de på förlossningen inser att barnet är för stort så blir det akut snitt. Så blev det för min mamma när broder tuck skulle ut. Han vägde 4,5 och kom inte ut vaginalt, så det blev snitt - gick jättebra. Så försök att inte oroa dig, du ska se att din barnmorska vet vad hon pratar om.

Ang uppstötningar så tipsar jag om gaviscon. Funkade klockrent för mig!

 

[MM]

Usch nu är jag gnällig . Magen har sjunkit ner lite vilket väl är positivt, men något har hänt med min magsäck för nu håller den inte alls tätt uppåt längre. Det känns som om det står mat halvvägs upp i matstrupen och jag har kräkts några gånger igår och idag. Har ätit omeprazol sedan flera månader men uppstötningarna är inte sura så det känns inte som om det hjälper att äta fler tabletter. Utan det är precis som att övre magmunnen inte stänger till helt . 4 dagar kvar till BF nu, måtte det inte dröja mycket längre!

Läste för övrigt en hemsk historia om en förstagångsföderska som födde en unge på 6 (!!!) kg och naturligtvis sprack hon hela vägen. Och även om jag har fått lugnande besked av min barnmorska att mitt barn känns normalstort (eller huvudet var normalstort) så undrar jag ju hur bra koll de har egentligen. Jag vill inte föda en unge på 5-6 kg vaginalt... Så hur stor är egentligen risken för ett för stort barn om man gått upp över 30 kg (varav de sista 5 kg den allra sista tiden) och magen ligger strax över översta kurvan? Min barnmorska hävdar att det är mest vätska och att det är bebisens position som avgör hur kurvan blir men någonstans i bakhuvudet så viskar en liten röst "så säger hon bara för att du inte ska vara rädd för att föda". Jag var normalviktig när jag blev gravid och jag var själv normalstor när jag föddes. Det ska i alla fall vara till min fördel har jag förstått.

Det är inte säkert att det är en stor bebis bara för att kurvan visar det.
När jag väntade sonen så fick jag en stor mage som låg över översta kurvan. Jag hade SF mått på 40 i vecka 38 och jag fick göra ett TUL som visade på en bebis på 3200 gram runt vecka 36. Sedan kom sonen 8 dagar innan bf och vägde 3375 gram och 50 cm lång. Dock hade jag ett helt hav av fostervatten. Det forsade (!) ur mig när dom tog vattnet.
När jag väntade mellanbarnet och nu sista barnet så hade jag ett sf på 37 cm båda gångerna i vecka 40 och bebisarna kom på bf+8 och bf+5 och vägde 4060 gram/51 cm respektive 3950 gram/51 cm.
Alltså var magen mycket mindre dom andra gångerna trots att båda töserna vägde mer än sin bror, och jag hade gott om fostervatten dom gångerna med.

Så stor mage är inte alltid=stor bebis.

För din skull så hoppas jag bebis vill komma snart så du slipper alla besvär

Edit; Gick upp 25 kg med sonen, 16 kg med stora tösen och vägde mig inte under sista graviditeten.

 

[Pontevecchio]

Min kollega gick upp 25 kg, ut kom 2,4 kg bebis. Det verkar ha lite koppling.