Menar såklart inte att hon bara ska hjälpa när han är jobbig och jag behöver sova/ vila och sen när han är snäll och gosig att jag själv tar honom.
Fast så hade jag resonerat helt utan att skämmas! Om man ska orka med det jävliga kan jag tänka mig att stunderna som är lugna och mysiga behövs för att fylla tanken. Annars blir ju bebisen 100% ångest och tårar liksom, om det är den enda tiden du får med den.
Vi har varit på bvc idag, han väger 6,1 kilo nu och är 60 cm lång. Skrattade sig genom besöket men ilsknade till när jag gick på min efterkontroll medan han fick ligga i mormors famn. Det blir spiral för mig om en månad, hua!