Vinterföräldrar 15-16 #2

[Evenstar]

JAG ÄR EN MAMMA!!!

14.36 den 30/12 kom vår stora tjocka Adrian till världen. Jag är värdens lyckligaste! !

Stort grattis!!

 

[Mois]

Tack för all input hörni!
Det blir ingen resa för sambon. Känns så skönt. Han menade att han "inte tänkt så långt". Mjae, halvlam förklaring enligt mig men jag är nöjd så länge han ändrade sig utan att jag fattade beslutet åt honom.

 

[Jenka]

Grattis @Lilltess !

 

[Balahé]

Stort grattis @Lilltess!

 

[cirkus]

JAG ÄR EN MAMMA!!!

14.36 den 30/12 kom vår stora tjocka Adrian till världen. Jag är värdens lyckligaste! !

Nämen HURRA!
Vad härligt och stort grattis!

(han kommer bli en prins - finaste killen i min grundskola var född just den här dagen - han var avgudad av alla - så jag har tänkt hela tiden att om du inte håller dig över nyår så måste det bara bli den 30/12 för då föds det fantastiska människor)

 

[Maja_Kandi]

Åh grattis @Lilltess!

 

[Miks]

Jag behöver lite råd...

Min sambo vill åka iväg sista helgen i januari, dvs en vecka innan BF (7 feb), med jobbet. När vi diskuterade det för ett halvår sedan så kändes det rätt lugnt. Målet för resan ligger ca 3-4h bort med flyg (inkl ett byte), flygen går kanske var tredje timmer ungefär, dock ej under natten. Det är, så klart, en viktigt jobbresa annars hade han väl inte velat åka.
Han ska vara iväg tors-mån och hans mamma kommer och bor hos oss fre-sön. Jag har inte någon i närheten som kan hjälpa mig, finns en granne som skulle kunna ta blivande storasyster om det krisar men känns ju inte helt 100.
Jag gick tre dagar över tiden sist och man har ju någon konstig föreställning om att det ska vara likadant igen. MEN jag vill inte att han ska åka, men jag vill att han ska komma till det beslutet själv. Det är ju en uppenbar risk att han faktiskt missar förlossningen, det är ju inte så att en förlossning startar med tanke på ev flygavgångar, plats på flygen, trafik etc.
Jag vill inte känna att jag "tvingar" honom att stanna hemma utan jag vill ju att han ska inse det själv. Eller är jag bara löjlig som inte sätter ner foten och säger det rätt ut?
När jag säger att det är risk att han missar det så säger han bara "säg inte så". Jag vill ju att han ska komma till insikt själv liksom.

Hade ni "låtit" era respektive åka iväg? Skulle de vilja åka iväg? Hur hade ni agerat? Eller är jag nojjig?

Min man hade bokat en jobbresa 3 veckor innan BF. 4 veckor innan BF åkte vi in och stoppade värkar med bricanyl. Han avbokade själv resan direkt efter det. Både han och jag insåg att bebisen verkligen kan komma när som. Han skulle varit 1h bort med flyg.

Utan att sätta ner foten kan du ju förklara hur du känner och tänker. Sen får ni gemensamt komma fram till ett bra beslut.

Mvh Miks

Ah såg nu att han inte ska åka

 

[*Gotlandsrusset*]

JAG ÄR EN MAMMA!!!

14.36 den 30/12 kom vår stora tjocka Adrian till världen. Jag är värdens lyckligaste! !

Grattis

 

[Evenstar]

Dessa hormoner alltså Jag tycker jag klarat mig hyfsat bra hittills, men de senaste dagarna har hormonerna spårat ur och jag har blivit jättekänslig Var på bio i förrgår och såg En man som heter Ove, det ska ju vara en komedi men jag satt med tårar i ögonen flera gånger. Igår skulle vi åka in till stan och jag ville titta in i en specifik klädaffär på vägen dit, där jag sett att de hade billiga jackor. När vi inte hann dit så fick jag ett litet bryt och tårarna började rinna. Jag kan inte knäppa min jacka längre, och vill inte köpa en ny dyr jacka för att ha några veckor, men att lägga 200:- på rean kände jag ändå var okej. Så tanken var att vi skulle åka förbi där idag istället. Men så blev det så utdraget för katten kom inte in och sambon ville stryka sin skjorta m.m… Så vi hann inte idag heller eftersom stället stänger tidigare idag. Så då började jag storgråta. Det är ju inte ens säkert att det finns någon jacka som passar, så jag kanske inte ens missat något… Suck. Men det känns jättejobbigt att inte kunna klä på sig ordentligt, jag hatar vinter och kyla. Anledningen till att vi var i stan igår var att vi var på musikal, Kristina från Duvemåla. Det finns en låt i den som jag älskat och fått goosebumps av sen jag var liten, så då blev jag också lite blöt i ögonen
För övrigt börjar jag bara känna mig stor och klumpig och har kanske börjat svullna lite också. Jag har tidigare varit väldigt glad och stolt åt magen och graviditeten, och har inte tagit illa upp om någon frågat något om magen eller kommenterat. Men nu känner jag mig lite som en val. De senaste dagarna har två olika helt främmande människor kommenterat magen och att det måste vara dags snart. Jo tack, jag vet att jag är tjock
Nåja, en månad kvar nu… Behövde spy ur mig lite tror jag
Gott nytt år på er och era småttingar. 2016 kommer bli ett spännande år för oss

 

[Bluefish]

Stort grattis @Lilltess!

 

[Bluefish]

Anledningen till att vi var i stan igår var att vi var på musikal, Kristina från Duvemåla. Det finns en låt i den som jag älskat och fått goosebumps av sen jag var liten, så då blev jag också lite blöt i ögonen

Du måste finnas?
Och man får kräka ur sig, det är verkligen inte kul att vara så hormonell alla gånger. I våras på väg till stallet lyssnade jag på radio där de tävlade ut två platser på något spa. En tjej blev uppringd och informerad om att hon vunnit och radiosnubben undrade vem hon skulle ta med sig. Sin mamma sa hon, för hon var så fantastisk och gjorde aldrig något för sig själv. Jag stortjöt resten av vägen, och tänkte att herregud tänk om jag är gravid.. Var filmen bra fö? Sambon vill se den.

Och gott nytt alla, 2016 blir vintertrådungarnas år

 

[Evenstar]

Du måste finnas?
Och man får kräka ur sig, det är verkligen inte kul att vara så hormonell alla gånger. I våras på väg till stallet lyssnade jag på radio där de tävlade ut två platser på något spa. En tjej blev uppringd och informerad om att hon vunnit och radiosnubben undrade vem hon skulle ta med sig. Sin mamma sa hon, för hon var så fantastisk och gjorde aldrig något för sig själv. Jag stortjöt resten av vägen, och tänkte att herregud tänk om jag är gravid.. Var filmen bra fö? Sambon vill se den.

Och gott nytt alla, 2016 blir vintertrådungarnas år

Precis den! Den är så fin
Näe att vara hormonell är inget vidare... Är ju normalt ganska samlad och sansad så det här känns inte som jag alls.
Filmen var bra! Trots hormonerna

 

[Fiorano]

Nu hör jag inte till tråden alls, men jag är en sån som gråter otroligt lätt. När jag läste En man som heter Ove grät jag flera gånger, den är inte direkt en komedi egentligen utan snarare en otroligt fin och sorglig kärlekshistoria. Kommer definitivt inte se den på bio-för yes jag kommer tjuta.

Bara en liten parantes att en kan vara gråtmild de luxe helt utan att vara hormonell pga grav eller nybliven förälder.

 

[Mois]

Dessa hormoner alltså Jag tycker jag klarat mig hyfsat bra hittills, men de senaste dagarna har hormonerna spårat ur och jag har blivit jättekänslig Var på bio i förrgår och såg En man som heter Ove, det ska ju vara en komedi men jag satt med tårar i ögonen flera gånger. Igår skulle vi åka in till stan och jag ville titta in i en specifik klädaffär på vägen dit, där jag sett att de hade billiga jackor. När vi inte hann dit så fick jag ett litet bryt och tårarna började rinna. Jag kan inte knäppa min jacka längre, och vill inte köpa en ny dyr jacka för att ha några veckor, men att lägga 200:- på rean kände jag ändå var okej. Så tanken var att vi skulle åka förbi där idag istället. Men så blev det så utdraget för katten kom inte in och sambon ville stryka sin skjorta m.m… Så vi hann inte idag heller eftersom stället stänger tidigare idag. Så då började jag storgråta. Det är ju inte ens säkert att det finns någon jacka som passar, så jag kanske inte ens missat något… Suck. Men det känns jättejobbigt att inte kunna klä på sig ordentligt, jag hatar vinter och kyla. Anledningen till att vi var i stan igår var att vi var på musikal, Kristina från Duvemåla. Det finns en låt i den som jag älskat och fått goosebumps av sen jag var liten, så då blev jag också lite blöt i ögonen
För övrigt börjar jag bara känna mig stor och klumpig och har kanske börjat svullna lite också. Jag har tidigare varit väldigt glad och stolt åt magen och graviditeten, och har inte tagit illa upp om någon frågat något om magen eller kommenterat. Men nu känner jag mig lite som en val. De senaste dagarna har två olika helt främmande människor kommenterat magen och att det måste vara dags snart. Jo tack, jag vet att jag är tjock
Nåja, en månad kvar nu… Behövde spy ur mig lite tror jag
Gott nytt år på er och era småttingar. 2016 kommer bli ett spännande år för oss

Jag hade fullt sjå med att inte storlipa genom hela filmen "en man som heter Ove". Jag har läst boken och även om den också är sorglig så upplever jag att det var mer goa skratt när man läste boken än såg filmen, allt det sorgliga tog så stor plats i filmen. Sen kan det ju också ha att göra med att man är "lite" mer blödig nu hehe

 

[Evenstar]

Då kanske jag är hyfsat normal Hade nog inte gråtit i normala fall, brukar inte vara så känslig när jag ser film. Men nu med alla hormoner som rasar blev det för mycket Men den var ju rolig också

 

[Thomasine]

JAG ÄR EN MAMMA!!!

14.36 den 30/12 kom vår stora tjocka Adrian till världen. Jag är värdens lyckligaste! !

Stort gratulerar till Adrian

Vilken förnuftig ung man som höll sig borta från både julhelgen och nyårshelgen. Jag har tänkt på dig och kollat några gånger. Varm Kram till dig, Adrian och din man!

 

[Maja_Kandi]

Undrar hur det går för @Riru? Klarade du dig till nya året?


Kl
Vaken natt med lilleman igen. Somnade jättegott bredvid mig i sängen men vaknade och var orolig så fort jag försökte lägga honom i spjälsängen. Ville snutta konstant hela tiden, sög knappt men ville ha bröstet hela tiden. Halv fyra var jag så slut så jag sparkade på sambon så han fick ta över en stund. Han lyckades få liten att ta nappen ett par gånger några minuter, men det är helt klart ingen favorit. Vid fem gav jag upp, matade och så somnade vi bredvid varandra och sov till nio.

Hur hade ni gjort? Låtit honom sova med mig eller fortsatt försöka få honom att sova själv? Ingen risk att jag råkar rulla över honom, jag rör mig inte en millimeter när han ligger bredvid och jag sover väldigt lätt. Problemet är mest det där med att han ska ha eget täcke, vi har dubbeltäcke så när han ligger mellan oss blir det svårt.

Hur kan man bäst introducera nappen? Såna här nätter hade jag verkligen varit hjälpt om han tog den... Om inte annat för att få vila bröstvårtorna en stund. På sjukhuset fick han nån sockerlösning när det togs blodprov, kan man koka sån själv och typ doppa nappen i så det blir lite smakligare precis i början? (jag tänker alltså inte trycka i honom en massa socker, men om det kan få honom att ta nappen bättre kanske det kan vara en idé att bara doppa den lite just innan han ska få den?)

För övrigt har han sovit ute i vagnen för första gången idag! Tre timmar sov han så himla gott. Under tiden sov mamman som klubbad inne på soffan. Han somnade bums så fort vi hade lagt ner honom och ens rörde vagnen. Skönt att han verkar gilla att ligga i vagn.

 

[MM]

Undrar hur det går för @Riru? Klarade du dig till nya året?


Kl
Vaken natt med lilleman igen. Somnade jättegott bredvid mig i sängen men vaknade och var orolig så fort jag försökte lägga honom i spjälsängen. Ville snutta konstant hela tiden, sög knappt men ville ha bröstet hela tiden. Halv fyra var jag så slut så jag sparkade på sambon så han fick ta över en stund. Han lyckades få liten att ta nappen ett par gånger några minuter, men det är helt klart ingen favorit. Vid fem gav jag upp, matade och så somnade vi bredvid varandra och sov till nio.

Hur hade ni gjort? Låtit honom sova med mig eller fortsatt försöka få honom att sova själv? Ingen risk att jag råkar rulla över honom, jag rör mig inte en millimeter när han ligger bredvid och jag sover väldigt lätt. Problemet är mest det där med att han ska ha eget täcke, vi har dubbeltäcke så när han ligger mellan oss blir det svårt.

Hur kan man bäst introducera nappen? Såna här nätter hade jag verkligen varit hjälpt om han tog den... Om inte annat för att få vila bröstvårtorna en stund. På sjukhuset fick han nån sockerlösning när det togs blodprov, kan man koka sån själv och typ doppa nappen i så det blir lite smakligare precis i början? (jag tänker alltså inte trycka i honom en massa socker, men om det kan få honom att ta nappen bättre kanske det kan vara en idé att bara doppa den lite just innan han ska få den?)

För övrigt har han sovit ute i vagnen för första gången idag! Tre timmar sov han så himla gott. Under tiden sov mamman som klubbad inne på soffan. Han somnade bums så fort vi hade lagt ner honom och ens rörde vagnen. Skönt att han verkar gilla att ligga i vagn.

Såvida det inte är jätteviktigt för er att han sover i egen säng så hade jag låtit honom sova hos dig, och fixar du att han bara har tutten i munnen så låt honom ligga och snutta så mycket han vill.
Tids nog hamnar han i sin egna säng så brådska inte såvida det inte finns särskilda anledningar till att ni vill att han sover själv.
Angående täcket. Skaffa varsitt är väl enklaste lösningen?

Mår dina bröst illa av att han ligger och sover med det? Många gånger så vill dom bara snutta lite och om du sen lämnar bröstet framme och låter honom ligga nära det så han känner doften av det så kan det hända att det räcker som tröst/närhet.

Har du testat olika modeller av napp?
Liknar den nappen ni har nu din bröstvårta någonting?

 

[Saigon]

Undrar hur det går för @Riru? Klarade du dig till nya året?


Kl
Vaken natt med lilleman igen. Somnade jättegott bredvid mig i sängen men vaknade och var orolig så fort jag försökte lägga honom i spjälsängen. Ville snutta konstant hela tiden, sög knappt men ville ha bröstet hela tiden. Halv fyra var jag så slut så jag sparkade på sambon så han fick ta över en stund. Han lyckades få liten att ta nappen ett par gånger några minuter, men det är helt klart ingen favorit. Vid fem gav jag upp, matade och så somnade vi bredvid varandra och sov till nio.

Hur hade ni gjort? Låtit honom sova med mig eller fortsatt försöka få honom att sova själv? Ingen risk att jag råkar rulla över honom, jag rör mig inte en millimeter när han ligger bredvid och jag sover väldigt lätt. Problemet är mest det där med att han ska ha eget täcke, vi har dubbeltäcke så när han ligger mellan oss blir det svårt.

Hur kan man bäst introducera nappen? Såna här nätter hade jag verkligen varit hjälpt om han tog den... Om inte annat för att få vila bröstvårtorna en stund. På sjukhuset fick han nån sockerlösning när det togs blodprov, kan man koka sån själv och typ doppa nappen i så det blir lite smakligare precis i början? (jag tänker alltså inte trycka i honom en massa socker, men om det kan få honom att ta nappen bättre kanske det kan vara en idé att bara doppa den lite just innan han ska få den?)

För övrigt har han sovit ute i vagnen för första gången idag! Tre timmar sov han så himla gott. Under tiden sov mamman som klubbad inne på soffan. Han somnade bums så fort vi hade lagt ner honom och ens rörde vagnen. Skönt att han verkar gilla att ligga i vagn.

Min lilla är tre månader nu och jag kan räkna antalet nätter som hon INTE sovit på mig. Varken hon eller jag får sova en blund om jag försöker få henne att sova i egen säng när hon är närhetstörstig. Låter jag henne sova på min mage/bröstkorg sover vi båda som stockar. Sen kommer det nätter då och då som hon klarar att sova i egen säng. Inatt var en sådan natt. Men vid sextiden lyfte jag över henne på mig för då höll hon på och snurrade och "väsnades" så mkt att jag inte kunde sova. När hon kom upp på magen blev hon som vanligt kollugn och somnade djupt.

Jag är av filosofin att det inte finns några måsten under spädbarnstiden. Jag varken orkar eller vill kämpa emot för att det ska vara på ett visst sätt. Jag gör allt som leder till att vi får så enkel och friktionsfri vardag som möjligt.

Så jag hade inte tvekat över att ha honom nära dig isället för i egen säng. I ditt fall hade jag, i enlighet med min filosofi, skaffat två singeltäcken direkt så att du på ett bra sätt kan ha honom emellan er med eget täcke.

 

[Saigon]

Undrar hur det går för @Riru? Klarade du dig till nya året?


Kl
Vaken natt med lilleman igen. Somnade jättegott bredvid mig i sängen men vaknade och var orolig så fort jag försökte lägga honom i spjälsängen. Ville snutta konstant hela tiden, sög knappt men ville ha bröstet hela tiden. Halv fyra var jag så slut så jag sparkade på sambon så han fick ta över en stund. Han lyckades få liten att ta nappen ett par gånger några minuter, men det är helt klart ingen favorit. Vid fem gav jag upp, matade och så somnade vi bredvid varandra och sov till nio.

Hur hade ni gjort? Låtit honom sova med mig eller fortsatt försöka få honom att sova själv? Ingen risk att jag råkar rulla över honom, jag rör mig inte en millimeter när han ligger bredvid och jag sover väldigt lätt. Problemet är mest det där med att han ska ha eget täcke, vi har dubbeltäcke så när han ligger mellan oss blir det svårt.

Hur kan man bäst introducera nappen? Såna här nätter hade jag verkligen varit hjälpt om han tog den... Om inte annat för att få vila bröstvårtorna en stund. På sjukhuset fick han nån sockerlösning när det togs blodprov, kan man koka sån själv och typ doppa nappen i så det blir lite smakligare precis i början? (jag tänker alltså inte trycka i honom en massa socker, men om det kan få honom att ta nappen bättre kanske det kan vara en idé att bara doppa den lite just innan han ska få den?)

För övrigt har han sovit ute i vagnen för första gången idag! Tre timmar sov han så himla gott. Under tiden sov mamman som klubbad inne på soffan. Han somnade bums så fort vi hade lagt ner honom och ens rörde vagnen. Skönt att han verkar gilla att ligga i vagn.

Vad gäller sockerlösningen så är det glukos 300 mg/ml (Fresenius kabi) som de har på sjukhuset. Just den är receptbelagd. Men vanlig sockerlag går nog egentligen lika bra skulle jag tro. Obs! Tror. Förr doppade man ju ofta napparna i socker eller honnung. Men jag tror faktiskt inte att det hjälper i längden. Effekten är så väldigt kortvarig.