Vinterförälder 2014/2015 del 2

[Miks]

Grattis @westernsuzie !

Stackars liten med sprickan! Skönt att det gick bra!

Mvh Miks

 

[Miks]

Idag har vi fraktat hela familjen dryga 60 mil, Stockholm - Lund! Vi åkte två bilar med ett varsitt barn. Jag åkte med dottern och vi stannade en gång på hela vägen! Lilltjejen sov mellan Nyköping och Lund! Väldigt nöjd! Maken och sonen stannade en snabbis extra och kissade bara! Det hade verkligen kunnat gå hur illa som helst men det här gick ju fantastiskt smidigt!

Nu hoppas jag på att lilltjejens hotellpremiär blir ok

Mvh Miks

 

[Girasol]

Idag har vi fraktat hela familjen dryga 60 mil, Stockholm - Lund! Vi åkte två bilar med ett varsitt barn. Jag åkte med dottern och vi stannade en gång på hela vägen! Lilltjejen sov mellan Nyköping och Lund! Väldigt nöjd! Maken och sonen stannade en snabbis extra och kissade bara! Det hade verkligen kunnat gå hur illa som helst men det här gick ju fantastiskt smidigt!

Nu hoppas jag på att lilltjejens hotellpremiär blir ok

Mvh Miks

Vi planerar också långresa, fast till påsk om dottern är så pass pigg att hon får åka men det tror jag inget annat om, än att hon ska vara. Då ställer vi kosan norrut från Gemla (byhåla utanför Växjö) till Edsbyn, ca 67 mil. Upptäckte dock att eftersom samtliga 7 ska med inkl. packning så är frågan vart vi ska få plats med vagnen. Två bilar känns inte kul så frågan är om det blir att inhandla takbox tills dess.

 

[Miks]

Vi planerar också långresa, fast till påsk om dottern är så pass pigg att hon får åka men det tror jag inget annat om, än att hon ska vara. Då ställer vi kosan norrut från Gemla (byhåla utanför Växjö) till Edsbyn, ca 67 mil. Upptäckte dock att eftersom samtliga 7 ska med inkl. packning så är frågan vart vi ska få plats med vagnen. Två bilar känns inte kul så frågan är om det blir att inhandla takbox tills dess.

Ja takbox låter smart. På vägen hem har vi bara en bil och vi kommer få det tajt i en V70.

Vi hade räknat med att stanna en tre-fyra gånger och vara framme långt efter midnatt. Det är inte så lätt att planera resor med små barn. 67 mil är låååångt! Ska ni åka i ett sträck eller övernatta nånstans på vägen?

Mvh Miks

 

[Girasol]

Vi åker i ett sträck. Brukar göra resan på 7 timmar med matstopp normalt sett så får väl lägga på ett par timmar. ( kör E4 ganska långt och det är tidseffektivt även om det inte är närmaste vägen). Men sist så lät vi ungarna vara uppe länge och sen åkte vi supertidigt på morgonen så de sov bort halva resan och vaknade till lunchen, funderar på att göra samma igen för då är det bara litens behov som styr första biten. De andra är ju stora nog att hojta till om det är något (9-15 år)

 

[Girasol]

Ja lärdom sen sist -se till att ha fri surf på mobilerna, så det inte surfas upp innan hemresan, för den (hemresan) var lite kinkig bitvis hos en del telningar

 

[Tassetass]

Ja lärdom sen sist -se till att ha fri surf på mobilerna, så det inte surfas upp innan hemresan, för den (hemresan) var lite kinkig bitvis hos en del telningar

Jag minns när vi åkte långt (Älvsbyn - Gbg, ca 125-130 mil) när jag var liten, då fick man några Kalle Anka-pocket, en godispåse och i övrigt fick man roa sig med att titta på omgivningarna.

 

[Girasol]

Jaaa haha, McDonalds, glass och bilgodis förekommer här också. Att titta på omgivningarna däremot = öronproppar till föräldrarna krävs. För gnälls det inte så kivas det. Han har foten på min sida, hon lutar åt mig osv osv

 

[pudsey]

Vi har planerat första längre resan till början av maj, om vi fixa pass till dess, måste ju åka hem till Sverige och träffa släkten, gruvar mej lite redan, 3 flyg men det ska nog gå bra. Kommer bli en resvan bebis det här, har redan 3 Sverige resor planerade första året.
Kommer bli en del resor med bilen här också, har 130 miles till husvagnen och båten så ska bli spännande och se hur det går och främst hur vi ska få plats med all packning, brukar va rätt fullt i vår kombi redan.

 

[skiesabove]

Jaaa haha, McDonalds, glass och bilgodis förekommer här också. Att titta på omgivningarna däremot = öronproppar till föräldrarna krävs. För gnälls det inte så kivas det. Han har foten på min sida, hon lutar åt mig osv osv

Härliga minnen från barndomens bilresor ... jag och lillebror hade "huvudtryckartävling". Ett tyst slagsmål om vem som skulle få ha huvudet lutat på väskan som stod mellan oss :P.

 

[pudsey]

Alltså dessa svärisar vi var hos dom i lördags och då säger svärmor att jag inte får föda på måndag för då skulle hon till sjukhuset. Nu fick jag ett sms där det står att jag inte får föda idag, men efter midnatt går bra.
WTF!!! Ungen kommer när hon kommer och blir det idag så blir det, låt mej va ifred!!!

Ska återgå till mina "mysiga" förvärkar och äta lite mer choklad i min bubbla nu.

 

[Blueberry]

Alltså dessa svärisar vi var hos dom i lördags och då säger svärmor att jag inte får föda på måndag för då skulle hon till sjukhuset. Nu fick jag ett sms där det står att jag inte får föda idag, men efter midnatt går bra.
WTF!!! Ungen kommer när hon kommer och blir det idag så blir det, låt mej va ifred!!!

Ska återgå till mina "mysiga" förvärkar och äta lite mer choklad i min bubbla nu.

Åh, svärisar - det är ju synd att de ingår i partnerpaketet alltså... Herregud.

Som tur är så är jag en så himla obekväm person som sätter ner foten och skapar lite dålig stämning om det är nödvändigt, så mina svärisar brukar inte våga tränga sig på längre. Passa på medan du kan skylla på hormonerna

 

[pudsey]

Ska ta det med sambon ikväll, dom vet att jag inte mår speciellt bra just nu och även om hon tyckte det va roligt så tycker inte jag det, problemet är att man knte kan säga nått till svärmor som kan tänkas va en gnutta negativt. I lördags spenderade sambon närmare 4h med att ordna till deras akvarium, övergött och döda fiskar och han förklarade för 100e gången hur de ska sköta och varför, i måndags ringer svärfar och skäller ut sambon för att hans mamma kände sej åsidosatt eller va det nu va den här gången, aldrig att han får ett tack.

Behöver jag säga att jag inte kommer åka dit i helgen, sambon kan åka själv, sen kan de faktiskt ta och komma hit, svärmor har aldrig varit till oss (ursäkten är alltid att hon inte kan för hln ska till doktorn om 3 veckor ) får se om hon kan behaga ta sej hit för att träffa sitt första barnbarn annars lär det dröja.

Har fortfarnde dåligt samvete för att jag inte är social med dom just nu, vet att jag inte behöver men sån är jag samtidigt som jag känner mej väldigt anti
Nä ska leta fram min choklad nu och nått vettigt att se på tvn.

Åh, svärisar - det är ju synd att de ingår i partnerpaketet alltså... Herregud.

Som tur är så är jag en så himla obekväm person som sätter ner foten och skapar lite dålig stämning om det är nödvändigt, så mina svärisar brukar inte våga tränga sig på längre. Passa på medan du kan skylla på hormonerna

 

[Blueberry]

(I dag är det två veckor sedan jag födde barn, och jag har skrivit en förlossningsberättelse. (Den finns på bloggen också med fler bilder och lite annan smarrig info, jag vet ju att ni gillar att läsa den vid det här laget )

Spoiler: Min förlossning

11.45 Vattnet går i korridoren på jobbet
11.46 Ringer Håkan
11.48 Ringer förlossningen
Får order att komma in efter lunch. Äter lunch, känner av värkar, skickar hem Håkan att hämta grejer. Mina kollegor är ”ganska” chockade, själv är jag väldigt lugn.
13.40 Kommer in på förlossningen, blir undersökt, kollar hjärtljud och värkar (svaga, märker inte ens av dem), tar prov på fostervattnet (gör ont!), får med mig blöjor och bindor hem. Väldigt rörlig bebis i magen.
15.00 Åker hemåt. Chillar hemma.
18.53 Beställer pizza. Duschar. Äter lite, vilar i soffan, kör en tvättmaskin, ser på tv, får fotmassage…
21.00 Tar tempen. 37,1.
21.52 Ligger i sängen, känner svaga värkar emellanåt. Bebisen rör lite på sig. Passar på att sova medan jag kan.
23.30 Vaknar. Känner lite rörelser. Har inte särskilt ont. Ligger rygg mot rygg med Billy. Mysigt!
00.40 Vaknar, går upp och kissar. Känner mig lite varm och svettig. Det rinner en hel del vatten när jag rör mig.
02.38 Vaknar. Stel i höfter och ben. Bebisen sparkar vilt. Går upp och går en sväng. Svaga värkar, känns både i ryggen och magen. Vattnet fortsätter sippra. Tillbaka i sängen efter 20 min.
03.34 Nu börjar värkarna kännas. Har haft två i rad av ett kraftigare och ondare slag än de andra mesvärkarna jag har känt av tidigare. Snart tre i rad, känner jag.
03.45 Nu kan jag inte ligga kvar i sängen längre. Går upp och sätter mig på toaletten, tar två värkar där. Sedan väcker jag Håkan och förklarar att jag inte kan ligga ner när värkarna kommer.
04.08 Börjar klocka värkarna. Värmer vetebältet, sätter mig i soffan och målar naglarna. Gungar och andas genom värken.
04.25 Kräks efter och under en värk. Det gör kanske ondare än vad jag verkar uppfatta?
05.05 Ringer förlossningen. Tar två alvedon enligt order och ska avvakta lite till.
05.20 Kräks under en värk igen. Det var den alvedonen det…
05.32 Ringer förlossningen, tar en värk under samtalet och får order om att åka in. Bilfärden är hemsk, sjukt jobbigt att möta värkar sittandes. Långsam och frustrerande morgontrafik på E18.
05.55 Kommer till förlossningen. Kan inte prata under värkarna, får ett rum direkt. Täta värkar nu!
06.36 Får lustgas. Blir underbart hög på den, väldigt avslappnad och avtrubbad. Slutar bry mig om vad som händer i rummet och går in helt i mig själv.

Fram tills nu har jag antecknat i telefonen vad som händer och när, just för att ha koll på läget och för att kunna rapportera om något hade hänt på vägen. Men här går jag alltså in i någon slags underbar lustgasdimma. Från och med nu blundar jag hela förlossningen med några få sekunder som undantag. Jag är helt inne i en kapsel med mig och kroppen och värkarna och lustgasen.

Det här vet jag i alla fall:
Vid 7 är det skiftbyte, då kommer barnmorskan in och presenterar sig. Hon heter Kobra, och jag blir både glad och trygg, jag har hört talas om henne och hon ser ut som någon som verkligen kan coacha mig genom en förlossning. Så här i efterhand kan jag meddela att jag älskar varje gram av henne.

Hon undersöker mig strax efter klockan 7 och säger att ”Du har jobbat så vackert! Du är så duktig! Du är 9 centimeter öppen.”

Jag blir lite stressad när hon säger det. Det här går snabbare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Här vankas inget i några korridorer och här gungas inte på någon pilatesboll, här går inget enligt min plan inte…

Jag har inte en aning om hur många som är i rummet utöver mig, H och Kobra – men jag uppfattar att det blir fler och fler personer ju längre tiden går. Jag vet också att de blir oroligare och oroligare ju längre tiden går, för Johns CTG ser inte bra ut. Han jobbar inte så bra med värkarna och hans puls kommer inte tillbaka tillräckligt snabbt efter varje värk. Ganska tidigt får han en elektrod på huvudet. De är angelägna om att få ut honom så snabbt som möjligt.

Jag försvinner in i min kupa. Gör som jag blir tillsagd och provar både att ligga på sidan och stå på knä mot ryggstödet. Till slut hamnar jag i ryggläge, det som jag skrev i förlossningsbrevet att jag ville undvika. Jag kunde ärligt talat inte bry mig mindre. Värkarna är sjukt intensiva nu, och jag får min första krystvärk mitt i en vanlig värk.

Satan i helvete vad ont den gör. Samtliga i rummet verkar dock väldigt nöjda och lättade över att det är dags att krysta. Alla utom jag då, jag känner mig inte redo alls. Klockan är ungefär 07.45, och de här värkarna är tydligen inte lika täta eller regelbundna som de vanliga värkarna. Efter andra krystvärken meddelar de att de kommer att använda sugklocka, eftersom ”Han måste ut.” Jag kunde inte bry mig mindre om det heller. Är oerhört medgörlig när jag föder barn, uppenbarligen.

Helt ärligt är jag så borta vid det här laget att den enorma lampan de har riktat mot mig känns som en sol. Mellan värkarna befinner jag mig på en varm och solig sommaräng (ja, på allvar!) – så långt borta från rummet och verkligheten är jag i det här skedet.

Vid tredje krystvärken är sugklockan monterad. Jag minns att läkaren skrattade lite när hon hade satt på den, eftersom John rörde på huvudet så att sugklockan vred sig i hennes hand. Han var väldigt aktiv och rörlig under hela förlossningen förresten, jag kände honom röra sig mellan värkarna nästan hela tiden.

Tredje krystvärken är hemsk. Jag tappar kontroll och fokus och skriker av både smärta och panik i lustgasmasken. Det känns som att jag ska gå av på mitten, klyvas mitt itu. Det gör så jävla ont. Jag hypervetilerar, men laddar om och inser att jag kommer att gå sönder om jag tar i mer, men att ta i mer än enda alternativet. Jag behöver släppa självbevarelsedriften och ta i mer, annars kommer jag bara få en ny värk, och en ny och en ny. Det finns bara en väg ut.

John föds tre minuter senare, efter fjärde krystvärken.
I journalen står det att jag krystade ut honom själv, de använde bara sugklockan under en enda värk; den där helvetiska tredje krystvärken. Jag öppnar ögonen när de lyfter upp honom, ser något rött och sladdrigt i motljuset (och uppfattar överraskande många personer i rummet) och frågar ”Är det färdigt nu?”. Sen faller jag bara tillbaka in i kupan och sommarängen när någon svarar att ”Ja, nu är det färdigt”. Jag har ingen som helst uppfattning om att H klipper navelsträngen, att de skyndar in med John till ett annat rum för undersökning och att H är med dem. Jag är helt väck. Kobra stannar kvar och vi krystar ut moderkakan, det kändes knappt i jämförelse och jag gör det i princip i sömnen. Jag gjorde tabben att öppna ögonen när hon höll upp den. ”Livets träd!” sa hon förtjust och jag tänkte bara ”Nej tack!” och blundade igen. Minuterna efter förlossningen var jag nog så borta någon kan vara utan att vara medvetslös.

Jag landar i alla fall i kroppen efter en stund och öppnar ögonen precis lagom till att H kommer in med en alldeles fantastiskt fin bebis invirad i filt och handduk. Då börjar jag gråta. Det var precis det som var min målbild. Att få se H med bebisen första gången. Han har till och med rätt tröja på sig, den som han fick i julklapp för att ha just vid det här tillfället. Han sätter sig på stolen bredvid mig och säger att ”Han är så fin!” och jag gråter ännu mer, jag är så lättad och tagen nu.

Sen blir jag sydd i vad som kändes som ungefär en och en halv timme, men det tog nog max en kvart. Jag fick en liten bristning och är sydd med tre stygn. Jag blödde nästan ingenting under hela förlossningen, inte ens två deciliter totalt. Överlag verkar jag vara en wonder woman när det gäller att föda barn, om än en rätt motvillig sådan. En och en halv timme efter födseln har jag ammat lite, rapporterat till familj, vänner och kollegor, jag är uppe och går, har både kissat och duschat och känner mig orimligt pigg under omständigheterna.

En något omtöcknad tjej som försöker greppa att det faktiskt har hänt. Att det ligger ett barn där som jag precis har krystat fram genom smärtor från skärselden och att det faktiskt hände på riktigt.

 

[FengurLaugar]

Älskar din blogg @Blueberry Konstig som jag är längtar jag nu ännu mer efter att den här bäbisen tänkt sig ut så jag får vara med om allt det där igen!

 

[Sorbe]

Hur mycket rör ni er ute bland allmänheten nu med era små? Jag vågar inte åka till stormarknaden eller liknande, jätterädd för att lillen ska bli smittad med nått. Han har fått sitta kvar i bilen med pappa medan jag halvsprungit genom affären.

 

[Michellan95]

Hur mycket rör ni er ute bland allmänheten nu med era små? Jag vågar inte åka till stormarknaden eller liknande, jätterädd för att lillen ska bli smittad med nått. Han har fått sitta kvar i bilen med pappa medan jag halvsprungit genom affären.

Inte alls mer än att jag har lämnat stora syskonet på förskolan. Men jag frågade på BVC om det var okej att åka och handla mat typ en måndag förmiddag och det var det enligt henne. När det är minimalt med folk ute och så tyckte hon att de låg ganska skyddat i babyskydd och vagn. Men vi får väl se när jag tar mig ut mer än barnlämning på fsk.

 

[skiesabove]

Hur mycket rör ni er ute bland allmänheten nu med era små? Jag vågar inte åka till stormarknaden eller liknande, jätterädd för att lillen ska bli smittad med nått. Han har fått sitta kvar i bilen med pappa medan jag halvsprungit genom affären.

Inte alls, hon får sitta kvar i bilen med en av oss som sällskap. Undantaget BVC.

 

[Miks]

@Sorbe Vi håller stora sonen hemma från dagis. Han har varit hemma från mitten av december och kommer iaf vara hemma feb ut eventuellt längre beroende på hur det går med smittrisken. Det är vårt största säkerhetsåtgärd.

Sen undviker vi storhandling på helgen, även köpcenter. Försöker undvika stora folksamlingar men det är knepigt om man inte ska isolera sig totalt. Jag försöker göra ärenden på veckodagarna. Sen ligger hon i vagn eller babyskydd så det är inte direkt enkelt att nysa på henne. Vi är väldigt noga med handhygien. Troligast är nog ändå att någon av oss andra blir sjuka och smittat lilltjejen.

Mvh Miks

 

[nagelbitarn]

Jag åker buss till stall, BVC etc men ingen får hälsa :P
Har alltid handsprit till mig som jag använder i offentlig miljö så jag inte kladdar ner honom med virus och så .
I övrigt håller vi oss mest hemma.