Lite funderingar såhär mitt i natten... i mååånga trådar kan man läsa om att man ska behandla sin häst "si eller så" eftersom det är så en annan häst hade gjort. Man ska tydligen så långt det är möjligt använda sig av "hästkroppspråk" och försöka prata till hästen på hästens språk.
Något jag dock börjat fundera på det sista är om detta verkligen är rätt. Är det det bästa att försöka "lura" hästen att man är en annan häst? Och vill man verkligen att hästen ska behandla en själv som om man vore en annan häst? Jag vill i vart fall absolut inte det. Jag vill att hästen ska se mig som en "trevlig figur som man måste vara mycket försiktig med, annars går den sönder".
När jag personligen hanterar hästar gör jag det som "gamla hästgubbarna" sa; "Med en fast men vänlig hand". Och jag har inte en tanke på att försöka framställa mig som en annan häst inför hästen. Givetvis försöker jag läsa hästens signaler, men jag inbillar mig inte att hästen ska tro att jag är en annan häst för det.
Vad tycker ni i frågan?
Något jag dock börjat fundera på det sista är om detta verkligen är rätt. Är det det bästa att försöka "lura" hästen att man är en annan häst? Och vill man verkligen att hästen ska behandla en själv som om man vore en annan häst? Jag vill i vart fall absolut inte det. Jag vill att hästen ska se mig som en "trevlig figur som man måste vara mycket försiktig med, annars går den sönder".
När jag personligen hanterar hästar gör jag det som "gamla hästgubbarna" sa; "Med en fast men vänlig hand". Och jag har inte en tanke på att försöka framställa mig som en annan häst inför hästen. Givetvis försöker jag läsa hästens signaler, men jag inbillar mig inte att hästen ska tro att jag är en annan häst för det.
Vad tycker ni i frågan?