Vill du klona din hund?

[TheaH]

Aldrig i livet att jag vill ha en Malte igen

 

[snorp]

Nej. Jag har haft flera hundar som alla varit underbara på sitt sätt. Vissa har gått rakt in i hjärtat mer än andra. Jag har älskat allihop men haft olika relationer med dem alla. Men jag skulle inte vilja klona någon av dem.

 

[Waikiki]

Nej aldrig klona men är lite sugen på att spara sperma. Fast jag har två underbara avkommor så egentligen är jag ganska nöjd (fast man kan väl aldrig ha för många hundar)

 

[Liran]

Nej, det blir ändå inte samma hund.

Det blir inte samma hund, men det blir garanterat en frisk, trevlig, rolig, mentalt stark och arbetsglad hund om jag klonar min. Visst skulle det vara bekvämt att börja om med de garantierna?

 

[Jenka]

Läste precis på Aftonbladet att ett företag i Sydkorea erbjuder att klona en hund oavsett ras och ålder för 850 000:-. Man lär redan ha klonat hundratals hundar enligt artikeln.
Skulle ni, om prislappen var fullt överenskommlig, klona er hund?
Ja eller nej och varför?

Personligen blir det ett klart nej! Jag älskar dem alla men för mig är varje individ unik och så vill jag ha det. Med både deras fördelar och nackdelar.

Det gick ett tv-program i fjol som följde de som gjorde/ville göra det... I stil med "min älskade hund är död och jag vill ha den tillbaka".

Nej, jag skulle inte göra det. Det blir inte samma individ och det känns för... onaturligt.

 

[Migo]

Det blir inte samma hund, men det blir garanterat en frisk, trevlig, rolig, mentalt stark och arbetsglad hund om jag klonar min. Visst skulle det vara bekvämt att börja om med de garantierna?

Precis så. Det är ett lotteri att köpa valp...

 

[Viva]

Nej, visserligen var min förra hund i princip perfekt och jag kommer aldrig hitta en lika bra hund men jag älskade inte egenskaperna, jag älskar henne. Och en klon kommer trots allt bara vara en kopia, det är inte samma hund utan bara en nästan likadan. För mig hade det nog skänkt mer sorg än glädje tror jag.

 

[Lona]

En klon blir ju ändå aldrig en exakt kopia, dessutom finns det en hel del som indikerar att klonen bland annat har sämre hälsa gällande vissa saker (immunförsvar till exempel) och även en kortare livslängd.
Trots att man kunnat klona djur i flera decennier (dock inte hundar särskilt länge) så finns det många glapp i tekniken.
Jag skulle visserligen innerligt gärna ha en klonad Skroffa (om man kunde ta bort anlagen för renal dysplasi) men jag svarar ändå nej - det skulle inte vara hon fullt ut, med hennes fantastiska personlighet.
På sätt och vis skulle jag även vilja ha en klon av min tossiga ridgeback-Mule, för att kunna ge oss en ny chans med all kunskap jag fick under hennes liv.
Å andra sidan skulle sannolikt även hennes klon ha massa sociala rädslor och andra mentala problem - och en sådan hund vill jag absolut inte ha igen, oavsett hur mycket jag älskade henne .

 

[pepp]

Läste precis på Aftonbladet att ett företag i Sydkorea erbjuder att klona en hund oavsett ras och ålder för 850 000:-. Man lär redan ha klonat hundratals hundar enligt artikeln.
Skulle ni, om prislappen var fullt överenskommlig, klona er hund?
Ja eller nej och varför?

Personligen blir det ett klart nej! Jag älskar dem alla men för mig är varje individ unik och så vill jag ha det. Med både deras fördelar och nackdelar.

Helt klart nej.
Han är döv, har x antal allergier, haft problem med förhöjda levervärden, problem med bukspottkörteln osv.

 

[Sleepy]

Kloning är otäckt, så nej tack. Däremot önskar jag att de levde dubbelt så länge. Femton år är på tok för kort.

 

[linnsan]

Nej. Tycker det skulle kännas alldeles för konstigt och fel etiskt.

Däremot börjar jag fundera på det här med fysiska och mentala egenskaper och på vad som är arv och vad som är miljö. Där hade det varit intressant att se hur samma genetik blir olika om de tränas olika osv.

Men är kloning inte helt förfinat så att det genetiskt blir en exakt kopia så är ju även det onödigt.

 

[dpmatte]

Enda orsaken att klona skulle i så fall vara mentaliteten, den vill jag gärna ha samma på fler hundar. Gärna på alla. Utseendemässigt bryr jag mig inte, men jag vill ha en hund som är cool i alla lägen.

 

[Killaloe]

Skulle aldrig vilja klona Svansson men vill däremot att han ska leva för evigt (eller iaf lika länge som mig) och må bra!

 

[russinbulle]

Nä, tänk så mycket annat roligt jag kune ha för dom pengarna istället

Hade jag varit mångmiljonär däremot, så hade jag gärna klonat min sista shar-pei....om dom samtidigt tagit bort dom gener som orsakade hennes sjukdomar. Snällare och stabilare hund har jag aldrig haft i mitt liv och saknar henne oerhört emellanåt

 

[skuggi]

Definitivt JA, om de kunde rensa bort lite allergigener...
Jag älskar hans utseende och stil, fick jag en chans till skulle jag kunna ge honom en bättre fostran också, många misstag blev det. Det blir såklart en annan individ, men det blir det ju alltid med en ny hund.

 

[Bison]

Ja, det skulle jag gärna göra om jag hade haft råd.
Just för att Rubs är blandras och det inte går att köpa en likadan. För mig är han den perfekta hunden och även om den inte skulle bli exakt likadan så skulle det vara väldigt intressant.

 

[Christensen1]

Det blir inte samma hund, men det blir garanterat en frisk, trevlig, rolig, mentalt stark och arbetsglad hund om jag klonar min. Visst skulle det vara bekvämt att börja om med de garantierna?

Inte nödvändigtvis. Det beror på andra saker också. Inte bara gener.

 

[Mirtai]

Det gick ett tv-program i fjol som följde de som gjorde/ville göra det... I stil med "min älskade hund är död och jag vill ha den tillbaka".

Nej, jag skulle inte göra det. Det blir inte samma individ och det känns för... onaturligt.

Såg det också! De var helt övertygade att det var samma individ som kommit tillbaka. En hade ju t.o.m. En hundpratare som menade att den klonade valpen kom ihåg och kunde berätta om sitt tidigare liv. En tårögd ägare betalade dyrt till hundprataren...

 

[Miljon]

Jag skulle nog ha viljat klona min älskade barndomsbästis Maken till underbar hund går nog inte att hitta. Jag var 7 när han kom till familjen, och vi blev bästisar snabbt. Han botade min hundrädsla, hängde med mig på kurser och läger, lekte med kompisars hundar, älskade att arbeta men hade inga problem med att chilla hemma. Jag som liten parvel på 8-9 år kunde "ta hand om" honom själv med promenader, lydnadsträning (och OM han var bra på det! ), kloklippning och mer därtill. Han hängde med oss ungar och badade, simmade runt i sjön och bogserade oss, byggde kojor, kläddes ut till påskkärring, hoppade bana med mina gosedjur på ryggen, hade teparty, longerades, blev sminkad, fick öronen uppsatta i diverse frisyrer... Jag säger inte att allt var bra för en stackars hund att utstå,men han ställde upp på allt och var lika glad, snäll och mild vad vi än hittade på med honom.

Så kunde jag klona honom, men utan de sjukdomar han drabbades av allt för tidigt, så hade jag utan tvekan gjort det. Att han sen var så söt att man bara smälte (opartisk bedömning) och ett väldigt unikt, eftertraktat exemplar av sin ras var liksom bara grädden på moset

 

[BornAgain]

Inte nödvändigtvis. Det beror på andra saker också. Inte bara gener.

Dessutom är många gener tysta (finns i dubbeluppsättning och bara en "används") - bl.a. kan annan kemi under fosterstadiet kan innebära att andra gener "slås på" än i originalet (ie enäggstvillingar lär vara mer lika än kloner). Gener kan dessutom skadas/brytas ned under tid och t.om. flytta på sig (jag tror att "hopp-generna" kallas transposoner) och en klon från en vuxen individ kan därför drabbas av sjukdomar som originalet inte har.

Brasklapp för att min förståelse av genetik kanske inte är enorm eller ens elementär.

PS Pyssling är fn en duracell-kanin på speed - om man klonade fram en flock kanske man kunde utnyttja energin till att driva ett kraftverk och rensa bort kaninerna från Australien?