Vill bara skriva lite

Jag vet inte hur jag ska skriva men vill iallafall skriva nånting. Men ja först så vill jag säga förlåt ifall nåt jag har skrivit har gjort nån ledsen eller nåt sånt. Och ifall nån kanske tog det neggativt på nåt sätt det som mamma skrev att jag hade gjort så förlåt för det isåfall
Och om det så tack till alla som har brytt sig och skrev snälla saker och allt sånt Trodde att det bara var några som kanske skulle bry sig så trodde inte att så många skulle det. Så ja tack för det också.
Kommer kanske inte skriva så jätte mycket här nu men vet inte. Men ville bara skriva nånting iallafall.
Och vill säga en sak men om ni tycker att allt om religion och sånt är jätte dumt och att dom som kanske tror på sånt är knäppa så behöver ni inte läsa nu. Men med det jag gjorde så sa flera efter att jag hade ängla vakt för hade det gått bara lite längre tid så hade jag fått stora hjärn skador eller dött. Så var jätte många saker som hände exakt rätt liksom så det inte blev så. Som att nån verkligen inte tyckte att jag skulle dö. Så jag vet inte om jag tror så men OM så kanske inte Gud ville att jag skulle dö nu så att det inte var meningen för då hade jag nog gjort det. Men ja jag vet inte och ifall nån tycker det är korkat att tänka så så behöver ni kanske inte skriva det.
Vet inte vad jag ska skriva mera men ifall nån har några frågor eller några saker som jag kanske kan skriva om när jag orkar så får ni gärna skriva det

 

[LiviaFilippa]

Förstår! Hm ... har du testat origami någon gång?
Jag hittade den här sidan som ger steg för steg-instruktioner för hur man viker olika grejer:
https://www.origamiway.com/easy-origami.shtml

Nej det har jag inte så kanske kan prova det. Tack för tipset!

 

[Shaggy]

Tack Men det är bara att jag vill inte vara otrevlig eller kanske göra så nån blir ledsen eller besviken eller nåt sånt. Och hatar när det känns som ingen fattar vad jag menar.

Det är länge sedan jag skrev något men har läst och funderat och det citerade inlägget symboliserar mycket av de tankar som jag får när jag läser det du skriver.
Min känsla är att du är en snäll, duktig, ambitiös, vänlig, intelligent tjej. Det är här någonstans som det blir problem
För mig, när jag läser dina inlägg, så är inte anorexian ditt egentliga problem utan det är ett symptom på något annat.
Det jag får känslan av när jag läser dina inlägg är exakt det du skriver ovan nämligen att du vill att alla ska vara glada, ingen ska bli besviken osv. Grejen är att det fungerar inte så i livet. Man kan aldrig göra alla glada, det går inte hur mycket man än försöker. Olika människor tycker helt enkelt om olika saker och har olika åsikter (titta bara på politiken hur mycket är de överens om där?) och om man försöker få alla glada så slutar det med att man själv går sönder och ofta att folk ser en som opålitlig, eftersom man lovar människor saker som inte fungerar ihop, samt en vindflöjel.
När du nu vill göra alla glada, vilket är helt naturligt eftersom vårt samhälle fortfarande uppfostrar flickor till att ta ansvar för allas känslor (vilket tyvärr innefattar vidriga pedofilslem som det du verkar ha stött på), så går du sönder med ångest och depression. När man går sönder försöker man få ordning på något område man kan kontrollera och hålla "rent", i ditt fall blev det anorexia.
Att du i ditt tillstånd blir utåtagerande ibland är helt rimligt då du så intensivt försöker passa in i den där mallen som du stängts in i och du instinktivt inser att det inte går att passa in där. Att det blir så är inte ditt fel eller ens något fel. Du slåss ju för ditt liv och din existens och då menar jag inte som kroppslig varelse utan som själslig.
När jag var i tonåren sa mamma till mig att "snälla flickor kommer till himlen, elaka flickor kan komma hur långt som helst"
det betyder inte att man ska vara elak elak utan att man ska sätta gränser för vad som är okej att andra, och man själv, gör mot sig. Det betyder att man ska säga till sig själv att här står jag och jag har ett lika stort värde som den som står mitt emot mig och h*n får inte trampa på mig utan vi möts som jämlikar.
(Angående att andra ibland blir ledsna och besvikna på en så är det inte farligt alls. Det är något som ingår i att vara människa i ett samhälle. De tar ingen skada av att bli ledsna, så länge man inte beter sig som en skitstövel men det tror jag inte ligger för dig.)

 

[Lobelia]

Nej inte så mycket för vill helst göra saker som inte är på mobilen. För håller ändå på med den så mycket ändå.

Lägga pussel eller origami (vika pappersfigurer)

Edit, tvåa på bollen ser jag. Det finns massor av "mönster" på internet.

 

[MiaMia]

Nej inte så mycket för vill helst göra saker som inte är på mobilen. För håller ändå på med den så mycket ändå.

Lägga patiens kanske? Om det finns någon kortlek där. Det blir lite som ett avkopplande spel fast man slipper ifrån att vara på mobilen.

 

[LiviaFilippa]

Det är länge sedan jag skrev något men har läst och funderat och det citerade inlägget symboliserar mycket av de tankar som jag får när jag läser det du skriver.
Min känsla är att du är en snäll, duktig, ambitiös, vänlig, intelligent tjej. Det är här någonstans som det blir problem
För mig, när jag läser dina inlägg, så är inte anorexian ditt egentliga problem utan det är ett symptom på något annat.
Det jag får känslan av när jag läser dina inlägg är exakt det du skriver ovan nämligen att du vill att alla ska vara glada, ingen ska bli besviken osv. Grejen är att det fungerar inte så i livet. Man kan aldrig göra alla glada, det går inte hur mycket man än försöker. Olika människor tycker helt enkelt om olika saker och har olika åsikter (titta bara på politiken hur mycket är de överens om där?) och om man försöker få alla glada så slutar det med att man själv går sönder och ofta att folk ser en som opålitlig, eftersom man lovar människor saker som inte fungerar ihop, samt en vindflöjel.
När du nu vill göra alla glada, vilket är helt naturligt eftersom vårt samhälle fortfarande uppfostrar flickor till att ta ansvar för allas känslor (vilket tyvärr innefattar vidriga pedofilslem som det du verkar ha stött på), så går du sönder med ångest och depression. När man går sönder försöker man få ordning på något område man kan kontrollera och hålla "rent", i ditt fall blev det anorexia.
Att du i ditt tillstånd blir utåtagerande ibland är helt rimligt då du så intensivt försöker passa in i den där mallen som du stängts in i och du instinktivt inser att det inte går att passa in där. Att det blir så är inte ditt fel eller ens något fel. Du slåss ju för ditt liv och din existens och då menar jag inte som kroppslig varelse utan som själslig.
När jag var i tonåren sa mamma till mig att "snälla flickor kommer till himlen, elaka flickor kan komma hur långt som helst"
det betyder inte att man ska vara elak elak utan att man ska sätta gränser för vad som är okej att andra, och man själv, gör mot sig. Det betyder att man ska säga till sig själv att här står jag och jag har ett lika stort värde som den som står mitt emot mig och h*n får inte trampa på mig utan vi möts som jämlikar.
(Angående att andra ibland blir ledsna och besvikna på en så är det inte farligt alls. Det är något som ingår i att vara människa i ett samhälle. De tar ingen skada av att bli ledsna, så länge man inte beter sig som en skitstövel men det tror jag inte ligger för dig.)

Vet inte riktigt vad jag ska svara. Men ja även ifall jag tänker att jag har lika stort värde som nån annan så vill jag ju ändå inte att den ska bli ledsen eller så. Även fast det inte är farligt men tycker ändå inte om att göra så andra kanske mår sämre.

 

[LiviaFilippa]

Vet inte hur jag ska skriva dethär och det känns typ som det är en mardröm fast jag vet att det inte är det. Men kan ändå inte känna det påriktigt. Men mamma är i stallet nu för C har kolik och mår inte bra alls. Så vet inte vad jag ska skriva. Men om hon dör så kommer jag också göra det alltså då spelar det ingen roll hur mycket extra vak och allt så kommer jag hitta nåt sätt.

 

[Gimlan]

Vet inte hur jag ska skriva dethär och det känns typ som det är en mardröm fast jag vet att det inte är det. Men kan ändå inte känna det påriktigt. Men mamma är i stallet nu för C har kolik och mår inte bra alls. Så vet inte vad jag ska skriva. Men om hon dör så kommer jag också göra det alltså då spelar det ingen roll hur mycket extra vak och allt så kommer jag hitta nåt sätt.

Kram!

 

[sorbifolia]

Vet inte hur jag ska skriva dethär och det känns typ som det är en mardröm fast jag vet att det inte är det. Men kan ändå inte känna det påriktigt. Men mamma är i stallet nu för C har kolik och mår inte bra alls. Så vet inte vad jag ska skriva. Men om hon dör så kommer jag också göra det alltså då spelar det ingen roll hur mycket extra vak och allt så kommer jag hitta nåt sätt.

Ånej, vad jobbigt! Har hon haft kolik förut?

Jag har varit med om många, många koliktilfällen, och oftast går det jättebra. Så håller tummar och tår för att det släpper snabbt och att C blir pigg och kry igen!

 

[TeamLundVer]

Vet inte hur jag ska skriva dethär och det känns typ som det är en mardröm fast jag vet att det inte är det. Men kan ändå inte känna det påriktigt. Men mamma är i stallet nu för C har kolik och mår inte bra alls. Så vet inte vad jag ska skriva. Men om hon dör så kommer jag också göra det alltså då spelar det ingen roll hur mycket extra vak och allt så kommer jag hitta nåt sätt.

Håller tummarna för C

 

[Flixon]

Vet inte hur jag ska skriva dethär och det känns typ som det är en mardröm fast jag vet att det inte är det. Men kan ändå inte känna det påriktigt. Men mamma är i stallet nu för C har kolik och mår inte bra alls. Så vet inte vad jag ska skriva. Men om hon dör så kommer jag också göra det alltså då spelar det ingen roll hur mycket extra vak och allt så kommer jag hitta nåt sätt.

Åh nej, håller alla tummar jag hittar för att det ska gå bra med C. Stor kram

 

[Sleepy]

Vet inte hur jag ska skriva dethär och det känns typ som det är en mardröm fast jag vet att det inte är det. Men kan ändå inte känna det påriktigt. Men mamma är i stallet nu för C har kolik och mår inte bra alls. Så vet inte vad jag ska skriva. Men om hon dör så kommer jag också göra det alltså då spelar det ingen roll hur mycket extra vak och allt så kommer jag hitta nåt sätt.

Är din pappa hos dig?

Fy så jobbigt att inte kunna vara där, jag lider med dig. Men din mamma tar nog hand om henne på bästa sätt. Försök andas. Kram.

 

[Ullmerkott]

Håller tummarna för er

 

[LiviaFilippa]

Ånej, vad jobbigt! Har hon haft kolik förut?

Jag har varit med om många, många koliktilfällen, och oftast går det jättebra. Så håller tummar och tår för att det släpper snabbt och att C blir pigg och kry igen!

Nej det har hon inte. Jag vet att det ofta går bra men känns inte som det kommer det nu.

 

[LiviaFilippa]

Är din pappa hos dig?

Fy så jobbigt att inte kunna vara där, jag lider med dig. Men din mamma tar nog hand om henne på bästa sätt. Försök andas. Kram.

Ja det är han. Och ja jag vet och dom väntar på veterinären så hon kommer ju få hjälp men det kanske inte hjälper ändå.

 

[Takire]

Håller tummarna jag med

 

[Sleepy]

Ja det är han. Och ja jag vet och dom väntar på veterinären så hon kommer ju få hjälp men det kanske inte hjälper ändå.

Vad bra att veterinären kommer också.

 

[Mauen]

Håller också tummarna. Hemskt med ovissheten

 

[Calmiche]

Ja det är han. Och ja jag vet och dom väntar på veterinären så hon kommer ju få hjälp men det kanske inte hjälper ändå.

Här håller vi tummar och tassar att det går bra

 

[emma-vsm]

Usch fan vad jag lider med dig. Hoppas veterinären kommer snart, jag tänker på er

 

[Shaggy]

Vet inte riktigt vad jag ska svara. Men ja även ifall jag tänker att jag har lika stort värde som nån annan så vill jag ju ändå inte att den ska bli ledsen eller så. Även fast det inte är farligt men tycker ändå inte om att göra så andra kanske mår sämre.

Jag förstår det så väl. Ingen normalt funtad person vill göra någon annan ledsen. Problemet här är att för dig i nuläget så jämställer du att göra någon lite besviken med att denna blir helt förtvivlad.
Ett exempel, helt taget ur luften, om vad som kan hända när man försöker göra alla glada.
Vän 1 messar dig och frågar om ni kan gå ut och fika efter skolan. Du svarar givetvis JA. Ungefär 1 timme senare vid lunch så ringer vän 2 och berättar att hon sett att filmen ni planerat att gå på går under kvällen och att det finns bra platser kvar så ska ni inte gå. Givetvis svarar du JA. Strax innan skolan slutar så springer vän 2 ikapp dig i korridoren och ber att du ska följa med ut och löpträna under eftermiddagen. Givetvis svarar du JA
Problemet här är bara att du har 4 läxor du ska hinna med, har mensvärk och vill helst sätta dig framför TV och streama din favoritserie med en skål chokladpraliner i knät.
Vem blir egentligen glad av detta? Du? Dina vänner som känner att du är stressad? Skulle du vilja att din vän pressade sig till detta för att du inte skulle bli besviken?
Jag förstår som sagt att du inte vill göra så att andra mår sämre men återigen man kan inte göra alla glada, det går inte. Du måste ställa rimliga krav på dig själv för att andra ska kunna må bra. Det är först när du mår bra och tar hand om dig själv som du kan hjälpa andra att må bra. Du måste alltid börja med dig själv.
Du behöver inte svara på inlägg alls, ingen tvingar dig till det. Det är ditt val att göra. Du ska bara svara om du mår bra av det
Min tanke med inläggen är inte att få svar utan att försöka plantera en annan tankekedja i ditt huvud för nu kör du runt i samma spår dag efter dag. De flesta av dina inlägg handlar på det ena eller andra sättet om att du mår dåligt av att göra andra ledsna eller besvikna ofta utan att du ens vet om de är ledsna eller besvikna. Du ställer så oerhört höga krav på dig själv, krav som inte är rimliga för någon allra minst någon som är så pass sjuk som du är just nu

Jag håller bägge tummarna för att C blir bra snabbt