Efter många hundlösa år är nu med "hemmaman" och då ska det såklart bli hund igen, men vilken ras?
Hunden i våra hjärtan är och förblir en strävhårig vorsteh, men förnuftat säger att en hel del talar mot det, hårdheten hos många individer och aktivitetsnivån är nog väl hög för oss, förutom oviljan hos uppfödare att sälja till icke-jägare. Så vi letar raser men vi hanar båda alltför ofta på varsin ras i stället för att seriöst utvärdera en massa andra raser.
Om jag utgår från vorstehn så är det väl övre gränsen för vad vi vill ha, min man vill gärna ha en något mindre hund men inte under ca 40 cm. Den typen av strävhår är väldigt funktionell, och funktionell päls vill vi ha. Riktigt tunnt korthår går bort men vi kan tänka oss "lite långhår" eller "schäferpäls". Det blir nog väldigt svårt att få min man att acceptera något lockigt...
Även när det gäller typ är vorstehn rätt bra, lite lättare är OK men inte en extremt lätt eller väldigt grov hund, inte heller en som är väldigt mycket längre än höjden. Inget extremt åt något håll, absolut inte trubbnos, colliehuvud eller underbett!
Det som är absolut viktigast är att vi får en hund som är inställd på samarbete och gillar att göra saker med oss, den får gärna ha en relativt hög aktivitetsnivå bara den involverar oss och har en av-knapp. Vad vi kommer att göra beror väl lite på hunden, men vi är inte jägare, jag tror inte agility passar oss (det är hunden som ska springa, inte vi...) och vi kommer inte att valla får. Självklart ska jycken lydnadstränas, men tävling är inget viktigt mål just nu.
Vår vorsteh gillade det mesta, lite spårning, lite budföring och framför allt att bli skickad med saker till husse/matte. Hon fick även dra lite pulka (INTE i full fart!) och det + ev viltspår är väl vad vi skulle trivas med. Och jag kommer absolut att göra ett seriöst försök att lära hunden leta kantareller!
Vi vill gärna ha en lite mjukare, känsligare hund an den där stentuffa vorstehn, men vi klarar absolut inte av en nervös supervek hund, då tacklar vi hellre ännu en hårding. Finns det en fungerande av-knapp klarar vi rätt mycket "fladder" men absolut inte "bjäbbig ettrighet".
Visst skulle det på sätt och vis kännas bra med en hund som kan försvara en, men eftersom det verkliga behovet i stort sett är 0 så säger förnuftet att det inte gör ett dugg om det är nära 0 på den fronten och det får absolut inte finnas för mycket. Vi har bara haft extremt människo-älskande hundar, det är OK men det gör inget om hunden inte måste hälsa på alla!
Vi har katt, vuxna barn och det är väl inte omöjligt att det dyker upp barnbarn under hundens livstid!
Hunden i våra hjärtan är och förblir en strävhårig vorsteh, men förnuftat säger att en hel del talar mot det, hårdheten hos många individer och aktivitetsnivån är nog väl hög för oss, förutom oviljan hos uppfödare att sälja till icke-jägare. Så vi letar raser men vi hanar båda alltför ofta på varsin ras i stället för att seriöst utvärdera en massa andra raser.
Om jag utgår från vorstehn så är det väl övre gränsen för vad vi vill ha, min man vill gärna ha en något mindre hund men inte under ca 40 cm. Den typen av strävhår är väldigt funktionell, och funktionell päls vill vi ha. Riktigt tunnt korthår går bort men vi kan tänka oss "lite långhår" eller "schäferpäls". Det blir nog väldigt svårt att få min man att acceptera något lockigt...
Även när det gäller typ är vorstehn rätt bra, lite lättare är OK men inte en extremt lätt eller väldigt grov hund, inte heller en som är väldigt mycket längre än höjden. Inget extremt åt något håll, absolut inte trubbnos, colliehuvud eller underbett!
Det som är absolut viktigast är att vi får en hund som är inställd på samarbete och gillar att göra saker med oss, den får gärna ha en relativt hög aktivitetsnivå bara den involverar oss och har en av-knapp. Vad vi kommer att göra beror väl lite på hunden, men vi är inte jägare, jag tror inte agility passar oss (det är hunden som ska springa, inte vi...) och vi kommer inte att valla får. Självklart ska jycken lydnadstränas, men tävling är inget viktigt mål just nu.
Vår vorsteh gillade det mesta, lite spårning, lite budföring och framför allt att bli skickad med saker till husse/matte. Hon fick även dra lite pulka (INTE i full fart!) och det + ev viltspår är väl vad vi skulle trivas med. Och jag kommer absolut att göra ett seriöst försök att lära hunden leta kantareller!
Vi vill gärna ha en lite mjukare, känsligare hund an den där stentuffa vorstehn, men vi klarar absolut inte av en nervös supervek hund, då tacklar vi hellre ännu en hårding. Finns det en fungerande av-knapp klarar vi rätt mycket "fladder" men absolut inte "bjäbbig ettrighet".
Visst skulle det på sätt och vis kännas bra med en hund som kan försvara en, men eftersom det verkliga behovet i stort sett är 0 så säger förnuftet att det inte gör ett dugg om det är nära 0 på den fronten och det får absolut inte finnas för mycket. Vi har bara haft extremt människo-älskande hundar, det är OK men det gör inget om hunden inte måste hälsa på alla!
Vi har katt, vuxna barn och det är väl inte omöjligt att det dyker upp barnbarn under hundens livstid!
! Riesenschnauzer är en brukshund och kräver massor med aktivering och träning för att bli lätthanterliga och trevliga hundar. 
