Min spontana tanke: pappis/phalene - vad tror @tuaphua ?
(märker att jag var tvåa på den bollen)
Svarar iom taggningen. Ts verkar ju inte vilja ha pappis såg jag.
Men nervösa och skälliga är inte vad jag ser bland mina pappisar eller de jag har runt mig.
Jag fick mina första som 9-åring utan någon som helst kunskap och som första hundar. De var tyvärr vuxna omplaceringar som bott i bur och bara fått gå ut på tomten en stund per dag.
Trots noll kunskap hos mig, min ringa ålder och hundarnas tråkiga bakgrund där de inte socialiserats, bott i möblerade rum eller varit ute och upplevt ngt(den ena var dock utställd en del och hade ju då sett utställningsmiljön och gått i koppel) så fungerade det fint.
Jag och mina vänner höll på med hundarna utan någon oro hos dem. Mina föräldrar var inte heller hundkunniga. Så att pappa tog nattkissen gjorde inte direkt så mkt positivt i form av träning och inlärning av ngt.
Idag väljer jag nogrannare linjer och framför allt uppfödare. Mina hundar har kunnat vara med på jobb i olika stallar, passas av diverse folk då, umgåtts med andra hundar/barn/folk/djur utan problem, inga separationsproblem, inga rädslor för skott/smällare/fyrverkerier, inga rädslor för åka båt/bil/flyga etc.
De är med på allt och är coola.
Det tar typ någon dag att få en bjäbbig Papillon tyst. Bjäbbar de mer än så beror det på ägaren/den som hanterar.
Har också mött ett par såna. Och gemensamt för alla har varit att det hängt en ägare i snöret som inte reagerar alls när hundarna bjäbbar/drar etc och som man ser på 5-minutersrundor mellan att hunden ska ligga hemma och äta praliner, typ.
Men vill TS ha en annan typ av hund så finns det ju en massa fina andra raser.