Vilken hund ska vi ha?

[aemaria]

Nu spånar jag långt framöver, men planering är bra
Sambon vill att vi ska skaffa hund och fastän jag i själ och hjärta är kattmänniska har jag börjat vänja mig vid tanken på att skaffa hund.
Kruxet är ju nu bara vilken ras vi ska skaffa!

Vi har fastnat för en del raser men det är mest utseendemässigt och det viktigaste är ju hur hunden är.

Vi kommer nog inte vilja vara med på utställningar och dylikt utan hunden ska vara sällskap som ska hänga med oss på det mesta. Vi har katt så den bör kunna gå ihop med katter. Vi vill inte ha någon liten pluttig hund men heller ingen bamse som St Bernhard eller Leonberger.

Hunden bör nog vara någotsånär lättuppfostrad eftersom vi inte har någon hundvana någon av oss.
Så, hjälp mig hundmänniskor och ös på med tips!!

//a

 

[Duvan]

Springer spaniel, labrador retriver, golden retriver, pudel i valfri storlek, greyhound

Något mindre modeller:
vippet, cocker spaniel, schipperke

Det finns massor av hundmodeller, så välj efter hur mycket ni vill aktivera hunden, både fysiskt och psykiskt. Som första hund tycker jag att man skall försöka välja en ras som är avlad för att göra sin människa till lags, och som älskar hela världen. Vill man inte ha någon av just de raserna gör man bäst i att hålla sig ifrån vaktiga och skarpa raser iaf.

 

[Pip]

Golden retriver skulle jag rekomendera Trevligare hund får man leta efter. Vår golden går ihop med de flesta djur (förutom får, dom är hon livrädd för!)
Nackdelen är allt hundhår. Just nu fäller hon som en tok. Det känns som om man dammsuger upp en halv hund om dagen

 

[Chough]

boxer

 

[Pangare]

Skaffa för allt i världen inte en jakthundsras om ni inte ska använda den i jakt.
Spanniel och retriver är ju jakthundsraser och kräver därför en hel del av sin ägare. Sällskapsaveln i dessa raser har tyvärr medfört många oönskade resultat.

Välj bland sällskaphundarna i första hand, pudeln finns ju i olika storleksvarianter och där finns ju en del att välja på.

 

[cassina]

Cavalier King Charles Spaniel tycker jag är en bra första hund.

 

[Milosari]

man måste inte använda en jakthund till jakt, speciellt inte om det inte är en superspecialiserad ras. labben t ex är ju mycket allround. men den måste få lika mycket träning, fysisk men speciellt psykisk träning, som om den använts till jakt.

 

[Pangare]

Jakthundar är framtagna för att användas i jakt. Allt annat är skitsnack.
Utställningsfölket har avlat sönder en massa jakthundsraser, labben är en av dessa. Det är ju så illa att de inte kan vara tysta på pass, gnälliga och pipiga och med en kropp som i många fall inte klarar av jakt.
Folk har tittat på de av jägarna specialiserade och dresserade lugna fina hundarna, och tror sedan att vem som helst med kunskap från noll ska få lika fina hundar.

Det har nu gått så långt att man varit tvungen att börja om med nya linjer för bl.a labb och spanniel (jaktlabb och jaktspringer). Dessa nya hundar får aldrig eller ytterst sällan pris på utställning, men jägarna har varit tvugna att vidta dessa steg för att kunna jaga med hundarna.

Det är det jag menar med att inte köpa jakthund om man inte ska jaga. Det blir ofta helt fel och jakthundsraserna förstörs. Vi har förlorat många jakthundsraser p.g.av detta.

 

[Jadzia]

Jag håller helt med Pangare. Hunden ska användas till det den är avlad för annars förstörs rasen på sikt. Kolla på Bordercollie där det nu dyker upp fårrädda exemplar och det ska vara en av de bästa vallningsraserna.

 

[Mammadutt]

dvärgschnauzer pudel golden, pinscher... finns massor av raser. Läs och åk på tävlingar utställningar och träffa raser så fastnar ni säkert för någon ras

 

[Milosari]

och jadzia: naturligtvis ska man inte avla på individer som inte klarar det de är avlade för. därför ska man alltid genomföra ett jaktprov av något slag innan man börjar avla på sin jakthund. men rasen kan trots allt ha många fler användningsområden! just bc anser jag vara en mycket specialiserad ras, men det finns andra vallhundsraser som duger till annat också, schäfer och rottweiler är väl två bra exempel? bara för att jakt eller vallning är rasens huvudinriktining hindrar inte det att den duger till annat också, labbar är t ex bra spårhundar och ledarhundar.

 

[Calazirya]

Har ni bestämt er för någon ras nu ?

 

[Pangare]

Javisst kan hundar användas till annat än vad de är tänkta för, men de raser du tar upp är då utvalda och specialdresserade för sitt ändamål.
I detta fallet gäller frågan rent sällskap, det finns inga intressen vad jag kan förstå på något annat ändamål.

Att i de fallet föreslå jakthundsraser tycker jag då är helt fel. De kräver så pass mycket dressyr och framför allt hundvana. Att då starta med en sådan ras gör att det lätt kan gå galet, det blir helt enkelt för jobbigt för både ägare och hund, det handlar då inte bara om den allmänna lydnaden utan också att kunna begränsa jaktintresset.

Det går fort att sabba en hundras om de blir populära som kramdjur, titta bara på Irl. setter, golden och munsterländer (jag vet felstavat, men hur f-n. skriver man tyskt y?)
De raserna har numera endast ett fåtal jaktdugliga individer. Goldens popularitet har ju helt knäckt rasen, tyvärr.

 

[Milosari]

det var ju det jag skrev innan, att skaffar man sig en aktiv ras får man vara beredd på att den behöver jobba. men väljer man raser som är allround kan de göra annat än det de är avlade för, bara aktivitetsnivån motsvarar det. det finns dock raser som är så specialiserade att det är frågan om de inte ska få göra det de är gjorda för, t ex bc och tollare.

en labbe eller en spaniel är inte en dålig förstahund, förutsatt att man är väl införstådd med deras behov. de är ju mycket förlåtande och har en hög retningströskel.

 

[Pangare]

Alla retrivrar är framavlade för att användas som apportörer = likbärare. Golden retriver är ju p.g.a sitt numera s.k sällskapsutförande i stort sett spolierad för sitt ändamål och även som ras.
Labradoren retrivern är väl den enda av retrivrarna som fortfarande håller ställningarna som apportör, men tyvärr är utställningsfolket och sällskapsfolket på väg att knäcka även denna jakthund.
("Den förekommer mest i sällskap med feta damer vilka de leda i band", som pojken skrev i sin uppsats.)
Spanniel är ju framtagna för att jaga under bössan. D.v.s de ska sätta fart på allt inom ett skotthålls avstånd (hagelgevär alltså ung. 30 meter)

Dessa hundar är alltså utpräglade jakthundar, även om det går för skickliga dressörer att änvända hundarna för annat ändamål.
Nyblivna hundägare (förstahundsägare) kan aldrig i förväg sätta sig in i vilket jobb och vilken kunskap det behövs för att inte få en hund som går dem helt ur händerna när de väljer en jakthundsras. Därför bör de rekommenderas att köpa sällskapshundar. Det finns ju en uppsjö av sådana så varför föreslå jakthundar?

Om man är det minsta intresserad av hundar så bör man försöka att låta jakthundsraserna gå till jägare, det finns då en chans att rasen förs framåt. Att jakthundar blir populära som sällskapshundar är i regel helt förödande för rasen.

 

[Mammadutt]

nej inte det, vi kikar mkt, vill åka ock träffa olika raser. finns många som låter bra och passande på papper.
det är inte lätt att hitta ras, finns så många fina, träffade en boxertik förra veckan som var såååå fin och sån lagom storlek, men sambon vägrar, han vill inte visa sig ute med en sån "ful sak"..... jaja :smirk:

 

[Kilauea]

Tänk på, vilken ras ni än väljer, att ha en seriös uppfödare och bra föräldrar, både fysiskt och psykiskt.
En del raser ska vara HD-röntgade osv.
Angående vad som skrivits om labbar ovan vill jag tillägga att trots att de är väldigt snälla och vänliga (i alla fall alla jag träffat - en hel del) så kan de vara otroligt envisa....fast på ett mycket vänligt sätt.
Och de behöver mer motion än vad en del dessvärre tycks tro (tänker på alla feta labbar).
Hoppas det går bra för er i rasvalet.
Det är alltid bra att vara ute i god tid!

 

[Juvelflickan]

Håller med dig, absolut.
Men det har ju blivit så med Labben nu, som även du är inne på, att jakthunden är "bortavlad".
För labradorer kan man nästan säga att där finns två raser; jakt- och sällskaps-labradoren.
Det finns t.o.m annonser där det står att mamman är sallskap och pappan jakt-labbe.

Så varför inte skaffa er en "sällskapslabrador"? Underbara hundar, och när man väl har hund är det svårt att Inte aktivera dem. Låter man dem tex. gå lösa i skogen springer de "av sig själva" och blir trötta av det. Vilken hundägare kastar inte boll eller jagar hunden. Alla hundar kan aktiveras på så många olika sätt!

Men se till att rasen Ni skaffar är en som passar just er

Lycka till!

/Niggi

-------------

"Om Gud skapade mig så skall jag inte behöva buga för honom. Han får faktiskt stå för vad han har gjort!"

 

[Grana]

***men tyvärr är utställningsfolket och sällskapsfolket på väg att knäcka även denna jakthund***


Är inte deras fel i första hand. Är uppfödarna som säljer till "fel" folk.

Sen vet jag inte om man kan säga att det förstör denna jakthund. De ska ju inte jaga, de ska hämta en fågel som matte/husse har skjutit. Och just de egenskaperna kan man ju aktivera utan just en fågel.
Men å andra sidan håller jag med om att det är bedrövligt att många raser har blivit delade. En som går bra på utställning och en som är bra att jobba med. Det optimala vore ju om hunden kunde göra både och.

 

[Milosari]

nja, så vitt jag vet används tollare och chesapeake bay retriever också som apportörer... sedan finns det curly coated retriever som också funkar som apportör.

för att tydliggöra det hela; labben är uppdelad i tre varianter, show, dual purpose och jakt. helt fel tycker jag. visst är jaktlabben en bra jakthund, men den har förlorat raskaratären! och showlabbarna går väl knappast att använda till så mycket.

jag skaffade en labbe (jakt- dessutom, men förmodligen är ena föräldern show-) som första hund, och det var ett mycket bra val! visst har jag expriementerat vilt med honom (stackars vovve) men han blev en bra hund till slut. är man införstådd med vad som krävs, dvs hunden måste få jobba, så förstår jag inte varför man inte skulle kunna skaffa en labbe. bättre det än en hund som kanske riskerar att bli farlig om den inte hanteras rätt.