Vilken hund ska vi ha?

[Calazirya]

Tycker nog att din sambo får tänka om...

Rasens utseende är inte det viktigaste

 

[Pangare]

Jo jag känner till de raserna också. De förekommer dock i ganska blygsam omfattning i detta land. Ingen av de raserna används i någon större utsträckning som apportörer i praktisk jakt.
Den särklassigt mest utpräglade apportören i jaktsammanhang är ju labben. Det är ju vad den framtagits till. Att den kan användas i andra områden också är en bonus.

Vilken gren av labbarna som har förlorat raskaraktären kan ju diskuteras.
Jag anser i alla fall att labben är en urpräglad jakthund, framavlad som sådan och då måste den hund som med sin kroppskonstitution och arbetssätt fungerar som jakthund vara den rätta. De hundar som bara går på utställning eller sällskap, något som hunden inte är avlad för, den faller helt utom ramen. Tyvärr blir den gruppen bara större och större.

 

[Milosari]

de jaktlabbar som jag har sett har då inte sett ut som labbar. små och tunna och en päls som bara fungerar sommartid. vissa har knappt haft någon underull! hur ska de då kunna simma genom iskallt vatten? labben är och ska vara en ganska grov hund, men väldigt rörlig, och svansen ska vara av "uttertyp", bred och stark.

men jag håller med om att det är sorgligt att de ibland förvandlas till feta, nallebjörnslika soffpotatisar.

 

[Duvan]

Spanniel är ju framtagna för att jaga under bössan. D.v.s de ska sätta fart på allt inom ett skotthålls avstånd (hagelgevär alltså ung. 30 meter)

Dessa hundar är alltså utpräglade jakthundar, även om det går för skickliga dressörer att änvända hundarna för annat ändamål.
Nyblivna hundägare (förstahundsägare) kan aldrig i förväg sätta sig in i vilket jobb och vilken kunskap det behövs för att inte få en hund som går dem helt ur händerna när de väljer en jakthundsras. Därför bör de rekommenderas att köpa sällskapshundar. Det finns ju en uppsjö av sådana så varför föreslå jakthundar?

Jösses!
Vet du något om det praktiska ägandet av spaniel eller retriver? ÄGANDET och UPPFOSTRAN av en dylik jakhund är en ren fröjd - så länge de har jaktanlagen kvar. Just jaktanlagen är det som gör dem lättförda och passande som familjehundar, gärna som första hundar. En spaniel eller retriver utan goda jaktanlag är som vilken tjurskalle som helst - varken bättre eller sämre.

"Sätta fart på allt vilt under bössan" - Ja, om du som förare begär det! Den skall också hålla sig spontant under bössans räckvidd och stanna vid uppflog och språng. Både spaniel och retrivers är lättförda hundar som skall kunna jobba växelvis.

För att få en bra jakthund av en spaniel eller retriver krävs det mycket jobb, det är sant. Där är livsviktigt att inte hunden ger sig iväg okontrollerat - ens för en sekund. För sällskapshunden är den absoluta lydnaden inte lika livsviktig, men man har god hjälp av nedärvda jaktegenskaper!

ALLA hundar behöver aktiveras, det är bara nivån på aktivering som varierar. En spaniel eller retriver passar lika bra som narkotika hund, sevicehund, lydnadshund etc. som de passar som jakthundar.

Det är inte ägarna som förstör hundens anlag, det är uppfödare som inte tar sitt ansvar. Och där ser jag det lika förkastligt att enbart se på utseende som egenskaper. BÄGGE delar behövs för att få en komplett hund. En hund som håller fysiskt och går att använda till det den är tänkt från början.

F.ö är många rena jaktspaniels idag så turboaktiga att bara en erfaren hunddressör hänger med i svängarna. Är det bra när jägaren skall dressera sin första hund? Ingen föds färdig hunddressör, och färdigheten ingår inte i jägarexamen.

 

[Milosari]

kan ju säga att ordet "hund" knappast nämns någon gång under jägarexamsutbildningen

//cillamuffins som faktiskt har tagit jägarexamen (både hagel och högvilt) och fått MVG i båda kurserna (jakt och viltvård)

 

[Pangare]

Jodå! Jag håller med dig.
Jag har ju sagt samma sak i tidigare inlägg. Med bra anlag på en hund oavsett ras, så kan en skicklig dressör specialisera hundar till andra ändamål än vad de vad som är rasens huvudarbetsuppgift. Men detta sker efter att man valt ut vissa egenskaper som man är intresserad av och sedan finslipat de anlagen. Ex. bra näsa = narkotikahundar, bra psyke= ledarhundar, använda nosen högt =st. fågelhundar, använda nosen lågt spårhundar o.s.v.

Jag anser dock fortfarande att det är ett stort slöseri med specialiserade jakthundar att komma till okunniga förstahundsägare som inte vet vad de ska hunden till.

En jägare är också någongång en förstahundsägare men han har, om han väljer en jakthund, ett mål med sitt hundval och köper ras och jobbar med den dressyr som krävs,för att hunden ska få den uppgift den är lämpad för, att hjälpa matte-husse med jakten.

Att hundar används för andra ändamål än vad de ursprungligen är tänkta för, det kommer alltid att ske men det förändrar samtidigt anlagen och utseendet för att passa in i sitt nya användningsområde. Det är på detta sätt nya raser kommit till. Men överlämna detta förändringsarbete till de som kan och inte till nybörjare.

Att det är de som avlar som bidrar till rasförstöringen, det håller jag absolut med om, det beror ju på att det ger pengar. Får de sälja vilken skit som helst till okunniga nybörjare, så skiter de i om de i pappren kallas labbe eller gråhund, de tar sina pengar och är glada. När sedan köparen vaknar upp är det redan försent.

 

[Milosari]

men bara för att man är förstagångshundägare behöver inte det betyda att man är helt okunnig. det finns sätt att lära sig utan egen hund.

 

[Duvan]

Grejen med just spaniel och retriver är att det är jaktgenerna som gör dem så suveräna som allround- och även nybörjarhundar. Där krävs mer av hundägaren för att få den att jaga bra, än att få den att fungera bra på t.ex agillitybanan. Hade vi talat om t.ex tysk jaktterrier hade jag förstått ditt resonemang. DET är en utpräglad jakthund som kräver mycket av sin förare för att bli bra som något annat.

Hundar som är avlade på att jobba nära sin förare, med "will to please" lämpar sig utmärkt som allroundhundar och förstahundar. Hundar som är avlade för att jobba självständigt kräver mycket mer om man vill ha dem att jobba nära, men för den skicklige går det. För hundar som enbart avlats med tanke på utseendet är det ett lotteri vad man får arbetsmässigt. Precis som det blir ett lotteri vad man får exriört om man bara tittar på arbetskapacitet vid aveln.

Summa summarum är det uppfödarna som bestämmer varthän utvecklingen skall gå, INTE köparna. Dessutom blir många av valpköparna intresserade av att använda hunden till ursprungliga aktiviter EFTER att de köpt dem. Där kan man som uppfödare ha ett visst inflytande genom att på valpträffar låta dem prova på rastypiska aktiviteter. Inom spanielsektorn tror jag att workingtesten som nu introduceras kommer att ha en positiv inverkan där. Många är emot skjutandet av vilt, men för att hunden skall få jobba ursprungligt.

För hunden spelar det dock ingen roll om den letar fågel eller kantareller, får den bara aktivera hjärna och kropp är det en lycklig hund.

 

[Elwis_86]

Dvärgschnauzer!!!!

 

[Kassiopeja]

Nu ska jag skjuta mig själv i foten!

Föreslår INTE Boxer som första hund om de vill ha en "någotsånär lättuppfostrad" ras, för en Boxer är en livlig, aktiv hund som kräver en hel del av sin ägare.

/JES
som.. eh... skaffade sig en.. hmm... Boxer.. som.. eh, ja, just det.. första hund...

 

[Mammadutt]

nu har jag och sambon börjat enas, det lutar faktiskt mot schäfer som ingen av oss direkt tycker är snygg :smirk: (ja vet vi är dumma). Men efter att ha diskuterat våra intressen och vad vi vill syssla med låter schäfer som bästa valet, fast vi spanar vidare, har kontaktat några uppfödare så vi får träffa lite olika raser nu i augusti. Men labbe är nog uteslutet, känns inte rätt spec då vi båda är så pass nyfikna på skydd, vakt, bevakning

 

[lady_vip]

Det är ju så här att Sverige är ett fritt land, du får köpa vilken hund du vill, tyvärr.

Jag har själv jakthundar, men tränar mycket inom bruks, jag håller själv kurser i agility. Jag håller med dig att labbarna är förstörda, som så många andra jaktraser, dock får vi nog acceptera detta och i stället värna om jaktlinjerna och stötta dessa uppfödare.

MEN, själv köpte vi en blåblodig jaktlabbe från England, det bästa du kunde köpa, hon kunde inte apportera och kan än i dag inte det (13 år gammal). Det fanns inte i hennes hjärna, hon hade det bara inte i sig, detta är vanligt förekommande inom jaktlabben eftersom de jobbar så mycket på att rädda rasen så att de glömmer apporteringslusten. I England avlar de in whippet för att få högbenta labbar (dessa försvinner sedan ur stamtavlan efter fjärde eller femte led och hunden räknas som renrasig), så vår hon jagar hellre harar än apporterar (dvs alldeles fel jaktlust). Så det går snett på det hållet, en labbe ska vara följsam tålmodig och framförallt ha stor apporteringslust, vår hon jagar katter och gick inte att träna då hon var för vek för min pappa (gamla sorten... ). Hon blev eftersökshund och skötte det utmärkt i 10 år.

Ett annat exempel på varför jaktlusten behövs hos de som tränar allt utom jakt är två tjejer som jag tränar i agility. Båda tävlar med cockerspaniel och har en sådan kontakt och följsamhet i sina hundar som jag inte kan se i cockrarna med utställningslinjer, de har en helt annan motor.

Men exempelvis weimaranern som förstörs mer och mer går snart inte att rädda, vi har enbart 3 uppfödare i Sverige som satsar på jakt, av minst 20 stycken, resten föder upp med ngt konstigt syfte och rasklubben gör allt för att de ska jaktmeritera sina hundar.

Uppfödaren har allt i sina händer och det är deras uppgift att avla fram hundar som de kan vara nöjda med och som uppfyller ägarnas önskemål, annars ska man inte sälja hunden till den personen.

När det gäller jakthundar säljer de flesta uppfödare jag känner inte hundar till antingen jägare eller bruks, prov intresserade. Vi är nog på väg uppåt, hundvågen sjunker nog snart och vi har kvar alla rester...

//E