Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...

Vad skönt att läsa att man inte är ensam om underliga häst försäljare.
Episod ett
Letar en ridbar avelssto för skogsridning. Inga krav mer än att det går att få på en sadel/träns och skritta ut. Får ett intressant svar, där vi bestämmer tid men samma dag kan säljaren inte plötsligt men vi kan åka dit och titta på hästen utanför hagen. 60 mil ToR och titta på en häst som vi inte vet hur den ser ut UTANFÖR hagen. Vi åkte inte dit och hörde aldrig mer av ägaren heller.

Episod två
Letar foderponny till dottern. Ringer en att hen har många ponnysar i olika storlekar och utbildningsnivåer och att vi kan provrida så kanvi hitta något. Väl där står det massor av ponnys i olika hagar. Pekar ut dem men vet knappt namnen på dem. Vill provrida en sjuåring som ska vara inriden men går nu med föl därför inte igång. Är ju ok
 
Blir alltid fel när jag skriver. Så får fortsätta här då
Sjuåringen går inte fånga så en nyfiken fyra åring tas in. Longeras och en liten tjej rider den. Ser inte inriden ut så dottern hoppar upp och jag leder dem. Under tiden har några lyckats fånga sju åringen men de får inte på sadeln. Säger att de kan släppa ut den igen. Får fler erbjudande om andra oinridna ponnys men tackar för oss. Det bästa är nog ändå när jag frågar om vad hon ska ha för democh svaret blir Ja billiga är de inte, de är ju toppstammade....
 
Den mest bisarra provridning jag har varit med om var när jag var och letade efter en till D-ponny efter att min andra kraschat på tävling och blivit osäker. Kommer ihåg att vi ringde runt på säkert 20 annonser innan vi hittade 3 stycken lovande [den sista är den ponny vi till slut köpte].

Provridning 1: Var ett sto som enligt uppgifter hade talang för SM, hoppade som en katt och otroligt scoopig och 9 år gammal. Det som möter oss i stallgången hos ägaren är en omusklad, 4 åring som får panik när de slänger på en dammig hoppsadel, kör in ett rostigt Pelhambett i munnen och drar ut ponnyn i paddocken. Ryttaren som rider är säkert 175 cm lång och har 15 kg övervikt. Ponnyn är uppenbart besvärad och livrädd för gubben som rider. Den vägrar hoppa [50 cm kryss] får ett spörapp på rumpan som ljuder bort till staketet där vi står. Sporrarna in i sidan och så flängrider gubben runt i säkert 35 minuter på ponnyn. Slutar med att han sitter av och ger mig tyglarna till en stirrig ponny, försöker avböja provridningen men ägaren blir arg och hotar med att "det ska ni *** ta och göra om ni vill åka härifrån".
Så tvingas i princip upp på ponnyn som är både skärrad och panikslagen. Rider runt i 5 minuter, sitter av tackar för mig så flyr vi hals över huvud till bilen medans mamma ropar "vi är inte intresserade". Gubben ringde sedan 20 gånger medans vi åkte hem och ville att vi skulle köpa ponnyn. :eek:

Provridning 2: Var en valack som tävlat LA hoppning, på bilden var det en kolsvart häst med fyra vita strumpor. När vi kommer dit så möts vi av en grådaskig ponny med utskjutande höftben och hovar som sett bättre dagar. Ägarna sa "ja han är lite tunn för dagen". Vart jätterädd verkligen, avböjde och åkte därifrån utan att ens ha provridit. Anmälde ägaren som förlorade hästen.

Provridning 3: [ponnyn som vi senare köpte]. Kommer dit och ut ur stallet kommer en vildögd isabellfärgad ponny farandes med grimskaftet avslitet. Fångar den och möter på så sätt ponnyn för första gången, inte världens bästa första intryck. ;)
Får se den sadlas och tränsas, ryttaren som rider skumpar runt i sadeln och skriker "wiiihooo" medans ponnyn far runt i sken och är livrädd. Ryttaren hoppar en oxer på 1 meter och ponnyn bara slänger sig över i hyper-speed. Får sitta upp själv och försöker få ponnyn att lugna ner sig, studsas hit och dit och massa taktande följt av att jag får smaka grus då den gör en 180 graders vändning när den blir livrädd för en skugga. Hoppar upp igen och hoppar ett par hinder på 1 meter 1.20.
En vecka senare står han hemma i boxen :cool:.
 
Minns en annons jag såg på en sida för något år sedan. En mamma spm sökte ett halvblod till sin dotter. Gillade formuleringen "ryttaren har kapacitet för 140 cm hoppning". Första gången jag hört den formuleringen om en ryttare. Ryttaren (som jag känner till) tävlade då upp till 1 m och hade aldrig tävlat högre. :up:
 
Mamma har berattat for mig om nar hon och morfar tittade pa den hast hon hade under tonaren.
Vet inte alla detaljer men det var ett polskt fullblod. Gubben hade ingen sadel eller trans sa mamma fick provrida barbacka med tommar uppringlade I handerna. Marren var tydligen inte jattekul att sitta pa och mamma ville inte ha den men morfar kopte iallafall.
Nagra manader senare folade marren och gick fran knepig till helt okontrollerbar men mamma kampade pa I flera ar innan hon salde marr och fol (da unghast saklart).

Forsaljningen av min egen hast var nog ratt bisarr for bada parter ocksa.
Hasten lag och sov I hagen nar jag kom hem fran skolan och la mig pa honom och somnade. Vaknar av att en tjej fran ridskolan star intill och fragar om vi verkligen har en hast till salu. Visar sig att hon foljer med en finsk van pa turne I bygden for att kopa hast och hon beivrat att "Nej, nej den garden har definitivt inget till salu" och sedan letat efter adressen I nagon timma.
Jag var helt overtygd om att spekulanten var en tjej jag pratat med tidigare som letade western hast till sin sambo och forsokte saklart fa honom att framsta som ett amne. Efter nagra minuter med mig babblande pa som om att hon redan har all bakgrundsinfo och hon som ett frage tecken visar det sig att hon visst inte alls kontaktat oss tidigare. Pinsamt blev det.
Visar honom iaf I skritt och trav (enbart grundutbildad I galopp an och da enbart I skogen) och tjejen sitter upp.
Tyckte hon var onodigt brysk med honom men visade hur jag gor och det slutade med att hon var nara till tarar och lyrisk da de andra hon provridit varit som klumpar. (Tittade enbart pa nordsvenskar och de var tydligen inte sarskilt utbildade.)
Fragade om hon ville prova honom I skogen och det ville hon sa greppar ardenner valacken I hagen. Kort med utrustning sa jag red I skogshuvudlaget och tva grimskaft. Undrar an idag vad hon tankte da vi gav oss ivag.
Red en svang pa vagen utan problem och gav oss av ner pa en skogsvag. Lamnar fotgangarna bakom oss och travar en stund. Aterigen undrar jag hur hon kunde ta mig seriost. Barbacka pa en skumpig ardenner med tva extralanga grimskaft hangande ur en hand kan inte ha varit sarskilt Imponerande.
Vander och forklarar att hasten har en trevlig galopp men ar inte sarskilt utbildad sa han orkar inte samla sig sarskilt lange. Hon fattar galopp framfor mig och jag minns an idag hur stolt jag var da han fattade som en riktig dressyrhast (I de tva steg han kunde halla ihop for stunden.)
Aterigen, vad tankte hon da jag fick slangtrava min for att han skulle fatta och han sedan drar en bockningsrepa utan dess like.
Pa vagen hem ber hon om att fa ta honom pa prov vilket jag sa nej till (skickar inte en hast till finland for en manad med alla risker det innebar.) Trodde aldrig jag skulle hora fran tjejen igen.

Slutade med att hon kopte honom och alskade honom I nagra ar innan han oturligt dog I kolik.

Ja, bisarrt var det men jag ar iaf manniska nog attt inse det.
Och tur nog att hon var klok nog att inse att jag nog inte var sa vardelos som det sag ut pa ardennern med tanke pa hurpass god grundutbildning saluhasten anda hade.

(Om du laser det har - Tack! for att du tog hand om min Tim och gav honom de fina aren nar jag inte kunde sjalv.)
 
Den märkligaste provridning jag varit med om var en ponny som skulle vara ganska utbildad. Det kanske den var, men hästen passade inte riktigt mig kan vi väl säga.
För det första var jag säker på att hästen skulle välta när jag satt upp. Kändes som om alla benen var samlade mitt under magen. Skritt och trav gick i alla fall bra. Galoppen var ingen hit. Jag fick till galopp men det gick lite snabbt så jag gör att i ridboken för att kunna stanna, inklusive tar i tyglarna (absolut inte hårt ska tilläggas). Hästen får panik och springer ännu fortare. Lätt panik hos ryttare inträder och jag ber ägaren hjälpa mig. Till slut får vi stopp på hästen. Hon berättar att man absolut inte kan ta i tyglarna för då går det inte bra. Önskar jag hade haft den infon lite tidigare. Men jag fick beröm för att jag var den enda som provridit som lyckats få hästen i galopp.
Det var säkert en underbar häst till rätt ryttare. Men jag var absolut inte rätt ryttare.
 
Har en provridning för att vara medryttare kom jag på. Letade häst att rida i skogen bara. Provred en äldre häst. I någon form av barbacka sadel. Snäll häst som gjorde allt man bad den om. Kom tillbaka och skulle rida ut ihop med alla i stallet . De var bara tre hästar. Ingen av dom hade skor eller boots. Mitt i sommaren och stallet låg så ridvägar bestod av stenhårda grusade vägar. Min häst stryker sig i kanten hela tiden och tassar riktigt försiktigt i varje steg. De andra verkade mer vana och jag vet ju att c det varierar. Jag frågade ägaren om min häst behövde skor om hin skulle ridas. Då kom det där nej nej inga hästar behöver skor och skor förkortar deras livslängd osv osv. Och hästen bara larvar sig nu travar vi. Nej hästen var världens snällaste och föll såklart in i trav och häll på att ramla o diket flera gånger för den undvek att få ont av stenarna .. :/ jag åkte inte dit igen
 
Bisarr är väl att ta i, men jag var och tittade på en ponny för ett ganska orutinerat barns räkning. För det första var ponnyn i annonsen beskriven som "stor b-ponny", men visade sig vara endast 124 cm. För det andra fanns det ingen lagom lång sadelgjord att tillgå, jag spände upp till sista hålet på båda sidor och den satt ändå inte direkt hårt. Det gällde att sitta rakt med andra ord ;). Och för det tredje var ponnyn ganska skogstokig att rida. Skyggade, hoppade till, rusade iväg, och så stark och hård i munnen att jag fick kämpa för att kunna hålla den. Ägaren försäkrade att ponnyn aldrig betett sig så förut utan i själva verket var en trygg och trevlig barnponny, vilket det så klart är mycket möjligt att den var. Men baserat på ridturen jag fick så hade ju jag aldrig vågat sätta upp ett barn på den.
 
För ett tag sedan var jag med om en riktigt bisarr provridning. Tror aldrig att jag varit i närheten av något liknande och hoppas att jag aldrig ens kommer i närheten av detta. Ursäkta om det är långt, men jag måste försöka måla upp en bild för att man ska förstå hur hemskt det var.

Jag sökte medryttarhäst efter att ha haft ett uppehåll i ridningen på ca. 3 år. Svarade på en del annonser och mejlade med folk. Lyckades hitta en snäll f.d. travare på 13 år som var snäll i all hantering men inte mycket utbildad. Jag har själv ägt en travare som jag skolat om och vågade påstå att jag hade rätt erfarenhet som kunde hjälpa hennes häst. Allt är frid och fröjd.

Min sambo reagerar först över att det står en lastbil utanför någons gård. Vi tänkte inte så mycket mer på det, utan körde förbi stället eftersom vi trodde att stallet vi skulle till låg längre bort. Men icke. Vi skulle till stallet med lastbilen, så jag går av och frågar en man som sitter i trädgården.

- Hej, ska du prova xxxxx idag?
* Ja, det stämmer. Är xxxxxxx här?
- Nej, hon är inte här ännu.

Jag rycker på axlarna och tänker att hon kanske är lite sen eftersom jag var 10 minuter tidig. Någon minut senare kommer hon gåendes och då visar det sig att hon bodde på gården. Kunde man inte bara visat in mig och min sambo i stallet så länge om hon nu var där inne? I alla fall så visar hon oss in i stallet där man ser boxar som inte är mer än 130-140 cm höga och inga galler dessutom, eftersom det var djurplågeri enligt ägaren :eek: alla boxar har hon själv byggt berättar hon stolt. Hela "stallet" såg ut som fan och de höll fortfarande på att göra om det till ett häststall från att ha varit ett grisstall. I stallet finns även ägarens syster, en blivande medryttare till hennes häst, dennes kille och tre ungar.

När vi går igenom stallet kommer helt plötsligt en get gåendes :rofl: tänkte inte så mycket mer på det. De får ha vilka djur de än vill på sin gård. Jag fick däremot ett chock när vi skulle hämta hästen från hagen. Då öppnade man bara en stor dörr ut från stallet så kom man rakt in i hagen (:eek:) och in i stallet smet en busig liten shettis. Tur att där var en snäll tjej som släpade in shettisen igen i hagen. Denna hage hade inte ett grässtrå, kan beskrivas som en lerpöl och var runt 20-30 kvm stor. I den gick totalt fem stackars hästar.

Hästen som jag skulle prova var gudasnäll i hanteringen och det gick lätt att ställa henne på utrymmet där man ryktade. Däremot var hästen helt lerig och det tog mig ca 20 minuter att få henne att se någorlunda ok ut. Man kan ju tycka att ägaren borde tagit in sin häst och borstat av det värsta om man nu ska ha någon som provrider henne, och om man dessutom bor på samma ställe som sin häst :mad: hade det varit jag hade jag skämts ihjäl och bett om ursäkt en miljon gånger, men det var ingen som sa något om hur skitig hästen var.

Ägaren berättade för mig att hon brukade rida travaren och det gick tydligen bra. Till detta hör att hästen var 155 cm i manken, lite väl smal och hade inte så mycket muskler. Hennes ägare var ca 165 cm och vägde runt 120 kg(?). Stackars häst säger jag bara, för den var inte viktbärande för fem öre.

Under tiden som jag ryktade hästen kom ägarens mamma in i stallet för hon hade varit iväg på introduktionskurs till körkort med sina barnbarn. Det som min sambo reagerade på var att människan var full som en kastrull. Gick och tittade rakt upp i taket med en flackande blick och gick vingligt och konstigt. Inom loppet av två sekunder försvann hon igen innan hon hunnit hälsa på mig, men hälsade på min sambo.

När det var dags att sadla blev jag visad till ett rum i stallet där det fanns tre sadelbockar, men endast en sadel. Där var också två skåp där alla sadlarna förvarades. Fram plockades en dressyrsadel i syntet som skulle vara bomlös med en tillhörande sadelgjord tillverkad för hoppsadlar. Jag fick även se hela Hööks sortiment av reflexer i en av kvinnans lådor, även fast det inte fanns någonstans att rida runtom gården. Men det är tanken som räknas antar jag? :p

I alla fall satt sadeln nog rätt knepigt, men är inte duktig på hur sadlar ska sitta så jag brydde mig inte så mycket om det. Tränset såg ut att komma direkt från någon loppmarknad där man hostat upp 5 kr. Det hade varit svart en gång i tiden, men var numera lite svagt mörkbrunt och hade nog inte blivit putsat på ett tag. Efter en stund var vi klara för att bege oss ut för att rida. Jag skulle tydligen rida på gården precis utanför huset och stallet där hela hennes familj satt och tittade. Ytan var lika stor som hagen och de hade lagt lite extra sten och grus där för att det skulle bli "ridvänligt" O_o

Jag lyckades i alla fall rida hästen i ungefär 20 minuter och det var en snäll och trevlig häst som skulle behöva tränas lite mer. Formen i skritten och traven var över min förväntan, men stackaren kunde knappt böja sig ordentligt och var stel som en pinne. Under tiden som jag red ställde sig ägarens pappa och svetsade i ett förråd som var där jag red, så hästen blev ju såklart livrädd för detta spektakel. Ett av barnen till denna herre skrek så lungorna höll på att spricka och sen stängdes dörren till förrådet. En stund därefter tackade jag för mig, för hästen var trött och jag kände mig nöjd. Men då skulle den gamla medryttaren hoppa upp och "bara testa henne lite".

Innan jag och min sambo åkte därifrån utbytte jag några ord med ägaren där hon var otrevlig mot mig. Påstod att jag hade ljugit för henne om hur duktig jag var, att jag bara var hyfsad och att hon lätt kunde hitta någon annan. Med tanke på hur hennes stall såg ut och att träningsmöjligheterna inte fanns, ville hon ha 700 kr i månaden för att JAG skulle utbilda HENNES häst. Hon tillade sedan att jag behövde minsann inte mocka eller någonting annat, jag behövde bara rida om jag ville. Det enda jag kunde svara var att jag skulle tänka på saken och återkomma. Behöver nog inte berätta att jag aldrig igen satt mig fot där :rofl:

Kan däremot tycka synd om hästarna och jag ville så gärna ta med mig alla därifrån :(
 
Jag vet inte riktigt om det är en bisarr och inte heller en provridning men iaf

Jag sökte medryttarhäst och så ringer en tjej från Skåne (Jag bor i Sthlm) som letar medryttare till sin maxade C-ponny dem ska flytta upp till ett stall som låg väldigt nära mig så Jag bestämde att ja skulle åka dit så när ja kom mötte hon upp mig vid bussen och hon berätta väldigt mkt om sitt liv att hon legat på psyket o blah blah hon hade nämnt att jag skulle lära känna ponnyn innan ja börja rida och det är ju ganska självklart och de flöt på men jag betalade 300kr som förskott för prpvridningwn även fast jag inte red.. Och sen så skulle hon ha 700kr i månaden och ja gick med på de eftersom att jag trodde ja skulle få rida oxå men nej nej jag åkte dit och var där varje dag och tog hand om hennes stackars ponny som blev riden hårt i sommarvärmen och det jag gjorde de var att mocka o fylla hö osv och tränsa och sadla så hon bara kunde rida det gjorde jag i 1 månads tid varje dag tills jag inte kunde komma en dag för ja skulle kolla min rygg på sjukhuset då fick ja inte vara medryttare på hästen längre eftersom att då var jag oansvarig osv och då hade ja betalat 1000kr för att hjälpa henne..
 
Jag vet inte riktigt om det är en bisarr och inte heller en provridning men iaf

Jag sökte medryttarhäst och så ringer en tjej från Skåne (Jag bor i Sthlm) som letar medryttare till sin maxade C-ponny dem ska flytta upp till ett stall som låg väldigt nära mig så Jag bestämde att ja skulle åka dit så när ja kom mötte hon upp mig vid bussen och hon berätta väldigt mkt om sitt liv att hon legat på psyket o blah blah hon hade nämnt att jag skulle lära känna ponnyn innan ja börja rida och det är ju ganska självklart och de flöt på men jag betalade 300kr som förskott för prpvridningwn även fast jag inte red.. Och sen så skulle hon ha 700kr i månaden och ja gick med på de eftersom att jag trodde ja skulle få rida oxå men nej nej jag åkte dit och var där varje dag och tog hand om hennes stackars ponny som blev riden hårt i sommarvärmen och det jag gjorde de var att mocka o fylla hö osv och tränsa och sadla så hon bara kunde rida det gjorde jag i 1 månads tid varje dag tills jag inte kunde komma en dag för ja skulle kolla min rygg på sjukhuset då fick ja inte vara medryttare på hästen längre eftersom att då var jag oansvarig osv och då hade ja betalat 1000kr för att hjälpa henne..

Haha, va? Du betalade för att vara hästskötare åt henne? Det låter ju helt vansinnigt. Tycker att det var bra att hon sa upp det, låter ju som att du blev grymt utnyttjad.
 
Kl. Det jag har varit med om ett par gånger nu å som retar mig VARJE gång är när mab kommer till någon. Man ska provrida, de är man överens om. För de första att man inte säger att hästen ståtr i 6 månader men att man sen inte har utrusting?! Menar.. ska man rida så kan de ju vara bra om ma har sadel å träns redo? Nä då springer folket runt å letar grejer å massa. Der hae hänt oss 3 gånger :-O ska nån provrids min häst så har man sllt redo tycker jag.
 
Kanske inte så rolig/bisarr men ändå...

Tidigare i år började jag så smått leta ny häst då min nuvarande blivit till åldern. Jag hittade en häst som i annonsen beskrevs som en välutbildad, trygg 11-åring med potential för ialf MSV, hade i dagsläget startat LA.

Jag åkte dit, säljaren som mötte oss var en supergullig tjej som talade väldigt väl om sin fina häst medan vi gjorde iordning honom. Han var "lite omusklad" i dagsläget då hon inte ridit knappt något alls på ett år. Detta hade inte framkommit när vi pratat i telefon, men jaja tänkte jag. Pga att den var så omusklad red hon i en bomlös sadel, en sort jag aldrig sett förut. Den var stor och otymplig som en westernsadel, och så fort jag satt upp kände jag vilken gräslig sits jag fick av den. Överlivet föll fram och skänkarna hamnade åt helvete.
Hästen GICK.INTE.FRAM! Först stod vi stilla på stället innan jag fick fram honom i slowmotionskritt. Trav var knappt att tänka på, men jag lyckades till slut komma fram i något travliknande(?). Galoppen försökte jag överhuvudtaget inte, utan jag bad ägaren hoppa upp och försöka. Något tveksamt gick hon med på det. Hon satt upp och började direkt gapa och skrika, fast liksom gulligt(?) typ: "kom igen nu xx, WOHOOO, nu kööööööör vi!!!!!" Och så fäktade hon med armarna och visst gick hästen fram någorlunda men det såg förjävligt ut och någon galopp blev det inte. Och hennes sits var om möjligt värre än min i den där jäkla sadeln, hon nästan låg över hästen och skänkarna låg i ljumskarna...

Jag som var ute efter en lyhörd dressyrhäst tackade för mig och åkte hem.
Lite senare fick jag veta att hästen hade artros i bakbenen, så den förlorade framåtbjudningen fick plötsligt sin förklaring. Och jag fick självklart dåligt samvete som ridit den, men jag visste ju inget..
 
Jag letade efter en medryttarhäst och såg en annons om en gammal travare som var westernriden och ville ridas lite i skogen. Lät väl trevligt tyckte jag. Åkte dit och började väl ana lite oråd direkt när gården var den sunkigaste inom synhåll, och stallet var något slags ombyggt garage. I garaget, förlåt stallet stod en ensam häststackare som såg lite tunn ut.
Ägaren drog fram nån sadel och jag försökte fråga lite om hur han red sin häst och hurdan hans filosofi var. han hade väl egentligen inget att förtälja, så jag puschade lite mer och frågade om westernridningen, hur han tränade och så. Killen svarar; ja asså, han har ju en westernsadel! Så westernridningen bestod i att hästen hade en westernsadel.
Killen berättade att han ridit mycket tidigare men att det sedan varit någon incident som rörde vägen (70-vägen som gick förbi gården) och efter det hade han inte ridit så mycket.

Jag hoppade upp och fick berättat för mig att 70-vägen var enda vägen från fastigheten. Det låg skog på 3 sidor, men det fanns ingen stig ut i skogen, utan för att ta sig ut från gården var man tvungen att rida ut på 70-vägen, i en kurva, rida en bit, hoppa ett dike, klättra in i en oanvänd hage, rida igenom och sedan kom man ut i skogen. När vi kommer upp på vägen kastar sig hästen runt och försöker dra tillbaka till stallet. Ägaren blir rädd men jag styr runt och tvingar tillbaka hästen upp på vägen, över diket och in i hagen och sedemera in i skogen. Där är han rätt lugn, en smula ointressant rent av. Inte mycket energi alls.
Vi rider en sväng och kommer tillbaka och jag går med på att bli medryttare. Han strulade alltid ut på vägen, något säger mig att ägaren inte hade kommit mycket längre än så själv, men blev sedan snäll. Jag sa till om tunnheten och fick höra att det var någon annans fel. (Bondens, analyserarens, Molgans...) Hästen började tappa skor, och de skulle sättas på senare, enligt ägaren. När han bara hade en framsko kvar tackade jag för mig och skyllde på utlandsflytt eller något.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Varning för långt inlägg och uthängning av mig själv som usel hundägare :o Men såhär. Jag kanske utnämner mig själv till bukes sämsta...
2 3
Svar
41
· Visningar
5 146
Senast: Korekatten
·
Skola & Jobb Jag har absolut ingen att prata med om detta. Satt och googlade "karriärrådgivning" och kände att jag kanske ska betala för det (så...
2
Svar
22
· Visningar
4 156
Hästmänniskan Precis som rubriken lyder. Är hästägarna riktigt hårda mot deras hästar eller är jag för snäll mot mina? Jag står för tillfället...
2
Svar
35
· Visningar
4 296
Senast: Yrja
·
Islandshäst Hej kära bukefalister. Det här är en lång text så ni som orkar ta er igenom den; tack! Jag har ett ganska normalt problem tror jag...
2
Svar
33
· Visningar
8 184
Senast: As_Vegas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp