Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...

[holymary]

@holymary Vilken mardröm! Stackars häst

Ja, det var väldigt smärtsamt att se! Det som också slog mig är hur otroligt snälla de här djuren är.. Jag hade nog försökt kasta av ryttaren om hen gjorde så mot mig

 

[Lovisaleonora]

När jag ser den där hemska hårdridningen önskar jag alltid att ryttaren hade fått prova vårt förra fullblod. Han lade minsann inte fingrarna emellan om han ansåg att ryttaren var ovärdig upplevelsen att rida honom. Var man inte följsam men fast i handen, satt still och i full balans fick man vackert stiga av. Han hjälpte till medelst bocksprång med skruv.

Han var klassad som otroligt besvärlig och vi lärde oss snabbt att de ridmänniskor som kom och kritiserade honom som tokig, var de som inte kunde rida men ändå provat honom (det var en väldigt vacker häst, storväxt och med ett travsteg som slog många dressyrhästar i hög klass - otroligt ovanligt bland fullblod).

MEN han var skarp och hade mycket hingstfasoner för sig på marken. Det lynnet i kombination med vakenheten och reaktionssnabbheten hos fullblodet i allmänhet gjorde att det inte var en häst för den som ville ha en billig kompis att lära sig rida på...

Det finns många historier om den hästen, bl a kunde vi leda ut honom i de fyra hårstrån han hade till pannlugg (när man på morgonen skulle ut i hagen). När någon okänd däremot skulle ta honom och "visa var skåpet ska stå" blev han helt vansinnig, ställde sig på bakbenen, viftade med frambenen, högg och jagade en med bakbenen samtidigt som han stressade upp sig så han svävade ovan mark.

Ett nybörjarbarn på fem år med ödmjuk inställning kunde däremot ta längst ut i grimskaftet medan han lugnt sänkte huvudet och lunkade bredvid som en hund.

Han är den häst som definitivt skulle lärt folk hästvett. Han läste av människor på 1/4 sekund och uppfostrade dem till han fick dem som han ansåg värdigt en hästmänniska. Tyvärr hade han rätt hårda metoder, och när t ex den beridarutbildade stallägaren skulle uppfostra på väg till hagen, blev det faktiskt farligt då hon inte förstod vad hon höll på med utan skulle ta till kedja och pisk - när det inte behövdes mer än kommunikation och en korrekt inställning.

 

[ztsu]

Det finns då verkligen folk till allt inser man när man läser här. Både hästägare och köpare.

Jag har inte varit aktiv i hästsvängen så länge men ändå hunnit vara med om några märkliga upplevelser.
T.ex. när jag var med min väninna och tittade på en häst till henne som hade beskrivits som nybörjarhäst, men som inte gick att stanna om man inte vinklade händerna på ett speciellt sätt. Vikthjälper visste den inte alls vad det är. Inte ens i skritt fick man den att stanna om man inte höll händerna precis rätt. Och ägaren menade på att han var så välriden och att det inte alls var något konstigt. Hon instruerade oss i exakt hur vi skulle hålla våra händer när vi skulle göra halt. Handleden skulle vikas i precis rätt vinkel och tummarna peka åt precis rätt håll. Vi provred och sedan sa vi tack men nej tack.

Det mest bisarra jag varit med om var när jag skulle provrida två hästar på samma dag, direkt efter varandra (då de stod i stallen bredvid varandra). Jag hade nyligen tagit bort min älskade vän pga hälta (och mer), och kommer till första stället.. Hästen är halt. Då hade de gjort iordning henne och börjat värma upp innan jag kom (är inte bara det rätt konstigt?) och upptäckt att hon var halt. Jag åker till nästa häst och ser ganska direkt när ägaren börjar rida att den där killen är inte fräsch. När hon ridit några varv frågar jag om han känns som vanligt för han ser väldigt ofräsch ut, och hon svarar ja, jag tyckte att han kändes lite konstig (men varför fortsätter du rida då??? ). Så hoppar hon av och frågar om jag vill hoppa upp och känna på honom iaf. Ehh?? Nej tack, jag rider inte halta hästar. Jag tackade för mig och åkte därifrån med en känsla av det här är ju fan inte sant!!

Hade en tjej som var och provred min häst för att bli medryttare. Hon red i sin fina yllekappa och efteråt gick hon till bussen utan att säga hej då.

 

[swe]

Säljer mycket hästar och har tidigt kommit fram till att den sortens provridningar som beskrivs här inte är intressanta vare sig för mig eller för de som ska prova. Känns som att många är så intresserade av att sälja att dom inte lyssnar på vad kunden söker efter. Om man hör på telefon att hästen man säljer inte passar in på önskemålen så är det bättre att säga det på en gång, det blir ju ett slöseri på allas tid om folk ska behöva resa genom halva landet, prova i ngn timme, för att sedan ändå konstatera att det inte var vad dom ville ha.
Sen kan det ju låta bra, men inte kännas rätt i alla fall, men det är ju en annan sak.

Har också kommit på vikten av att låta andra rida hästarna innan jag annonserar ut dem, så att de inte bara är van vid en ryttare, och så att jag får chansen att se vilken ryttartyp som hästen går bäst med. Då är det enklare att veta vem annonsen skall vända sig till sen.

 

[jemeni]

Konstiga provridningar har man varit på!
Men har nog lyckats med en som de stackars köparna sen kommer att glömma.
Hade ett litet sött sto på 7år till salu, ung ganska outbildad men väldigt snäll. Kommer en dam i 50år åldern och tittar som vill ha en snäll dressyrhäst. Jag sitter upp och ska visa hästen efter 1 varv i skritt så får hästen fullständigt damp och börjar rodeo bocka jag åker av och bryter 3 revben. Där fick jag för min snälla häst.... (hon har aldrig gjort om det och har ett bara hem idag)

 

[Milene]

T.ex. när jag var med min väninna och tittade på en häst till henne som hade beskrivits som nybörjarhäst, men som inte gick att stanna om man inte vinklade händerna på ett speciellt sätt. Vikthjälper visste den inte alls vad det är. Inte ens i skritt fick man den att stanna om man inte höll händerna precis rätt. Och ägaren menade på att han var så välriden och att det inte alls var något konstigt. Hon instruerade oss i exakt hur vi skulle hålla våra händer när vi skulle göra halt. Handleden skulle vikas i precis rätt vinkel och tummarna peka åt precis rätt håll. Vi provred och sedan sa vi tack men nej tack.

Dom menade nog att det var HÄSTEN som var nybörjare ... "Nybörjarhäst..."

 

[Mirre]

Skulle provrida en medryttarhäst en gång, jag var väl 12-13 år någonting.
Jag och min mammas sambo åkte dit, ägaren slängde på hästen utrustningen och tyckte att "ja ni kan ju ta en tur på vägen där" *pekar lite vagt mot en grusväg* Vad hon själv gjorde under tiden vete tusan, vi trodde ju att hon skulle följa med.
Skrittade en tur på vägen och vände tillbaka igen Ägaren verkade helt ointresserad av hur det gått, men blev inget med den hästen. Synd för det var en snäll häst.

Jag och en kompis skulle provrida två hästar, även det ev blivande medryttarhästar.
Vi fick skjuts till stallet av mina föräldrar, blev tilldelade två grimskaft och knatade iväg för att hämta hästarna. En brun på 185 som milt sagt var en riktig skönhet och en mörkbrun på 175. Kompisen tog den mörkbruna och jag den bruna, hämta var inga problem men så fort vi kom ut genom grinden började hästen jag ledde försöka slita sig, rida på hagkompisen och gud vet allt. Slutade dock när man sade till.

Båda var snälla och trevliga i stallet, vi tog ut dem på ridbanan och ägaren (som sedan visade sig vara fodervärd och inte ägare) satt upp först. Först på A (mörkbruna) och det såg väl ok ut, hästen verkade ju lugn och snäll alla fall om än inte så välriden kanske. Sedan på L (bruna), korta korta tyglar så hästen gick med nosen i vädret och var jättespänd, hojtade "titta vad fint han går, man har ingenting i handen" eeeh nej..

Sedan var det vår tur, L var spänd men slappande av något när han fick lite längre tygel. Dock reste han sig var och vartannat steg. Men lugnade sig efter en stund så vi började rida dessa hästar.
Gick väl hyfsat ett tag, men efter att ha fått en hov i ryggen (framhov, han reste sig bakom mig), flygit av två gånger på samma ridpass varav sista slutade med bruten arm, hjärnskakning, ett antal skrubbsår och blåmärken så fick det vara bra. Tyvärr för hästarna var ändå himla trevliga och L var verkligen i en klass för sig. Hade han bara ridits och hanterats ordentligt och haft en sadel som inte var för smal, så hade han nog kunnat blivit en riktigt fin ridhäst.
Fodervärden hade dragit bara efter det och lämnat hästarna, ägarna hade fått åka och hämta dem.

Vi tog A på foder när min arm hade läkt, då visade det sig att inte ens namnen fodervärden uppgett på hästarna stämde. Han hade bytt namn på dem
Tyvärr var ägarna lika märkliga dem och dessutom ofantligt otrevliga, så hästen var inte kvar hos oss så länge. För att göra en lång historia kort så är ingen häst kvar hos dem idag och de får inte ha fler heller.

 

[Filifjonkan_]

Kan berätta om ytterligare en medryttarprovridning jag varit med om.

Letade rätt intensivt ett tag, och hittade en trevlig häst på annons. Akademiskt riden, och det passar mig som handen i handsken. Halvblod stod det, tyckte allt att den hade en ovanlig färg, och att den kanske var av en grövre modell, men av bilderna att döma verkade det helt legit- hästen såg väldigt trimmad ut på bilderna (som sen visade sig vara lite mer än två år gamla).

Åkte ut, och möttes av en gigantisk häst, som mer än något annat liknade ett kallblod som haft det lite FÖR bra på betet. Visade sig vara en kallblodskorsning (hur man nu får detta till ett halvblod- för det var det verkligen inte), men nåväl, rasen spelade egentligen föga roll. Det riktiga problemet var nog att hästen var alldeles för bred för att jag skulle komma åt att skänkla. Kändes som i en sån dröm, där man springer och springer men inte rör sig en millimeter. Skänklade och skänklade, men exakt ingenting hände. Hästen var mest intresserad av att slita tyglarna ur händerna på mig (sidepull+väldigt stark häst) för att äta gräs medan den segade sig fram. Lyssnade inte på vikthjälper. Lyssnade inte på sidförande skänkel. Lyssnade inte på tygeltag, och lyssnade absolut inte på röst. Först när ägaren gav mig ett dressyrspö och bad mig "snärta till den på rumpan" gick det en aning fortare än 0,1 km/h. Lyckades på något mirakulöst sätt trycka iväg hästen i en extremt seg och motvillig trav till sist, allt medan jag skämdes som fan, som inte fick hästen att röra sig i arbetstempo. Till sist satt jag av, och ägaren gick med på att visa hästen. Det gick ungefär lika fort, men hon var mer intensiv med spöt, och då gick ju hästen såklart på bättre. Fast vad vet jag, kanske är jag en dålig ryttare som vant mig vid att få bjudningen gratis likt tidigare medisar jag haft...
Tackade varken ja eller nej till det medrytteriet, men mer blev det inte. Så himla märkligt tyckte jag, att inte nämna hästens kondition i annons (eller åtminstone i första kontakten) och även denna omskrivning av vilken ras hästen egentligen tillhörde. Vad vill man uppnå med det, kan en ju undra?

 

[Habiba]

När jag sökte medryttare på en av mina hästar jag hade för några år sedan var det en 13 årig tjej som provred, hennes pappa var med och sa att hans dotter kunde ju inte vara där och rida ensam, hon är ju bara 13 år.. jaha tänkte jag, behöver hon barnvakt får han väl vara där med henne, jag tänker då inte vara där och passa på henne, ingen direkt mening med att ha medryttare om jag ska behöva vara där ändå..
Blev en 14 årig tjej som var nybörjare men med rätt inställning som blev medryttare på den hästen sen, vars pappa inte hade några problem med att hon var själv i stallet eller red själv, funkade hur bra som helst.

 

[Filifjonkan_]

När jag sökte medryttare på en av mina hästar jag hade för några år sedan var det en 13 årig tjej som provred, hennes pappa var med och sa att hans dotter kunde ju inte vara där och rida ensam, hon är ju bara 13 år.. jaha tänkte jag, behöver hon barnvakt får han väl vara där med henne, jag tänker då inte vara där och passa på henne, ingen direkt mening med att ha medryttare om jag ska behöva vara där ändå..
Blev en 14 årig tjej som var nybörjare men med rätt inställning som blev medryttare på den hästen sen, vars pappa inte hade några problem med att hon var själv i stallet eller red själv, funkade hur bra som helst.

Låter som om den första pappan missuppfattat vad medryttare betydde. Mina föräldrar var alltid väl införstådda med att det inträffade att jag var själv i stallet, men var noga med hjälmtvång och kollade så hästarna inte var helflänga. Sen red jag hos grannen 500 meter bort, vilket kan ha fått dem att känna sig lite tryggare

 

[kossankaj]

Måste få upp denna roliga tråd lite=)
Kan den inte vara på hästmänniska eller gnägg trots att det är ridning?

Iaf, jag sökte efter medryttarhäst igen efter att min förra tagits bort.
Får kontakt med en kvinna som beskriver en häst som verkar passa mig utmärkt.
Åker dit och provar och hästens känns bra

Bestämmer mig för att prova några gånger till.
Vi bestämmer en ny dag och ägaren är med igen, hon säger dock väldigt lite och går bara runt.
Ingen av gångerna har hon tittar när jag rider, utan tar en sväng på egen hand både gångerna.

VI bestämmer att jag ska köra vidare några gånger till, och då tänker jag att det ska flyta på som vanligt.
Men inför varje gång jag ska ut får jag ett sms om vilken tid jag ska dit, och så kommer hon dit gång efter gång och säger ingenting bara går runt.

När jag ridit ca 7 gånger får jag som vanligt sms om vilken tid jag ska dit?
Då skickar jag tillbaka varför hon undrar det hela tiden?

Då får jag 3 superlånga sms om att stallet betyder så mkt för henne och hon vill meddela de andra i stallet vilken tid jag är där och att jag skulle fika med resten av stallet så de kunde lära känna mig.

Där kände jag att våra personligheter krockade för mkt och tackade för mig.

Jag har haft egen häst och haft medryttare ,samt varit medryttare på flera hästar och det har alltid varit så att jag och ägaren och hästen ses och provrider en eller två gånger sen har det flytit på, jag har fått sms eller en lapp om exakt allting som behöver vetas.
Och övriga personer i stallet har jag träffat tids nog,naturligt i stallet.

 

[Hippocampus]

Jag ville bli medryttare då jag ville få mer tid i sadeln. Jag hittade en annons som jag svarade på, en valack imp Tyskland som gått högre klasser där. Perfekt! Kom till stallet och ägaren verkade trevlig och hästen likaså. Ägaren berättade att hon vill ha hjälp med uteritter i första hand, då hon själv rider i ridhus och hoppar. Men jag får provrida i ridhuset. Hästen är över 170 och hon betalade 180 000 kr (eller om det var 280 000 kr) för den i Tyskland, det var hon noga att tala om. In i ridhuset och ägaren red honom. Han såg snäll ut men lite stel. Jag satt sedan upp och direkt sa ägaren att hästen inte får gå i form. Nähä varför inte det? Nej, det är ju en hopphäst! Så fort han sökte sig lite nedåt skrek ägaren att jag måste lyfta upp hästen med handen, han fick ju inte gå i form!

Efter ridningen kände jag att hästen var himla trevlig, en sådan jag behövde men ägaren var sådär. Då berättade hon att det finns en runda som jag bör rida när jag rider ut honom. Jag visste att det fanns massa rundor att rida i skogarna där men hon kontrade med att jag bara får rida en runda, för hon har satt ut stolar och pallar inom vissa meter, så jag kan hoppa upp igen ifall jag ramlar av. Och hästen går inte över asfaltvägar eller broar så där finns också stolar som hon ställt ut....
Dagen efter tittade jag efter dessa stolar, och de fanns verkligen där! Ridskolan som jag jobbade på då red ut i samma område och ridlärarna frågade om jag visste vad alla stolar gjorde i skogen....

Nåväl, jag tackade nej. Efter 3 veckor ringde ägaren och frågade om jag ville köpa hästen, för hon hade inte tid med honom. Hon ville då ha lite över 100'. Jag tackade nej, jag hade inte 100', sedan fick jag reda på att hon sålde honom för 30'.

 

[hjarterdam]

Hahaha, måste vara med här.
Jag var och provred en häst. En arabkorsning som var 5år. Han var lite i minsta laget men hen tyckte inte det var några problem. Den var inriden i alla gångarter. Hen hade ingen ridbana så vi skulle rida på en äng.
Hen red runt några varv och hästen var väldigt nipprig, huvudet rakt upp i luften.
Jag satte foten i stigbygeln och hästen stack. (Min mor blev livrädd och sprang skrikande åt andra hållet för hon trodde att hästen skulle komma lös )
Så hade den minsann aldrig gjort förut. Hursom. Nytt försök och jag kom upp på en ännu mer nipprig häst.
Jag red några varv i skritt och trav där ägaren berömmer mig med "Åhhhh sådär fint har jag aldrig sett honom gå!"
och filmade så jag skulle få se. Väl inne i stallet känner jag igenom ryggen varpå hästen ömmade i hela ryggen.

Jag tackade nej. Två veckor senare är hästen ute på annons på blocket - för det dubbla priset som hon gett till mig...
Och det är JAG som rider på filmen..

 

[tolksele]

@hjarterdam och

 

[Got2Be]

@hjarterdam : Men alltså! Jag hade bett henne ta bort filmen!

 

[Nickelodion]

Har varit med om en hel del konstiga saker!

Nr 1. Vi ska sälja vår fina tävlings (D) ponny som i annonsen är förklarat att det inte är någon ren nybörjar häst, hon var het och pigg. Då kommer det ut en kvinna som vill köpa en ponny till sin dotter. Dottern tävlar först och främst i gymanstik, så hon skulle rida lite när hon ville.(Dottern var inte ens med på provridningen) Mamman hade då tänkt sig att ha våran ponny som en häst i sin handikapp verksamhet. Vi påtalade att denna häst nog inte passade för handikapp ridning...Men hon provade rida i ridhuset och ville sen rida ut. Javisst sa vi. "Men tänk på att hon är het och pigg häst". Så rider hon längst ner på en åker och vänder sedan upp och smackar och flaxar med både händer och ben som om hon försökte fly för livet i fullgalopp. Ponnyn blir ju galen och skenar hela vägen hem till stallet. När vi sen möter upp henne är hon skitsur och säger att det är nåt allvarligt fel på den. Att hon absolut inte kunde köpa en sån häst! Hon måste kunna lita på att hästen inte sticker i väg även fast man skänklar på! Barn skulle ju förfasen rida! ....hon kasta sig in i bilen och åkte hem. Vi var så jäkla arga Hade ju kunnat sluta i förskräckelse!

nr 2. Jag skulle åka och kolla på ett sto 7 år som hoppat 120. Hade gått som avelssto senaste åren. Skulle ha 50.000kr för den. Kom dit och en stor tjock gubbe med amerikansk brytning möter upp oss. Han satte på tränset fel så bettet hängde i ena mungipan. Väl upp på hästen så gick det knappt att styra. Hästen vägrade gå från stallet så han fick leda mig till ridbanan. Skulle hoppa ett räcke på 70cm men det gick knappt att få hästen i galopp. Då blev han irriterad och bad mig hoppa av så han själv kunde sitta upp. Piskade hästen hårt ett par ggr och hoppade sen hindret. Bad mig höja och kom en gång till. Hästen kunde inte hoppa, såg nästan halt ut plus att han vägde runt 100kg och kunde INTE rida. Näää...åkte hem rätt fort.

Nr 3. Ska kolla på en fin skimmel som jag ringt om. Hade gått 120 och Lb dressyr. Detta var en hästhandlare som skulle sälja. Så kommer jag dit och då säger hon att hästen blev precis såld dagen innan. Men undrade om jag var intresserad av någon annan som hon lagt upp på hemsidan. Jo den där fuxen sa jag. Nä men den trodde hon skulle va för svår och pigg för mig. Men hon hade en jätte fin valack på 6 år som jag skulle se. Passande nog så stod den redan inne i stallet och väntade Tänkte att eftersom jag redan åkt dit så kan jag väl testa. Var fin häst som hade bra gång. Men den kunde inte hoppa. Hon sa att den hoppat 130 på träning. På provridningen kom den inte över 70cm utan att riva. Under tiden som hennes medhjälpare visade hästen så satt hon i ridhushörnet och rökte. Hade värsta blåtiran och när jag sa att jag skulle byta häst och sälja mitt varmblod så förstod hon verkligen. "Varmblod är riktiga skithästar" sa hon. Jag tacka nej till köp. Sen en vecka senare ringde hon och sa att det var några andra som var intresserad av valacken men hon tyckte att jag verkade mkt bättre så hon kunde tänka sig att gå ner från 60.000kr till 50.000kr men nä det blev inget köp ändå. Haha.

 

[KrullTroll]

En kompis till mig letade ny häst i våras och råkade ut för några "udda" försäljare.
Häst nr 1, En 9-årig valack som varit till salu sen han föddes. Men då han var väldigt speciell så vart han fortfarande kvar hos uppfödaren. Kompisen hade stått inhyrd med sin förra hos honom så hon kände till hästen väl och hade även ridit honom under en längre period. Vilket funkade bra. Annars var det väldigt få som hästen accepterade på sin rygg. Därav var han ganska outbildad och hade inga direkta tävlingsmeriter mer än nån clearround under metern. Han hade kapacitet och hoppade 140 på träning med min kompis, men som sagt speciell häst som antingen stack, slängde av eller vägrade på allt med ryttare som inte "godkändes". Han var dessutom tvungen att stå i avskild box och egen hage då han attackerade andra hästar.
Iaf, kompisen vart kär och ville köpa honom. Säljarna vill ha 70 000:- för honom vilket min kompis kände var ett rejält överpris så hon ville avvakta. Efter några dagar så ringer säljaren och säger att du måste köpa honom innan helgen annars ska han lämnas till "fröken lokal-känd-hoppryttare" för utbildning och tävling. Han är redan anmäld till den och den tävlingen och efter det så kommer priset dubblas.
Klasserna han var anmäld till var en 1 meter och en 1.10....
140 000:- för en häst som klarat sig genom en 1.10.... Nej tack!
Hästen är fortfarande inte såld.

Häst nr 2, en tyskimport som hittades hos en hästhandlare en bit från oss. Kompisen provred och hästen var trevlig. Dock hade den otroooligt långa bakben och rörde sig på nått mysko sätt. Men han skulle vara vet. bes. bara några veckor innan u.a.
När kompisen bad att få se plåtar och papper från besiktningen så kom det en massa undanflykter och plötsligt sänkte säljaren priset med 30 000:-
Kompisen ville komma och rida igen och skulle då ta med sig en kompis som var veterinär för att få ett utlåtande ang hans rörelsemönster.
Men två dagar innan ringer säljaren och säger att hon måste hämta hästen dagen efter om hon ska ha den. För "fröken-välkänd-junior" vill ha den men säljaren ville hellre att kompisen köpte. Hon kunde tom sänka priset ytterligare 15 000:-
Kompisen tackade nej och "fröken-välkänd-junior" köpte aldrig hästen heller.

 

[Freddie]

Jag provred en fullblodsvallack som ägaren i annonsen beskrivit ungefär såhär: "Fullblodsvallack, 7 år, 160 cm. Välriden, trevlig att hantera, trafiksäker, snygg modell. Utbildad LA/LA. I tävlingskondition."

Hästen såg förvisso riktigt trevlig ut i typen, men han var omusklad och direkt jag satt upp (ägaren var skadad och kunde inte rida) tyckte jag att han gick väldigt ryckigt och han slog med huvudet konstant. Efter några varv på ridbanan i samtliga gångarter utom höger galopp som jag inte fick honom att fatta tyckte ägaren att jag skulle provhoppa några hinder, vilket jag avböjde med tanke på att hästen efter denna korta provridning verkade väldigt trött. Jag sa till ägaren att jag tyckte att han verkade vara i ganska dålig kondition och att det inte kändes som om han gick helt rent. Det kom då fram att 1. Hästen har inte blivit riden det senaste halvåret (tävlingskondition var det ja) och 2. Han hade brutit benet på galoppbanan som ung (och exakt vad för slags benbrott det rörde sig om kom ägaren tydligen inte ihåg).

Ägaren verkade mycket förvånad över att jag ville veta mer om benbrottet eftersom hon (nu kommer det bästa) hade anlitat en väldigt duktigt healer som sett till att hästen blivit helt bra. Hon anförtrodde mig för övrigt att alla stallets hästar var kärnfriska tack vare denna healer (som mycket väl kan ha varit ägaren själv). Hästen i boxen intill hästen jag provred hade förvisso ett fult sår i pannan, men det skulle healern fixa redan samma kväll tydligen.

Nej, det blev inget köp där...

 

[Blandrastik]

Jag har ägnat vintern åt hästköp, försökte få ihop så att om jag åkte långt så skulle jag se på minst tre hästar per dag. Dagens utflykt var 20 mil enkel resa, så fyra hästar inbokade, alla bestämda klockslag utom sista där jag sa att jag skulle höra av mig när jag lämnade häst nummer tre, för exakt tidpunkt. På exakt bestämd tid kommer jag till häst nummer ett. Ingen som kommer ut då jag kör upp på stallplan, nåja, såg mig väl inte. Går in i stallet, tomt. Går upp till boningshuset och knackar på. En tjej i mysbyxor öppnar med en förvånad min. "Jag trodde inte att du skulle komma". Vi hade ju bestämt förklarar jag, kan du inte visa hästen? "Men jag har inget ridhus, säger hon då" Det slutade med att jag fick klampa ut i slasket i en hage och klappa på en brun häst. Då säger ägaren: "Ja, vad tycker du?" Jag var asnära att säga: "Jag tar den!" bara för att få se reaktionen. För 120 000:- Nej tack.

Åkte vidare, kollade på häst nr 2 och tre, funkade bra. Ringde sedan till hästägare nr 4.a, för nu hade jag lärt mig nåt. Förklarade att nu var jag på väg och jag hoppades hon kunde visa sin häst, trots att det var vinter och mörkt och hårt i backen. Det skulle inte vara några som helst problem. Hennes banan gick att använda vintertid. Då trodde jag hon menade att den var saltad och harvad.

Kolmörkt när jag kom dit, såg en ridbana med en lampa när hästen sen var sadlad och tränsad så leder hon ut hästen på banan och utbrister: "Men guu va hårt de va!"
Suckade och åkte hem.

 

[Godisgrodan]

Min mest bisarra provridning var när jag skulle sälja mitt sto som jag haft med nere i Tyskland [jobbade som beridare där nere i några år]. Ett sto som gått 140 med fina resultat och var både känslig, het och mycket attityd.
En tjej i 20 års åldern ringde upp mig, verkade vara precis det som stoet behövde men var noggrann med att säga att hon absolut inte var någon enkel häst att bara åka runt på. Hon krävde sin ryttare. Sa att hon tävlade 120 och hade ambitioner om att tävla högre klasser och sökte en häst med krut i.

En familj dyker upp i en svindyr bil modell XL ungefär, dottern är klädd i svindyra kläder och ser faktiskt riktigt "proffsig" ut. Mamman och pappan ser sådär lagom intresserade ut. Trodde allt gick så bra, lät tjejen fixa i ordning stoet medans jag pratade med mamman och pappan. Mycket trevliga människor faktiskt.

Visade upp stoet i alla gångarter samt att vi hoppar en lägre bana på 120 så de får se hur hon hoppar, varken mamman, pappan eller dottern säger ett knyst bara står där. När dottern ska sitta upp så utbrister mamman "den här hästen är väl lugn och trygg eller hur?". Blir lite lagom paff då jag skrivit i annonsen att hästen är allt annat än lugn och trygg.
Låter dock dottern rida ändå, hinner nog ungefär rida 10 meter innan mitt sto flyger i luften, tar bettet och drar satan över en 120 oxer. Flickan flyger som en vante och mamman och pappan skriker av förskräckelse.

Nu vill jag påpeka att stoet är mera vild än tam oftast, men aldrig att hon gjort så tidigare. Som ägare och ryttare skämdes man ganska rejält.

Fick senare reda på att dottern ridit i 2 år och bara fått sin utrustning för att hennes föräldrar trodde det var något som alla "nybörjare" hade. De ringde på väg hem och ville köpa henne för 60,000 vill påpeka att detta sto var värt nästan det dubbla.

Vart ingen affär, nu går hon fet och präktig i hagen med ett liten fölis vid sidan och är lycklig.