Sv: Vilken ålder börja tänka på maten??
Jag har en "plastsyster" som har ett överviktigt barn. Han är bara 2år gammal men mycket fet. Vi träffas inte särskilt ofta men både jag o sambon lade märke till att han växt avsevärt sedan förra gången vi träffades för ca 2månader sen .
Båda föräldrarna är gravt överviktiga. Barnet är otroligt glad i mat o äter verkligen allt, han proppar munnen full o vill absolut ha nästa tugga redo i handen även fast munnen är överfull. Nu vet jag ju bara hur de gör de få gånger vi umgås, inte hur de gör hemma och vad han får för mat där, men när vi träffas försöker mamman iaf styra upp det hela, att han ska tugga ur o ta det lugnt, han får inte äta hur stora portioner som helst osv. Han äter gärna grönsaker så hon försöker få honom att äta mer av det t.ex. Men detta måste vara otroligt svårt! Barnet verkligen vrålar när han inte får knöka in mat i munnen!
Trots dessa vrål så håller mamman lugnet o är konsekvent, iaf när vi äter tillsammans, har både varit hemma o ute på restaurang.
Hur göra med ett sådant barn? Kan det vara ärftligt med sån otrolig matlust? (hans pappa ska tydligen ha varit likadan som barn o var aldrig nöjd). Jag funderar ju mkt över sådant här nu bara för att jag nu själv är gravid med första barnet. Jag var oxå matglad som barn men inte alls överviktig.
Det här barnets fetma måste ju oxå bero på att han får fel mat/ rör sej för lite, kan inte tänka mej annat, eftersom båda föräldrarna är feta måste det ju ha en koppling till vilken mat/ stimulans han får.? (de har växt sej fetare sen de träffades för ca 5 år sen)
Både jag o sambon har iom deras situation funderat mkt på det här med små barn o mat eftersom vi nu väntar vårt första barn. Vi är ganska normalviktiga båda två o äter inte mkt skräpmat, mest bara riktig hemlagad mat o inga halvfabrikat, jag tror mej veta ganska bra vad som är nyttigt/ onyttigt och bra för oss att äta. Mitt lilla överhull vet jag beror på ett mer stillasittande arbete och mindre motion iom att hästen skadades o rids ej längre på samma sätt.
Men man blir ju lite orolig, vi kanske oxå får ett sådant här barn som min plastsyster, hur ska man hantera det? Bra mat o motion, javisst, men det faktum att som den här killen bara proppar i sej mat så han nästan kräks för han hinner inte tugga, kinderna är som tennisbollar om mamman inte håller koll.
Eller kan sånt här frosseri hos små barn bero på att de får fel kost o inte blir mätta o utvecklar ett stört beteende?
Hjälp, vad jag funderar... jag tycker det är jätteviktigt med sund mathållning för barn, vill ju att vårat barn ska växa upp till en rörlig o glad unge!
Jag har en "plastsyster" som har ett överviktigt barn. Han är bara 2år gammal men mycket fet. Vi träffas inte särskilt ofta men både jag o sambon lade märke till att han växt avsevärt sedan förra gången vi träffades för ca 2månader sen .
Båda föräldrarna är gravt överviktiga. Barnet är otroligt glad i mat o äter verkligen allt, han proppar munnen full o vill absolut ha nästa tugga redo i handen även fast munnen är överfull. Nu vet jag ju bara hur de gör de få gånger vi umgås, inte hur de gör hemma och vad han får för mat där, men när vi träffas försöker mamman iaf styra upp det hela, att han ska tugga ur o ta det lugnt, han får inte äta hur stora portioner som helst osv. Han äter gärna grönsaker så hon försöker få honom att äta mer av det t.ex. Men detta måste vara otroligt svårt! Barnet verkligen vrålar när han inte får knöka in mat i munnen!
Trots dessa vrål så håller mamman lugnet o är konsekvent, iaf när vi äter tillsammans, har både varit hemma o ute på restaurang.
Hur göra med ett sådant barn? Kan det vara ärftligt med sån otrolig matlust? (hans pappa ska tydligen ha varit likadan som barn o var aldrig nöjd). Jag funderar ju mkt över sådant här nu bara för att jag nu själv är gravid med första barnet. Jag var oxå matglad som barn men inte alls överviktig.
Det här barnets fetma måste ju oxå bero på att han får fel mat/ rör sej för lite, kan inte tänka mej annat, eftersom båda föräldrarna är feta måste det ju ha en koppling till vilken mat/ stimulans han får.? (de har växt sej fetare sen de träffades för ca 5 år sen)
Både jag o sambon har iom deras situation funderat mkt på det här med små barn o mat eftersom vi nu väntar vårt första barn. Vi är ganska normalviktiga båda två o äter inte mkt skräpmat, mest bara riktig hemlagad mat o inga halvfabrikat, jag tror mej veta ganska bra vad som är nyttigt/ onyttigt och bra för oss att äta. Mitt lilla överhull vet jag beror på ett mer stillasittande arbete och mindre motion iom att hästen skadades o rids ej längre på samma sätt.
Men man blir ju lite orolig, vi kanske oxå får ett sådant här barn som min plastsyster, hur ska man hantera det? Bra mat o motion, javisst, men det faktum att som den här killen bara proppar i sej mat så han nästan kräks för han hinner inte tugga, kinderna är som tennisbollar om mamman inte håller koll.
Eller kan sånt här frosseri hos små barn bero på att de får fel kost o inte blir mätta o utvecklar ett stört beteende?
Hjälp, vad jag funderar... jag tycker det är jätteviktigt med sund mathållning för barn, vill ju att vårat barn ska växa upp till en rörlig o glad unge!