Vilka raser passar in?

[Habina]

Jag har börjat fundera kring det här med vad raser avlas emot.

Tex svenskt varmblod avlas mot hoppning, dressyr och fälttävlan, varmblodig travhäst avlas mot trav, arabhästar mot distansritt etc.

Men finns det raser som avlas mot mysridning i skogen? Eller blir det alltid ”de som blir över” eller ”avdankad tävlingshäst som inte längre klarar belastningen”.

Hoppas ni hänger med på vad jag klurar på. Mitt bidrag är highlandponnyn, den känns iaf spontant som en terränggående ras.

 

[Oknytt]

Kanske inte just mysridning i skogen exakt, men tex nordsvensken är väl ändå avlad mot jobb i skogen än "hästsporten" som sådan?

Väljer hundra ggr hellre en häst av den typen än tex en häst med mkt fullblod i sig för skogsmullning. De håriga, satta och tjockbenta känns mer lämpliga än tunnisarna med nervöst psyke och långa stickor till ben om man ska rida utanför en jämn och preppad ridbana

(Min nästa häst kommer bli en nordsvensk btw har jag bestämt )

 

[skiesabove]

Nu är ju aveln bara några generationer gammal, men jag tror Kigermustang-uppfödarna satsar på ungefär det. Mysiga allroundhästar, naturligt säkra på fötterna. Min var dock väldigt mycket mustang, vildhäst liksom . Hög integritet. Men det har hunnits med några fler generationer efter hans.

Annars så Irish cob, dom har väl avlats mot hobbyridning ganska länge?

 

[Oknytt]

Nu är ju aveln bara några generationer gammal, men jag tror Kigermustang-uppfödarna satsar på ungefär det. Mysiga allroundhästar, naturligt säkra på fötterna. Min var dock väldigt mycket mustang, vildhäst liksom . Hög integritet. Men det har hunnits med några fler generationer efter hans.

Annars så Irish cob, dom har väl avlats mot hobbyridning ganska länge?

Har inte Irish cob rent historiskt varit en häst som det resande folket buskavlade på för eget bruk och sålde de helfärgade och behöll skäckarna? Vad jag har läst om det så verkar de inte ha haft så bra koll på stammarna utan avlade lite hipp som happ- varför den nu kanske finns cobbar i alla möjliga färger (både helfärgade och skäckar) och i alla dess storlekar och behåringsmängd? Är väl bara nu på senare tid som de entusiaster som vurmar för Irish cobben har börjat försöka få ordning på rasen? Kan såklart ha fått det om bakfoten också, och blir gärna rättad om så är fallet.

 

[the_connemara]

Upplever att ponnyraser ändå brukar premiera temperament att fungera med barn/hobbyridning även om visa linjer kanske är lite för tävlingsinriktade. Jag älskar ju min connemara Den tiden jag var lite mer involverad i aveln så upplevde jag mer att mindre passande individer kanske mer var pga de flesta trots allt är hobbyuppfödare som avlar på sin älskade ponny. Inte riktigt så men det finns ju inte så himla många "större" och långvariga ponnystuterier i Sverige. Urvalet blir ju inte megastort liksom.

 

[skiesabove]

Har inte Irish cob rent historiskt varit en häst som det resande folket buskavlade på för eget bruk och sålde de helfärgade och behöll skäckarna? Vad jag har läst om det så verkar de inte ha haft så bra koll på stammarna utan avlade lite hipp som happ- varför den nu kanske finns cobbar i alla möjliga färger (både helfärgade och skäckar) och i alla dess storlekar och behåringsmängd? Är väl bara nu på senare tid som de entusiaster som vurmar för Irish cobben har börjat försöka få ordning på rasen? Kan såklart ha fått det om bakfoten också, och blir gärna rättad om så är fallet.

Stämmer säkert hyfsat med historiken men dom har varit godkänd ras i Sverige länge. Buskavel är lite taskigt/rasistiskt sagt dock, det var snarare bruksavel. Men dom har haft stambok ganska länge ändå. Betydligt fler generationer än exempelvis Kigern. Min har vildfångat bara 2 generationer bak.

Vi har flera uppfödare av Irish Cob i Sverige, och avelsdjuren PSSM-testas. Jag har träffat ett 10-tal, dom har alla varit enhetliga och väldigt lika varandra i temperament och byggnad (lite olika storlek dock).

 

[corzette]

Jag har börjat fundera kring det här med vad raser avlas emot.

Tex svenskt varmblod avlas mot hoppning, dressyr och fälttävlan, varmblodig travhäst avlas mot trav, arabhästar mot distansritt etc.

Men finns det raser som avlas mot mysridning i skogen? Eller blir det alltid ”de som blir över” eller ”avdankad tävlingshäst som inte längre klarar belastningen”.

Hoppas ni hänger med på vad jag klurar på. Mitt bidrag är highlandponnyn, den känns iaf spontant som en terränggående ras.

Spontant. Islandshästen ? Lever fritt och enbart "hållen" för transportering ? Skogsmulle i kvadrat enligt mej =)
Plus den har de "kallblodiga" kriterierna dvs ögon i varje hov och lagom mankhöjd

 

[Nepenthe]

Rocky mountain hästen är en ras som ska vara lätt att rida och ta sig fram i skogen med bekväma gångarter. Trevligt psyke och i häststorlek.

Jag själv gillar quartern. Stabila trevliga hästar med bra psyken de med. Gärna en ranchstammad för min del

Haflinger. Vackra, friska, lagom storlek med bra gångarter. Mer allround där då de även brukar funka bra i hoppning/dressyr.

 

[Habina]

Spontant. Islandshästen ? Lever fritt och enbart "hållen" för transportering ? Skogsmulle i kvadrat enligt mej =)
Plus den har de "kallblodiga" kriterierna dvs ögon i varje hov och lagom mankhöjd

För mig har islandshästen blivit för mycket tävlingshäst. Bensprattel och fokus på gångarter. Lite som fjordhäst tyvärr.

 

[Habina]

Kanske inte just mysridning i skogen exakt, men tex nordsvensken är väl ändå avlad mot jobb i skogen än "hästsporten" som sådan?

Väljer hundra ggr hellre en häst av den typen än tex en häst med mkt fullblod i sig för skogsmullning. De håriga, satta och tjockbenta känns mer lämpliga än tunnisarna med nervöst psyke och långa stickor till ben om man ska rida utanför en jämn och preppad ridbana

(Min nästa häst kommer bli en nordsvensk btw har jag bestämt )

Nordsvensk tar sig absolut fram i skog, men där verkar fokus vara på körning och ffa skogskörning. Om jag ser till vad som skrivs i forum och medlemstidningen.

 

[Habina]

Har inte Irish cob rent historiskt varit en häst som det resande folket buskavlade på för eget bruk och sålde de helfärgade och behöll skäckarna? Vad jag har läst om det så verkar de inte ha haft så bra koll på stammarna utan avlade lite hipp som happ- varför den nu kanske finns cobbar i alla möjliga färger (både helfärgade och skäckar) och i alla dess storlekar och behåringsmängd? Är väl bara nu på senare tid som de entusiaster som vurmar för Irish cobben har börjat försöka få ordning på rasen? Kan såklart ha fått det om bakfoten också, och blir gärna rättad om så är fallet.

Hm… Tänker nog mer vagnshäst om irish cob/tinker.

Förlåt om jag är besvärlig, men det känns som att uterittshäst sällan är ett avelsmål öht.

 

[Habina]

Rocky mountain hästen är en ras som ska vara lätt att rida och ta sig fram i skogen med bekväma gångarter. Trevligt psyke och i häststorlek.

Jag själv gillar quartern. Stabila trevliga hästar med bra psyken de med. Gärna en ranchstammad för min del

Haflinger. Vackra, friska, lagom storlek med bra gångarter. Mer allround där då de även brukar funka bra i hoppning/dressyr.

Rocky mountain balanserar lite nära gångartsaveln precis som islandshäst. Men det kanske inte är lika uttalat iofs, finns det gångartstävlingar för dem i USA?

Quarter blir ju westernridning även om det finns lite trail hos en del. Samt såklart lite ranch, men är det uttalat ”ut i skogen”?

Haflinger känner jag att jag inte alls vet avelsmålet på, mer än den klassiska ”en vacker flickas ansikte och kokerskans bak”.

 

[Wingates]

Hm… Tänker nog mer vagnshäst om irish cob/tinker.

Förlåt om jag är besvärlig, men det känns som att uterittshäst sällan är ett avelsmål öht.

Nej, det är nog få som har det som rent avelsmål vilket ju är förståeligt.
Uteritt kan ju alla hästar gå tänker jag, det är väl mer individuellt vad de trivs med.

 

[Wingates]

Kanske inte just mysridning i skogen exakt, men tex nordsvensken är väl ändå avlad mot jobb i skogen än "hästsporten" som sådan?

Väljer hundra ggr hellre en häst av den typen än tex en häst med mkt fullblod i sig för skogsmullning. De håriga, satta och tjockbenta känns mer lämpliga än tunnisarna med nervöst psyke och långa stickor till ben om man ska rida utanför en jämn och preppad ridbana

(Min nästa häst kommer bli en nordsvensk btw har jag bestämt )

Finns kallblod med en massa nerv med - bli ju en märklig generalisering här.

Vill man ha kallblod ska man naturligtvis köpa det - men det finns ju massor med hästar med hög andel fullblod som är chilla med.

 

[__sofia__]

Jag har börjat fundera kring det här med vad raser avlas emot.

Tex svenskt varmblod avlas mot hoppning, dressyr och fälttävlan, varmblodig travhäst avlas mot trav, arabhästar mot distansritt etc.

Men finns det raser som avlas mot mysridning i skogen? Eller blir det alltid ”de som blir över” eller ”avdankad tävlingshäst som inte längre klarar belastningen”.

Hoppas ni hänger med på vad jag klurar på. Mitt bidrag är highlandponnyn, den känns iaf spontant som en terränggående ras.

Rysk basjkir kanske?

 

[Habina]

Jag har mest erfarenhet från fjordhäst, så nu jämför jag två stycken för att belysa lite vad jag menar.

Min uppfödning Hampus gick lös i skogen när jag red ut hans mamma. Mamman gick på grusvägen, Hampus susade runt inne i skogen, uppför och nerför, det knakade och brakade. Han kom på inkallning vid behov.

Min nuvarande ridhäst Ariel växte upp i en platt hage i Sigtuna med sina tre systrar. Sen flyttade hon till en kuperad lösdrift utanför Uppsala, men inte nån ojämn terräng på nåt vis. Vi gick promenader på grusvägar och stigar.

När man red Hampus kunde han ta sig fram precis varsomhelst i skogen. Men lät man honom välja väg, så kunde han verkligen känna efter var det var bäst att gå. Ibland kunde han gå in på en stig, gå några steg och sen backa ut för att välja en annan stig. Tappade han fotfästet på nån hov anpassade han direkt tempot till ett långsammare.

Ariel går förvisso gärna fram i ojämn terräng, men det är med en större möda och hon blir ibland osäker på vilken väg hon ska välja (om inte valet är bortåt eller hemåt, då väljer hon alltid hemåt). Tappar hon fotfästet försöker hon springa ikapp sin balans.

Förstår ni lite hur jag menar? Ingen av dem är ju avlade på just uteritt, men hade man haft det avelsmålet så var Hampus den givna kandidaten.

 

[mars]

New forest? tänker att skogsridning passar väl alla hästar oavsett ras. Men ingen vill nog avla för enbart det ändamålet, trots att det är det livet de flesta hästar lever skulle jag gissa.

 

[Wingates]

Jag har mest erfarenhet från fjordhäst, så nu jämför jag två stycken för att belysa lite vad jag menar.

Min uppfödning Hampus gick lös i skogen när jag red ut hans mamma. Mamman gick på grusvägen, Hampus susade runt inne i skogen, uppför och nerför, det knakade och brakade. Han kom på inkallning vid behov.

Min nuvarande ridhäst Ariel växte upp i en platt hage i Sigtuna med sina tre systrar. Sen flyttade hon till en kuperad lösdrift utanför Uppsala, men inte nån ojämn terräng på nåt vis. Vi gick promenader på grusvägar och stigar.

När man red Hampus kunde han ta sig fram precis varsomhelst i skogen. Men lät man honom välja väg, så kunde han verkligen känna efter var det var bäst att gå. Ibland kunde han gå in på en stig, gå några steg och sen backa ut för att välja en annan stig. Tappade han fotfästet på nån hov anpassade han direkt tempot till ett långsammare.

Ariel går förvisso gärna fram i ojämn terräng, men det är med en större möda och hon blir ibland osäker på vilken väg hon ska välja (om inte valet är bortåt eller hemåt, då väljer hon alltid hemåt). Tappar hon fotfästet försöker hon springa ikapp sin balans.

Förstår ni lite hur jag menar? Ingen av dem är ju avlade på just uteritt, men hade man haft det avelsmålet så var Hampus den givna kandidaten.

Tänker att detta mer har med uppväxt att göra? Hade Ariel växt upp på samma sätt hade hon kanske varit likadan.

 

[Habina]

Tänker att detta mer har med uppväxt att göra? Hade Ariel växt upp på samma sätt hade hon kanske varit likadan.

Jo precis, det är därför jag tog med uppväxten. Men den kanske även påverkar om uppfödaren har avelsmål hoppning eller uteritter.

Jag klurar vidare!

 

[LenaH]

Jag har mest erfarenhet från fjordhäst, så nu jämför jag två stycken för att belysa lite vad jag menar.

Min uppfödning Hampus gick lös i skogen när jag red ut hans mamma. Mamman gick på grusvägen, Hampus susade runt inne i skogen, uppför och nerför, det knakade och brakade. Han kom på inkallning vid behov.

Min nuvarande ridhäst Ariel växte upp i en platt hage i Sigtuna med sina tre systrar. Sen flyttade hon till en kuperad lösdrift utanför Uppsala, men inte nån ojämn terräng på nåt vis. Vi gick promenader på grusvägar och stigar.

När man red Hampus kunde han ta sig fram precis varsomhelst i skogen. Men lät man honom välja väg, så kunde han verkligen känna efter var det var bäst att gå. Ibland kunde han gå in på en stig, gå några steg och sen backa ut för att välja en annan stig. Tappade han fotfästet på nån hov anpassade han direkt tempot till ett långsammare.

Ariel går förvisso gärna fram i ojämn terräng, men det är med en större möda och hon blir ibland osäker på vilken väg hon ska välja (om inte valet är bortåt eller hemåt, då väljer hon alltid hemåt). Tappar hon fotfästet försöker hon springa ikapp sin balans.

Förstår ni lite hur jag menar? Ingen av dem är ju avlade på just uteritt, men hade man haft det avelsmålet så var Hampus den givna kandidaten.

Just det där med radar i fötterna och periskopet uppe har nog ffa en av mina fullblodshästar varit helt oslagbar på, han var extremt säker att ta sig fram på i skogen men ingen kan ju med bästa vilja i världen säga att det är avelsmålet där!