Vilka raser passar in?

[skiesabove]

Kanske inte enbart avlade för skogsridning, men trevliga allroundhästar med bra psyke är väl till exempel Morgan, Knabstrupper och Tori? Där lämpar sig säkert många även för skogsridning. Sen tycker jag många av westernraserna verkar vara stabila skogshästar.

Min egen häst är New Forest och lämpar sig utmärkt för skogsridning, men han är ju avlad för att kunna prestera inom både hoppning och dressyr. Det kommer han dock inte göra med mig

Jag har ju en knabbe nu, otroligt trevlig och lättsam. Bra storlek, inte så hög men sväljer ben och är viktbärande. Men ögon i fötterna har han inte .

 

[Sassy]

Nu börjar tråden vandra iväg känner jag. Jag pratar alltså inte om allroundhästar, utan där avelsmålet uttalat är rida på tur ute i skogen. Irish draught är dessutom draghäst i grunden.

Just nu ligger Rocky mountainhäst och islandshäst närmast att ha uteritter som avelsmål. Även om bägge också har gångartsfokus.

Irish draught avlas förvisso för allroundbruk, men det viktigaste i rasen är att de ska vara dugliga för en hel dags jakt (med fullvuxna ryttare) och om det inte är uteritt så vet jag inte vad som är det?

(Sen ger det egenskaper som också passar bra i lättare dressyr och hoppklasser givetvis, eftersom en bra häst för uteritt bör ha just bra egen balans och "lagom" gångarter.)

 

[Jeps]

Stämmer säkert hyfsat med historiken men dom har varit godkänd ras i Sverige länge. Buskavel är lite taskigt/rasistiskt sagt dock, det var snarare bruksavel. Men dom har haft stambok ganska länge ändå. Betydligt fler generationer än exempelvis Kigern. Min har vildfångat bara 2 generationer bak.

Vi har flera uppfödare av Irish Cob i Sverige, och avelsdjuren PSSM-testas. Jag har träffat ett 10-tal, dom har alla varit enhetliga och väldigt lika varandra i temperament och byggnad (lite olika storlek dock).

I mitten av 90-talet fanns det iaf väldigt många fläckiga hästar av olika storlek och behåring på vägkanterna i de "ruffigare" områden i Irland. Skulle inte säga att det var någon sorts organiserad avel.

 

[corzette]

Framförallt islandshästar som är uppvuxna på Island brukar vara helt fantastiskt säkra på foten och även väldigt duktiga på att hitta hem Avels- och unghästar lever ju där väldigt fritt på enormt stora ytor så de måste helt enkelt träna upp de förmågornafrån tidig ålder .

Känns ju som en "darwins lag" på de som inte hittar tillbaka till flocken Så nog är det något som antagligen "avlats på" utan att ha "avlats på"...

 

[Roheryn]

Känns ju som en "darwins lag" på de som inte hittar tillbaka till flocken Så nog är det något som antagligen "avlats på" utan att ha "avlats på"...

Ja, så är det ju absolut! Hela islandshästens historia är full av det naturliga urvalet - medveten selektiv avel är egentligen bara drygt 100 år gammal.

 

[Lobelia]

Spontant. Islandshästen ? Lever fritt och enbart "hållen" för transportering ? Skogsmulle i kvadrat enligt mej =)
Plus den har de "kallblodiga" kriterierna dvs ögon i varje hov och lagom mankhöjd

De kallblodiga kriterierna du nämner tror jag aldrig funnits, "lagom" mankhöjd har aldrig varit något gemensamt kriterium för kallblod, kolla in ardenner, Shirehäst, Clydesdale. det är väl snarare tvärt om och det finns ett gäng till storvuxna arbetshästar av kallblodstyp. Ögon i varje hov har förmodligen mer med uppfödning än ras att göra.

Jag tror aldrig islandshästen varit avlad för skogsmulleridning eller ens enbart varit avlad för transport även om det varit de ursprungliga huvudsakliga användningen. Hästarna var gårdens stolthet och med långa avstånd ville man säkert ha en uthållig häst med god vilja, inte en häst att lulla runt i sakta mak i skogen med. För att hästarna ska orka farten så har man ofta med sig några extra att byta med numera och det är förmodligen av tradition.

Numera avlar många för tävling, vilket lär vara det vanligaste i Sverige, men visst finns det en del skogsmullar också, liksom bland andra raser. Och visst är det många som är terränggående, men det har mycket med uppfödningen att göra. De flesta hästar lär sig om de redan från ung ålder får gå i terräng. Många hästar på Island får gå med på turridning som unga, bara vara med i löshästflocken eller ev gå någon enstaka sträcka.

 

[skiesabove]

I mitten av 90-talet fanns det iaf väldigt många fläckiga hästar av olika storlek och behåring på vägkanterna i de "ruffigare" områden i Irland. Skulle inte säga att det var någon sorts organiserad avel.

Ja, men avelsorganisationen har väl funnits i Sverige sen 2001? Det är ganska många hästgenerationer.

Det finns också säkert fortfarande kvar "brukstinkrar" utan stamtavla på Irland.

Men köper man en irish cob i Sverige idag, så brukar den ha pass och stamtavla.

 

[Lobelia]

Ja, så är det ju absolut! Hela islandshästens historia är full av det naturliga urvalet - medveten selektiv avel är egentligen bara drygt 100 år gammal.

Stamboken är så gammal, men nog hade man en del koll innan dess och tillät bara de bästa hingstarna gå med stona. Däremot hade man koll snarare med egna preferenser och mentala anteckningar än någon avelsvärdering. Mindre systematisk, säkert men även både selektiv och medveten.

Jag antar man har haft någon form av selektiv avel så länge man har haft koll på hur reproduktionen funkar.


Och ja massor av naturligt urval, många hästar har dött pga naturen och naturkatastrofer, mer eller mindre slumpartat.

 

[Nepenthe]

Det är väldigt, väldigt få islandshästar som genetiskt saknar förmåga till tölt/pass. Däremot är det nog många som inte går i tölt/pass om de inte tränats till det. Dvs den genetiska förmågan finns, men måste "plockas fram" av en tränare som vet vad hen gör. Och ja, jag uppskattar ju gångarterna och träningen av dem så jag tycker det är "tyvärr" om man missar den delen av hästens utbildning

Ja de var nog verkligen träning som fattades. Han var bra på att hoppa med! De var något folk på den tiden sa ”förstörde” deras gångarter men de var nog mest en skröna.

 

[Nepenthe]

Sorry fot OT @Habina

 

[Lobelia]

Känns ju som en "darwins lag" på de som inte hittar tillbaka till flocken Så nog är det något som antagligen "avlats på" utan att ha "avlats på"...

Det var nog inte att hitta till flocken som varit problem dock. Hästar går normalt med sin flock mest hela tiden och skulle de inte hitta sin fanns det andra.... Däremot kan terrängen vara för jävlig och födotillgången begränsad, även om hästar på island sen länge blivit stödfodrade. Om inte annat hade man ofta gott om sill så hästarna kunde få lite. Inget som praktiseras numera skulle jag tro.

 

[Habina]

Sorry fot OT @Habina

Äsch det är ju hela grejen med buke.

 

[Roheryn]

Det var nog inte att hitta till flocken som varit problem dock. Hästar går normalt med sin flock mest hela tiden och skulle de inte hitta sin fanns det andra.... Däremot kan terrängen vara för jävlig och födotillgången begränsad, även om hästar på island sen länge blivit stödfodrade. Om inte annat hade man ofta gott om sill så hästarna kunde få lite. Inget som praktiseras numera skulle jag tro.

Jodå, man ger fortfarande hästarna Lýsi, alltså fiskleverolja

 

[Roheryn]

Ja de var nog verkligen träning som fattades. Han var bra på att hoppa med! De var något folk på den tiden sa ”förstörde” deras gångarter men de var nog mest en skröna.

Det är en skröna! Jag har löshoppat unghästar med gott resultat - bra "hålla-reda-på-benen-övning" när man har fem gångarter!

 

[Roheryn]

Stamboken är så gammal, men nog hade man en del koll innan dess och tillät bara de bästa hingstarna gå med stona. Däremot hade man koll snarare med egna preferenser och mentala anteckningar än någon avelsvärdering. Mindre systematisk, säkert men även både selektiv och medveten.

Jag antar man har haft någon form av selektiv avel så länge man har haft koll på hur reproduktionen funkar.


Och ja massor av naturligt urval, många hästar har dött pga naturen och naturkatastrofer, mer eller mindre slumpartat.

Ja, jo, givetvis har det förekommit större och mindre inslag av människans inblandning under hela islandshästens historia - det är ju ändå en domesticerad ras. Men innan man ens hade staket mellan de olika gårdarnas marker var det kanske ändå de mer företagsamma hingstarna som fick reproducera sig mest

 

[Lobelia]

Ja, jo, givetvis har det förekommit större och mindre inslag av människans inblandning under hela islandshästens historia - det är ju ändå en domesticerad ras. Men innan man ens hade staket mellan de olika gårdarnas marker var det kanske ändå de mer företagsamma hingstarna som fick reproducera sig mest

Så länge de fick vara hingstar. Kastrering är ingen modern företeele.

 

[Lobelia]

Jodå, man ger fortfarande hästarna Lýsi, alltså fiskleverolja

Visst finns det en viss mängd leverolja även i sill, men det är knappt jämförbart. Det är ju inte så att man ger Lysi för att förhindra att hästarna svälter.

 

[Roheryn]

Visst finns det en viss mängd leverolja även i sill, men det är knappt jämförbart. Det är ju inte så att man ger Lysi för att förhindra att hästarna svälter.

Nej förhoppningsvis inte!

 

[BornAgain]

Jag skulle ju säga att araben är den perfekta skogsmullen. De egenskaper du vill ha i en distanshäst är ju inte fy skam för en tant-moppe heller: snåla, vägvinnande rörelser som är lätta att följa, säker på foten, lätthanterlig, och stabil i skallen (när du kommer till vilområdet ska ju hästen omedelbums varva ner och äta och dricka).

De flesta araber jag mött har varit rätt mycket drama-queens, men de flesta har haft stenkoll och Fan själv har inte kunnat skrämma dem (även om en skugga, ett löv eller en märklig liten sten naturligtvis är en legitima orsaker till huff och puff och naturligtvis till att flexa lite moves. Men det är ju sedan gammalt )

 

[Fabian In Memoria]

Det är en skröna! Jag har löshoppat unghästar med gott resultat - bra "hålla-reda-på-benen-övning" när man har fem gångarter!

Jag tänker absolut löshoppa Frasse när vi har kommit igång lite mer! Jättekul för både häst och människa ju!