Jag läser mycket negativt om rasavel på nätet överallt. Sjuka hundar, hundar med rädslor, hundar med överdriven exteriör, hundar som inte kan andas, epilepsier, hudproblem, raser där man avlat bort rastypiska egenskaper, raser som behövt delats upp i utställning och bruks, könsbundenaggressivitet osv osv.
Jag skulle vilja läsa lite positivt istället och undrar därför vilka framgångssagor till hundraser ni anser finns där ute? Vilka rasklubbar har lyckats få fram till största delen friska hundar, där majoriteten av hundarna ser rastypiska ut (även enligt utställningsdomare) och har ett rastypiskt temperament utan att lida av mentala problem såsom rädslor m.m.? Motivera gärna!
Dvärgpinscher.
Oerhört frisk ras, ser ut som den gjorde för 100 år sedan och tar gärna sitt ursprungsjobb som larm och råttjägare. Tror att det beror på att det är en ganska liten ras, sett till antal hundar?
Sen finns kvarlevande rykten om svajig mentalitet från 90-talets boom, men jag har bara träffat trevliga hundar (har träffat kanske 150-200 stycken) – bortsett från min ena () som har något av en skräpmentalitet, men det är liksom inget avelsfel. Båda föräldrarna är trevliga, vettiga hundar.