Vikttråden 2023

Hoppar in här, har lite panikartat gått med i Viktväktarna precis efter att ha insett att jag har gått upp typ 1 kg i månaden senaste året.

Tyckte väl att kläderna satt kasst!

Meeen nu blir det skärpning, jag behöver ju faktiskt inte äta chips och godis varje dag 👀. Soffan när barnet somnat är dock en akilleshäl för mig.

Blir ett konststycke att klara sig på fjuttiga 23 poäng, jag har ätit 28 till frukost idag 😂
 
Går ju inte så bra för mig. Butiken hade inte köttet jag skulle handla igår, så istället handlade jag godis och istället för att laga matlådor blev det köpemat :banghead: Men nu är godiset uppätet. Nu blir det inget godis, fika är endast okej i rimliga mängder i sociala sammanhang. Ingen köpmat utom i sociala sammanhang. Behöver inte tänka på att laga extremnyttig mat eller begränsa portionerna just nu, enda viktiga är att äta tre mål om dagen. Borde räcka för att hamna på kaloriunderskott och som en lagom början. Går jag ut för hårt är risken helt klart att jag bara ger upp…Första målet är -5 kg till september. Hur lång tid/hur många kilo har det tagit er andra att faktiskt se eller känna skillnad? Och inte bara se det på vågen? Behöver lite pepp
 
Trots frossande och diverse onyttigheter så var det -04. Det var lite underligt först var jag kvar på samma vikt. Sedan när jag vägde om mig flera gånger så hade jag gått ner -04.

Hur som, om man kan räkna den andra vikten så har jag -6 innan jag hamnar på en ny första siffra. Jag har också bytt andra siffran.

Det är jobbigt eftersom jag inte märker att jag har gått ner. Fast jo, lite lösare sitter byxorna iofs. Vilket är den delen jag inte behöver gå ner mer.
 
Vet inte om det passar här men jag måste fråga.
Följer och har följt några konton om matfrihet. Jag blir lite provocerad då dessa menar att om man bara unnar sig att äta allt så kommer man inte vara lika sugen och på så vis går man inte upp i vikt. Och dessutom spelar det ingen roll om man är tjock.
Om jag skulle tillåta mig att äta allt så skulle jag bli rejält överviktig.(Jag har aldrig känt mig nöjd med en bit choklad tex) Och det räcker med sommarkilon för att jag känner mig tyngre och dessutom sämre för mina fötter och knän.
Ngn av er som har tankar kring matfrihet? Ngn som kör det eller har prövat?
 
Vet inte om det passar här men jag måste fråga.
Följer och har följt några konton om matfrihet. Jag blir lite provocerad då dessa menar att om man bara unnar sig att äta allt så kommer man inte vara lika sugen och på så vis går man inte upp i vikt. Och dessutom spelar det ingen roll om man är tjock.
Om jag skulle tillåta mig att äta allt så skulle jag bli rejält överviktig.(Jag har aldrig känt mig nöjd med en bit choklad tex) Och det räcker med sommarkilon för att jag känner mig tyngre och dessutom sämre för mina fötter och knän.
Ngn av er som har tankar kring matfrihet? Ngn som kör det eller har prövat?
Jag gillar tanken! Tror det kan funka för många och kanske för mig med, men absolut inte i en fas där jag behöver gå ner. Jag unnar mig gärna om jag känner mig lite trött, vilket väl är oundvikligt som småbarnsförälder och det har blivit att jag unnar mig varje dag. Det funkar ju inte, sa vågen 😳
 
Hur gör folk? För att gå ner ett halvt kilo i veckan (rimligt) måste man äta 500 mindre kcl om dagen. Vilket innebär att om jag vill gå ner fem kilo, inte särskilt orimligt, behöver jag äta -500 kcl om dagen i tio veckor.
 
Vet inte om det passar här men jag måste fråga.
Följer och har följt några konton om matfrihet. Jag blir lite provocerad då dessa menar att om man bara unnar sig att äta allt så kommer man inte vara lika sugen och på så vis går man inte upp i vikt. Och dessutom spelar det ingen roll om man är tjock.
Om jag skulle tillåta mig att äta allt så skulle jag bli rejält överviktig.(Jag har aldrig känt mig nöjd med en bit choklad tex) Och det räcker med sommarkilon för att jag känner mig tyngre och dessutom sämre för mina fötter och knän.
Ngn av er som har tankar kring matfrihet? Ngn som kör det eller har prövat?

Jag tror inte att intuitivt ätande handlar om att "äta allt hela tiden", det handlar väl snarare om att ändra sina tankemönster kring mat och är väl främst riktat till personer med ångest kring mat. Jag tycker det finns en bra poäng med att undvika förbud t ex och jag talar inte om mat som något man "unnar sig", mat ska vara neutralt känslomässigt. Om du blir provocerad av de kontona och om just den inriktningen inte passar dig, varför följer du dom?
 
Jag tror inte att intuitivt ätande handlar om att "äta allt hela tiden", det handlar väl snarare om att ändra sina tankemönster kring mat och är väl främst riktat till personer med ångest kring mat. Jag tycker det finns en bra poäng med att undvika förbud t ex och jag talar inte om mat som något man "unnar sig", mat ska vara neutralt känslomässigt. Om du blir provocerad av de kontona och om just den inriktningen inte passar dig, varför följer du dom?
Jag försöker förstå. Jag vill förstå. Annars hade jag slutat. Eller jag har avföljt ett där hen menade att vikten inte påverkar värk. Men ngn följer jag för att jag väntar på en förklaring. Och jag skulle vilja höra ngn som är normalviktig som hållit sig till det i ett år eller mer. För jag tror att det är svårt att hålla vikten utan att reflektera över vad man äter.
Om jag skulle äta så mycket jag behöver för att känna mig mätt och nöjd så skulle jag bli väldigt överviktig.
 
Vet inte om det passar här men jag måste fråga.
Följer och har följt några konton om matfrihet. Jag blir lite provocerad då dessa menar att om man bara unnar sig att äta allt så kommer man inte vara lika sugen.
*snipp* Ngn av er som har tankar kring matfrihet? Ngn som kör det eller har prövat?

Aldrig hört begreppet men jag äter allt och har alltid gjort, sedan ung ålder.

I teorin känner jag nog att det är mycket tveksamt om det funkar världsbäst för de som känsloäter/inte känner när de är mätt/aptiten/suget triggas av det som äts osv.
 
Aldrig hört begreppet men jag äter allt och har alltid gjort, sedan ung ålder.

I teorin känner jag nog att det är mycket tveksamt om det funkar världsbäst för de som känsloäter/inte känner när de är mätt/aptiten/suget triggas av det som äts osv.
Skönt!
 
Hur gör folk? För att gå ner ett halvt kilo i veckan (rimligt) måste man äta 500 mindre kcl om dagen. Vilket innebär att om jag vill gå ner fem kilo, inte särskilt orimligt, behöver jag äta -500 kcl om dagen i tio veckor.
Jag tänker att det beror en del på vad man har för underhållsbehov också. När jag vägt (betydligt) mindre har jag ju haft ett lägre behov och då har det varit betydligt jobbigare att hamna på underskott än nu när jag har ett högre underhov.
Jag försöker förstå. Jag vill förstå. Annars hade jag slutat. Eller jag har avföljt ett där hen menade att vikten inte påverkar värk. Men ngn följer jag för att jag väntar på en förklaring. Och jag skulle vilja höra ngn som är normalviktig som hållit sig till det i ett år eller mer. För jag tror att det är svårt att hålla vikten utan att reflektera över vad man äter.
Om jag skulle äta så mycket jag behöver för att känna mig mätt och nöjd så skulle jag bli väldigt överviktig.
När jag var normalviktig och innan jag började få problem med maten (tror man skulle kunna säga att jag har problem med att hetsäta) så tänkte jag inte så mycket vad jag åt. Åt det som var gott, men då kunde jag också känna mig nöjd efter en rad choklad tex. Det gör jag inte nu, men som sagt funkade det innan jag fick problem med maten.
 
Jag försöker förstå. Jag vill förstå. Annars hade jag slutat. Eller jag har avföljt ett där hen menade att vikten inte påverkar värk. Men ngn följer jag för att jag väntar på en förklaring. Och jag skulle vilja höra ngn som är normalviktig som hållit sig till det i ett år eller mer. För jag tror att det är svårt att hålla vikten utan att reflektera över vad man äter.
Om jag skulle äta så mycket jag behöver för att känna mig mätt och nöjd så skulle jag bli väldigt överviktig.

Men jag tror du missar en viktig poäng med intuitivt ätande? Nämligen att ändra sina tankemönster och därmed också sina matvanor och sitt förhållande till mat. Har aldrig uppfattat det som att det skulle handla om att äta McDonalds till frukost och glass till middag varje dag. Reflektion ingår i jobbet även vid intuitivt ätande. Åtminstone vad jag kan läsa mig till.

Jag tror det är bättre att läsa på vad det innebär än att följa någons Instagram där man bara ser vissa bitar.
 
Men jag tror du missar en viktig poäng med intuitivt ätande? Nämligen att ändra sina tankemönster och därmed också sina matvanor och sitt förhållande till mat. Har aldrig uppfattat det som att det skulle handla om att äta McDonalds till frukost och glass till middag varje dag. Reflektion ingår i jobbet även vid intuitivt ätande. Åtminstone vad jag kan läsa mig till.

Jag tror det är bättre att läsa på vad det innebär än att följa någons Instagram där man bara ser vissa bitar.
Det du skriver först låter ju rimligt. Men det är inte så jag uppfattar det.
Det känns fel att vilja vara normalviktig.
Och jag fattar bara inte grejen fullt ut.

Men ska göra som du säger och läsa om det.
Tack
 
Hur gör folk? För att gå ner ett halvt kilo i veckan (rimligt) måste man äta 500 mindre kcl om dagen. Vilket innebär att om jag vill gå ner fem kilo, inte särskilt orimligt, behöver jag äta -500 kcl om dagen i tio veckor.
Fast man kan ju välja att röra sig mer istället för att minska så mycket på kalorierna? :)
 
+0.2 den här veckan. Mens vilken dag som helst. Cykeln verkar justera sig från 23 dagar till 28/29 istället.

Med semaglutid i kroppen behöver jag inte tänka på vad jag äter.

Det är som att det regleras av sig självt.

Och jag tror att jag förstår vad människor som säger ”det är ju bara att låta bli/ha lite karaktär” menar och varför så många inte förstår vilken kamp det kan vara.

Känns det såhär är det inte särskilt svårt att avstå godis eller större mängder mat. Jag bara låter bli och det är ingen mental kamp.
 
Vet inte om det passar här men jag måste fråga.
Följer och har följt några konton om matfrihet. Jag blir lite provocerad då dessa menar att om man bara unnar sig att äta allt så kommer man inte vara lika sugen och på så vis går man inte upp i vikt. Och dessutom spelar det ingen roll om man är tjock.
Om jag skulle tillåta mig att äta allt så skulle jag bli rejält överviktig.(Jag har aldrig känt mig nöjd med en bit choklad tex) Och det räcker med sommarkilon för att jag känner mig tyngre och dessutom sämre för mina fötter och knän.
Ngn av er som har tankar kring matfrihet? Ngn som kör det eller har prövat?
Jag har kört matfrihet i typ ett år och gått upp ca 6 kg. Verkar hålla mig här men är inte nöjd med hur kroppen känns eller ser ut. Eller hur jag mår.
 
Hur gör folk? För att gå ner ett halvt kilo i veckan (rimligt) måste man äta 500 mindre kcl om dagen. Vilket innebär att om jag vill gå ner fem kilo, inte särskilt orimligt, behöver jag äta -500 kcl om dagen i tio veckor.
Man rör på sig mycket och äter mindre än vad man gör av med.
 
Vet inte om det passar här men jag måste fråga.
Följer och har följt några konton om matfrihet. Jag blir lite provocerad då dessa menar att om man bara unnar sig att äta allt så kommer man inte vara lika sugen och på så vis går man inte upp i vikt. Och dessutom spelar det ingen roll om man är tjock.
Om jag skulle tillåta mig att äta allt så skulle jag bli rejält överviktig.(Jag har aldrig känt mig nöjd med en bit choklad tex) Och det räcker med sommarkilon för att jag känner mig tyngre och dessutom sämre för mina fötter och knän.
Ngn av er som har tankar kring matfrihet? Ngn som kör det eller har prövat?
Tror jag kör på det och hade en app som uppmuntrade det (alltså aldrig hört talas om konceptet, men jag har aldrig undvikit en specifik matgrej pga att den är -onyttig, utom läsk som ju är så vansinnigt onyttigt.). Eller antar att egentligen alla appar där man antecknar vad man äter uppmuntrar det, eftersom det är 56-60 kalorier i en ruta mörk choklad och om du bara har det kvar på dagen så... Men den uppmuntrade att faktiskt äta den där chokladbiten. Den uppmuntrade också till att ställa en godispåse/det som var favoriten av ngt framme inom synhåll en dag och öva på att inte äta en enda bit av den, att ställa om reflexen att alltid hugga på sin godispåse.

Men jag har aldrig haft jätteproblem att bara äta en bit choklad, antar att det delvis är "tant Agdas fel". (typ tant Agda håller fram karamellerna och man får ta en karamell, och inte en enda till karamell på hela besöket :eek:). Och någon Idagsida i DN (läste mig sjuk på de där när jag var tonåring och det fastnade tips från dem) som föreslog att man skulle ta en kaka Marabou choklad och äta en bit och njuta helt maximalt av den och känna smaken, sedan ta en till och njuta maximalt och sedan känna efter jättemycket och se var man slutade njuta och jämföra om bit två var precis lika god som bit ett eller lite mindre god. För mig var det typ tredje biten som blev meh, och om man visste det var det ju lättare att bara äta två, man minns liksom bara första bitens smakchock när man står framför hyllan.

Sedan är det ju lättare att bara äta en bit om det är mörk choklad, vilket är vad jag föredrar kanske. Men smågodis är likadant, köper minsta påsen och slutar äta när det slutar vara perfekt och börjar bli meh. Men innan jag kände efter så märkte man inte den grejen.

Det är dock svårast att göra detta på äppelpaj :) nästan omöjligt, äppelpaj är så vansinnigt gott.

Så osäker på definitionen om "unna sig äta allt" men jag äter allting (och vad som serveras oavsett om jag gillar) det enda undantaget är läsk. Jag unnar mig inte och aldrig läsk och gillar det inte så mycket längre (jag böt läsk mot äppelpaj för jättemånga år sedan). Har inte druckit en hel flaska 33 cl läsk på jättemånga år, men kan dricka ibland lite mer, typ ett glas, om det är zero.
 
Senast ändrad:
Jag försöker förstå. Jag vill förstå. Annars hade jag slutat. Eller jag har avföljt ett där hen menade att vikten inte påverkar värk. Men ngn följer jag för att jag väntar på en förklaring. Och jag skulle vilja höra ngn som är normalviktig som hållit sig till det i ett år eller mer. För jag tror att det är svårt att hålla vikten utan att reflektera över vad man äter.
Om jag skulle äta så mycket jag behöver för att känna mig mätt och nöjd så skulle jag bli väldigt överviktig.
Ah fast det var en annan fråga, det gör jag inte. Jag hade inga saker jag inte fick äta förra året, precis som vanligt, och gick ned med app (nu är det däremot segt). Men jag höll reda på allting jag åt och räknade på vad som fick plats och vad som var prioriterat. Så fika med vänner en dag fick ju såklart påverka lunchen innan och inga hela, pressbyrånstorlek, kanelbullar gick in i budget överhuvudtaget. Och stå i fyra hörn proppmätt fick gå bort. Och fest med middagar och alkohol blir alltid riktigt hopplösa beräkningar och drar iväg totalt hur man än vrider sig (kan vara en hel dags budget på en kväll).
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 151
Senast: Sassy
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 455
Senast: Amha
·
Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
721
Senast: Görel
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 619
Senast: Twihard
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp