F
Fruentimber
Det du skriver där gör att jag tänker att rådet från @Koltrast är än mer giltigt.
Varje sådan där tanke om att viktminskning/träning måste ske på ett visst vis i en viss takt för att du inte ska ge upp, är som jag ser det tankar du behöver arbeta dig igenom. Inte anpassa viktnedgången efter. Det du skriver är ju i stort sett att du "måste" gå ner hyfsat fort för annars ger du upp, men du skriver också att även när du går ner fort ger du upp för det blir för mycket, orealistiskt att hålla fast vid sådan diet och träning.
Jag är ledsen, men jag tror att du har ett lite jobbigt jobb att göra i ditt huvud.
(Mitt råd är inte, om det inte är vad du bestämmer dig för, att låta bli att ta itu med vikten. Jag förstår att den vikten till den längden faktiskt är lite för tung för dig, om än inte alarmerande hälsovådlig.)
Precis som @Petruska skriver tror jag att du behöver jobba på dina tankar. Du har försökt upprepade gånger; du har gått ut för hårt och gett upp och du har gett upp för att du inte ser tillräckligt snabba resultat. Din vilja är det inget fel på, men att fokusera på vikten fungerar tydligen inte speciellt bra.
Då får du klura ut ett annat sätt. Kanske släppa viktmål helt och hållet? Styra om fokus mot bättre matvanor och lagom mycket rörelse? På sikt lär du se resultat ändå, men för att inte stupa på vägen behöver du hitta en annan motivation än just tydliga viktminskningar från vecka till vecka(för det har ju inte alls fungerat!).
Kanske ska du inte ens räkna kalorier(det beror lite på hur god koll du har på vad som är rimligt att äta, men eftersom du beskriver episoder av frosseri får jag en känsla av att du kanske äter ganska sunt däremellan?)? Kanske kan en noggrann matplan med regelbundna måltider vara till större nytta än en strikt kalorirestriktion?
De funderingar du har om att gilla dig själv som du är kan vara något att spinna vidare på också. Paniken över att du väger mer än du egentligen vill tycks ju oavsett inte särskilt konstruktiv och ganska plågsam.
Tack, men räkna kalorier är nog ett måste som en ögonöppnare för vad jag faktiskt sätter i mig. Särskilt sund vill jag inte påstå att jag varit mellan frosseri-episoderna. Det är ju också ett steg i riktningen mot sundare matvanor - att bli mer medveten och få mer kunskap kring maten jag äter och förstå att jag inte kan sätta i mig allt hela tiden, utan snarare allt då och då.
Jag är såklart medveten om att jag har en del problematiska tankar. "Allt eller inget" är något som jag försöker jobba bort på fler områden än vikten. Jag skrev dock inte att jag gav upp när jag "gick ner för fort" - det hinner inte hända jättemycket på ett par veckor vilket är den ungefärliga tidsramen jag orkat hålla när jag gått ut för hårt (därav tankar "skitsamma, det går ändå inte").