Vikt, kropp, hälsa och barn

[Miks]

Jag tror att du kanske enklast får svar från de som uttryckt det, i så fall? Dvs fråga direkt.
Jag läser tråden som @inverterad .

Jag ställde faktiskt min fråga rakt ut. Inte riktat till någon specifik. Det är väl fortfarande en diskussion där alla kan lufta sina tankar och att diskussionen spinner vidare i olika frågeställningar tänker jag.

Mvh Miks

 

[MiniLi]

Vi var ju inte hos läkaren för att det var så himla kul. Vi var där för att något var fel. Avvikelsen på tillväxtkurvan är ju en indikation på att något inte stämmer. Om läkaren var uppenbart orolig (vilket var fallet), hur hade du då velat att läkaren agerat?

Mvh Miks

Läkaren hade ju tex kunna fråga om matvanor utan att koppla det till vikten.

 

[Fruentimber]

Vi var ju inte hos läkaren för att det var så himla kul. Vi var där för att något var fel. Avvikelsen på tillväxtkurvan är ju en indikation på att något inte stämmer. Om läkaren var uppenbart orolig (vilket var fallet), hur hade du då velat att läkaren agerat?

Mvh Miks

Menar du alltså att du inte kan se hur man kan uttrycka sig annorlunda än vad läkaren gjorde?
Så som du citerat anser jag vara fullständigt olämpligt.

 

[Fruentimber]

Jag ställde faktiskt min fråga rakt ut. Inte riktat till någon specifik. Det är väl fortfarande en diskussion där alla kan lufta sina tankar och att diskussionen spinner vidare i olika frågeställningar tänker jag.

Mvh Miks

Jag förstår inte riktigt varför du går i försvar? Det var ett välmenat påpekande, att om man menar att vissa skrivit så i tråden, så kan man ju fråga dem direkt istället för att få ett svar.

Jag har inte skrivit att du inte får lufta dina tankar. Förstår nog inte alls varför du tolkar mitt inlägg som det.

 

[Miks]

Läkaren hade ju tex kunna fråga om matvanor utan att koppla det till vikten.

Men om inte ens en läkare ska kunna prata med barn om vikt vem ska då kunna göra det anser du?

Mvh Miks

 

[Miks]

Menar du alltså att du inte kan se hur man kan uttrycka sig annorlunda än vad läkaren gjorde?
Så som du citerat anser jag vara fullständigt olämpligt.

Läkaren hade säkert kunna uttrycka sig annorlunda. Hur hade du velat att denne uttryckt sig i ovan situation för att du inte skulle flyga i taket?

Mvh Miks

 

[MiniLi]

Men om inte ens en läkare ska kunna prata med barn om vikt vem ska då kunna göra det anser du?

Mvh Miks

Läkare är ju inte direkt kända för att generellt vara pedagogiska..

Jag tycker inte man ska prata på det sättet om vikt om det finns andra alternativ. Tex i första hand prata med föräldrarna och sen samla in info från barnet utan att direkt göra kopplingen mat-vikt. Barn i den åldern sköter ju inte sin egna mathållning ändå liksom.

 

[Miks]

Jag förstår inte riktigt varför du går i försvar? Det var ett välmenat påpekande, att om man menar att vissa skrivit så i tråden, så kan man ju fråga dem direkt istället för att få ett svar.

Jag har inte skrivit att du inte får lufta dina tankar. Förstår nog inte alls varför du tolkar mitt inlägg som det.

Nja, jag gick nog inte i försvar.

Jag tycker att det allmänt genom tråden är flera som uttryckt att de inte vill prata med sina barn om vissa ord, ämnen, saker. Då var min allmänna reflektion om vart barnen då ska vända sig.

Mvh Miks

 

[MiniLi]

Nja, jag gick nog inte i försvar.

Jag tycker att det allmänt genom tråden är flera som uttryckt att de inte vill prata med sina barn om vissa ord, ämnen, saker. Då var min allmänna reflektion om vart barnen då ska vända sig.

Mvh Miks

Jag tror ingen ignorerar barnen om de själva initierar samtalet. Och om barn initierar samtalet så kan man ju ta det vidare på lite olika sätt.

 

[Miks]

Läkare är ju inte direkt kända för att generellt vara pedagogiska..

Jag tycker inte man ska prata på det sättet om vikt om det finns andra alternativ. Tex i första hand prata med föräldrarna och sen samla in info från barnet utan att direkt göra kopplingen mat-vikt. Barn i den åldern sköter ju inte sin egna mathållning ändå liksom.

Barn i 11års åldern är ju i allra högsta grad involverade i sin egen kosthållning? De reglerar både lunch och mellanmål själv 5 dagar i veckan. I övrigt så reglerar nog de flesta barn i 11 års åldern sin egen portionsstorleken?

Sen kan jag hålla med om att alla läkare inte är pedagogiska generellt.

Mvh Miks

 

[inverterad]

Jag har fler konkreta fall där jag behövt prata vikt med mina barn.

- mamma, vad väger jag?
- tja, inte vet jag, 17kg kanske. Varför undrar du?
- Wilma på dagis sa att alla som väger över 30 kg inte kan rida på Ronja. Väger stora N det?
Diskussion med 6åringen och oro över att syskonet och hen snart inte ska kunna rida favorithästen.

Läkaren: - Här ser vi en tydlig avvikelse i din tillväxtkurva. Både vikt och längd. Hur tänker du kring det?
11åringen: - Vet inte...
Läkaren: - Att avvika mot sin kurva är aldrig bra och nu måste vi ta reda på vad vi ska ändra. Vad äter du till lunch i skolan?
Lååång diskussion med läkaren och efterföljande förklaring med oss föräldrar.

Enkla vardagsscenarion där vikt är en stor del i samtalsämnet. Och där oro över vikt är en del.

Mvh Miks

Exempel 1: så hemskt med den typen av viktindelning på ridskolan (tolkar jag det som, favorithäst osv). Jag skulle nog säga nåt om att Wilma på dagis inte har nån koll på det där och att barn inte behöver bry sig om det över huvud taget, och att när en växer och blir äldre så kan en inte rida de allra minsta hästarna men får rida större och häftiga och minst lika fina hästar istället. Jag skulle inte kopplat det till mitt barns vikt alls, även om hon kanske ville väga sig. Fokus skulle vara på att Wilma som sagt det där om viktindelningen hade fått det om bakfoten, typ.

Exempel 2: tydligt exempel på att sjukvården fungerar pinsamt dåligt gällande barn och deras kurvor, helt sjuk diskussion. Jag hade varit galet upprörd och i första hand bett om ett enskilt möte med läkaren. Vaddå "avvikelser i tillväxtkurvor"?! Herregud. Fönstret för "sund" är så smalt så smalt så smalt...

Edit: om vi hade behövt ett möte med läkaren pga barnets vikt så hade jag aldrig tagit med ungen utan att först ha haft ett möte med läkaren och oss vuxna för att sondera terrängen.

 

[inverterad]

Jag tänker att fin inte nödvändigtvis behöver vara med. Det räcker att ha en kropp. Fin blir för mig en estetisk värdering, och även om tanken med din mening är god så behöver inte en kropp vara "fin".

Sen om man är tjock eller smal, det får var och en bestämma vad personen tycker om det. Men det gäller ju bara sig själv. Hur andras kroppar ser ut får vara upp till dom

För egen del hoppas jag att jag skall kunna ge mitt barn en bättre start än jag själv fick. Å andra sidan har min egen historia givit mig kunskap om hur man enligt mig inte ska göra.

I min uppväxt har inte träning varit naturligt inslag om man tänker idrott. Vilket inte gjort mig nåt för jag har aldrig varit intresserad av idrott och träning som i att sporta och så vidare. Förutom ridning. I övrigt har vi alltid varit fysiskt aktiva. Men jag tror inte på att försöka tvinga på fysisk aktivitet för är det inte kul blir det ändå inte bra. Att försöka hitta på aktiviteter som gör att man rör på sig är väl bra men för små barn räcker det att leka tycker jag. Och större barn måste få hitta det som barnet tycker är kul.

Några saker jag inte kommer tolerera i min familj är bland annat att recensera andra människors utseende. Vare sig det har med vikt eller hårfärg eller vad det nu kan vara. Inte heller ge komplimanger för kroppsform. Det fick jag och det triggade bara att göra den ÄNNU "bättre", och födde självsvält. I mitt fall fanns det annat i botten men jag ser ingen poäng med att ge såna komplimanger.

Jag har en idé om hur jag kan hantera tankar om detta om frågor dyker upp. Innan dess tänker jag inte ta upp det alls. Mer än max att man behöver mat för att orka, och godis och bullar och glass är gott, men för att tänderna ska må bra så äter vi inte det varje dag. I övrigt är mat bara det, mat. Som ger energi så man orkar leva och leka. Jag tycker det räcker så. I alla fall nu när mitt barn är så pass litet. Och när det kommer till portionsstorlek så tänker jag att det inte är konstigare att vissa dagar är man mer hungrig och andra dagar mindre.

Sen kommer det bli svårare ju större barnet blir. Jag tänker främst skolåldern. Minns att man gick själv till skolsköterskan när jag gick i grundskolan och absolut kunde hon säga saker som inte är hundra passande. Kanske kan vara en idé att slå en signal när den tiden kommer och prata med den som är skolsköterska då och säga att si och så är inte önskvärt att ta upp inför mitt barn.

Jag vill nog att min unge ska tycka att hon själv är fin, alltså att hon är fin både utanpå och inuti, oavsett hur hon ser ut. Men jag håller med om att det är svårt. Samtidigt som det kan bli jättefel om en aldrig får höra att en är fin (jag har en sån uppväxt där mina föräldrar trodde på att aldrig kommentera mitt utseende positivt utan bara mina egenskaper - blev inte heller så bra). Det är en jättesvår balansgång. Med "fin" menar jag oavsett kläder, vikt, rufsigt hår eller massor av spännen - helt enkelt att ungen och dess utseende duger och är bra/fin oavsett hur det utseendet förändras.

 

[MiniLi]

Barn i 11års åldern är ju i allra högsta grad involverade i sin egen kosthållning? De reglerar både lunch och mellanmål själv 5 dagar i veckan. I övrigt så reglerar nog de flesta barn i 11 års åldern sin egen portionsstorleken?

Sen kan jag hålla med om att alla läkare inte är pedagogiska generellt.

Mvh Miks

Ja sin portionsstorlek men de äter ju inte helt själva. Det finns ju vuxna i omgivningen som ser och som kan ge läkaren den informationen som behövs. Föräldrar eller tex lärare. Det är ju inte säkert att problemet ligger i portionsstorlekarna så det kan man ju säkerställa i första hand.

 

[Ajda]

Vi var ju inte hos läkaren för att det var så himla kul. Vi var där för att något var fel. Avvikelsen på tillväxtkurvan är ju en indikation på att något inte stämmer. Om läkaren var uppenbart orolig (vilket var fallet), hur hade du då velat att läkaren agerat?

Mvh Miks

Vi är också i den situationen. Tillväxtkurvan går sakta men säkert neråt och har gjort i flera år. Det pratas mat mat mat. Men läkaren och skolsköterskan uttrycker sig bra.
Dottern äter men äter ganska små portioner men äter mycket mellan målen. Jag har sagt till skolsköterskan att jag kan inte tjata mer om mat hemma för tillslut kommer vi skapa en ätstörning. Nu trycker vi mest på att hon ska ta en rimlig portion att äta upp. Och vi väljer oftast mat som barnen gillar.

 

[MiniLi]

Vi är också i den situationen. Tillväxtkurvan går sakta men säkert neråt och har gjort i flera år. Det pratas mat mat mat. Men läkaren och skolsköterskan uttrycker sig bra.
Dottern äter men äter ganska små portioner men äter mycket mellan målen. Jag har sagt till skolsköterskan att jag kan inte tjata mer om mat hemma för tillslut kommer vi skapa en ätstörning. Nu trycker vi mest på att hon ska ta en rimlig portion att äta upp. Och vi väljer oftast mat som barnen gillar.

Det är ju ganska stor skillnad på om oro kring kurvorna är utebliven förväntad tillväxt eller om det är att barnet blir större.

 

[Ajda]

Det är ju ganska stor skillnad på om oro kring kurvorna är utebliven förväntad tillväxt eller om det är att barnet blir större.

Absolut. Om det är som i vårt fall utebliven förväntad tillväxt måste barnet få höra läkarens ord kring vikten av kosthållning.
Är det tvärt om tror jag det äe bättre läkaren vänder sig till föräldrarna.

 

[Fruentimber]

Läkaren hade säkert kunna uttrycka sig annorlunda. Hur hade du velat att denne uttryckt sig i ovan situation för att du inte skulle flyga i taket?

Mvh Miks

Det finns nog 1011 varianter som jag säkert absolut skulle kunna sätta mig och skriva ner. Men för att spara tid kan jag bara konstatera att det finns betydligt lämpligare sätt att uttrycka sig på och jag ser inte riktigt någon mening i heller att jag ska komma med "alternativ" kring det. Skadan är ju redan skedd.

Ska det överhuvudtaget talas om vikt hade jag hellre tagit den situationen med läkaren själv, utan barn. Upplever jag att läkaren uttrycker sig med förstånd så kan barnet vara med senare. I ditt fall hade jag sagt tack och hej.

Det är ju inte på något sätt synonymt att vara medicinskt utbildad och samtidigt pedagogisk. Speciellt när det kommer till vikt. Det finns otaliga berättelser hos både under- och överviktiga med eller utan ätstörning kring hur de blivit bemötta inom sjukvården.

 

[Miks]

Ja sin portionsstorlek men de äter ju inte helt själva. Det finns ju vuxna i omgivningen som ser och som kan ge läkaren den informationen som behövs. Föräldrar eller tex lärare. Det är ju inte säkert att problemet ligger i portionsstorlekarna så det kan man ju säkerställa i första hand.

Jag är ganska säker på att precis ingen i sonens skola vet vad eller hur mycket han äter. Det är 900 elever i skolan, olika lunch vakter varje dag och 20 minuters matsalstid per årskurs. Det skulle men andra ord ge noll och inget att prata med skolan i just det här fallet.

Vi föräldrar ser eller tror oss se en del men jag tror inte vi har 100% koll på vad vår 11åring äter. Hen har eget bankkort och plånbok så andra saker än vi skickar med i snackslådan kan åka i. Dessutom vet vi inte om snackslådan äta varje dag heller för den delen. Kan lika gärna kastas eller delas med kompisarna.

Mvh Miks

 

[MiniLi]

Absolut. Om det är som i vårt fall utebliven förväntad tillväxt måste barnet få höra läkarens ord kring vikten av kosthållning.
Är det tvärt om tror jag det äe bättre läkaren vänder sig till föräldrarna.

Ja precis. För om barnet behöver äta mer så kommer man ju prata om att mat är viktigt, att man måste få i sig allt osv osv. Det är inte särskilt problematiskt.

 

[MiniLi]

Jag är ganska säker på att precis ingen i sonens skola vet vad eller hur mycket han äter. Det är 900 elever i skolan, olika lunch vakter varje dag och 20 minuters matsalstid per årskurs. Det skulle men andra ord ge noll och inget att prata med skolan i just det här fallet.

Vi föräldrar ser eller tror oss se en del men jag tror inte vi har 100% koll på vad vår 11åring äter. Hen har eget bankkort och plånbok så andra saker än vi skickar med i snackslådan kan åka i. Dessutom vet vi inte om snackslådan äta varje dag heller för den delen. Kan lika gärna kastas eller delas med kompisarna.

Mvh Miks

Ofta kan man få extra stöd/koll av skolan vid behov. Om det finns risk för sjukdom hos barnet bör det ju gå att lösa att någon har extra koll en begränsad period när man samlar in info. Och inköp går väl att följa på komtoutdraget?