Tack för all feadback. Känns bra att få andras syn på det så att jag kan tänka lite objektivt.
Efter funderande så inser jag att det finns fler aspekter som gör att tävlandet kan bli jobbig för oss och hunden kanske i det stora hela är mitt minsta bekymmer.
I min familj räknas inte riktigt lydnadklasserna som nått att anstränga sig för, man tävlar lydnads ettan och kanske tvåan för att de är kul men det är brukset som ska räknas liksom (skulle jag mot förmodan starta i rallylydnad är risken att fadern seriöst överväger att säga upp kontakten för en tid
) kanske just därför känns det ok att starta lydnad även om det inte skulle vara perfekt eftersom lydnaden alltid ha varit kravlöst och det är det jag har tävlat i sen jag var liten. Ni vet det var i lydnaden man fick låna föräldrarnas hundar och tävla eftersom det resultatet "ändå inte spelade någon roll".
Egentligen så skulle inte familjen bry sig om vad jag gör med min hund eller jo de gör dem men de vet att jag kanske aldrig kommer komma ut på tävlingsbanorna i någon större utsträckning. Men jag har en hel del gärnspöken och destobättre Doris går desto mer smyger sig tanken på att "folk" kommer tycka att hunden är alldeles för bra för sin förare och kanske det är därför jag har den här känslan av att traggla, att jag måste ta till vara på tävlingssäsongen liksom.
Men näh, jag tror jag avvaktar med att anmäla mig som ni säger. Jag kommer att tävla klubbmästerskapet i höst oavsett men för att fara till någon annan klubb att tävla skulle det vara skönt att ha pipandet iaf nästan under 100% kontroll. Vi håller på att tämja pipandet men jag vet ju att så fort det blir lite för mycket dragning/spänning så kommer pipandet som ett brev med posten.
Kanske målet i sommar bara ska vara att kunna köra lydnad under skyddsarbetet helt tyst och vänta med tävlingar helt till hösten.
Efter funderande så inser jag att det finns fler aspekter som gör att tävlandet kan bli jobbig för oss och hunden kanske i det stora hela är mitt minsta bekymmer.
I min familj räknas inte riktigt lydnadklasserna som nått att anstränga sig för, man tävlar lydnads ettan och kanske tvåan för att de är kul men det är brukset som ska räknas liksom (skulle jag mot förmodan starta i rallylydnad är risken att fadern seriöst överväger att säga upp kontakten för en tid
) kanske just därför känns det ok att starta lydnad även om det inte skulle vara perfekt eftersom lydnaden alltid ha varit kravlöst och det är det jag har tävlat i sen jag var liten. Ni vet det var i lydnaden man fick låna föräldrarnas hundar och tävla eftersom det resultatet "ändå inte spelade någon roll". Egentligen så skulle inte familjen bry sig om vad jag gör med min hund eller jo de gör dem men de vet att jag kanske aldrig kommer komma ut på tävlingsbanorna i någon större utsträckning. Men jag har en hel del gärnspöken och destobättre Doris går desto mer smyger sig tanken på att "folk" kommer tycka att hunden är alldeles för bra för sin förare
och kanske det är därför jag har den här känslan av att traggla, att jag måste ta till vara på tävlingssäsongen liksom.Men näh, jag tror jag avvaktar med att anmäla mig som ni säger. Jag kommer att tävla klubbmästerskapet i höst oavsett men för att fara till någon annan klubb att tävla skulle det vara skönt att ha pipandet iaf nästan under 100% kontroll. Vi håller på att tämja pipandet men jag vet ju att så fort det blir lite för mycket dragning/spänning så kommer pipandet som ett brev med posten.
Kanske målet i sommar bara ska vara att kunna köra lydnad under skyddsarbetet helt tyst och vänta med tävlingar helt till hösten.
