I mitt nuvarande hem, om jag tänker efter... så är det säng och nattduksbord som är köpta nya, i övrigt är allt(!) begagnat. Köksbord och stolar, en skänk, ett skåp, vardagsrumssoffa, vardagsrumsbord och tv-bänk och en skänk, allt i arbetsrummet inklusive ett tokdyrt höj-/sänkbart arbetsbord av specialmodell, allt i hallen...
Några få möbler genom åren har jag köpt nya, de går att räkna på ena handens fingrar. I övrigt är det bara begagnat som gäller. Inte främst av ekonomiska skäl även om det förstås bidrar starkt. Mer att utbudet av begagnade möbler är så stort, och med litet uthållighet går det att hitta mycket mer rätt utifrån en kravbild än om man begränsar sig till det dagsaktuella butiksutbudet.
Vi ville till exempel ha ett speciellt skåp i köket. Det skulle stå på en speciell plats i en nisch och därmed ha ganska definierade mått, ett speciellt utförande som jag hade sett framför mig och i slutänden en speciell färg/look. Fullkomligt dödsdömt att hitta nytillverkat. Men efter kanske ett halvårs trålande på Blocket och Marketplace dök helt rätt skåp upp, dessutom i samma stad som jag jobbar. Ett äldre par hade importerat det nån gång på 70-talet från Baltikum tillsammans med helt andra varor de hade varit grossister för, och nu döstädade de sina förråd. Jag köpte skåpet för en femhundring och körde omgående ner det till en tjej i Skåne som jobbar med att renovera/pimpa gamla möbler. Vi diskuterade min vision, refererade till några andra möbler hon gjort, och i slutänden blev det helt perfekt.
Just detta blev ju ingen second-hand-billig möbel i slutänden, om än billigare än motsvarande nyköpt, så i någon mån är det väl off-topic men övriga möbler i hemmet har kostat någon eller några hundralappar per styck.