Vi som har hästar med attityd....

Sv: Vi som har hästar med attityd....

Ja, det är helt klart att en av de saker som stör min häst är när någon dyker upp och försvinner på, enligt henne, oförutsägbara vis i hennes synfält. Särskilt på riktigt nära håll. Alltså, hon reagerar väldigt mycket mer än de flesta hästar just på sådant. I stallgången, tex, passerar ju alla som passerar just på nära håll.

Du är den första som nämnt något om detta, förutom att jag har observerat det själv. Du får gärna berätta mer!

Det är lite svårt att beskriva hela hästens syn utan att behöva skriva en uppsats... men jag gör ett försök :) Väldigt sammanfattat nu och jag reserverar mig för ihopblandade uttryck och att jag kan ha snurrat till det nånstans - hojta till i såna fall... :o

Jag antar att du redan vet hur hästens synfält ser ut, och att det finns blinda områden rakt fram och rakt bak (när hästen är rak i kroppen). Det blinda fältet framåt kan sträcka sig så långt som två meter framför hästen, beroende på hur den håller huvudet. Möjligheten att fokusera på nånting som finns mindre än en meter framför den är mycket begränsad, helt enkelt för att hästen inte behöver den funktionen - de är ju betande flyktdjur och behöver kunna upptäcka faror på långt håll runt omkring sig. När hästen betar har den dock bra syn över marken och kan se en ganska bra bit framför sig vart den är på väg med mulen :) Den kan alltså sträcka fram huvudet och se ut att nosa på något du håller i handen, och samtidigt fokusera detta med blicken. Är vad den vill titta på nära inpå hästen så höjer den istället nacken och vickar på huvudet så att den kan se ordentligt med ena ögat.

Alltså, en häst med "mycket nerv"/flyktinstinkter/som känner sig osäker/inte litar på ägaren osv vad det nu kan vara - reagerar starkare på saker som plötsligt dyker upp i synfältet - alltså hoppar fram ur det blinda och/eller suddiga området.

Saker nära inpå kan den som sagt inte heller fokusera på, utan ser bara att det finns där - ungefär som när vi har något precis i kanten på vårt synfält. Vi ser att det finns där men kan inte säga vad det är utan att vrida på huvudet. En häst som är uppbunden på stallgången har begränsade möjligheter att röra huvudet så att den kan se vad det är för något som är på väg. Att din häst reagerar mycket stark på saker på nära håll kan bero på att hon inte ser dem förrän det är "för sent" så att säga - hon litar inte på att det inte är en sabeltandad fjäril som kommer för att äta upp henne den här gången, för att ge ett halvfånigt exempel.

Med en sån häst skulle jag vara väldigt noga med att under en träningsperiod/desensitering röra mig långsammare än vanligt, se till att jag visar hästen tydligt vad jag gör och med vad (och då givetvis I hästens synfält) osv. Helt enkelt att bygga en (ännu) bättre relation med min häst så att den litar på mig att jag tar hand om eventuella faror den inte ser, och att allt inte är livsfarligt. Inte helt lätt med ett så stort djur med så mycket instinkter kvar!

En annan sak som många inte tänker på, eller kanske inte vet, är att huvudformen kan påverka hästens syn. Hur ser din häst ut i profil? Något konvex nosrygg och/eller bred panna? Det finns forskning som säger att araber med sin platta panna och konkava nosrygg ser "bättre", framförallt på långa avstånd, än hästar som är exteriöra motsatser till exempel. (Jag kan inte hitta var jag läste det, men letar)

En sista sak är färgseendet - hästar ser inte de röda nyanserna utan bara blått till gröngult på färgskalan. Röda konor på en gräsmatta är mycket svårt för dem att uppfatta då dessa är väldigt lika i färg genom hästens ögon. Prova om det gör någon skillnad att ha stora kontraster mellan färger på saker och ting, och se till att stallet är ordentligt upplyst - hästar har ungefär lika dåligt mörkerseende som oss människor.

Nu blev det ju en halv uppsats i alla fall :o
 
Sv: Vi som har hästar med attityd....

Tack för lång förklaring!

Det du skriver bekräftar det jag tänker, och gör mig ännu mer säker på att det i vårt fall inte handlar om "attityd", utan om svårighet att hantera vissa sinnesintryck (jag tänker ibland på personer med svår autism som inte kan sortera intryck alls).

Med en sån häst skulle jag vara väldigt noga med att under en träningsperiod/desensitering röra mig långsammare än vanligt, se till att jag visar hästen tydligt vad jag gör och med vad (och då givetvis I hästens synfält) osv. Helt enkelt att bygga en (ännu) bättre relation med min häst så att den litar på mig att jag tar hand om eventuella faror den inte ser, och att allt inte är livsfarligt. Inte helt lätt med ett så stort djur med så mycket instinkter kvar!

Det är just så jag gör, men det är också så jag tycker att det är lite orimligt att begära att alla andra gör. Det är inget jättestort stall med en massa spring, men på sju hästar blir det ju ändå ofta dubbelt så många människor.

Jag visar vad jag gör, medveten om att jag aldrig kan vara säker på att de signaler hon uppfattar är de jag medvetet gör, och så berättar jag vad jag gör. :D Hon lyssnar mycket på min röst öht, och jag tror att hon (hästar i allmänhet) hör åt vilket håll jag är på väg när jag rör mig. Och troligen blir ju vissa ords betydelse bekanta med tiden.

I övrigt är hon inte alls särskilt flyktbenägen för att vara häst, snarare stannar hon kvar och slåss (och det är ju en del av problemet när det gäller oro på stallgången). Jag vet att hon litar på mig, hon går tex spontant bakom mig med fötterna i mina fotavtryck om det sker något skrämmande när vi är ute, eller om underlaget är dåligt. Och hon gömmer sig bakom mig ibland.

En annan sak som många inte tänker på, eller kanske inte vet, är att huvudformen kan påverka hästens syn. Hur ser din häst ut i profil? Något konvex nosrygg och/eller bred panna? Det finns forskning som säger att araber med sin platta panna och konkava nosrygg ser "bättre", framförallt på långa avstånd, än hästar som är exteriöra motsatser till exempel. (Jag kan inte hitta var jag läste det, men letar)

Smalare panna och ädlare huvud än standard (halvblod), och rak nosrygg. Jämfört med andra halblod kan hon inte gärna skylla sina reaktioner på sin huvudform, vad jag kan förstå av vad du skriver.
 
Sv: Vi som har hästar med attityd....

Jag tror att vi pratar om ungefär samma sorts häst. Just "har mycket känslor" är ett uttryck jag har använt hundra gånger om mitt sto.

Det som gör att jag inte vill kalla det attityd är dels för att jag är rädd att det skapar idéer om att "hästen ska sättas på plats" hos människan, dels att jag inte tänker mig att hästen har någon grundmurad tuffhet, utan snarare att det är det där känsloöverskottet som kommer ut även i form av surhet. Till skillnad från de där som är hårda/skarpa på riktigt (där jag delar din bedömning även för övrigt), så skulle jag säga att de här hästarna/stona är mera "taggiga". Lite som mänskliga tonåringar, ingen riktig balans mellan upplevd känsla och känslouttryck.

Fast på din beskrivning låter det inte alls som samma sorts häst - hästarna jag menar är inte nödvändigtvis hoppiga, eller att de reagerar mycket på lite stimuli (typ att någon kommer på stallgången, eller är tittiga på hinder). Tvärtom är det hästar som tycks kunna leva med att människor också har humör (utan att vara någon våldsam, yvig hysterika, såna människor tycker förståss inga hästar om), men de köper att man blir arg nån gång, de blir glada när man blir glad och förbannade tillbaks om man blir arg. De reagerar med mycket känslor inte för att de är överkänsliga för stimuli, utan för att de har nära till glädje och ilska, helt enkelt, och uttrycker det de känner.

Jag upplever att de kanske behöver sättas på plats, eller hellre sättas gränser för, men med måtta och förnuft. Ingen kadaverdisciplin, utan lite givande och tagande. Men utan gränser blir de odrägliga och tjurar för allt, med lite otur. Så lite får man pusha gränserna för vad hästen spontant tycker är ok, upplever jag, och kanske ta en diskussion om huruvida man ska ta skänkeln, eller om vi ska ha en vild galopp på favoritstigen, eller vad det nu kan vara. De säger inte ja och amen till allt man föreslår, om man säger så.

De två hästar jag känt som haft de här dragen mest utpräglat ("suriga" och "humöriga" hästar med "attityd") har bägge varit rätt ranglåga, och av den anledningen surat mycket mot andra hästar. Detta har jag dock inte uppfattat som någon överdriven tonårsreaktion, utan tvärtom som rätt förnuftigt givet att man är ranglåg och har en tendens att åka på pisk av andra hästar. På plussidan har båda också varit rätt självständiga, inga problem att rida ut ensam etc. Andra hästar verkar helt enkelt inte nödvändigtvis vara tryggheten för dem.

Jag vet inte om det har med saken att göra, men bägge har också varit hyfsat prestationsstammade, med en del framgångsrika tävlingshästar nära i stamtavlan, och haft rätt mycket energi.
 
Sv: Vi som har hästar med attityd....

Har inte läst igenom hela tråden, så vet inte om detta blivit sagt. En person i mitt stall har en valack som brukade göra som din häst. Veterinär var ute och kikade på honom och föreslog att hon skulle ge honom jäst, vanlig jäst som man bakar med.
Efter en vecka med jäst så avtog huggandet och dom bakåtslickade öronen vågade sig framåt igen!
Han kan fortfarande sura lite vid borstning men han är så mycket bättre nu, han hugger inte och det går att räta till hans täcke utan fara för att bli en arm fattigare :) Så det handlade om b-vitamin brist alltså, han fick b-vitamin innan men det fungerade ju inte, så en hel "kub" jäst om dagen gjorde susen! En häst mår ju inte bra av att befinna sig i det här sinnes tillståndet så det har säkert satt i en inre stress hos henne och magen tar stryk, skulle gen henne linfrö också. Kan vara värt att pröva!
 
Sv: Vi som har hästar med attityd....

Det finns nog inte så mycket att göra åt om man får henne att fokusera på något annat tex att flytta henne, göra något som får henne att tänka på annat utan att korrigera henne.
Om hästen är okej inte skadad. Hästar kan göra sådant av magsår.
Om hon blir värre bör du kontakta vet.:):p
 
Är nybörjare och läser tråden mer för att få en inblick och lära mig.

Vet du någon litteratur eller film som visar/förklarar just det med kroppsspråket?
Jag förstår att övning ger färdighet men tänker att det även kan vara bra att läsa på lite om hur ett bra kroppsspråk ser ut i relation till hästar.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 079
Hästhantering Hej! Jag har en 23 år gammal dressyrhäst som jag haft i 9 år. Jag känner henne alltså mycket väl! Hon har alltid haft mycket energi och...
2
Svar
35
· Visningar
2 389
Hästhantering Hej, Jag har stött på ett antal hästar på min ridskola som vid skötsel och borstning börjar ”vifta” med framhovarna och liksom ”dunkar”...
Svar
5
· Visningar
908
Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
3 317
Senast: Ridinglady
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp