Sv: Vi som har hästar med attityd....
Det är lite svårt att beskriva hela hästens syn utan att behöva skriva en uppsats... men jag gör ett försök Väldigt sammanfattat nu och jag reserverar mig för ihopblandade uttryck och att jag kan ha snurrat till det nånstans - hojta till i såna fall...
Jag antar att du redan vet hur hästens synfält ser ut, och att det finns blinda områden rakt fram och rakt bak (när hästen är rak i kroppen). Det blinda fältet framåt kan sträcka sig så långt som två meter framför hästen, beroende på hur den håller huvudet. Möjligheten att fokusera på nånting som finns mindre än en meter framför den är mycket begränsad, helt enkelt för att hästen inte behöver den funktionen - de är ju betande flyktdjur och behöver kunna upptäcka faror på långt håll runt omkring sig. När hästen betar har den dock bra syn över marken och kan se en ganska bra bit framför sig vart den är på väg med mulen Den kan alltså sträcka fram huvudet och se ut att nosa på något du håller i handen, och samtidigt fokusera detta med blicken. Är vad den vill titta på nära inpå hästen så höjer den istället nacken och vickar på huvudet så att den kan se ordentligt med ena ögat.
Alltså, en häst med "mycket nerv"/flyktinstinkter/som känner sig osäker/inte litar på ägaren osv vad det nu kan vara - reagerar starkare på saker som plötsligt dyker upp i synfältet - alltså hoppar fram ur det blinda och/eller suddiga området.
Saker nära inpå kan den som sagt inte heller fokusera på, utan ser bara att det finns där - ungefär som när vi har något precis i kanten på vårt synfält. Vi ser att det finns där men kan inte säga vad det är utan att vrida på huvudet. En häst som är uppbunden på stallgången har begränsade möjligheter att röra huvudet så att den kan se vad det är för något som är på väg. Att din häst reagerar mycket stark på saker på nära håll kan bero på att hon inte ser dem förrän det är "för sent" så att säga - hon litar inte på att det inte är en sabeltandad fjäril som kommer för att äta upp henne den här gången, för att ge ett halvfånigt exempel.
Med en sån häst skulle jag vara väldigt noga med att under en träningsperiod/desensitering röra mig långsammare än vanligt, se till att jag visar hästen tydligt vad jag gör och med vad (och då givetvis I hästens synfält) osv. Helt enkelt att bygga en (ännu) bättre relation med min häst så att den litar på mig att jag tar hand om eventuella faror den inte ser, och att allt inte är livsfarligt. Inte helt lätt med ett så stort djur med så mycket instinkter kvar!
En annan sak som många inte tänker på, eller kanske inte vet, är att huvudformen kan påverka hästens syn. Hur ser din häst ut i profil? Något konvex nosrygg och/eller bred panna? Det finns forskning som säger att araber med sin platta panna och konkava nosrygg ser "bättre", framförallt på långa avstånd, än hästar som är exteriöra motsatser till exempel. (Jag kan inte hitta var jag läste det, men letar)
En sista sak är färgseendet - hästar ser inte de röda nyanserna utan bara blått till gröngult på färgskalan. Röda konor på en gräsmatta är mycket svårt för dem att uppfatta då dessa är väldigt lika i färg genom hästens ögon. Prova om det gör någon skillnad att ha stora kontraster mellan färger på saker och ting, och se till att stallet är ordentligt upplyst - hästar har ungefär lika dåligt mörkerseende som oss människor.
Nu blev det ju en halv uppsats i alla fall
Ja, det är helt klart att en av de saker som stör min häst är när någon dyker upp och försvinner på, enligt henne, oförutsägbara vis i hennes synfält. Särskilt på riktigt nära håll. Alltså, hon reagerar väldigt mycket mer än de flesta hästar just på sådant. I stallgången, tex, passerar ju alla som passerar just på nära håll.
Du är den första som nämnt något om detta, förutom att jag har observerat det själv. Du får gärna berätta mer!
Det är lite svårt att beskriva hela hästens syn utan att behöva skriva en uppsats... men jag gör ett försök Väldigt sammanfattat nu och jag reserverar mig för ihopblandade uttryck och att jag kan ha snurrat till det nånstans - hojta till i såna fall...
Jag antar att du redan vet hur hästens synfält ser ut, och att det finns blinda områden rakt fram och rakt bak (när hästen är rak i kroppen). Det blinda fältet framåt kan sträcka sig så långt som två meter framför hästen, beroende på hur den håller huvudet. Möjligheten att fokusera på nånting som finns mindre än en meter framför den är mycket begränsad, helt enkelt för att hästen inte behöver den funktionen - de är ju betande flyktdjur och behöver kunna upptäcka faror på långt håll runt omkring sig. När hästen betar har den dock bra syn över marken och kan se en ganska bra bit framför sig vart den är på väg med mulen Den kan alltså sträcka fram huvudet och se ut att nosa på något du håller i handen, och samtidigt fokusera detta med blicken. Är vad den vill titta på nära inpå hästen så höjer den istället nacken och vickar på huvudet så att den kan se ordentligt med ena ögat.
Alltså, en häst med "mycket nerv"/flyktinstinkter/som känner sig osäker/inte litar på ägaren osv vad det nu kan vara - reagerar starkare på saker som plötsligt dyker upp i synfältet - alltså hoppar fram ur det blinda och/eller suddiga området.
Saker nära inpå kan den som sagt inte heller fokusera på, utan ser bara att det finns där - ungefär som när vi har något precis i kanten på vårt synfält. Vi ser att det finns där men kan inte säga vad det är utan att vrida på huvudet. En häst som är uppbunden på stallgången har begränsade möjligheter att röra huvudet så att den kan se vad det är för något som är på väg. Att din häst reagerar mycket stark på saker på nära håll kan bero på att hon inte ser dem förrän det är "för sent" så att säga - hon litar inte på att det inte är en sabeltandad fjäril som kommer för att äta upp henne den här gången, för att ge ett halvfånigt exempel.
Med en sån häst skulle jag vara väldigt noga med att under en träningsperiod/desensitering röra mig långsammare än vanligt, se till att jag visar hästen tydligt vad jag gör och med vad (och då givetvis I hästens synfält) osv. Helt enkelt att bygga en (ännu) bättre relation med min häst så att den litar på mig att jag tar hand om eventuella faror den inte ser, och att allt inte är livsfarligt. Inte helt lätt med ett så stort djur med så mycket instinkter kvar!
En annan sak som många inte tänker på, eller kanske inte vet, är att huvudformen kan påverka hästens syn. Hur ser din häst ut i profil? Något konvex nosrygg och/eller bred panna? Det finns forskning som säger att araber med sin platta panna och konkava nosrygg ser "bättre", framförallt på långa avstånd, än hästar som är exteriöra motsatser till exempel. (Jag kan inte hitta var jag läste det, men letar)
En sista sak är färgseendet - hästar ser inte de röda nyanserna utan bara blått till gröngult på färgskalan. Röda konor på en gräsmatta är mycket svårt för dem att uppfatta då dessa är väldigt lika i färg genom hästens ögon. Prova om det gör någon skillnad att ha stora kontraster mellan färger på saker och ting, och se till att stallet är ordentligt upplyst - hästar har ungefär lika dåligt mörkerseende som oss människor.
Nu blev det ju en halv uppsats i alla fall