Sv: Vi med valpar i år
Njae, tyvärr så verkar dom inte riktigt inse allvaret i hans beteende, trots att jag påtalat det i flera års tid. Han och Benjamin var bästisar som yngre, tills den andre en dag helt plötsligt blev hanhundsaggressiv.
Problemet med könsbunden aggressivitet finns ju inom rasen, men det finns såklart alltid tgärder man kan ta till för att styra upp beteendet i sig. Jag har erbjudit min hjälp, tips, att vi ska byta hund en kort period så att jag kan träna honom (Ja, då han var yngre och det inte gått så långt) etc.
Benjamin som är jämngammal hade säkerligen ätit upp varenda vuxen, främmande hane, som kom i hans väg om han fick. Men nu är han tränad sen valpben i vilka regler som finns! Det är skillnaden mellan dom två. Jag kan gå promenader med andra hanar, han får inte tokspel om någon skulle råka komma fram och nosa på honom, eller annat liknande. Men det ligger ju mängder av träning bakom också, han agerar inte på eget bevåg utan följer reglerna som jag satt upp. Jag hade aldrig släppt ihop honom med en annan vuxen hane, eftersom jag helt enkelt inte vill riskera något. Utöver att han inte direkt har något utbyte av det heller förstås..
Byron visar inga tecken alls på att ha fått något men i alla fall!
Hans mentalitet är lika underbar som alltid, och han piper av lycka vid hundmöten - alla potentiella kompisar är ju så underbart roliga 
Hans skador läker fint, dom har ju ett enormt läkkött dessa hundar verkligen. Han är inte direkt överförtjust i sårtvätten varje dag, eftersom jag måste pilla upp dom djupa såren. Det gör nog rätt så ont, men han härdar ut fint.
Ett av såren på nosen, en väldigt djup reva, tar längst tid på sig att läka - men det är kanske inte så konstigt när man kan dela på huden och se rakt in. 6 mm djupt!
Han fjäskar lite extra för Benjamin fortfarande, som tycker att han är rätt dryg - liite saliv vill han själv ha kvar i munnen liksom
Jag är väldigt nöjd med att han håller måttet i alla fall! Det hade inte varit kul med en hund som hade tagit illa vid sig och burit denna händelse med sig i livet.
Njae, tyvärr så verkar dom inte riktigt inse allvaret i hans beteende, trots att jag påtalat det i flera års tid. Han och Benjamin var bästisar som yngre, tills den andre en dag helt plötsligt blev hanhundsaggressiv.
Problemet med könsbunden aggressivitet finns ju inom rasen, men det finns såklart alltid tgärder man kan ta till för att styra upp beteendet i sig. Jag har erbjudit min hjälp, tips, att vi ska byta hund en kort period så att jag kan träna honom (Ja, då han var yngre och det inte gått så långt) etc.
Benjamin som är jämngammal hade säkerligen ätit upp varenda vuxen, främmande hane, som kom i hans väg om han fick. Men nu är han tränad sen valpben i vilka regler som finns! Det är skillnaden mellan dom två. Jag kan gå promenader med andra hanar, han får inte tokspel om någon skulle råka komma fram och nosa på honom, eller annat liknande. Men det ligger ju mängder av träning bakom också, han agerar inte på eget bevåg utan följer reglerna som jag satt upp. Jag hade aldrig släppt ihop honom med en annan vuxen hane, eftersom jag helt enkelt inte vill riskera något. Utöver att han inte direkt har något utbyte av det heller förstås..
Byron visar inga tecken alls på att ha fått något men i alla fall!
Hans skador läker fint, dom har ju ett enormt läkkött dessa hundar verkligen. Han är inte direkt överförtjust i sårtvätten varje dag, eftersom jag måste pilla upp dom djupa såren. Det gör nog rätt så ont, men han härdar ut fint.
Ett av såren på nosen, en väldigt djup reva, tar längst tid på sig att läka - men det är kanske inte så konstigt när man kan dela på huden och se rakt in. 6 mm djupt!
Han fjäskar lite extra för Benjamin fortfarande, som tycker att han är rätt dryg - liite saliv vill han själv ha kvar i munnen liksom
Jag är väldigt nöjd med att han håller måttet i alla fall! Det hade inte varit kul med en hund som hade tagit illa vid sig och burit denna händelse med sig i livet.