Vi kan inte bo ihop.

[CosmicQueen]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Han har säkert inte haft det så lätt heller nej. Han är ju som han är som person & det måste vara fruktansvärt jobbigt att ha en extra mamma som går & gnäller dygnet runt? Faktiskt så har han inte klagat... han har väl blundat för allt tjat, även om det skapat bråk. Men han har ju ändå haft det bra, fått kläderna tvättade, någon som jämt städar, handlar, planerar & fixar så att vardagen övht fungerar. Men nu kommer han att få sköta allt sådant själv. Kommer nog att bli skönt för honom osså att få eget & göra som han vill utan nån som tjatar. men ant så kommer han att få det jobbigt i början innan han kommit in i det & allt som ska göras helt själv.

Precis, som singel är det ju inte bara att skaffa barn, man ska ju hinna träffa nån som vill ha barn med & han ska ju vilja ha barn osså.

 

[CosmicQueen]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Jodå, jag har några nära vänner som blir "terroriserade" nu när jag behöver ventilera mig.

Det känns både och, det känns bra att det är över nu, har ju som sagt varit på väg ut ur detta förhållande mååååånga ggr under dessa år, men inte tordas ta steget & som sagt, endel av mig tycker ju ändå om honom. Men såklart känns det trist & jobbigt att vi inte kan få det & fungera, alla drömmar om ett lyckligt familjeliv har gått i kras, sådant är jobbigt.

 

[Humelibumlan]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Sant, det är lyx att leva med en pedant, men lyxen fösvinner ofta i skulden och tjatet om allt pedanten får göra hela tiden..
Och när slarver väl dammsuger så duger det inte, dessutom borde man ju även torkat golven, diskat och tvättat oxå..
Så summa sumarius så skiter slarver i att göra något alls, det duger ändå inte..

 

[CosmicQueen]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Det kanske är så en slarver känner? Men ärligt talat, här handlar det nog mest om att han är lat & bekväm av sig. För han har ALDRIG ens försökt att hjälpa till, mer än om jag tjatat på honom då. Förrutom dessa sista 3 veckor då han städade osv utan att jag behövde säga nått...Och då blev jag GLAD när han städat, både sa & visade det och inget gnäll om att det var fel gjort eller så. Men han kände ju själv att han inte orkade vara en person han inte är... han är inte en person som städar, diskar osv...

 

[Aroma]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Sant, det är lyx att leva med en pedant, men lyxen fösvinner ofta i skulden och tjatet om allt pedanten får göra hela tiden..

Säkert sant, men man är väl ingen pedant om vill ha en hem där kläder är tvättade, disken diskas efter man lagat mat och det dammsugs så att inte golven är fulla av dammråttor?

 

[Humelibumlan]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Det kanske är så en slarver känner? Men ärligt talat, här handlar det nog mest om att han är lat & bekväm av sig. För han har ALDRIG ens försökt att hjälpa till, mer än om jag tjatat på honom då. Förrutom dessa sista 3 veckor då han städade osv utan att jag behövde säga nått...Och då blev jag GLAD när han städat, både sa & visade det och inget gnäll om att det var fel gjort eller så. Men han kände ju själv att han inte orkade vara en person han inte är... han är inte en person som städar, diskar osv...

Fast det är väl egentligen samma, slarvig oavsett orsak och bryr sig inte direkt om dammråttor, lite disk och tvätt i högar..

Problemet jag menar är ju att det är svårt bo med en pedant eller nån som vill ha det rent o snyggt om man inte bryr sig så mycket att man känner för att städa varje dag... det blir konfliker och svårt att leva ihop, för det är lika jobbigt att leva i kaos om man är pedant som kravet att städa/plocka o fixa jämnt om man är lat/bekväm/slarvig..

 

[Humelibumlan]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Säkert sant, men man är väl ingen pedant om vill ha en hem där kläder är tvättade, disken diskas efter man lagat mat och det dammsugs så att inte golven är fulla av dammråttor?

Spelar ju ingen roll vad du kallar det, konflikter blir det ju om man inte kommer överrens om hur man vill leva sitt liv i hemmet!

 

[vindvissla]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Alltså jag och min sambo har också haft såna där diskussioner ibland. Och just när jag var hemma ensam med Sam tyckte väl sambon att det var praktiskt att jag gjorde ALLT. Summa summarum, han betedde sig som en amerikansk basebollnörd och gjorde ingenting här hemma. När jag tog upp detta påstod han att han kände sig som om han var i fängelse för jag bara tjatade och tjatade.

HAN liksom! Och jag då! Jag som tvättar hans skitiga kalsonger, lagar middag, städar, handlar OCH tar hand om vårt barn. Jag bad honom tänka till ordentligt på vad han egentligen sagt och sen jag började jobba och han fick vara hemma med sonen har det blivit tusen gånger bättre.

Ville bara säga att det kanske inte är ett helt ovanligt manligt drag - tyvärr. Vi får se till att ändra på det med våra söner

 

[CosmicQueen]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Tyvärr är det nog inte alls ett ot manligt drag...vet flera av mina kompisar som har det precis likadant. Men det går kanske att uthärda om det bara är det som det handlar om. För oss är det även annat som spelar in, som jag inte vill gå ut med här, det är mkt som hänt under dessa år och då orkar man inte.

Ja, hoppas för guds skull att mina söner blir lite mer ordentliga.

Förresten så har jag fixat boende & stallplats nu, kan flytta redan 1 sep om jag vill.

 

[doglover]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Grattis! Vad härligt!

 

[bliss]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Jag slutar aldrig att förvånas över pappor som tycker det är ett fullgott föräldraskap att ha sina barn varannan helg. Hur står man ut?

Men med tanke på det du skriver om hur ansvarsfördelning har sett ut i övrigt så ska jag kanske inte vara förvånad.

Tyvärr är det nog inte alls ett ot manligt drag...vet flera av mina kompisar som har det precis likadant. Men det går kanske att uthärda om det bara är det som det handlar om.

Men "uthärda"? Nej uthärdandet av dessa så kallat manliga drag gagnar varken det enskilda förhållandet, de egna barnen eller samhället barnen ska växa upp i.

Du verkar vara en stark person och god förälder så lämna det där uthärdandet åt andra (vilket du ju iofs gör nu). Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för er: dig, pappan och de små.

 

[lobell]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Jag separerade när mina barn var 4 och 6.
Vi var noga med att inte bråka. Vi bråkade knappt under de 7 år vi var sambo heller. Och det har vi hållt nu i 12 år
Vi bodde bara 3 minuter från varann och hjälptes åt med barnen och såg till att de inte kände av separationen.


Idag säger de båda som är 16 och 18 att de aldrig gråtit eller varit ledsna då de aldrig hört oss snacka skit eller bråka.

Idag är jag 40, bor på en gård med 2 hästar ihop med en sambo och 2 små på 2 och 3 år, så det kanske inte är kört för dej att få syskon till dina pojkar

 

[skogstomten]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Mindre skoj och antar jag mycket att fixa med.
Men samtidigt måste det vara skönt att beslutet är taget,
istället för att ha det gnagandes...
Jag hoppas verkligen att det blir bra för er alla i slutänden.

 

[fijja]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Fast det är väl egentligen samma, slarvig oavsett orsak och bryr sig inte direkt om dammråttor, lite disk och tvätt i högar..

Problemet jag menar är ju att det är svårt bo med en pedant eller nån som vill ha det rent o snyggt om man inte bryr sig så mycket att man känner för att städa varje dag... det blir konfliker och svårt att leva ihop, för det är lika jobbigt att leva i kaos om man är pedant som kravet att städa/plocka o fixa jämnt om man är lat/bekväm/slarvig..

Håller med! Men det är ju som TS skriver, dom kan inte leva ihop för dom är föööör olika.

Jag och min sambo är också olika, han är rätt slarvig och bekväm av sig, jag är den som städar, diskar, planerar för oss och barnen. Men han hjälper ju till om jag ber om det, men samtidigt så vet jag ju att ett skinande hem inte är lika viktigt för honom som mig, så vill jag få städat ofta så får jag väl se till att göra det :-)

Han kan däremot vänta med att diska tills det är ett berg av disk, men han diskar! Men oftast har jag hunnit gjort det innan för jag står inte ut.
Men jag har kunnat acceptera att han är så.
Som sagt, han hjälper till om jag ber om det och visar intresse för mina planeringar och uppskattar mitt fix.

I TS fall verkar det inte finnas varken uppskattning eller att han hjälper till öht. Då blir man ju less, det förstår jag.



TS, styrke kram till dig som tagit ett sådant svårt men förmodligen nödvändigt beslut. Och oroa dig inte, du har tid för fler barn.
Min syster, 39 år har funnit en ny man efter en uppslitande skilsmässa för ett par år sedan med tre barn i det hela, och dom planerar ett barn tillsamman å det snaraste :-)

 

[Ishtar]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Jag slutar aldrig att förvånas över pappor som tycker det är ett fullgott föräldraskap att ha sina barn varannan helg. Hur står man ut?

Tänkte också på det, barnen är ju så små! Min sambo separerade när hans pojke var 2 år, aldrig aldrig att han skulle fixa att träffa honom så sällan. Idag är pojken 6 år det är fortfarande varannan vecka hos mamma, varannan vecka hos pappa. Sambon pratar då och då om varannan-helg-pappor som några av hans kompisar är, och undrar då hur i allsindar de kan vilja ha det så. Han är galen i sin son! Längtar efter honom när vi inte har honom och onsdag kväll längtar han extra mkt, den första kvällen utan honom i veckan.

Nu har vi lillen på 9 månader som är vår och det känns ju iaf tryggt att OM vi nån gång skulle separera så har han en kanonpappa som kommer ställa upp i vått och torrt. Men vi ska gifta oss nästa år så det känns inte så aktuellt.

Sen det där med städning hemma...vi är slarviga båda två tyvärr. Alltid stökigt hos oss. *suck* Nu under mammaledigheten har jag fått göra jättemkt mer än vanligt, men han har också jobbat mer än vanligt. Här tjatas det också nu och det är så lätt att bli osams över det tycker jag!

Men det jag stör mig på mest är det här med organisering och planering. Här är det 100% jag som gör det. Handlar (eller säger vad han ska handla, han frågar alltid mig om vi behöver nåt när han ska till affären, jag frågar aldrig honom eftersom jag har koll på vad vi har), betalar alla räkningarna även hans, påminner honom när det är dags att sätta in pengar till räkningskontot, påminner om att det kanske är dags att köpa present till X som fyller år snart, osv osv osv. Så less...

Så ja, det är nog ett manligt drag!

 

[Humelibumlan]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Jag menade inte att kritisera TS eller ifrågasätta, jag tycker de gör rätt som går isär om de inte kan leva ihop utan bråk, för barnens skull i första hand.

Jag ville bara ge en syn från andra sidan hur det är att leva med någon som är pedantisk och jag har svårt att tro att det funkar att leva ihop om man är så olika.

 

[Aroma]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Spelar ju ingen roll vad du kallar det, konflikter blir det ju om man inte kommer överrens om hur man vill leva sitt liv i hemmet!

Jo, så är det ju, men det var inte det jag kommenterade. Jag menade bara att det inte är så trevligt att insinuera att TS är pedant, det är ett ganska nedsättande ord i mina öron.

 

[CosmicQueen]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Men det jag stör mig på mest är det här med organisering och planering. Här är det 100% jag som gör det. Handlar (eller säger vad han ska handla, han frågar alltid mig om vi behöver nåt när han ska till affären, jag frågar aldrig honom eftersom jag har koll på vad vi har), betalar alla räkningarna även hans, påminner honom när det är dags att sätta in pengar till räkningskontot, påminner om att det kanske är dags att köpa present till X som fyller år snart, osv osv osv. Så less...

Så ja, det är nog ett manligt drag!

Precis så är det ju hos oss osså. Men som sagt, det kan man säkert leva med om det är bra i förhållande i övrigt. Men här är det som sagt så mkt annat osså som spelar in. Nu får han fixa allt själv och det ska bli intressant & se hur han klarar det. Hoppas för barnens skull att det kommer & gå bra.

 

[CosmicQueen]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Jag separerade när mina barn var 4 och 6.
Vi var noga med att inte bråka. Vi bråkade knappt under de 7 år vi var sambo heller. Och det har vi hållt nu i 12 år
Vi bodde bara 3 minuter från varann och hjälptes åt med barnen och såg till att de inte kände av separationen.


Idag säger de båda som är 16 och 18 att de aldrig gråtit eller varit ledsna då de aldrig hört oss snacka skit eller bråka.

Idag är jag 40, bor på en gård med 2 hästar ihop med en sambo och 2 små på 2 och 3 år, så det kanske inte är kört för dej att få syskon till dina pojkar

Tack för ditt fina & uppmuntrande inlägg.

jag hoppas att vi osså kommer & få det lika bra efter separationen. Vi kommer att bo ca 5 minuter ifrån varann, för barnens skull. Så att han ska ha chansen & träffa dom mer än varannan helg.

 

[Humelibumlan]

Sv: Vi kan inte bo ihop.

Jo, så är det ju, men det var inte det jag kommenterade. Jag menade bara att det inte är så trevligt att insinuera att TS är pedant, det är ett ganska nedsättande ord i mina öron.

Lika nedsättande som att beskriva någon som lat o bekväm och en slarver?

Och min mening var inte att vara nedsättande på något sätt, utan vill få fram problemet mellan en välorganiserad person som gillar ordning o reda och en person som tar dagen som den kommer och städar 1 ggr vecka..
Så, nu vet du det!