Vi förlorade vår vackraste..

[prinsessfeminist]

Sv: Vi förlorade vår vackraste..

Åh vad säger man? Så många besked på samma gång.

Jag beklagar verkligen sorgen.

Men också en så stor eloge till dig som fattade ett klokt och osjälviskt beslut.

Och grattis till din relation och det det nya liv du bär. Livet kommer och livet går på något vis. Vad fint du ser på din hund som vännen som ordnat så mycket annat fantastiskt i ditt liv. Vilken plats han kommer att ha i ditt hjärta - nu och för alltid.

 

[Ceta]

Sv: Vi förlorade vår vackraste..

usch, tårarna ringer

Beklagar verkligen sorgen!

*kramar*

 

[Bebben]

Sv: Vi förlorade vår vackraste..

Jag skulle nog aldrig kunna tänka mig att hans enda uppdrag här på jorden var att föra samman mig och sambon, eftersom Bajjons hjärta var så stort och han hade så mycket kvar att ge Men jag är ändå oerhört tacksam över allt det han ändå hann med under sitt alldeles för korta liv. Aldrig innan trodde jag liksom att mina hundar skulle kunna ge mig något sådant, dom är ju "bara" hundar. Ja, ni förstår.. Jag älskar mina hundar över allt annat verkligen, och dom ger mig alla mycket kärlek, roliga händelser och en del tandagnisslan också förstås.
Men min sambo är det absolut bästa som någonsin hänt i mitt liv, så att den där lilla clownen kunde fixa ihop oss är ju helt makalöst! Och sen en liten dotter som upptäcktes i femte månaden - vi som absolut inte skulle ha fler barn

Bajjons kära mamma fick flytta till fodervärd kort efter hans död, han var den enda hon hade här hemma. På något konstigt vis så delade flocken in sig i hundar från Kroatien mot hundar från Serbien (Kan dom ha ärvt sina länders tänk? ), så vi hade lyckligtvis hittat en alldeles underbar familj bara en liten bit bort som så gärna ville ta hand om vår prinsessa. Att låta henne bli halvt isolerad här, var inget alternativ jag kunde tänka mig. Utomhus fungerade alla bra ihop, men inne fick hon separeras från kroaterna. Hon förtjänar mer än så, som är en sådan oerhört social och framåt hund. Så på sätt och vis förlorade vi 2 st hundar förra veckan. Men Moony får vi hälsa på i alla fall, och pussas med precis när vi vill. Och det känns skönt i hjärtat att se henne lycklig i en ny liten flock, där hon bara har fjäskande undersåtar efter sig.

 

[Bebben]

Sv: Vi förlorade vår vackraste..

Vilket mod! Vilken styrka! Och vilken kärlek ni visade honom!

Och jag vet - ert hem är fullt av tomma platser.......

Som en vän skrev till mig häromdagen - tårarna är kärlekens pris!

Kram!!

Usch ja, det är fruktansvärt tomt här hemma! Man är ju ett vanedjur, och det tar tid att "glömma" dom vanorna som innefattade honom.. Vi hade hoppats på att få med honom till nya huset om några veckor, men istället kommer hans underbara ansikte att få pryda väggarna Och snart, kanske, så kommer tårarna att sluta rinna och saknaden minska.. Så att man får ett leende på läpparna när man tittar på honom, och minns allt det roliga vi haft ihop!

När bebisen är ute ur magen, ska Bajjons tassavtryck påbörja min ryggtavla också - det känns så jäkla bra!

 

[Bebben]

Sv: Vi förlorade vår vackraste..

Tack för alla era snälla och värmande ord! På något vis känns det skönt att få dela med sig litegrann..

Bajjon är saknad av väldigt många människor

 

[vallhund]

Sv: Vi förlorade vår vackraste..

Läste nyss denna text:

Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om, du kommer inte se mig där

Jag är med dig fast du inte ser mig

Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar på natten

Jag har det bra nu. Så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå

TACK FÖR ALLA ÅR JAG FICK TILLSAMMANS MED DIG