Vett och etikett i sociala medier

[Singoalla]

Carpe diem!

Tror jag ska köpa sånna stora vita bokstäver och ställa upp på bokhyllan

 

[Saeta]

Jag tycker också att det är viktigt att båda exemplen syns. Gällande "Kan hen inte försöka vara lite positiv?" så ja, det är ren och skär okunskap. Jag tror dock att det är väldigt vanligt, de flesta besitter inte kunskapen eller erfarenheten som krävs för att förstå att nattsvart och destruktivt inlägg på sociala medier. Vi är också vana vid att alltid hitta en lösning på saker och ting. Jag får alltid frågan "Hur går det för X, blir hen bättre?" om en anhörig även fast det handlar om kronisk sjukdom. Jag tror att vi människor överlag har oerhört svårt att bara kapitulera i det mörka och erkänna att "Det är vad det är". Vi vill hitta en ljusglimt, en solskenshistoria. Varför jag tror att så många vill tänka positivt och också se att den sjuke gör det.

En bekant till mig, som är väldigt sjuk själv och har varit hela livet, skrev ett väldigt roligt inlägg om sig själv på FB som lät typ "Måste hon vara så JOBBIG hela tiden?" och en lång utläggning om det. Jag satt och fnissade lite, igenkännande från att ha varit på båda sidor. Jag tycker om hennes sätt att väva in humorn i det.

Nej precis, det är jättevanligt att folk säger så. Och "ryck upp dig" är också en kommentar en får höra flera gånger i veckan (inte längre av mina närmsta såklart). Och visst är det så. Vi alla vill ju sträva efter att må så bra som möjligt och det är ju bra. Att kämpa mot ljuset och försöka "se det lilla positiva i sin vardag". Det ÄR bra att ha det tänket och att fokusera på det lilla som är bra. Det håller jag verkligen med om.

Och det är just därför det är viktigt att synliggöra psykisk ohälsa och osynliga diagnoser (alltså, ett brutet ben syns ju och då har folk lättare att förstå att en har svårt att gå eller att hen har ont).

Humor är superbra! Jag älskar också såna inlägg och texter där folk har lite humor och kan skämta om sin misär. Det är fint, och tragiskt. Och fint!

 

[mandalaki]

Carpe diem!

Sometimes the strongest women are the ones who love beyond all faults, cry behind closed doors, and fight battles no one knows about.

Jaha?

 

[mandalaki]

Sometimes the strongest women are the ones who love beyond all faults, cry behind closed doors, and fight battles no one knows about.

Jaha?

Och

 

[Singoalla]

Nej precis, det är jättevanligt att folk säger så. Och "ryck upp dig" är också en kommentar en får höra flera gånger i veckan (inte längre av mina närmsta såklart). Och visst är det så. Vi alla vill ju sträva efter att må så bra som möjligt och det är ju bra. Att kämpa mot ljuset och försöka "se det lilla positiva i sin vardag". Det ÄR bra att ha det tänket och att fokusera på det lilla som är bra. Det håller jag verkligen med om.

Och det är just därför det är viktigt att synliggöra psykisk ohälsa och osynliga diagnoser (alltså, ett brutet ben syns ju och då har folk lättare att förstå att en har svårt att gå eller att hen har ont).

Humor är superbra! Jag älskar också såna inlägg och texter där folk har lite humor och kan skämta om sin misär. Det är fint, och tragiskt. Och fint!

Jag tror också att folk måste lära sig att det är en del av många psykiska diagnoser att inte kunna tänka positivt alltid. Det är inte för att personen inte vill tänka konstruktivt, att hen bara vill gnälla eller vad man nu kan tro. Det är ju liksom en del av sjukdomen. Under min depression höll jag på att bli tokig på folks "Men tänk positivt! Du ska ju göra X i helgen, det blir väl kul?" Jag är sjuk, inte ens att bada i en champagnefontän skulle kännas roligt just nu.

 

[clusia]

Vem sjutton skulle inte bli utmattad och sjuk av att hålla hemmet och frukostarna perfekta? Jag tänker att sådana bilder i de fallen snarare är en del av symtomen. Vilket jag ibland upplever rejält tungt och destruktivt, men inte oartigt eller som ett brott mot etiketten.

Ja jag håller med.

@Singoalla
Jag föjer en på instagram som lägger ut sådana bilder varje dag och 4-5 storys. Det känns verkligen inte sunt.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har nog rätt hög tröskel och tycker att det mesta är rätt kul (förutom bilder på snoriga barn och klyschiga visdomsord )

Dock måste jag berätta om en snubbe på min fb som helt klart tappade det.
Anledningen till att vi blev vänner var egentligen jobb-mässig. Och han hade också mycket branschfolk på vänlista. Jag har också det, och ser inget fel i det, men trodde då att han skulle hålla sin facebook lite mer "clean" med tanke på detta. Jag skriver tex rätt mkt på Facebook och ibland rätt spårat, men är aldrig privat på det sättet att jag lägger ut mina innersta tankar, hur jag mår osv. HURSOM. Denna snubbe blir dumpad av sin snubbe. Då drar det igång.

Facebook-status:
"Tack för den här tiden.... (och TAGGAR sitt ex)"
Personens svärmor skriver då: "men vad händer?"
Personen svarar" fråga din son......"

Några timmar senare:
"En gråt-selfie med texten "det är såhär sorg ser ut" (kämpar fram en tår).

Några timmar senare:
Checkar in på en restaurang med texten "Ensam äter (jepp särskrivet) och en ledsen smiley.

Dagen efter:
Ytterligare en selfie med texten: "ingen bryr sig om mäns tårar..." samt en länk till en dikt om ämnet (oklart om han skrivit den själv)
Någon kommenterar och frågar hur han mår. Han svarar "jag har bara ätit två jalapenjos senaste dagarna. Men man blir ju smal av sorg iallfall".

Ett par dagar senare, en inlägg där han hänger ut sin ex-snubbe som pedofil:
"Hur kan sexualförbrytare få jobba inom Stockholm Stad (och skriver in arbetsplatsen) samt tillägger... ni vet vem jag talar om...

And it goes on and on and on...

 

[athena_arabians]

Och

Komplett med ändringen av typsnitt på vissa ord

 

[Singoalla]

Sometimes the strongest women are the ones who love beyond all faults, cry behind closed doors, and fight battles no one knows about.

Jaha?

Den värsta såg jag här om dagen. "Riktiga män slår inte kvinnor. Dela om du håller med!" och en bild på en blåslagen kvinna (arrangerad bild, tror jag).

 

[Singoalla]

Jag har nog rätt hög tröskel och tycker att det mesta är rätt kul (förutom bilder på snoriga barn och klyschiga visdomsord )

Dock måste jag berätta om en snubbe på min fb som helt klart tappade det.
Anledningen till att vi blev vänner var egentligen jobb-mässig. Och han hade också mycket branschfolk på vänlista. Jag har också det, och ser inget fel i det, men trodde då att han skulle hålla sin facebook lite mer "clean" med tanke på detta. Jag skriver tex rätt mkt på Facebook och ibland rätt spårat, men är aldrig privat på det sättet att jag lägger ut mina innersta tankar, hur jag mår osv. HURSOM. Denna snubbe blir dumpad av sin snubbe. Då drar det igång.

Facebook-status:
"Tack för den här tiden.... (och TAGGAR sitt ex)"
Personens svärmor skriver då: "men vad händer?"
Personen svarar" fråga din son......"

Några timmar senare:
"En gråt-selfie med texten "det är såhär sorg ser ut" (kämpar fram en tår).

Några timmar senare:
Checkar in på en restaurang med texten "Ensam äter (jepp särskrivet) och en ledsen smiley.

Dagen efter:
Ytterligare en selfie med texten: "ingen bryr sig om mäns tårar..." samt en länk till en dikt om ämnet (oklart om han skrivit den själv)
Någon kommenterar och frågar hur han mår. Han svarar "jag har bara ätit två jalapenjos senaste dagarna. Men man blir ju smal av sorg iallfall".

Ett par dagar senare, en inlägg där han hänger ut sin ex-snubbe som pedofil:
"Hur kan sexualförbrytare få jobba inom Stockholm Stad (och skriver in arbetsplatsen) samt tillägger... ni vet vem jag talar om...

And it goes on and on and on...

Hjälp! Ja, "tappa det" var nog rätt beskrivet..

 

[Raderad medlem 68338]

Och

LOL men detta delar bara folk som gått i "livets hårda skola" antar jag?

 

[Raderad medlem 68338]

Hjälp! Ja, "tappa det" var nog rätt beskrivet..

Detta var bara ett axplock, fanns värre grejer haha kaos alltså. Alla bara "vad händer"?
Kan tillägga att personen är typ 50 år.

 

[athena_arabians]

Jag har nog rätt hög tröskel och tycker att det mesta är rätt kul (förutom bilder på snoriga barn och klyschiga visdomsord )

Dock måste jag berätta om en snubbe på min fb som helt klart tappade det.
Anledningen till att vi blev vänner var egentligen jobb-mässig. Och han hade också mycket branschfolk på vänlista. Jag har också det, och ser inget fel i det, men trodde då att han skulle hålla sin facebook lite mer "clean" med tanke på detta. Jag skriver tex rätt mkt på Facebook och ibland rätt spårat, men är aldrig privat på det sättet att jag lägger ut mina innersta tankar, hur jag mår osv. HURSOM. Denna snubbe blir dumpad av sin snubbe. Då drar det igång.

Facebook-status:
"Tack för den här tiden.... (och TAGGAR sitt ex)"
Personens svärmor skriver då: "men vad händer?"
Personen svarar" fråga din son......"

Några timmar senare:
"En gråt-selfie med texten "det är såhär sorg ser ut" (kämpar fram en tår).

Några timmar senare:
Checkar in på en restaurang med texten "Ensam äter (jepp särskrivet) och en ledsen smiley.

Dagen efter:
Ytterligare en selfie med texten: "ingen bryr sig om mäns tårar..." samt en länk till en dikt om ämnet (oklart om han skrivit den själv)
Någon kommenterar och frågar hur han mår. Han svarar "jag har bara ätit två jalapenjos senaste dagarna. Men man blir ju smal av sorg iallfall".

Ett par dagar senare, en inlägg där han hänger ut sin ex-snubbe som pedofil:
"Hur kan sexualförbrytare få jobba inom Stockholm Stad (och skriver in arbetsplatsen) samt tillägger... ni vet vem jag talar om...

And it goes on and on and on...

Naturligtvis hemskt men jag kan inte låta bli att fnissa lite. Hur f-n kan man spåra ur så kapitalt?! Jag gissar på att det bet honom i arslet rätt bra...

 

[Raderad medlem 68338]

Naturligtvis hemskt men jag kan inte låta bli att fnissa lite. Hur f-n kan man spåra ur så kapitalt?! Jag gissar på att det bet honom i arslet rätt bra...

Jag har printscreens på allt
Nej men tillslut kontaktade jag faktiskt hans ex om de värsta anklagelserna mot honom.

 

[Singoalla]

Detta var bara ett axplock, fanns värre grejer haha kaos alltså. Alla bara "vad händer"?
Kan tillägga att personen är typ 50 år.

Alltså förlåt men.. två jalapenjos

 

[Raderad medlem 68338]

Alltså förlåt men.. två jalapenjos

Ja vart fick han det ifrån?? Just jalapenjos??
Sen tog han en selfie i vad som såg ut en sjukhussäng och skrev att han äntligen ätit ett halv mariekex (och la in en smiley i form av ett brustet hjärta).

 

[FengurLaugar]

Ja vart fick han det ifrån?? Just jalapenjos??
Sen tog han en selfie i vad som såg ut en sjukhussäng och skrev att han äntligen ätit ett halv mariekex (och la in en smiley i form av ett brustet hjärta).

Alltså

 

[athena_arabians]

Ja vart fick han det ifrån?? Just jalapenjos??
Sen tog han en selfie i vad som såg ut en sjukhussäng och skrev att han äntligen ätit ett halv mariekex (och la in en smiley i form av ett brustet hjärta).

Det gäller att maxa möjligheten till sympati

När jag blev dumpad av ett ex stod jag i studentkorridorsköket och lagade mat efteråt medan jag grinade och drack whisky. Det sista jag ville ha då var en bild på mig

 

[Petruska]

För mig handlar det om något så enkelt att jag har en känslig skrytradar. Jag jämför mig inte med de skenbart perfekta, jag tycker bara att de är fånigt skrytiga.

Jag har en kollega (en av hundratals) som uteslutande använder fb för att visa upp hur perfekt han är, i alla avseenden. Som att konstant fira sitt eget föräldraskap, sina egna insatser på jobbet och att alltsammans äger rum i det perfekta hemmet och på de mest högkvalitativa platserna för övrigt.

Det är helt jävla obegripligt, för irl är han rätt avspänt ödmjuk och trevlig.

 

[Petruska]

Och jag tycker att det låter klart riskfyllt, särskilt för unga personer, att ha en internetpersona med profilen psykisk ohälsa. Frågan är väl om man någonsin kan må bättre om ens nätkarriär går ut på att berätta att man mår dåligt, och frågan är hur man påverkar sina följare.

Jag tror som du.

Jag får ett intryck av unga och halvunga personer som beter sig som om deras psykiska ohälsa är deras främsta sociala tillgång. Och jag ser inte det normbrytande eftersom jag inte ser det omtalade tabut - det sista trots mina egna rätt omfattande erfarenheter av just psykisk ohälsa.

Förutom de saker du pekar på, tycker jag att det normtrotsande i det hela är ungefär som de småbarnsföräldrar som rapporterar varenda nysning och uppkastning och vab-dag på fb. Varför gör de det? Det är ju enbart tröttsamt att ta del av och inte hjälper det.