Vett och etikett i sociala medier

Jag tror det handlar lite om hur man skriver. Att skriva om psykiskt ohälsa i sig har jag aldrig haft några problem med, men vissa skriver på ett väldigt destruktivt sätt. Att skriva ut att man vill ta livet av sig kan vara väldigt provocerande för vissa, och jag har förstått att en del tror att dessa personer bara vill ha uppmärksamhet. Det är ju skillnad på typ:

”Det är tungt just nu. Jag har drabbats av en depression men kämpar. Får bra behandling och hoppas på att det ska bli bättre till våren. Tack ni som visat omsorg!”

Eller:

”Nu vill jag inte leva mer. Det blir fan aldrig bättre, jag orkar inte längre! Jag tror ni skulle ha det bättre utan mig!”

Jag tror det är något som skaver när det inte blir konstruktivt utan bara destruktivt. En kan undra över meningen med inläggen, och jag har som sagt hört att en del uppfattar det som att personen bara vill få uppmärksamhet. Är inläggen dessutom konstanta kan det bli provokativt på flera sätt. Vad är poängen med inläggen? Varför kan personen inte försöka vara lite konstruktiv? Kan hen inte åtminstone försöka tänka lite positivt? Hen har ju massa saker att leva för osv. Som vän/anhörig kan man bli frustrerad och känna sig maktlös. Så min poäng här är väl att även icke-konstruktiva inlägg, som kanske till och med provocerar, kan ha en viktig mening i personens liv. De konstruktiva inläggen tror jag inte stör någon.

Jag har skrivit ett sånt inlägg en gång när jag var som sämst. Och då fick jag hjälp. Jag sitter ju långt ifrån vänner och när man har panikångest kan det vara otroligt svårt. Jag var inte ute efter att vara någon sorts drama queen, jag hade bara sån enorm ångest. Ingen av mina släktingar brydde sig, istället var det folk på facebook som "höll mig i handen". Folk som jag bara känner via nätet i flera fall. Flera från Buke:heart:heart:heart
 
Jag såg precis en bekant använda hashtaggen #instacouple. Tillsammans med #hotgirlfriend, #loveher och #favouriteperson. Detta efter (ännu) en lång text om hur fantastisk hans flickvän är, vilken fin helg de haft ihop, hur mycket de älskar varann, osv...

Får man gå och kräkas lite nu eller?

Annars tycker jag att jag är ganska tolerant vad gäller sociala medier, förutom när det kommer till inlägg som osar av t.ex. rasism och annat otrevligt. Folk som skriver sådant har jag dock tagit bort/avföljt sedan länge.

När det gäller mig själv så tänker jag rätt mycket på vad jag lägger ut och får erkänna att jag ofta oroar mig för att det ska störa någon, även om jag försöker intala mig själv att det bara är för dem att avfölja ifall det inte passar. Trots detta försöker jag att begränsa lite vad jag lägger upp - inte för mycket semesterbilder, inte för mycket bilder på mig själv, inte för mycket träningssnack, inte för mycket "åh vad jag är nöjd med livet", osv. Trots att jag egentligen skulle vilja. Jag är rädd att framstå som skrytig, helt enkelt. Men så har jag också alltid varit en sådan som bryr sig lite för mycket om vad folk tycker och tänker om mig, tyvärr.
 
Jag såg precis en bekant använda hashtaggen #instacouple. Tillsammans med #hotgirlfriend, #loveher och #favouriteperson. Detta efter (ännu) en lång text om hur fantastisk hans flickvän är, vilken fin helg de haft ihop, hur mycket de älskar varann, osv...

Får man gå och kräkas lite nu eller?

Annars tycker jag att jag är ganska tolerant vad gäller sociala medier, förutom när det kommer till inlägg som osar av t.ex. rasism och annat otrevligt. Folk som skriver sådant har jag dock tagit bort/avföljt sedan länge.

När det gäller mig själv så tänker jag rätt mycket på vad jag lägger ut och får erkänna att jag ofta oroar mig för att det ska störa någon, även om jag försöker intala mig själv att det bara är för dem att avfölja ifall det inte passar. Trots detta försöker jag att begränsa lite vad jag lägger upp - inte för mycket semesterbilder, inte för mycket bilder på mig själv, inte för mycket träningssnack, inte för mycket "åh vad jag är nöjd med livet", osv. Trots att jag egentligen skulle vilja. Jag är rädd att framstå som skrytig, helt enkelt. Men så har jag också alltid varit en sådan som bryr sig lite för mycket om vad folk tycker och tänker om mig, tyvärr.

Jag bryr mig en del också, men kanske framför allt för att man interagerar med människor via sociala medier och då blir det väl lika viktigt hur man beter sig där som på andra plattformar. Likväl här på Buke, jag har inte inställningen att "jag skriver vad jag vill så får folk tolka det hur dom vill" utan anser att hur man uppfattas också är viktigt. Jag ser mig själv som en ganska sympatisk person och vill gärna uppfattas så också. Sedan kommer vissa alltid att tolka än annorlunda ändå, och det kan man väl inte göra så mycket åt.

I perioder då det gått väldigt bra för mig, mao mycket bra saker som hänt på kort tid, så blir jag också försiktig med att dela med mig av det för mycket. Men mest för att jag är rädd för att det ska sticka hos personer som har det jobbigt.
 
När jag blev dumpad av ett ex stod jag i studentkorridorsköket och lagade mat efteråt medan jag grinade och drack whisky. Det sista jag ville ha då var en bild på mig :rofl:

Eller som när jag sa upp allt jag hade här hemma i Stockholm och skulle flytta till Småland för kärleken och blev dumpad på ett vandrarhem ute i skogen en vecka innan flytten. Med vin i en PET-flaska. Är glad över att det inte finns några bilder från den kvällen :D
 
Jag har skrivit ett sånt inlägg en gång när jag var som sämst. Och då fick jag hjälp. Jag sitter ju långt ifrån vänner och när man har panikångest kan det vara otroligt svårt. Jag var inte ute efter att vara någon sorts drama queen, jag hade bara sån enorm ångest. Ingen av mina släktingar brydde sig, istället var det folk på facebook som "höll mig i handen". Folk som jag bara känner via nätet i flera fall. Flera från Buke:heart:heart:heart
Det var precis något i den här stilen jag tänkte på när jag läste om "hemska" inlägg när folk mår dåligt. Det är klart att det finns "drama queens"men de kan man sortera bort snabbt och sluta följa/se inläggen, tänk vad fantastiskt det är om bra något fåtal människor får hjälp när de mår dåligt. Då lever jag gärna med snyft historier, inte för att mina FB vänner lägger ut något sådant, men skulle de hade jag självklart försökt hjälpa om det inte upprepas hela tiden.

Jag är glad att du fick hjälp och inte blev avfärdad som någon som söker uppmärksamhet. Hoppas du år bättre nu :heart.
 
Jag använder inte Facebook så mycket själv, kollade igenom min wall och jag har lagt upp 18 saker sen dottern föddes (nästan 2.5 år sen) så 18 delat på 2.5 år är ju inte så mycket. Då har jag räknat med mina byten av profilbild haha, annars är det typ 9-10 inlägg bara. Mina vänner har alltid klagat över att jag aldrig uppdaterar men varför ska jag göra det? Uppdaterar om ngt stort händer (typ barn) eller om jag tar någon extra fin semesterbild typ.

Jag blir inte provocerad av att andra skriver massor/visar fina bilder på perfekta hem osv jag tycker bara det är roligt :) extra roligt med de som bråkar/hänger ut varann haha.
 
Har en som 3-4 gånger i veckan lägger upp träningsbilder. Fredagsöl på puben vintertid samt fredagsöl i sommarstugan vid säsong. I åratal.
Ja särskilt om det är släkten och man känner att man borde svara. Som tur är har de skilt sig så nu är det lugnt, men gud så irriterande.
 
Likväl här på Buke, jag har inte inställningen att "jag skriver vad jag vill så får folk tolka det hur dom vill" utan anser att hur man uppfattas också är viktigt. Jag ser mig själv som en ganska sympatisk person och vill gärna uppfattas så också.

Jag kan förstå ditt synsätt om man träffar folk via buke. Jag personligen har aldrig träffat någon via buke och lär inte göra det heller. Så för mig är det inte så viktigt att jag uppfattas som sympatisk även om jag ser mig själv så.
Du uppfattas definitivt som sympatisk på buke iaf :).
 
Jag kan förstå ditt synsätt om man träffar folk via buke. Jag personligen har aldrig träffat någon via buke och lär inte göra det heller. Så för mig är det inte så viktigt att jag uppfattas som sympatisk även om jag ser mig själv så.
Du uppfattas definitivt som sympatisk på buke iaf :).

För mig spelar det ingen roll om jag ska träffa folk eller inte, jag beter mig sympatiskt mot människor oavsett om de har ett värde i mitt eget liv eller inte. Som talesättet säger, apropå sådana: "You can easily judge the character of a man by how he treats those who can do nothing for him". Det sitter människor på andra sidan skärmen oavsett om jag ska träffa dem eller inte. Sedan tycker jag dessutom att det blir betydligt intressantare diskussioner som ger mig mer om relationen mellan mig och andra användare är god.

Tack!
 
För mig spelar det ingen roll om jag ska träffa folk eller inte, jag beter mig sympatiskt mot människor oavsett om de har ett värde i mitt eget liv eller inte. Som talesättet säger, apropå sådana: "You can easily judge the character of a man by how he treats those who can do nothing for him". Det sitter människor på andra sidan skärmen oavsett om jag ska träffa dem eller inte. Sedan tycker jag dessutom att det blir betydligt intressantare diskussioner som ger mig mer om relationen mellan mig och andra användare är god.

Tack!

Man behöver ju inte vara otrevlig. Men ibland om man ska förklara fenomen måste man generalisera och de tycks alltid trampa någon på foten för dom känner ju inte igen sig. Men jag förstår inte varför man måste ta sånt personligt.
 
Man behöver ju inte vara otrevlig. Men ibland om man ska förklara fenomen måste man generalisera och de tycks alltid trampa någon på foten för dom känner ju inte igen sig. Men jag förstår inte varför man måste ta sånt personligt.

Det har ju ingenting med Bukefalos vs. IRL att göra utan både problemet med generaliseringar och syftet med detsamma finns ju i alla delar av ens liv. Personligen har jag som eget utsett uppdrag att peta på mina tjejkompisar varje gång dom suckar "Killar alltså.." och varje gång mina killkompisar gnäller om "Tjejer alltså.." Framför allt eftersom dom alltid gnäller om exakt samma saker båda grupperna och har ändå fått för sig att det är könsbetingat :meh: Mao problem helt frikopplat Buke.
 
Det har ju ingenting med Bukefalos vs. IRL att göra utan både problemet med generaliseringar och syftet med detsamma finns ju i alla delar av ens liv. Personligen har jag som eget utsett uppdrag att peta på mina tjejkompisar varje gång dom suckar "Killar alltså.." och varje gång mina killkompisar gnäller om "Tjejer alltså.." Framför allt eftersom dom alltid gnäller om exakt samma saker båda grupperna och har ändå fått för sig att det är könsbetingat :meh: Mao problem helt frikopplat Buke.

Fast vissa saker är ju faktiskt könsbetingat. Vår genetiska uppsättning skiljer sig till viss del. Sånt syns ju i statistik osv. Och för att förklara dessa skillnader måste vi generalisera. Just de exempel du pratar om är ju lite tråkiga dock.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp