Tycker det fina med social medier är att man inte behöver följa alla. Jag sållar ganska mycket, inte pga personers åsikter men hur de uttrycker sig.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tror det handlar lite om hur man skriver. Att skriva om psykiskt ohälsa i sig har jag aldrig haft några problem med, men vissa skriver på ett väldigt destruktivt sätt. Att skriva ut att man vill ta livet av sig kan vara väldigt provocerande för vissa, och jag har förstått att en del tror att dessa personer bara vill ha uppmärksamhet. Det är ju skillnad på typ:
”Det är tungt just nu. Jag har drabbats av en depression men kämpar. Får bra behandling och hoppas på att det ska bli bättre till våren. Tack ni som visat omsorg!”
Eller:
”Nu vill jag inte leva mer. Det blir fan aldrig bättre, jag orkar inte längre! Jag tror ni skulle ha det bättre utan mig!”
Jag tror det är något som skaver när det inte blir konstruktivt utan bara destruktivt. En kan undra över meningen med inläggen, och jag har som sagt hört att en del uppfattar det som att personen bara vill få uppmärksamhet. Är inläggen dessutom konstanta kan det bli provokativt på flera sätt. Vad är poängen med inläggen? Varför kan personen inte försöka vara lite konstruktiv? Kan hen inte åtminstone försöka tänka lite positivt? Hen har ju massa saker att leva för osv. Som vän/anhörig kan man bli frustrerad och känna sig maktlös. Så min poäng här är väl att även icke-konstruktiva inlägg, som kanske till och med provocerar, kan ha en viktig mening i personens liv. De konstruktiva inläggen tror jag inte stör någon.
Superilla skrivet inlägg som inte ens hade nåt att göra med det du citerade, ignorera @MCP!Nämen så använder jag och de flesta andra i min feed facebook med, det är därför de som postar sånt där framstår som extra trumpetande.
Jag såg precis en bekant använda hashtaggen #instacouple. Tillsammans med #hotgirlfriend, #loveher och #favouriteperson. Detta efter (ännu) en lång text om hur fantastisk hans flickvän är, vilken fin helg de haft ihop, hur mycket de älskar varann, osv...
Får man gå och kräkas lite nu eller?
Annars tycker jag att jag är ganska tolerant vad gäller sociala medier, förutom när det kommer till inlägg som osar av t.ex. rasism och annat otrevligt. Folk som skriver sådant har jag dock tagit bort/avföljt sedan länge.
När det gäller mig själv så tänker jag rätt mycket på vad jag lägger ut och får erkänna att jag ofta oroar mig för att det ska störa någon, även om jag försöker intala mig själv att det bara är för dem att avfölja ifall det inte passar. Trots detta försöker jag att begränsa lite vad jag lägger upp - inte för mycket semesterbilder, inte för mycket bilder på mig själv, inte för mycket träningssnack, inte för mycket "åh vad jag är nöjd med livet", osv. Trots att jag egentligen skulle vilja. Jag är rädd att framstå som skrytig, helt enkelt. Men så har jag också alltid varit en sådan som bryr sig lite för mycket om vad folk tycker och tänker om mig, tyvärr.
När jag blev dumpad av ett ex stod jag i studentkorridorsköket och lagade mat efteråt medan jag grinade och drack whisky. Det sista jag ville ha då var en bild på mig
Eller som när jag sa upp allt jag hade här hemma i Stockholm och skulle flytta till Småland för kärleken och blev dumpad på ett vandrarhem ute i skogen en vecka innan flytten. Med vin i en PET-flaska. Är glad över att det inte finns några bilder från den kvällen
Är han möjligtvis lite dramatiskt lagd kanske?Ja vart fick han det ifrån?? Just jalapenjos??
Sen tog han en selfie i vad som såg ut en sjukhussäng och skrev att han äntligen ätit ett halv mariekex (och la in en smiley i form av ett brustet hjärta).
Är han möjligtvis lite dramatiskt lagd kanske?
Det var precis något i den här stilen jag tänkte på när jag läste om "hemska" inlägg när folk mår dåligt. Det är klart att det finns "drama queens"men de kan man sortera bort snabbt och sluta följa/se inläggen, tänk vad fantastiskt det är om bra något fåtal människor får hjälp när de mår dåligt. Då lever jag gärna med snyft historier, inte för att mina FB vänner lägger ut något sådant, men skulle de hade jag självklart försökt hjälpa om det inte upprepas hela tiden.Jag har skrivit ett sånt inlägg en gång när jag var som sämst. Och då fick jag hjälp. Jag sitter ju långt ifrån vänner och när man har panikångest kan det vara otroligt svårt. Jag var inte ute efter att vara någon sorts drama queen, jag hade bara sån enorm ångest. Ingen av mina släktingar brydde sig, istället var det folk på facebook som "höll mig i handen". Folk som jag bara känner via nätet i flera fall. Flera från Bukeheart
Superilla skrivet inlägg som inte ens hade nåt att göra med det du citerade, ignorera @MCP!
Carpe diem!
Tror jag ska köpa sånna stora vita bokstäver och ställa upp på bokhyllan
Ja särskilt om det är släkten och man känner att man borde svara. Som tur är har de skilt sig så nu är det lugnt, men gud så irriterande.Har en som 3-4 gånger i veckan lägger upp träningsbilder. Fredagsöl på puben vintertid samt fredagsöl i sommarstugan vid säsong. I åratal.
Likväl här på Buke, jag har inte inställningen att "jag skriver vad jag vill så får folk tolka det hur dom vill" utan anser att hur man uppfattas också är viktigt. Jag ser mig själv som en ganska sympatisk person och vill gärna uppfattas så också.
Jag kan förstå ditt synsätt om man träffar folk via buke. Jag personligen har aldrig träffat någon via buke och lär inte göra det heller. Så för mig är det inte så viktigt att jag uppfattas som sympatisk även om jag ser mig själv så.
Du uppfattas definitivt som sympatisk på buke iaf .
För mig spelar det ingen roll om jag ska träffa folk eller inte, jag beter mig sympatiskt mot människor oavsett om de har ett värde i mitt eget liv eller inte. Som talesättet säger, apropå sådana: "You can easily judge the character of a man by how he treats those who can do nothing for him". Det sitter människor på andra sidan skärmen oavsett om jag ska träffa dem eller inte. Sedan tycker jag dessutom att det blir betydligt intressantare diskussioner som ger mig mer om relationen mellan mig och andra användare är god.
Tack!
Man behöver ju inte vara otrevlig. Men ibland om man ska förklara fenomen måste man generalisera och de tycks alltid trampa någon på foten för dom känner ju inte igen sig. Men jag förstår inte varför man måste ta sånt personligt.
Man behöver ju inte vara otrevlig. Men ibland om man ska förklara fenomen måste man generalisera och de tycks alltid trampa någon på foten för dom känner ju inte igen sig. Men jag förstår inte varför man måste ta sånt personligt.
Det har ju ingenting med Bukefalos vs. IRL att göra utan både problemet med generaliseringar och syftet med detsamma finns ju i alla delar av ens liv. Personligen har jag som eget utsett uppdrag att peta på mina tjejkompisar varje gång dom suckar "Killar alltså.." och varje gång mina killkompisar gnäller om "Tjejer alltså.." Framför allt eftersom dom alltid gnäller om exakt samma saker båda grupperna och har ändå fått för sig att det är könsbetingat Mao problem helt frikopplat Buke.