Vett och etikett i sociala medier

[Fruentimber]

Jo fast på väggen?

Att man bara publicerar "fina" barnbilder för vem som helst att beskåda på nätet ser jag som ett sundhetstecken. Någon sorts respekt mot de iaf omedvetna barnen är ju bra att ha.

Framme = inramat, t ex ståendes på någon sideboard. Nu blir ju detta ett sidospår men jag ser inte att respekten för ungarna rämnar för att de har fläckar på kläderna och gröt i håret.

 

[Petruska]

Jag gör det antagandet, och lägger ansvaret på andra att tänka själva också. Jag har aldrig utgett mina sociala medier för att vara en direkt spegling av mitt liv och tror någon att det är så så kan jag bara beklaga. Jag ser nämligen ingen mening med att dela med mig av kladdig tisdagsgröt. En semesterbild från en tropisk strand vill jag gärna dela med mig av dock.

Med det sagt så försöker jag tänka på att dela med mig även när det är motigt ibland, för att ge en lite mer varierad bild och framför allt för att visa för personer som mår dåligt att de inte är ensamma. Men att få mina sociala medier att ge en rättvis bild av mitt liv, ja.. då skulle det bli mestadels vardagslunk och dessutom en hel del som är alldeles för privat för att jag ska vilja dela med mig av.

Javisst. Visar man två perfekta frukostar om året, varav minst den ena serverad på lokal, pratar vi ju om något annat.

Jag har överlag inga problem med perfektion som visas upp, men jag amatöranalyserar jätteofta bilder på fb oxh funderar på vad de står för och vilka undertexter de har. Det är en liten hobby jag har.

 

[Fruentimber]

Svarar på det fetade: Därför att det är min Instagram, inte mitt liv. Jag har aldrig förstått varför folk gör den kopplingen. Jag tycker inte alls det är höga krav att ställa på vuxna människor att förstå att vad en person selektivt väljer att dela med sig av i sociala medier inte behöver spegla hela dennes liv, jag tycker snarare att det är ett fullt rimligt krav att ställa på människor. Likväl som att förstå att allt man läser på nätet inte behöver vara sant och att tragedier sker i människors liv utan att du kommer få reda på det via deras sociala media kanaler. Följer man exempelvis influencers så måste man förstå att det är arrangerade fotograferingar och marknadsföring, inte någon med ett perfekt liv som råkar ha en mobilkamera tillgänglig.

Att livet pågår med slabbig gröt, dammtussar, vardagslunk och motgångar är något jag antar om alla människor. Oavsett om det är Per Andersson i Motala, fitness-influencers på Insta eller Beyoncé (nåväl, med lite olika upplägg på det då säkerligen..) På den tiden vi hade fysiska fotoalbum så var det också semesterbilder, bröllopsbilder mm. Inte vardagslunk.

Och ja, jag tror också miljön på sociala medier skulle bli bättre om vi varierade oss mer. Jag försöker som sagt själv tänka på vilken uppfattning jag ger folk.

Se fetade. Nu är vi ju dock inte bara vuxna människor som rör oss på sociala medier, långt ifrån. Och hur definierar man då vuxen? Åldersmässigt? När jag gjorde min b-uppsats om sociala medier och hälsa intervjuade vi unga tjejer, 18-25. Dvs "vuxna". Givetvis resonerade de som så att de förstod att livet inte ser ut som det gör på sociala medier, men intrycken man får är ju liksom det som sätter sig. Vi är otroligt snabba på att läsa av bilder och få intryck därefter.

Min c-uppsats kommer att behandla vithetsnorm inom medier. Jag kommer ju inte direkt avsluta analysen med att "läsaren ändå måste förstå att det finns annan hudfärg i samhället". Det funkar ju liksom inte riktigt så. Det vi väljer att visa upp blir representativt och normerande.

 

[Singoalla]

Javisst. Visar man två perfekta frukostar om året, varav minst den ena serverad på lokal, pratar vi ju om något annat.

Jag har överlag inga problem med perfektion som visas upp, men jag amatöranalyserar jätteofta bilder på fb oxh funderar på vad de står för och vilka undertexter de har. Det är en liten hobby jag har.

Jag tänker att kvantiteten spelar in här också. En vän till mig lägger upp saker väldigt sällan, kanske en gång varannan månad. Det är när han reser eller går på någon fin fest. Scrollar man igenom hans Insta så ser väl livet ganska perfekt ut, men märk väl då att det som sagt kan vara månader eller åtminstone många veckor mellan bilderna. En annan vän till mig lägger upp något nästan varje dag. En perfekt selfie, en perfekt frukost, ett glas champagne, en promenad på Djurgården, en till perfekt selfie osv. Ja, då kan man väl gissa att personen vill utge sitt liv för att se ut på ett visst sätt. Då kan jag tycka att det blir lite löjligt. Men jag gör ändå antagandet att de flesta av hennes frukostar i livet är ganska tråkiga, och att hon också får dammtussar hemma ibland. Som vi alla.

 

[Petruska]

Jag tänker att kvantiteten spelar in här också. En vän till mig lägger upp saker väldigt sällan, kanske en gång varannan månad. Det är när han reser eller går på någon fin fest. Scrollar man igenom hans Insta så ser väl livet ganska perfekt ut, men märk väl då att det som sagt kan vara månader eller åtminstone många veckor mellan bilderna. En annan vän till mig lägger upp något nästan varje dag. En perfekt selfie, en perfekt frukost, ett glas champagne, en promenad på Djurgården, en till perfekt selfie osv. Ja, då kan man väl gissa att personen vill utge sitt liv för att se ut på ett visst sätt. Då kan jag tycka att det blir lite löjligt. Men jag gör ändå antagandet att de flesta av hennes frukostar i livet är ganska tråkiga, och att hon också får dammtussar hemma ibland. Som vi alla.

Ja, kvantiteten spelar roll för hur jag läser bilderna och för hur jag läser att personen vill visa sig själv. Enstaka champagneglas och sandstränder kan vi ju tolka som enstaka (gammaldags) vykort, ungefär. Sådana sändes inte från tisdagströtthetens kladdiga diskbänk.

Men det hindrar ju inte att sociala medier faktiskt har, på gruppnivå, effekten att folk gör jobbiga jämförelser mellan andras uppvisade lycka och den egna bristen därpå. Det behöver inte vara fullt ut medvetet och reflekterat. Det finns ändå studier som pekar på just det. Och sociala medier är ju perfekta skyltfönster för vår konsumtionskultur.

 

[Singoalla]

Se fetade. Nu är vi ju dock inte bara vuxna människor som rör oss på sociala medier, långt ifrån. Och hur definierar man då vuxen? Åldersmässigt? När jag gjorde min b-uppsats om sociala medier och hälsa intervjuade vi unga tjejer, 18-25. Dvs "vuxna". Givetvis resonerade de som så att de förstod att livet inte ser ut som det gör på sociala medier, men intrycken man får är ju liksom det som sätter sig. Vi är otroligt snabba på att läsa av bilder och få intryck därefter.

Min c-uppsats kommer att behandla vithetsnorm inom medier. Jag kommer ju inte direkt avsluta analysen med att "läsaren ändå måste förstå att det finns annan hudfärg i samhället". Det funkar ju liksom inte riktigt så. Det vi väljer att visa upp blir representativt och normerande.

Nu tänkte jag främst på mina egna sociala medier när jag skrev vuxna människor, och har väl främst vänner mellan 28-40 som följer mig. Håller helt med dig om att normer skapas och intryck sätter sig även om man är medveten om hur det ligger till. Det jag pratade om är vetskapen om att sociala medier inte är en spegel av människors liv.

Normer och påverkan är en annan intressant diskussion och det har jag aldrig motsagt mig skulle vara en konsekvens av sociala medier.

 

[supercalifragilistic]

Haha, det där är något som jag som tur var inte har behövt uppleva. Upplever det snarare som om de flesta jag umgås med använder fejjan på ganska samma sätt som jag själv nu för tiden, något man scrollar igenom någon gång per dag utan desto mera inlevelse

Nämen så använder jag och de flesta andra i min feed facebook med, det är därför de som postar sånt där framstår som extra trumpetande.

 

[Fruentimber]

Nu tänkte jag främst på mina egna sociala medier när jag skrev vuxna människor, och har väl främst vänner mellan 28-40 som följer mig. Håller helt med dig om att normer skapas och intryck sätter sig även om man är medveten om hur det ligger till. Det jag pratade om är vetskapen om att sociala medier inte är en spegel av människors liv.

Normer och påverkan är en annan intressant diskussion och det har jag aldrig motsagt mig skulle vara en konsekvens av sociala medier.

Trots "vetskapen" mår vi ju dock fortfarande dåligt. Nu pratar jag allmänt, jag har ingen aning om hur din Instagram ser ut. Från eget personligt perspektiv blir jag absolut påverkad av perfektion på sociala medier, speciellt när måendet är som sämst. Trots att jag ändå studerar sociala mediers inverkan och dylikt. Trots vetskapen och förståelsen av att människors liv inte ser ut på det vis de väljer att visa upp. Men jag förstår samtidigt inte varför man gör antagandet att det där champagneglaset skulle vara intressantare för mig som läsare? Eller jo, jag förstår ju varför man tror så, men jag själv blir ju numera gladare av att se färdig pyttipanna och en burk falcon, just för att jag är trött på dessa fasader som människor bygger upp, och dessa fasaders påverkan. Mer Falcon-öl åt folket.

 

[mandalaki]

Jag ser jättegärna havregrynsgröt eller vad det nu är som dyker upp när folk faktiskt dokumenterar sin vardag.

När de ordnar stilleben med vackra saker runt sin glamorösa frukost som toppas med chiafrön eller annat enligt senaste trenden, och liksom VÄLDIGT slumpmässigt låter en svindyr designervas synas på ett hörn - då är jag inte lika intresserad. Det är ju bara larvigt.

Som väl är har jag nästan inget sånt i mitt flöde, däremot då och då väldigt ironiska matbilder och det är bara kul.

 

[mandalaki]

Men det hindrar ju inte att sociala medier faktiskt har, på gruppnivå, effekten att folk gör jobbiga jämförelser mellan andras uppvisade lycka och den egna bristen därpå. Det behöver inte vara fullt ut medvetet och reflekterat. Det finns ändå studier som pekar på just det. Och sociala medier är ju perfekta skyltfönster för vår konsumtionskultur.

För mig handlar det om något så enkelt att jag har en känslig skrytradar. Jag jämför mig inte med de skenbart perfekta, jag tycker bara att de är fånigt skrytiga.

 

[Migo]

Antagligen, men förhoppningsvis har man dem inte i sin vänkrets och jag räknar kallt med att man inte har sina inlägg offentliga om man lägger ut den typen av bilder.

Med risk för att jag är pucktrea eftersom jag inte läst klart tråden än... Men det här är ett farligt missförstånd. Allting som läggs upp på internet bör man räkna med kan bli publikt. Du tappar helt enkelt kontrollen över materialet så fort det är uppladdat!

 

[Singoalla]

Trots "vetskapen" mår vi ju dock fortfarande dåligt. Nu pratar jag allmänt, jag har ingen aning om hur din Instagram ser ut. Från eget personligt perspektiv blir jag absolut påverkad av perfektion på sociala medier, speciellt när måendet är som sämst. Trots att jag ändå studerar sociala mediers inverkan och dylikt. Trots vetskapen och förståelsen av att människors liv inte ser ut på det vis de väljer att visa upp. Men jag förstår samtidigt inte varför man gör antagandet att det där champagneglaset skulle vara intressantare för mig som läsare? Eller jo, jag förstår ju varför man tror så, men jag själv blir ju numera gladare av att se färdig pyttipanna och en burk falcon, just för att jag är trött på dessa fasader som människor bygger upp, och dessa fasaders påverkan. Mer Falcon-öl åt folket.

Jag tänker att man lägger upp lite vad man själv skulle uppskatta att se? Personligen använder jag både sociala medier och Pinterest mycket till inspiration. Jag tycker om att se perfekta helgfrukostar och härliga strandbilder. Det får mig att drömma mig bort lite och gå igång på att planera nästa semester eller boka in en hotellfrukost med en kompis kommande helg. Jag tittar på fina inredningsbilder och får inspiration och idéer till hur jag vill göra om hemma. Pyttipanna och dammtussar har jag nog med hemma Det ger mig ingenting att titta på.

Däremot tycker jag FB sidan Family living - the true story är hysteriskt rolig och härlig. Likväl personer som återskapar kända fotograferingar eller kändisbilder och gör dem mer realistiska. Jag gillar kontrasterna, och humorn. Mer sånt!

 

[Saeta]

Jag tror det handlar lite om hur man skriver. Att skriva om psykiskt ohälsa i sig har jag aldrig haft några problem med, men vissa skriver på ett väldigt destruktivt sätt. Att skriva ut att man vill ta livet av sig kan vara väldigt provocerande för vissa, och jag har förstått att en del tror att dessa personer bara vill ha uppmärksamhet. Det är ju skillnad på typ:

”Det är tungt just nu. Jag har drabbats av en depression men kämpar. Får bra behandling och hoppas på att det ska bli bättre till våren. Tack ni som visat omsorg!”

Eller:

”Nu vill jag inte leva mer. Det blir fan aldrig bättre, jag orkar inte längre! Jag tror ni skulle ha det bättre utan mig!”

Jag tror det är något som skaver när det inte blir konstruktivt utan bara destruktivt. En kan undra över meningen med inläggen, och jag har som sagt hört att en del uppfattar det som att personen bara vill få uppmärksamhet. Är inläggen dessutom konstanta kan det bli provokativt på flera sätt. Vad är poängen med inläggen? Varför kan personen inte försöka vara lite konstruktiv? Kan hen inte åtminstone försöka tänka lite positivt? Hen har ju massa saker att leva för osv. Som vän/anhörig kan man bli frustrerad och känna sig maktlös. Så min poäng här är väl att även icke-konstruktiva inlägg, som kanske till och med provocerar, kan ha en viktig mening i personens liv. De konstruktiva inläggen tror jag inte stör någon.

Absolut är det skillnad. Jag tror dock att det är viktigt att båda exemplen syns.
Jag skriver både väldigt grovt om min ångest och mitt mående samtidigt som jag ibland skriver lättare. Det är inget jag väljer själv (eller alltså, jag väljer ju vad jag skriver haha) utan jag vill vara helt öppen och visa verkligheten. De som följer mig vet ju vad jag skriver om (har öppen profil) och vet också att det kan dyka upp mindre roliga texter.

Om jag skriver något som kan trigga så skriver jag TW.

Kan hen inte åtminstone försöka tänka lite positivt? Hen har ju massa saker att leva för osv.

Detta är ju ett typiskt exempel på folk som inte har en aning om hur det är att leva med psykisk ohälsa. Det finns ett superbra konto på instagram: missforstodd. Där läggs det upp inlägg om just precis det du skrev, "kan hen inte åtminstone försöka tänka lite positivt?".

 

[mandalaki]

Absolut är det skillnad. Jag tror dock att det är viktigt att båda exemplen syns.
Jag skriver både väldigt grovt om min ångest och mitt mående samtidigt som jag ibland skriver lättare. Det är inget jag väljer själv (eller alltså, jag väljer ju vad jag skriver haha) utan jag vill vara helt öppen och visa verkligheten. De som följer mig vet ju vad jag skriver om (har öppen profil) och vet också att det kan dyka upp mindre roliga texter.

Om jag skriver något som kan trigga så skriver jag TW.



Detta är ju ett typiskt exempel på folk som inte har en aning om hur det är att leva med psykisk ohälsa. Det finns ett superbra konto på instagram: missforstodd. Där läggs det upp inlägg om just precis det du skrev, "kan hen inte åtminstone försöka tänka lite positivt?".

Och jag tycker att det låter klart riskfyllt, särskilt för unga personer, att ha en internetpersona med profilen psykisk ohälsa. Frågan är väl om man någonsin kan må bättre om ens nätkarriär går ut på att berätta att man mår dåligt, och frågan är hur man påverkar sina följare.

 

[Singoalla]

Absolut är det skillnad. Jag tror dock att det är viktigt att båda exemplen syns.
Jag skriver både väldigt grovt om min ångest och mitt mående samtidigt som jag ibland skriver lättare. Det är inget jag väljer själv (eller alltså, jag väljer ju vad jag skriver haha) utan jag vill vara helt öppen och visa verkligheten. De som följer mig vet ju vad jag skriver om (har öppen profil) och vet också att det kan dyka upp mindre roliga texter.

Om jag skriver något som kan trigga så skriver jag TW.

Detta är ju ett typiskt exempel på folk som inte har en aning om hur det är att leva med psykisk ohälsa. Det finns ett superbra konto på instagram: missforstodd. Där läggs det upp inlägg om just precis det du skrev, "kan hen inte åtminstone försöka tänka lite positivt?".

Jag tycker också att det är viktigt att båda exemplen syns. Gällande "Kan hen inte försöka vara lite positiv?" så ja, det är ren och skär okunskap. Jag tror dock att det är väldigt vanligt, de flesta besitter inte kunskapen eller erfarenheten som krävs för att förstå att nattsvart och destruktivt inlägg på sociala medier. Vi är också vana vid att alltid hitta en lösning på saker och ting. Jag får alltid frågan "Hur går det för X, blir hen bättre?" om en anhörig även fast det handlar om kronisk sjukdom. Jag tror att vi människor överlag har oerhört svårt att bara kapitulera i det mörka och erkänna att "Det är vad det är". Vi vill hitta en ljusglimt, en solskenshistoria. Varför jag tror att så många vill tänka positivt och också se att den sjuke gör det.

En bekant till mig, som är väldigt sjuk själv och har varit hela livet, skrev ett väldigt roligt inlägg om sig själv på FB som lät typ "Måste hon vara så JOBBIG hela tiden?" och en lång utläggning om det. Jag satt och fnissade lite, igenkännande från att ha varit på båda sidor. Jag tycker om hennes sätt att väva in humorn i det.

 

[Saeta]

Rent generellt så förstår jag mig inte riktigt på de som fläker ut sig halvnakna i vart och vartannat inlägg på instagram, helt oavsett kön och kroppsform. Skriker bekräftelsebehov och det kan ju vara bättre att jobba med självkänslan än att konstant fiska bekräftelse från okända på nätet. Kan jag tycka.

För egen del handlar det verkligen inte om något bekräftelsebehov när jag lägger upp halvnakna bilder på min kropp. Det handlar enbart om att normalisera den tjocka kroppen och att visa verkligheten. Sen får folk såklart tro att jag söker bekräftelse genom att lägga upp bilder på mig själv, men så är det inte. Jag skiter fullständigt i vad folk tycker om mig, mitt utseende och min kropp.

Sen tycker inte jag att det är fel att ha ett stort bekräftelsebehov. Vi alla vill ju ha bekräftelse, mer eller mindre. Handlar det om folk som söker bekräftelse genom att lägga upp bilder på sig själv så kan jag också tycka att hen borde jobba med sin självkänsla.

 

[Singoalla]

Handlar det om folk som söker bekräftelse genom att lägga upp bilder på sig själv så kan jag också tycka att hen borde jobba med sin självkänsla.

Äh, jag hör det där ofta men tycker faktiskt inte att det är så farligt. Det beror väl på hur det ter sig, lägger en person ut en snygg-selfie om dagen så kan det väl anas inte är så sunt kanske. Men en bild med jämna mellanrum när man känner sig extra fin inför en fest eller lite solkysst på en semester skulle jag inte tycka är så pass illa att denne behöver jobba med sin självkänsla. Den kan ju vara väl så god ändå. Som du skriver, alla behöver ju lite bekräftelse då och då och jag ser det inte som osunt om det inte drar iväg på något vis.

 

[Saeta]

Och jag tycker att det låter klart riskfyllt, särskilt för unga personer, att ha en internetpersona med profilen psykisk ohälsa. Frågan är väl om man någonsin kan må bättre om ens nätkarriär går ut på att berätta att man mår dåligt, och frågan är hur man påverkar sina följare.

Min nisch är ju just psykisk ohälsa. Det är min röda tråd både på instagram och på youtube. Jag tycker att det är superviktigt att prata om det och att inte censurera. Och jag kan ju bara prata utifrån mig själv nu, jag vet inte hur andra tänker. Men om jag är inne i en "mörkare period" så blir mina inlägg också mörkare och mer ledsna. Sen försöker jag såklart att skriva peppande och vara positiv emellanåt också. Det är lika viktigt att visa att det går att må bra vissa dagar och ta vara på dessa, även om en lider av psykisk ohälsa.

Jag mår betydligt mycket bättre av att kunna skriva om mina problem och svårigheter och dessutom kunna hjälpa andra genom att bara vara mig själv. Det är fint. Jag har ärligt talat aldrig fått en negativ kommentar om att det jag skriver skulle kunna påverka negativt.

 

[Raderad medlem 68338]

Visdomsord? De är ju så klyschiga

Carpe diem!

 

[mandalaki]

Min nisch är ju just psykisk ohälsa. Det är min röda tråd både på instagram och på youtube. Jag tycker att det är superviktigt att prata om det och att inte censurera. Och jag kan ju bara prata utifrån mig själv nu, jag vet inte hur andra tänker. Men om jag är inne i en "mörkare period" så blir mina inlägg också mörkare och mer ledsna. Sen försöker jag såklart att skriva peppande och vara positiv emellanåt också. Det är lika viktigt att visa att det går att må bra vissa dagar och ta vara på dessa, även om en lider av psykisk ohälsa.

Jag mår betydligt mycket bättre av att kunna skriva om mina problem och svårigheter och dessutom kunna hjälpa andra genom att bara vara mig själv. Det är fint. Jag har ärligt talat aldrig fått en negativ kommentar om att det jag skriver skulle kunna påverka negativt.

Och jag tror alltså att det riskerar vara kontraproduktivt, för både dig och dina följare.