Jag tror (men obs att jag är osäker!) att det har att göra med en hunds ganska låga pengavärde (ibland är det ju rentav noll i praktiken). Det anses därför som rimligt att någon som betalar kostnaderna för att ha hund, alltså försäkring, mat, etc är ägaren, då de utgifterna överskrider hundens värde riktigt snabbt... Det handlar alltså om situationer där båda parter hävdar att det är de som är ägaren, då tittar man på vem som sköter och betalar för hunden och ser vem som verkar mest rimlig. Typ. Men som sagt, väldigt osäker på detta.
En välutbildad arbetande hund, som har ett högt pengavärde (och kanske är svår eller rentav omöjlig att köpa en ersättare för till och med) skulle det i så fall vara mindre troligt att en bedömning skulle ske på det här viset. Men med "bara" sällskapshundar, som ju ofta rentav skänks bort, kan de se till vem som sköter och betalar för hunden på det här sättet.
(Som sagt, absolut inga garantier för att ovanstående stämmer! Vet att det finns några här som har koll på lagar i både teori och praktik, kanske dyker någon av dem upp här och förklarar det hela.)