Sv: Vem skall verka och sko?
Det beror väl på säger jag.Jag kan ha lite längre tid mellan verkningarna som min hovis gör eftersom jag raspar dom själv emellan.Skor gör jag inte,men mina egna hästar går barfota.Min hovis är utbildad och har företag.Han är jätteduktig och vidareutbildar sig hela tiden.Eftersom jag gör lite själv emellan så kan jag lägga lite mer pengar på en dyrare och riktigt duktig hovis. Jag vet många som tar en hovis som är hälften så dyr som skor svart,men även denne är utbildad, dock inte lika väl som "min" hovis.
Kan tillägga att jag gått en kurs i verkning.Men anser mig ändå behöva en ordentlig hovslagare ca var 8-9:e vecka.Däremellan verkar jag som sagt själv.
Tänkte spinna vidare på det du säger, då jag letade efter någon som säger just detta.
Min fördom var att sadelutprovning, spruta i hästen antibiotika, massera, stretcha, även lite kotknacka - allt detta ses av hästfolk som legitima att själv göra, bara man är lite nyfiken och lär sig.
För vem har inte stått bredvid sin massör som ivrigt visar vilken muskelgrupp som man skall underhålla mellan besöken av massören. På vilket vis och hur ofta. För varje gång som massören är ut så lär sig hästägaren sig mer och mer och massören får väldigt fräscha hästar och nöjda kunder. Alla vinner.
Även när veterinären är där hänger man över axeln på den och frågar, frågar, frågar. Hur kan jag förebygga? Hur skall hästen behandlas nu? Hur många av oss har inte fått instruktion av veterinär hur vi själva injicerar antibiotika och förmaning om att se till att vi säkert stuckit i musklen och inte ett blodkärl. För sticker vi fel kan vi ha en häst liggandes i stallgången.
Men så kommer hovslagaren. Då står vi och kliar hästens huvud och pladdrar om ditt och datt. Att på samma sätt hänga över hovslagaren med tusen frågor, om vad man själv kan göra mellan gångerna anses oseriöst. Får många att helt enkelt gå i taket av ilska.
Det anses däremot seriöst att ha 8-10 veckor mellan hovslagarens besök. Även unghästen, som egentligen kanske skulle behöva en korrigering varje vecka, får hänga med på denna intervall. Fast det skulle vara mycket enkelt att hovslagaren visade hur men tar ner ytterväggen något och håller efter tån. Allt för att unghästen som sliter snett skulle få bästa möjliga start i livet.
Att den skodda hästens hovar växer ut över kanterna på skon, det anses helt legitimt, bara jobbet utförts av en hovslagare.
Boj sa här att försäkringsbolaget vägrat lämna ut ersättning till två hon kände p.g.a. bristande hovvård. Någon talade om att man bara anlitade hovslagare med ansvarsförskring. Men inte kan väl en hovslagare ansvara vad som händer med en häst som det var tio veckor sedan h-n besökte? Bristande hovvård måste ju vara just det.
Det värsta är nog ändå sadlar. Här tar många aldrig hjälp och det anses inte som så konstigt. Fast de som tar hjälp är de som själva kan mycket. För här har man hängt över axeln på de kunniga, läst böcker och lärt sig själv hur en väl balanserad sadel ligger på hästens rygg och lära sig känna tecknen på hur det ser ut när det inte är bra, på hästens rygg efter en ridtur.
Jag menar inte att man inte skall anlita kunnig och utbildad hjälp till sin häst. Det anser jag visst, men jag anser att man skall tillåtas vara lika nyfiken och vetgirig själv oavsett vilken vård av hästen det handlar om.
Själv var jag givetvis lika vetgirig när det gällde hovar som när det gällde sadlar när jag som vuxen skaffade häst igen. Jag hängde lika mycket över hovslagarens axel som över veterinärens. En gammal hovslagare jag kände höll kurser i tappskor på döfötter och i och med att vi träffades rätt ofta kunde jag lära mig mer och mer.
När sedan min hovslagare kom (den äldre hovslagaren jag kände, skodde ej mer) så upptäckte jag att det inte stämde. Jag blev brydd över deras olika syn på skoning och verkning. Anlitade en annan hovslagare osv. Slutade med att jag plockade av skor strax efter skoning för att ta ner en yttervägg lite mer och la på skon igen osv. Då hade jag inte heller kommit på det här med att det var skillnad på hovslagare och hovslagare. Att en del inte var utbildade. Tills jag började fråga.
Idag sköter jag den mesta hovvården själv och har bara en utbildad och duktig hovslagare som kommer som konsult då och då (han älskar att prata och lära ut). Man måste välja vem man litar på och hittills så blir allt så bra när han säger det.
Jag säger inte att alla bör lära sig att sko, för fy sjutton, det är tungt. Men visst är det en ekonomisk fråga med och praktisk. En orsak till att jag började var också att det ibland var så svårt att få ut en hovslagare vid t.ex. en tappsko. Jag fixade till det själv. Och skulle jag ändå slå på en framsko, så kunde jag ju lika gärna verka den hoven rätt med innan jag slog på. Och hade jag verkat den ena framhoven, ja, då fick jag ju ta den andra med så att det inte blev obalans.
Så inte tycker jag att alla skall sko. Men man kan gott vara lite hälsosamt nyfiken och gärna hålla efter åtminstone den barfota hoven mellan verkningarna, efter hovslagarens ordination givetvis.
Och när det gäller hovvård så är det svåraste att veta hur man verkar den individuella hästen rätt. Man måste lära sig häst för häst av sin hovslagare. Att rikta och slå på skor är inte alls lika svårt. För att rikta till en plan sko, som ligger strax utanför efter hovens bredaste del är inte heller så svårt och då går sömmen in rätt. Det skall mycket till för att slå in en söm fel då. Då måste man nästan sikta in sig på strålen (ja, nu överdriver jag).
Så var lika nyfiken på hästens hovar, som ni är på dess rygg och allt annat. För nog är väl ändå det absolut största ansvar jag någonsin fått som hästägare ändå att ge en antibiotikaspruta och inte att verka och sko? För EN felaktig skoning kan inte döda en häst. Det kan bara upprepade sådana göra.
Hälsning Maja
