Vem kör och varför?

[Lingon]

Tänker man på vilka som toppar olycksstatistiken så vette fan om jag generaliserar.

Jo, men det gäller ju män generellt. Jag skulle iaf aldrig kunna leva mitt liv med en person jag inte litar på med mitt liv. Jag hade inte kunnat älska en person vars omdöme jag inte litar på när det gäller bilkörning och annat som är på liv och död. Det är väl en sak om nån har farliga hobbies. Men kör man vårdslöst riskerar man andras liv också. Det hade jag tyckt var extremt oattraktivt! Men var och en dras ju till olika saker...

 

[turbofling]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

Här är det tvärtom, jag litar inte på min egen körning men 200% på min mans.

 

[Cambrie]

Vi kör nog ganska lika men jag avskyr att köra så försöker få honom att köra. Han hade ju inte svenskt körkort de första åren och mitt ex vägrade ta körkort så jag har kört runt på karlar alldeles för mycket känner jag...

 

[Happimess]

Jag kör mycket mer till vardags då jag behöver bil till och från jobbet plus tar mig runt en del i jobbet. Han busspendlar. Så oftast ber jag honom köra när vi ska någonstans, för att få slippa köra hela tiden.

 

[MissFideli]

Nu har jag ingen partner, men hade jag haft och jag hade tyckt han kör bra, hade jag nog gärna åkt bredvid. Men så kör jag ju runt på folk 8 h om dagen med, skönt att bli skjutsad ibland.

 

[Inte_Ung]

Män kör ryckigt och ska gasa som en dåre och sen bromsa.

Inte alla män.
Min sambo kan köra runt med en (kvarglömd) kopp kaffe på taket på bilen och koppen står kvar.
Kaffet hade dock blivit kallt.

 

[Farao]

I de relationer jag varit i är det bara en partner som jag tyckte det var bekvämt att åka med, i övrigt har jag föredragit att köra själv.
Det handlar med om körsättet, jag tycker många män har ett ryckigt och obekvämt sätt att köra bil, lite forcerat. Jag har inte varit rädd eller känt mig otrygg alls, utan känsan är bara ur ren bekvämlighet.

 

[fio]

Inte alla män.
Min sambo kan köra runt med en (kvarglömd) kopp kaffe på taket på bilen och koppen står kvar.
Kaffet hade dock blivit kallt.

Nä inte alla män. Tex min pappa som jag skrev.

 

[fio]

Det är väl fortfarande unga män.
Men annars är det ju inte så konstigt om fler män är inblandade i olyckor när det är de som kör mest.

Nä det är män generellt. Inte bara unga. Det beror på.deras aggressiva körsätt. Har inget med att det är fler män som kör, det är hur dom kör.

 

[SaraMara]

Kommentarsfältet är helt briljant!

Jag har bott och kört i Göteborg i 25 år nu, men tycker fortfarande att det är en av de svåraste städerna som finns att köra i... Det finns helt enkelt inget bra sätt att ta sig mellan många platser (inklusive ut och in från mitt bostadsområde). Allt är nödlösningar.

Instämmer! Kör de allra flesta vardagar in i Göteborg söderifrån och har min p-plats i Nordstan. Som en liten extra gåva varje dag när man ska hem om vägen ut inte stängts av, flyttats eller letts om på ett helt orimligt sätt med oklara vävningsregler (gärna kombinerat med byggtrafik och utfart för tunga fordon som högaktningsfullt ger blanka katten i alla former av trafikregler), filer som plötsligt bara upphör i en avstängd fil osv.

 

[SaraMara]

Om man är bilägare och singel är det ju rätt självklart att man kör själv, men när man lever i ett förhållande och delar hushåll, vem är det då som brukar köra och varför? När jag var sambo var det oftast jag som körde om vi skulle någonstans, på längre resor och på bilsemester så brukade vi turas om men de flesta milen körde jag. Helt ärligt tyckte jag att han var dålig på att planera sin körning även om jag aldrig sa något och jag gillar generellt inte att åka som passagerare i min egen bil om en kompis ska köra. Jag gillar oftast inte att åka som passagerare öht då väldigt många jag känner är i mina ögon är ganska dåliga förare och jag känner mig otrygg, men det finns såklart även många som jag tycker kör bra och som jag är avslappnad att åka med.

På SVT är det en intressant kortfilm som heter Ta tillbaka ratten.

Så, vem kör och varför?

Vi "slåss" om att få köra. Eftersom det oftast är jag som har den finare, härligare bilen så brukar det vara jag som har veto och som i vart fall inleder körandet. Vi kör semilångt ett par gånger i månaden (till fjällen) och då brukar jag köra sådär 75 % av sträckan - och så får han ta över på kvällen när jag som är väldigt kvällstrött börjar bli sömnig.

Båda är dock trygga förare, vi kör väl i häraden 4-5000 mil om året var i våra respektive bilar och har numer god vana av såväl semikaotisk stadstrafik (även om jag känner att den börjar avta lite, dags att ta oss ut i Europa igen snart innan jag tappar min vana) som av rejält besvärligt vinterväglag. Jag tycker det är viktigt att dottern växer upp med att mamma också kör, för mig är bil och körkort en enorm frihetsmarkör. Jag kan ta mig vart jag vill när jag vill - och det oberoende vill jag att hon också ser som helt naturligt.

Ska vi dra riktigt tunga släp får jag köra hela sträckan, maken har bara B96.

 

[Midsommarblomster]

I ärlighetens namn blir jag lite stressad när det är mycket trafik eller trånga parkeringsutrymmen, vilket oftast är en del av vår stad. Det har alltid varit så, och en krock för ett gäng år sedan gjorde inte saken bättre. Så oftast kör min man, han tycker om det och jag tycker om att få luta mig tillbaks en stund. Men vi växlar medvetet en del, dels för att vi har barn och vill vara föräldrar där vi båda gör lite av allt, men också för att jag ska hålla vanan igång och inte utveckla någon form av osäkerhet.

 

[crazyrabbitlady]

Instämmer! Kör de allra flesta vardagar in i Göteborg söderifrån och har min p-plats i Nordstan. Som en liten extra gåva varje dag när man ska hem om vägen ut inte stängts av, flyttats eller letts om på ett helt orimligt sätt med oklara vävningsregler (gärna kombinerat med byggtrafik och utfart för tunga fordon som högaktningsfullt ger blanka katten i alla former av trafikregler), filer som plötsligt bara upphör i en avstängd fil osv.

En jag känner kunde en dag köra in till jobbet men kom inte därifrån eftersom de stängt av helt under arbetsdagen. Enda vägen ut var att köra en bit mot enkelriktat.

I Göteborg naturligtvis.

 

[SaraMara]

En jag känner kunde en dag köra in till jobbet men kom inte därifrån eftersom de stängt av helt under arbetsdagen. Enda vägen ut var att köra en bit mot enkelriktat.

I Göteborg naturligtvis.

Inte ett dugg förvånad. Visst mått av civil olydnad är mer eller mindre nödvändigt för att klara sig ut från centrala Göteborg nu för tiden. Folk tar till de märkligaste vägar med konstiga vänstersvängar där det fysiskt borde vara omöjligt för att hitta snikvägar ut till E6 söderut och helt plötsligt har det dykt upp mötande trafik på en passage där det aldrig varit så innan (och då dessutom kollektivtrafik som bara kör helt utan hänsyn).

Åkareplatsens morgonkaos ska vi inte ens tala om, där det märks tydligt när det kommer någon "utböling" som inte förstår att den enfiliga cirkulationsplatsen faktiskt är minst tvåfilig (trefilig om man skarvar lite) och ställer sig i normal position...

 

[Dentaku]

De första åren av förhållandet var det bara jag som körde eftersom han saknade körkort, och innan jag totalkraschade in i väggen för ett par år sedan körde vi lika ofta.
Nu får han köra nästan jämt även om vi börjat dela mer igen. Jag behöver helt enkelt vila mer än vad han gör.

 

[crazyrabbitlady]

Inte ett dugg förvånad. Visst mått av civil olydnad är mer eller mindre nödvändigt för att klara sig ut från centrala Göteborg nu för tiden. Folk tar till de märkligaste vägar med konstiga vänstersvängar där det fysiskt borde vara omöjligt för att hitta snikvägar ut till E6 söderut och helt plötsligt har det dykt upp mötande trafik på en passage där det aldrig varit så innan (och då dessutom kollektivtrafik som bara kör helt utan hänsyn).

Åkareplatsens morgonkaos ska vi inte ens tala om, där det märks tydligt när det kommer någon "utböling" som inte förstår att den enfiliga cirkulationsplatsen faktiskt är minst tvåfilig (trefilig om man skarvar lite) och ställer sig i normal position...

Åkareplatsen är en plats som får mig att nästan börja tro på att helvetet existerar. Det blir marginellt bättre de tillfällen de har flaggvakter. Jag är glad att jag inte behöver köra där regelbundet.

 

[miumiu]

Tyvärr jag, eftersom min sambo inte har något körkort. Hatar dock att köra bil och gör det endast om jag måste. Dessvärre finns det typ inget osexigare än män som har bilar som fritidsintresse eller är ute och "nöjeskör" enligt min åsikt så jag har 100% satt mig i den sits jag förtjänar att vara i

 

[SaraMara]

Åkareplatsen är en plats som får mig att nästan börja tro på att helvetet existerar. Det blir marginellt bättre de tillfällen de har flaggvakter. Jag är glad att jag inte behöver köra där regelbundet.

Ja fy tusan. Kör där varje vardagmorgon. I morgonrusningen. Inte konstigt jag ser tärd och åldrad ut.

 

[Badger]

Om man är bilägare och singel är det ju rätt självklart att man kör själv, men när man lever i ett förhållande och delar hushåll, vem är det då som brukar köra och varför? När jag var sambo var det oftast jag som körde om vi skulle någonstans, på längre resor och på bilsemester så brukade vi turas om men de flesta milen körde jag. Helt ärligt tyckte jag att han var dålig på att planera sin körning även om jag aldrig sa något och jag gillar generellt inte att åka som passagerare i min egen bil om en kompis ska köra. Jag gillar oftast inte att åka som passagerare öht då väldigt många jag känner är i mina ögon är ganska dåliga förare och jag känner mig otrygg, men det finns såklart även många som jag tycker kör bra och som jag är avslappnad att åka med.

På SVT är det en intressant kortfilm som heter Ta tillbaka ratten.

Så, vem kör och varför?

Jag kör eftersom jag har körkort. Jag tycker om att köra bil och kör gärna eftersom jag tycker det är småtråkigt att sitta bredvid. Även om jag kan vara småsjåpig när det gäller nya bilar om jag kör med ägaren bredvid mig. Men tycker oftast inte någonting om hur andra kör bil, tycker det brukar vara helt ok.

 

[Badger]

Lite OT men angående att köra i Göteborg är Linnea Wikblads "Intervention med Göteborg" något av det sannaste som sagts. Kommentarerna är roliga också, för jag håller med om att hur man än kör kan man ge sig fasiken på att man av misstag strax är på väg att hamna på Hisingen.

https://www.instagram.com/morgonpassetip3/reel/DEfNG7SJ4Pz/

Några favoriter av kommentarerna:

"Norrbottning bosatt i Gbg och kan inte annat än hålla med helhjärtat. Att köra i Göteborg är som att köra på Hogwarts där samma väg leder till olika platser på olika dagar.
...
och vanligtvis är de platserna hisingen"

"Har kört i rusningstrafik i centrala Paris, ändå stoltare över att lyckas köra till Nordstans P-hus utan att hamna på hisingen."

Jo första tecknet på att morfar började känna sig lite dålig på att köra var när han lämnade över ratten till mig genom Göteborg istället för att bara gnälla (några år tidigare fick jag bara köra på landet, korta sträckor, om jag bad snällt).