Jag är vegan, partnern vegetarian, och den lille äter vegetariskt. Vi lagar veganmat hemma, men de andra äter mjölkprodukter till frukost osv, och på förskolan (där han precis börjat) blir det vegetariskt. Är ett till vegetarianbarn på avdelningen, och flera som äter annan typ av specialkost, så tror inte det kommer bli så märkbart att han får speciell mat.
För mig kändes det konstigt och lite äckligt första gångerna sonen åt något med komjölk i, men jag har vant mig nu. Hade gärna gett honom veganmat rakt av, men jag och framför allt sambon har inte orkat krångla till det för mycket. Skönt att kunna köpa bäbisgröt var som helst, och barnmat på burk emellanåt. Sen får man ju tänka till lite ändå näringsmässigt - den vegetariska burkmaten som finns är extremt enformig, består i stort sett bara av lasagne eller annan pasta med ost som enda proteinkälla, så får försöka kompensera med bra hemlagat även om han älskar burkmaten. Hade funnits en marknad för den som ville producera näringsrik vegetarisk och vegansk barnmat tror jag.
Att bestämma åt honom att han skulle äta kött hade känts helt galet. Själv var jag dock med om det som liten - född i en allätarfamilj, men själv med känslan att kött var motbjudande. Jag ansågs krånglig och petig med maten, satt länge kvar i skolmatsalen för att jag inte kunde äta upp. När jag blev större och kunde välja själv att äta vegetariskt var det en befrielse. Och självklart ska jag inte förbjuda sonen att äta kött sen när han är äldre och på bortaplan, men jag hoppas såklart att han kommer att ha de värderingar jag upplever att många barn har - att det känns konstigt och fel att äta döda djur.