Vart går gränsen?

[a1agnlju]

Sv: Vart går gränsen?

Hästägaren kan i framtiden välja mellan en av JBV godkända hovisar eller en vanlig hovis utan godkännande men utbildad. Det är inget tvång att ansluta sig, MEN det innebär att den hovisen inte kan hjälpa sina kunder i alla avseenden, tex om hästen får hovböld eller andra hov/benproblem utan måste då skicka dem vidare till behörig personal.

Vill bara tillägga att friska hästar (och mindre hovbölder etc) fortsättningsvis får utföras av hovslagare med kunskap och denna kunskap behöver inte finnas papper. SJV:s godkända hovslagare ingår i djurhälsopersonalbegreppet och har därför även anmälningsplikt, och sedan det där med journalföring. Personligen är jag ganska tveksam till om det kommer att fungera faktiskt. Flera län i landet har inte någon enda av SJV godkänd hovslagare. Så att bara ta ut hovslagare för en normal hovböld blir svårt. jag tippar att man kommer att fortsätta som nu, och om man är laglydig så tar man ut veterinär samtidigt som hovslagaren vid t ex. hovböld. Fångverkning och andra långdragna hovsjukdomar kommer att bli en ruskigt dyr historia på grund av avsaknad av godkända hovslagare som ändå inte tjänar särskilt mycket på att vara godkända...

 

[Dorinda]

Sv: Vart går gränsen?

Tråkigt att höra men det låter som ett bra beslut. Är hästen dålig efter ett fånganfall för tre år sedan hade jag sagt stopp för länge sedan. Röntgenbilden såg inte rolig ut

 

[Jamtland]

Sv: Vart går gränsen?

Vill barainflika att hon absolut inte varit dålig i tre år, då hade jag gjort något för länge sedan! Hon hade ett fånganfall som vi lyckades häsa nästan på en gång (trodde vi då) och hästen har varit helt ohalt och har körts en del sedan dess. Men nu sen i höstas så har magkänslan sagt att allt itne stått rätt till. När snön kom tyckte jag att hon började se halt ut. Jag har klämt och kännt med visitertång men det har inte funnits någon reaktion. Även hovslagaren har klämt och kännt och en annan hästkunnig person hävdade att skadan som gjorde att hon haltade antagligen satt uppe i bogen för så såg det ut när hon travade på volt.

Väl nere på kliniken så reagerar hon fortfarande inte vid tryck med visitertång och inte heller på böjprov medan röntgenbilden visade vad som hänt.

 

[nintendo]

Sv: Vart går gränsen?

Det är iofs riktigt att hovbenet inte kan svänga tillbaka igen. Men, hoven är så designad att den kommer börja växa ut igen utifrån hovbenets nuvarande läge. Det är därför man på fånghästar ser en bruten vinkel på hovväggen mellan delen som blev drabbad av fång och den friska hoven som växer ut.


Du får inte ge upp, tyvärr är det alltför många som skriker avlivning utan att ha någon kunskap eller erfarenhet av sjukdomen/skadan de anser någons häst skall dö för. Djur har lika stor vilja att leva som människor. Jag lever med svår smärta där det inte ens finns särskilt stor chans att jag skall bli frisk. Det är det många som gör. Det innebär inte att man önskar att dö.

Jag har en "fånghäst", hon fick hovbensrotation för två år sen, på vintern. Hon fick en sjukhage och bakåtvända skor i fram. På sommaren hade hon betesreducerare på sig, samt att hagen var betad av får innan. Hon gick alltså med sina kompisar, och var expert på att ta sönder reduceraren så till slut åt hon som vanligt Hon fick en väldigt långsam tillvänjning då och när hon fick vara utan den den sommaren så var det inget "farligt" gräs. Förra vintern fick hon begränsat med hö (hade fri tillgång den vintern hon fick anfallet) och i somras så vande hon sig till betet utan reduceraren och det gick bra. Hoven har nu växt ut helt i sin nya vinkel och senast hovis var här sa hon att hovarna ser jättefina ut!!! Jag hade kunnat börja sätta igång henne redan i våras/somras, men hon har fått stå lite till pga att jag haft mycket att göra med mina andra hästar. Nu ska hon få börja med att bli promenerad och tömkörd och sedan skrittas på under en långsam igångsättning. Troligtvis blir hon en helt normal rid/körhäst igen. *Ta i trä*

För att mer konkret svara på din fråga så tror jag att Du känner din häst bäst, Du kan nog se/känna när hon inte orkar mer. Du vet dessutom om hon är väldigt smärttålig eller mindre.

Jag är också av den åsikten att hästar kan ha vilja att leva trots "dödsdom" från människan... Ofta är det ju människan som inte vill/orkar/har råd att ge hästen den tid/vård den behöver och därför är det lättare för människan att ta bort hästen.

 

[TinyWiny]

Sv: Vart går gränsen?

Djur har lika stor vilja att leva som människor. Jag lever med svår smärta där det inte ens finns särskilt stor chans att jag skall bli frisk. Det är det många som gör. Det innebär inte att man önskar att dö.

Jag lever också med mycket svåra smärtor och jag hade aldrig utsatt en häst eller annat djur för den smärtan. Utan stora doser morfin och andra mediciner och utan möjligheten att kunna ha på mej exakt de kläder jag behöver, kunna lägga upp min dag och natt som jag behöver, få all den hjälp jag behöver för att få vardagen att fungera så ja, då hade jag hellre velat dö. Det är omänskligt att tro att man kan få ett värdigt liv med så svåra smärtor.
En häst kan inte säga vad den behöver för att må så bra som möjligt. Den kan inte gå och lägga sig på en mjuk bädd närhelst den behöver eller ta av eller på sig täcket. Den kan inte avlasta hovarna som den har så ont i vid fång genom att lägga benen högt precis.
Men visst, vet man att om jag står ut i några veckor och sedan blir frisk så står man ut men vet man att så här ska jag leva resten av mitt liv, så nej, då är det inte rätt och det är verkligen inte rätt att välja att utsätta någon annan för det.

När våran häst fick fång så gav jag honom sex veckor. Hade han inte blivit bättre då så skulle han få somna in. Han har gett oss så otroligt mycket och jag skulle aldrig kunna leva med att jag har utsatt honom för lidande i onödan. Givetvis gjorde vi allt för att han skulle må så bra så möjligt under tiden han var sjuk och ha så stor chans som möjligt att bli bra och vi hade tur och det vände. Jag är tacksam varenda gång jag ser honom att vi får ha honom här ett tag till.
Älskar man sina djur så utsätter man dem inte för onödigt lidande. Att få dö kan vara den vackraste gåva man får ge sitt djur. Det är vi som är kvar som får det svårt. Djuret tänker inte att den skulle vilja leva lite till. Den tänker bara att den inte vill ha ont just nu. Med hästens instinkter så blir det ännu svårare för en häst att inte kunna fly. Vi människor kan krypa in i våran grotta och ligga där tills vi blir friska. Den tanken finns inte hos ett flyktdjur. Där finns istället ångesten för vad som händer om det kommer ett rovdjur och den inte kan fly.

 

[Lilla Skutt]

Sv: Vart går gränsen?

Jag lever också med mycket svåra smärtor och jag hade aldrig utsatt en häst eller annat djur för den smärtan. Utan stora doser morfin och andra mediciner och utan möjligheten att kunna ha på mej exakt de kläder jag behöver, kunna lägga upp min dag och natt som jag behöver, få all den hjälp jag behöver för att få vardagen att fungera så ja, då hade jag hellre velat dö. Det är omänskligt att tro att man kan få ett värdigt liv med så svåra smärtor.
En häst kan inte säga vad den behöver för att må så bra som möjligt. Den kan inte gå och lägga sig på en mjuk bädd närhelst den behöver eller ta av eller på sig täcket. Den kan inte avlasta hovarna som den har så ont i vid fång genom att lägga benen högt precis.
Men visst, vet man att om jag står ut i några veckor och sedan blir frisk så står man ut men vet man att så här ska jag leva resten av mitt liv, så nej, då är det inte rätt och det är verkligen inte rätt att välja att utsätta någon annan för det.

När våran häst fick fång så gav jag honom sex veckor. Hade han inte blivit bättre då så skulle han få somna in. Han har gett oss så otroligt mycket och jag skulle aldrig kunna leva med att jag har utsatt honom för lidande i onödan. Givetvis gjorde vi allt för att han skulle må så bra så möjligt under tiden han var sjuk och ha så stor chans som möjligt att bli bra och vi hade tur och det vände. Jag är tacksam varenda gång jag ser honom att vi får ha honom här ett tag till.
Älskar man sina djur så utsätter man dem inte för onödigt lidande. Att få dö kan vara den vackraste gåva man får ge sitt djur. Det är vi som är kvar som får det svårt. Djuret tänker inte att den skulle vilja leva lite till. Den tänker bara att den inte vill ha ont just nu. Med hästens instinkter så blir det ännu svårare för en häst att inte kunna fly. Vi människor kan krypa in i våran grotta och ligga där tills vi blir friska. Den tanken finns inte hos ett flyktdjur. Där finns istället ångesten för vad som händer om det kommer ett rovdjur och den inte kan fly.

Tack för ett mkt bra inlägg.Jag håller helt med dig.

 

[Korven]

Sv: Vart går gränsen?

Säger också TACK för ett bra inlägg. Jag hoppas att det dröjer än en tid innan min gamling ska åka, han är frisk nu men det kan gå fort.

 

[trailtokan]

Sv: Vart går gränsen?

2000 för en vanlig skoning

Ja då ger man svartknackarna jobb.

Det beror väl oxå på hur pass snabb man är i sitt utförande.
Snabb behöver inte betyda att de är mindre bra.

De nya är ju väldigt långsamma.
Förr skoddes ca 8 hästar per dag. det ger en bra peng i fickan utan att man saltar räkningen.

Ser även godkända som skor illa o hästägarna tror inte att deras felställda hästar går att få till- för att svadan från hovisen är bra.

man hör samma mantra från ägarna- hovväggen får ej röras o de är skodda med låg o oftast understruckna trakter, långa tår som det går hand i hand med o för små skor när man skor om så pass sällan.

ett annat mantra är att korrigeringar måste ske pö om pö. varför då?
Ju fortare hästen står bra ju mindre slitage o sällan leder de s.k korrigeringarna till ngn förändring alls ens efter flera år för att hästen hela tiden trampar tillbaka den lilla korrigeringen.

MAN KAN INTE SKO 8 HÄSTAR PER DAG MED FULLGOD KVALITET!!!!!!! Självklart är man långsammare när man är ny = lite erfarenhet, men de som är vana OCH SKOR LÅNGSAMMARE ÄR NOGRANNARE ÄN DE SOM SKOR SNABBT!!! Så är det bara!

 

[trailtokan]

Sv: Vart går gränsen?

Jag känner verkligen med dig! Jag har själv tagit bort två shettisar med några års mellanrum, med kraftig hovbensrotation och -sänkning och som trots korrekt fångverkning och vård enligt konstens alla regler i över ett års tid vardera, inte blev friska. Din röntgenbild såg inte rolig ut Det är verkligen en hemsk sjukdom och det är vidrigt att behöva ta bort unga och i övrigt friska djur pga det.
Kram till dig!

 

[axel]

Sv: Vart går gränsen?

MAN KAN INTE SKO 8 HÄSTAR PER DAG MED FULLGOD KVALITET!!!!!!! Självklart är man långsammare när man är ny = lite erfarenhet, men de som är vana OCH SKOR LÅNGSAMMARE ÄR NOGRANNARE ÄN DE SOM SKOR SNABBT!!! Så är det bara!

Det är inte ett faktum, men hästägaren kanske får för sig att så är fallet= nöjd kund.

 

[axel]

Sv: Vart går gränsen?

Jag är lite kluven när man ser människor som inte till ngt pris får vilja dö.
Det är fortfarande bara cancerpatienter som får adekvat smärtlindring.

När det gäller djur får de absolut inte lida- en paradox.

 

[Leafhillranch]

Sv: Vart går gränsen?

MAN KAN INTE SKO 8 HÄSTAR PER DAG MED FULLGOD KVALITET!!!!!!! Självklart är man långsammare när man är ny = lite erfarenhet, men de som är vana OCH SKOR LÅNGSAMMARE ÄR NOGRANNARE ÄN DE SOM SKOR SNABBT!!! Så är det bara!

Det kan man visst
Men det bli så mycket skatt 5 av dom 8 häster bli nästan grattis skorning om det bli räkning på alla

 

[mul]

Sv: Vart går gränsen?

Jag har en går här som fick både rotation och sänkning för snart 2år sen. Hon jobbar som vanligt nu. Rotation är inte en dödsdömning. Tar man av tån och sänker trakten och håller efter kontinuerligt så kommer hoven och hovbenet att hamna i rätt läge igen, men det tar ett år ungefär innan allt horn är nere. Vill du ventilera lite så pm:a bara så kan vi prata mer.

 

[TinyWiny]

Sv: Vart går gränsen?

Jag är lite kluven när man ser människor som inte till ngt pris får vilja dö.
Det är fortfarande bara cancerpatienter som får adekvat smärtlindring.

När det gäller djur får de absolut inte lida- en paradox.

Ja visst är det verkligen en paradox. Jag får bara smärtlindring så att jag klarar av att överleva. Morfin är ju starkt och min läkare är rädd att jag en dag ska bli tillvand och att ingen hjälp ska finnas kvar att få. Det är som du skriver att det är bara de som ändå kommer att dö snart som verkligen får riktig smärtlindring för där finns inga risker kvar. När man läser på fass så används en av de mediciner jag tar till cancerpatienter med svåra smärtor. Jag är glad att jag får den trots att min sjukdom inte är dödlig. Annars hade den blivit dödlig. Man kan inte leva med så svår smärta i längden. Jag är glad att jag har en läkare som förstår det och är villig att ta de risker den innebär. För visst vill jag leva. Men inte med de smärtorna jag har utan morfin. Det räcker med de smärtorna jag ändå har som trots allt i nuläget är hanterbara.

 

[Boj]

Sv: Vart går gränsen?

Det kan man visst
Men det bli så mycket skatt 5 av dom 8 häster bli nästan grattis skorning om det bli räkning på alla

Eller hur, men det är klart ligger man på 3000 kr per häst så kanske skatten ökar något men gratis blir det aldrig.

Däremot så torde ju en hovis få oerhört långa arbetsdagar om man skor 8 hästar per dag, om man utgår ifrån att en normalskoning tar ca 70 minuter + eller - 10 minuter. Annars måste ju alla 8 hästarna stå på samma ställe, och sån tur kan man väl knappast ha 5 dagar per vecka och då tillkommer ju även restiden till varje ställe.

 

[Nillan]

Sv: Vart går gränsen?

Glöm inte alla extratimmar för tappskor,ibland får man ju åka en lång omväg för att kunna fixa en tappsko inom rimligt tid så att kunden inte blir sur för att den får vänta. Även om tappskon inte tar mer än 10 min så kan resan fram och tillbaka ta 1 timme och vipps så har man en sambo hemma som är sur för att man inte han hem till maten idag heller, hästar som får sin middag en timme senare eller barn som får stanna 1 timme extra på dagis. Menar bara att endel tror att hovslagare inte har ett liv efter jobbet och kan ha jourtider dygnet runt . Oftas räcker inte pengarna man får in ens till resan. Att ha en sån tur att alla hästar står i samma stall en dag har aldrig hänt mig, Tyvärr

 

[Speciella_tina]

Sv: Vart går gränsen?

Det beror säkert lite på var man finns, men här omkring vet jag att många hovslagare har krav på att minst x hästar i samma stall ska skos/verkas samma dag. Det kanske vore något?

 

[Jamtland]

Sv: Vart går gränsen?

Om du tittar på röntgenbilden så ser du att min ponnys hovben gått av och därför kommer inte hoven att kunna anpassa sig i tillräckligt stor omfattning tror jag.

Lilla tjejen min går på Metacam nu igen och är ändå så pass halt att hon tvekar att gå. Det är inte sån hon är, så därför har jag bestämt att det får vara nog nu. Här går alltså "gränsen" för mig.

 

[Forest Autumn]

Sv: Vart går gränsen?

Ärligt talat så är röntgenbilden hemsk, även om jag inte kan se att ngt ben har gått av så måste rotationen vara stor.

Någonstans går gränsen och jag håller helt med dig, den har säkert gått för din ponny.

Det är min övertygelse att vi inte ska hålla liv i våra djur bara för vår egen skull. Min ponny har hämtat sig från sitt anfall. På röntgenbilderna fanns det ett år efter anfallet inga spår av fång. Jag kan rida henne som vanligt. Jag rider mest ut men hon klarar definitivt av tuffa uteritter i högt tempo tillsammans med kompisar och lektioner med bla en del språng över låga hinder.

Men en vinter som denna har varit tuff. Grönt gräs ända till januari månad, knagglig yta att gå på när det blev minusgrader. Hon mår bra men jag har inte vågat släppa munkorgen denna "vinter" och ibland har hon fått stå inne.

Ibland undrar jag om det har varit värt all denna oro och alla dessa timmar i box/ute med munkorg. Men när vi sedan är iväg och galopperar i full fart tillsamman med andra/ hon sätter av på vallen i full galopp/ glatt hoppar över små hinder på hopplektion så tänker jag att det kanske är det.

inte vet jag

men jag har full förståelse för den hästägare som ger upp, en död fånghäst lider inte, den kan inte bli sämre och vi som ansvarar för hästen slipper oroa oss

min ponny är hästen i mitt liv men ibland kan man undra - till vilket pris

 

[Nillan]

Sv: Vart går gränsen?

Det beror säkert lite på var man finns, men här omkring vet jag att många hovslagare har krav på att minst x hästar i samma stall ska skos/verkas samma dag. Det kanske vore något?

Ahh... kanske nått jag borde införa