Vårmammor 2010 del 8

[Juzzzen]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Jag vet ju inte till hundra procent att hon inte är hungrig..men har hon ätit bra och regelbundet hela dagen, fått mkt vällingplus amning vid ca 21 så borde hon inte vakna och vara hungrig två ,tre timmar senare, och sen vakna flera gånger efter det..

Att hon vaknar vid tre och vill ha mat, och sen vid sju..Det är HELT ok, det är rimliga timmar mellan..men som inatt, varje timme eller iaf varannan..Det är bara för hon vill ha tröst..och tröst får hon faktiskt få genom att jag vyssar, ger napp eller klappar om....

 

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

*kl*

Tack för julklappstips till sambon, ska faktiskt se om jag hittar nån modell med han favorit bilmärke

Armani
Vilka fina bilder, svartvitt blir så fint!


Ramlade av hästen i kväll, eller ja, ramla å ramla...gled av i snön 4 gången på dom 8 år jag haft honom...hihi skrattar lie för mig själv, måste sett rätt dumt ut, men kanske sånt man får räkna med när man rider barbacka

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Nä det är ju sant.... Men jag har märkt av mkt kinkighet och hunger nu när e närmade sig halvåret. Hn kan även vakna o störtgråta på kvällen när hon sver. Får gå upp o ge napp ofta nu. Ibland får jag stanna uppe för hn är lite orolig...
Det händer nog mkt uppe i huvudet som ska smältas under sömnen...

 

[Juzzzen]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Ja, var på mammagruppen fika idag..Alla hade problem med sömnen nu..Mat ofta, napp ofta och gallskrik..Lite därför jag tvekar med amningen..Hon behöver ju mkt närhet nu, och jag gillar att trösta henne med amningen annars..Men på natten är man ju så trött..Man vill ju inte att hon vänjer sig vid att "få som hon vill" men för oss alla är ju amningen det lugnaste..usch..vet inte vad jag ska göra...känns ruttet att vägra henne det som gör henne trygg lixom..

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

E hade (jag hoppas att jag inte får äta upp att jag skriver i dåtid ) ett gäng nätter för några veckor sedan när han vaknade ungefär varannan timme, och var väldigt ledsen (vilket är olikt honom, han brukar inte skrika igång direkt). Han var ju inte hungrig så ofta - de flesta av vakningsgångerna slocknade han i princip när han landade vid bröstet - men jag lät honom ändå amma varje gång för det kändes som att han behövde trösten och närheten (och dessutom är det den mest vilsamma tröstmetoden för mig ). Efter ett tag gav det med sig, och även om han inte helt är tillbaks i gammalt gott sovslag än så sover han helt okej. En bekant hittade denna text på någon barnsajt (vet inte vilken):

Vid sju till tio månaders ålder så kommer barnet normalt in i en period som kännetecknas av separationsångest. På dagtid märker du det genom att du inte ens kan gå på toaletten utan att barnet börjar gråta av förtvivlan i rädsla att du ska överge det. När det är sovdags vill barnet antagligen inte släppa taget om dig och väl i sängen kan det mycket väl skrika och gråta hysteriskt. Under denna period kan barnet sova mycket oroligt och vakna väldigt ofta. Ibland kan det hjälpa att temporärt låta barnet sova tillsammans med er föräldrar. Detta ger en ökad trygghet och minskar oron hos barnet något.

*kl*

Vi har börjat få en himla massa bajsblöjor här. Tror (hoppas?) att det är Niferexet som ställer till det. Drygast av allt är att han börjat bajsa på natten, och ingen av oss uppskattar nattliga blöjbyten. E gråter sig igenom proceduren och det gör nästan jag också

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Jättefina bilder!

Jag älskar svartvita foton

Tack så mycket! Jag är som du är älskar svart-vita foton!! Gjorde dock dessa lite mindre svartvita så man ser svagt de orangea sträcken på bodyn och lite svaga kulörer på snuttisen

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Jag gillar också svartvita ftn jättemycket. Har iofs ett par som går i brunt med.
Tycker det är lite roligt med en färgnyans som lyfts fram i det svartvita- en detalj så...

UVA Det är kanske dumt att försöka sluta något nu då... är ju snart inne i denna fasen då...

 

[Juzzzen]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Ja..Har hört det med separationsångesten..Hon har ju varit jättekänslig ett tag nu och inte velat att jag ska gå ifrån henne..men nu är det bättre på dagrna..men sämre på nätterna..

Men ja, mitt hjärta säger amma och ta upp så mkt som hon kräver. Vill dock inte ha henne i sängen för mkt, jag sover skitdåligt då och får fruktansvärt ont i ryggen pga för trång säng.. tar alltid upp henne i sängen tidigt på morgonen(fem, sex) för att mysa dock
Vill ju ge henne det hon behöver.Vill inte få "äta" upp det sen bara..men oifs är hon fortfarande liten..alla säger olika också..usch svårt..Vill ju inte göra min lilla tjej olycklig och otrygg..oavsett hur jag gör..

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Kl
Jag lyckades precis fånga en ägglossning på sticka, så nu vet jag vad jag har att vänta om exakt 14 dagar... Trist, men skönt att vara förberedd iaf. Nu kanske det är läge att ta tag i p-medelfrågan. Finns det öht nåt p-medel som inte har viktuppgång som biverkning??

Nu har snön även kommit hit. Blåser fortfarande gör det också, så det blir väl en innedag idag med. Vad ska alla andra göra idag?

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Jag tycker att du ska göra som ditt hjärta säger och inte lyssna för mycket på hur det "ska" vara. Jag tror stenhårt att man behöver ge sitt barn så mycket närhet och omtanke som möjligt. Det har jag förstått efter att ha läst böckerna om mig som min farmor skrivit. Jag fick tydligen sova i eget rum från första natten, sova över hos farmor när jag bara var några veckor gammal och jag började på dagis vid 6 mån ålder. Dessutom fick jag sömnmedel vid 6 mån för att jag inte skulle vakna kl 4 på morgonen... Kanske inte så konstigt att jag gillade farmor (som totalt avgudade mig) mer än mamma och att jag och mamma inte har nån vidare relation idag.

Nu menar jag absolut inte att det har något med dig att göra, men du förstår principen. Bebisar ska ha den kärlek och omtanke de behöver.

 

[Mikan]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Idag ska vi in till stan. Först sjukgymnasten och sen ska jag klippa mig. Har lite beslutsångest ang frisyren. har halvlångt nu men skulle vilja hitta på något annat. Fast sen är det så skönt att ha det lite längre så det går att sätta upp allt i en svans. A drar som en galning i håret när jag har det löst och sen fäller jag drivor, inte heller så kul när man jobbar med mat.
Luggen ska korts iaf, den kan jag sätta upp med spänne vid behov. Sen skulle jag behöva lite färg....

Sen ska vi kanske ut i snön. A premiärpkte pulkan igår och han somnade sittande i den. Igår smorde jag upp mammas gamla hundsele och ska hämta träpulkan i em och se vad min hund säger om att dra A lite.

Igår var stalltjejerna här och om hon hinner få allt färdigt i helgen så kan hon ta hem hästen redan till helgen. Känns konstigt att bli hästlös, men samtidigt skönt!
Vill jag rida så får jag åka ut dit istället, och hin har bara 10 min ridväg tiill ridhus

 

[Cyllene]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Ja..Har hört det med separationsångesten..Hon har ju varit jättekänslig ett tag nu och inte velat att jag ska gå ifrån henne..men nu är det bättre på dagrna..men sämre på nätterna..

Men ja, mitt hjärta säger amma och ta upp så mkt som hon kräver. Vill dock inte ha henne i sängen för mkt, jag sover skitdåligt då och får fruktansvärt ont i ryggen pga för trång säng.. tar alltid upp henne i sängen tidigt på morgonen(fem, sex) för att mysa dock
Vill ju ge henne det hon behöver.Vill inte få "äta" upp det sen bara..men oifs är hon fortfarande liten..alla säger olika också..usch svårt..Vill ju inte göra min lilla tjej olycklig och otrygg..oavsett hur jag gör..

Jag är helt övertygad om man inte kan skämma bort barn med trygghet och närhet, det har ju grymt stora behov av det och när de behoven sen avtar tror jag det löser sig själv. Ture är ledsen flera gånger per natt fast han inte riktigt är vaken och vill han amma så får han, vill han somna om på min arm så får han. Men de nätter som är bra sover han helst en bit ifrån mig och är nöjd med det!

 

[Mikan]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Så hade vi det med för ett tag sedan. A sov bara om han fick ligga på mig med ett bröst i munnen. Nu har det vänt och han sover bättre igen (fast helst mellan oss). Det har hänt mkt i utvecklingen, han är äntligen (?) på väg att krypa, pratar hela tiden. säger mamma (förstår kanske inte innebörden, men man blir varm i hjärtat ändå) Ibland kommer även ngt som liknar pappa.
Igår frågade jag om mamma fick en puss och då pussar han mig (självklart med öppen mun och dregel )

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Jag har inte märkt av viktuppgång på något pmedel jag använt mer än första gången. Trodde det var omställningen i kroppen. Nu har vi ju varit gravida så kroppen har nog omändrat sig klart trodde jag... Sen visst- äter man mer såklart man går upp.
Vad exakt gör att man tar sig? Hormonförändringar i sig borde väl inte ge viktuppgång? Samlar man vatten eller vad?
Jag borde med ta tag i det.... Speciellt eftersom det är tänkbart att bli gravid igen. Samtidigt vågar jag inte sterilisera mig fall i fall man mot förmodan skulle ångra sig.... Dessutom har en steriliserad vän väldigt mycket mens och det är den jag vill ha bort...
Syrran har blivit gravid med ppiller 4ggr så det vill jag ju inte heller vara med om...

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Jag har alltid haft en speciell siffra på vågen som varit väldigt konstant. Det ska mycket till om jag ska frångå den siffran, både uppåt och nedåt. Kroppen vill verkligen hålla den viken till varje pris. Två gånger i mitt vuxna liv (förutom nu) har jag varit utan p-medel och båda gångerna har "trivselvikten" sjunkit med ca 2 kg.

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Men jag väger nog hellre 2 kg extra än risken att bli gravid

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Men man måste väl kunna kombinera.

 

[Michellan95]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Men innan den gången, tog du upp och matade henne fast hon inte var ledsen?

Eftersom min amning var förenad med ren dödsångest de första veckorna så fick Vilgot aldrig mat förrän han verkligen blev jätteledsen/hysterisk. Jättehemskt egentligen när jag tänker tillbaka på det, men så var det tyvärr. Det kanske delvis var därför han slutade äta på nätterna så pass tidigt.

Stackars barn, vad hemsk jag känner mig..

Det tror jag nog att jag gjorde, jag associerade vaken med hungrig för i min värld var det därför bebisar vaknade.

*KL*

Efter Isabellas op har jag fått jätte svårt att lämna henne. Jag kan inte sätta henne på golvet och gå iväg, knappt att jag kan sätta henne på golvet och sätta mig bredvid utan att hon blir ledsen. Hennes pappa kan göra vad han vill men jag kan inte lämna henne på samma sätt som förr men det är inte alltid hon blir ledsen, tack och lov.
Hon har även blivit blyg om någon annan tar upp henne och storgråter, på avstånd (kan sitta precis bredvid) går bra men hon vill inte vara i någon annans famn.

Igår somnade inte Isabella förrän 23, hon kan inte koppla av när vi har gäster här och igår var det svärmor och deras inneboende här. Hon somnade lite snabbt vid 22 men sedan fick jag lägga mig med henne i sängen och amma henne till sömns och sedan sov hon bredvid mig hela natten, jag vågade inte flytta på henne ifall hon skulle vakna.

 

[Juzzzen]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Tack alla för era svar!! Oregano: Oj..det var inte vidare snällt av din mamma usch rent ut sagt..

Att det ska vara så svårt att bara gå efter sin känsla lixom..Men det är jag i ett nötskal..Litar aldrig på mig själv, får prestationsångest och så blir allt koskit..

Inatt ammade jag henne allt hon behövde, och det blev betydligt lugnare för oss alla..Klart min unge ska få det hon behöver! Så har jag ju känt hela tiden..att jag inte kan lita på min egna känsla..suck.

tack för sparken i arslet

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 8

Tror du inte att det är en kombination av separationsfasen och det faktum att hon var på en otrygg plats (dvs inte hemma med allt vad det innebär) under flera dagar? Det är så synd om de små liven när man inte kan förklara att mamma/pappa faktiskt inte kommer att försvinna. Ibland måste man ju sätta ner bebis på golvet för att kunna göra något annat än bara bära runt på dom...

Ju mer jag tänker på hur vi hade det i början, ju argare blir jag över hur jag blev bemött av bvc och amningsmottagningen. En bebis som gallskriker av hunger och en mamma som storgrinar och gång på gång "tar sats" för att försöka utstå smärtan, men ångrar sig i sista sekund och bebis får gallskrika en stund till innan nästan försök vågas göra... Ivrigt påhejandes av barnmorskor/barnsköterskor som säger att det är helt normalt med "lite obehag i början"... Som hormonstinn förstagångsmamma hade jag inte vett att säga ifrån heller. Om det nu blir någon mer gång tänker jag redan från första början vara superbestämd med att jag gör ett försök och inget mer om det inte funkar. (Så nu har jag avreagerat mig lite )