Sv: Vårmammor 2010 del 8
Kn
Hej på er!
Hoppas ni har haft en skön helg, det har jag och har haft fullt upp att göra! Men nu så är jag tillbaks
Har nu hunnit läsa igenom allt och svarar lite sådär sporadiskt på lite av varje.
AKB: Jag följer ju också Hem till gården slavist! Men jag kommer tyvärr inte ihåg vad som hände där efter dockteatern. De tackade honom så mycket har jag för mig och sa liksom ingen om det. Sedan kom (gud tappade totalt namnet, Sarahs riktiga mamma hmm.... jaja, du vet vem jag menar, hon som har bilverkstan) och hade köpt det där dockskåpet åt henne. Tror att avsnittet slutade med att (gud jag och namn, ber om ursäkt... Sarahs pappa) sparkade sönder det för han blev arg på Sarahs låtsasmamma - shit, jag är sämst (hon var då uppe och nattade Sarah).
Jag håller iaf med dig om att jag också tyclker att Ashley har sjunkit i mina ögon och jag tycker han gör helt fel. Hoppas så att Arthur kommer tillbaks till "rätt" familj snart igen.
Lottch: Jag har lagt till dig på FB, såg nu att du accepterat min vänförfrågan =) Jag orkar inte riktigt gå tillbaks och leta upp er andra (förlåt!) men jag heter Fanny Lindborg - ni får gärna lägga till mig om ni vill. Som visningsbild är där ett foto på mig och Milton.
På tal om det där med mörkerrädsla. Jag har aldrig varit rädd för mörker, aldrig någonsin och har kunnat befinna mig på vilket ställe som helst vid vilken tidpunkt som helst, själv eller inte själv, spelar ingen roll. Tror dessutom gott om alla människor (dumt eller?!) tills de bevisar motsatsen. Men efter att jag har fått barn så kan jag komma på mig själv att jag känner en svag oro när jag är ute själv. Och lite starkare oro när jag är ute med Milton eller vår lilla hund, är rädd att det ska hända mig något och att någon ska ta Milton eller Yda eller att de helt enkelt ska lämnas ensamma och övergivna tills någon hittar dem
Julfirandet är också en stor grej för både mig och min sambo. Vi är mycket traditionsbundna och vill båda fira med våra respektive familjer. Våra familjer bor båda i samma by och i år ska julfirandet firas i båda våra föräldrars hus. Fördelen är då att det tar 2 minuter med bil mellan föräldrarnas hus och sambons föräldrar brukar börja fira på dagen typ runt lunch. Mina föräldrar drar aldrig igång förrän efter Kalle Anka. Är vi optimistiska tror ni om vi bestämmer oss för att hinna fira hos båda?
Min kompis operation för en vecka sedan gick riktigt riktigt bra - kunde liksom inte ha gått bättre! Är så jäkla glad alltså och igår var hon, hennes sambo och jag och hämtade hem en hund åt henne, en lite valp Vadmuskeln är borta och trots det går hon fantastiskt bra och har till och med lagt kryckorna, okej det gjorde hon i onsdags typ och i torsdags ställde hon sig och mockade sin hästs box, vadå envis?! Hon är bäst helt enkelt!!
Kn
Hej på er!
Hoppas ni har haft en skön helg, det har jag och har haft fullt upp att göra! Men nu så är jag tillbaks
Har nu hunnit läsa igenom allt och svarar lite sådär sporadiskt på lite av varje.
AKB: Jag följer ju också Hem till gården slavist! Men jag kommer tyvärr inte ihåg vad som hände där efter dockteatern. De tackade honom så mycket har jag för mig och sa liksom ingen om det. Sedan kom (gud tappade totalt namnet, Sarahs riktiga mamma hmm.... jaja, du vet vem jag menar, hon som har bilverkstan) och hade köpt det där dockskåpet åt henne. Tror att avsnittet slutade med att (gud jag och namn, ber om ursäkt... Sarahs pappa) sparkade sönder det för han blev arg på Sarahs låtsasmamma - shit, jag är sämst (hon var då uppe och nattade Sarah).
Jag håller iaf med dig om att jag också tyclker att Ashley har sjunkit i mina ögon och jag tycker han gör helt fel. Hoppas så att Arthur kommer tillbaks till "rätt" familj snart igen.
Lottch: Jag har lagt till dig på FB, såg nu att du accepterat min vänförfrågan =) Jag orkar inte riktigt gå tillbaks och leta upp er andra (förlåt!) men jag heter Fanny Lindborg - ni får gärna lägga till mig om ni vill. Som visningsbild är där ett foto på mig och Milton.
På tal om det där med mörkerrädsla. Jag har aldrig varit rädd för mörker, aldrig någonsin och har kunnat befinna mig på vilket ställe som helst vid vilken tidpunkt som helst, själv eller inte själv, spelar ingen roll. Tror dessutom gott om alla människor (dumt eller?!) tills de bevisar motsatsen. Men efter att jag har fått barn så kan jag komma på mig själv att jag känner en svag oro när jag är ute själv. Och lite starkare oro när jag är ute med Milton eller vår lilla hund, är rädd att det ska hända mig något och att någon ska ta Milton eller Yda eller att de helt enkelt ska lämnas ensamma och övergivna tills någon hittar dem
Julfirandet är också en stor grej för både mig och min sambo. Vi är mycket traditionsbundna och vill båda fira med våra respektive familjer. Våra familjer bor båda i samma by och i år ska julfirandet firas i båda våra föräldrars hus. Fördelen är då att det tar 2 minuter med bil mellan föräldrarnas hus och sambons föräldrar brukar börja fira på dagen typ runt lunch. Mina föräldrar drar aldrig igång förrän efter Kalle Anka. Är vi optimistiska tror ni om vi bestämmer oss för att hinna fira hos båda?
Min kompis operation för en vecka sedan gick riktigt riktigt bra - kunde liksom inte ha gått bättre! Är så jäkla glad alltså och igår var hon, hennes sambo och jag och hämtade hem en hund åt henne, en lite valp Vadmuskeln är borta och trots det går hon fantastiskt bra och har till och med lagt kryckorna, okej det gjorde hon i onsdags typ och i torsdags ställde hon sig och mockade sin hästs box, vadå envis?! Hon är bäst helt enkelt!!