Sv: Vårmammor 2010 del 15 
Jag kan joina in på gnället... Selma vaknade inatt 01.30 och var vaken till 04.30, vilt gråtandes nästan hela tiden. Sambon skulle upp kl 6 och ha ett viktigt möte, så jag fick ta allting själv. Klockan 4 gick jag in i vårt sovrum, vilt gråtandes, och sa att jag bryter ihop till sambon
då kröp vi ned i sängen och då somnade hon efter en halvtimme hysteria.
Förstod inte varför hon var så ledsen förrän imorse då jag upptäckte att kindtänder var på väg upp... Känner mig lite korkad som inte ens tänkte på att kolla upp det, så ikväll blir det tandsalva i hela munnen. Som tur var lyckades jag sova 40 min när Selma sov 3,5 h, helt slut stackarn.
Måste bara få skriva något glatt också. Jag har ju en 4åring e guido som det bara gått uselt med. Först så blev han sen med inridningen pga min grav, sen blev han inriden under sommaren, kom hem i sept, får en hovböld 1 dagen hemma och står blockhalt i 8 veckor. Sen så var det snö när jag äntligen kunde sätta igång honom, där står jag utan ridbana, ridhus eller transport. Skickar iväg honom till min väninna igen i januari i en månad för att få igång honom, hade ingen lust att hoppa upp direkt på stallplan... Får tillbaka honom i slutet av februari. Rider honom hemma 5 dagar i veckan till april då han vrider till sin has så att den blir stor som en fotboll och han blir ståendes i 2 månader till... Han har som aldrig fått chansen att visa vad han går för och jag har på något sätt accepterat att han kanske inte blir så bra som jag trodde att han skulle bli.
Förrän idag. Min väninna kom förbi för att hjälpa till att tömköra. Jag skulle egentligen ha gjort det själv med henne vid sidan ifall något skulle gå snett, som förra gången, men efter min natt och en supergnällig selma var det ingen idé, så hon fick göra det själv. Både jag och hon tappade hakan. Helt plötsligt kommer hästen jag har drömt om fram. Han bara förvandlas från en fyrkantig unghäst till att se ut som en 10 miljonershäst.
hans steg blev luftigt, han lyfte, han, ja, svårt att förklara, han blev bara så fin.
Så min väninna bara skrek, haha, "Vi måste se till att kvala honom till Falsterbo!! Ska vi sätta det som mål? Ja, det gör vi!" och där stod jag vid sidan av och nästan grinade av lycka. Min fina, fina underbara Lilla B.
Så nästa år, om allt går som det ska, så förväntar jag mig en hejarklack härifrån därnere.
