Vårmammor 2010 del 12! <3

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Vad bra att de kollar upp det. Här är det ingen jäkel som bryr sig om Vilgots sneda huvud... Har påtalat det flera gånger, men de säger bara att han kommer att se ut så, inget att göra. Nu syns det inte längre pga allt hår han har fått, men en vacker dag kanske han ser ut som sin pappa :angel: och då kommer det att synas igen. Nu är jag inte oroad för att det är något annat än kosmetiskt, men konstigt ändå att det tas på ett helt annat allvar i andra landsting...
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Hej älskade vänner!!

Först och främst ett stort grattis Oregano, jag blev lika förvånad som alla andra här inne tror jag :D Men så roligt!!

Svartfot: Såg att du skrivit om röd rumpa. Här är en till som aldrig blir av med sin, Milton alltså ;) Vi kör på med Inotyol, som är mest effektivt tycker jag, men i övrigt vet jag inte vad man ska göra åt det riktigt.. Milton bajsar alltid flera gånger om dagen så det är ju inte konstigt att det blir rött här iaf.

Vad häftigt att här är så många som aldrig rökt - här är en till :D Precis som du, Michellan, så kände jag också lite att bara för att alla andra var såå coola och testade, så skulle jag minsann inte göra det. Är idag jävligt stolt över det, även om det för mig fortfarande är världens mest givna sak. Folk som tröffar mig idag och även folk som kände mig då blir skitförvånade över det, jag var ju ändå en av de coola :D

På tal om dig, Michellan, så uppskattade jag din förklaring om de där Klara-mötena. Tänker på framtida syskon och att jag kommer kräva snitt då. De kommer säkert skicka mig på sådana där möten och det ser jag fram emot, även om mitt (och sambons) krav på snitt står fast. Vad bra att de (iaf där du gick) lät en ta del av så mycket.

Ang. syskon så är jag våldsamt bebissugen :D Har ju sagt (säkert skrivit här också tidigare) att jag vill ha barn relativt tätt, gärna 2 år mellan barnen men max 3 år.
Det grämer mig nåt fruktansvärt att det inte blir genomförbart.. Mycket handlar om ekonomin och det känns jävligt bittert. Förstår min sambo i sitt tänkande kring detta, även om bebissuget från min sida är enormt.. Vill så gärna bli gravid till hösten/vintern och få barn till sommaren nästa år. Men jag ska ju börja plugga och nu när vi köpt huset med så anser vi (framför allt sambon) att jag kanske bör plugga färdigt och få upp föräldrapenningen lite och sedan få ett syskon = typ 4-4,5 år OM jag blir gravid som planerat. Helt plötsligt fick jag ganska långt mellan barnen.. Fasen, nu blev jag ännu mer bitter. Har ju inte världens högsta föräldrapenning i dagsläget. Pluggar jag så har jag ut ca 8500 lite drygt med barntillägget på 500 kr. Min föräldrapenning ligger där omkring också nu, om jag tar ut 7 dagar i veckan och det vägrar jag göra. Vill max ta ut 5 dagar så jag kan vara hemma lite längre/spara lite dagar.
Usch nej, vi skiter i syskon, Milton får bli ensambarn istället ;) Nej det vill jag inte heller, men jag vill ha barn snaaaaart igen.. Tänk om man kunde göra en "Milton" = jag slarvade ett par dagar med p-piller, tänkte inte på det, jag blev gravid och här är vi idag och är galet lyckliga över det slarvet! Men kommer givetvis inte slarva medvetet, men tänk om jag råkar bli gravid ändå, det hade varit en dröm!


Jag ser förresten verkligen fram emot den 24 och Halmstad :banana:
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Du låter lika velig som jag;)
Ena dagen är det självklart att jag ska skaffa syskon, ena dagen är det helt tvärt om.
Och anledningen till att skaffa en till är bara att jag vill vara gravid igen och att Oscar ska få ett syskon, inte för att jag vill ha en till.
Så rent krasst, nej, jag bör inte skaffa en till just p.g.a de anledningarna:crazy:


*kl*
Uscha! Sitter här och fäller en tår. Kollar igenom lite gammla kort på datorn. Fann några som Oscars farfar är med på.
I förrgår va det 1½ år sen han gick bort. Sörjer så att han aldrig fick träffa sitt första barnbarn, han va så glad över att han skulle få ett.
Ska nog gå till graven en sväng i morgon, va några månader sen sist nu och prata lite.
 
Senast ändrad:
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Tack! :love: Och jag kan vara lite avis på er "ungdomar" ;) som har tid att vänta med syskon. Det är ju alldeles självförvållat att ha väntat så här länge, men när jag var i er ålder var barn det absolut sista jag ville ha! :D

Men jag tror att det här kommer att bli bra. :idea: Säkert skitjobbigt i början, men med 1,5 år mellan dom så hoppas jag att de kommer att få mycket glädje av varandra.

Kl
Förresten ska jag ha ensamhelg igen nästa helg!! :bow: Jag och båda grannarna åker på spa på söndagen så redan på lördag morgon tar maken Vilgot och åker hem till sina föräldrar. Det är bara ett litet problem, sist drack jag en massa vin för att våga sova själv, det går ju inte nu. :p
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Du kan få låna en mesig hund att ha som fotvärmare i sängen om du vill? Min Zelda får agera kramkudde när J är borta. :o :love:

Förstår att ni är chockade och att det är lite blandade känslor. Jag är fortfarande lite kluven till fler barn. Jag vill verkligen ha ett barn till, men är livrädd för graviditet och förlossning. Är fortfarande deprimerad över hur förstörd min kropp blev, hur illa jag mådde ( hur ska man kunna ta hand om ett småbarn när man inte tar sig upp ur sängen?), mina hemska foglossningar och som pricken över i:et, en förlossning som i stort sett gick så fel som den kunde gå.

Ser som ni andra inte heller fram emot att man helt plötsligt ska bli allmän egendom och diskussionsämne. Kände mig så kränkt förra grav när någon skulle komma och klappa på magen. Nästa gång tänker jag vara mycket mer bestämd...

Synd på jeansen, du får se efter ett par vita mammajeans. ;)

Själv var jag och hämtade min 4åring igår, han var sååå duktig. Gick bara rakt in i transporten utan att ens tveka, mot min förra häst som tog minst 2-3h att få in. Lilla B kan jag lasta själv redan nu... Har börjat kolla på en lastbil nu så att vi kan ut och hoppa och träna lite. Känner mig lika nervös och pirrig som en 8åring som ska hoppa sin första blåbärshoppning. :D

Har bestämt mig för att sätta igång med träningen på allvar nu, kom inte i en klänning jag tänkt ha om 2 månader... Kör nutrilett + ett mål mat om dagen i 2 v, ska få hem mitt löpband ikväll så nu har jag inget att skylla på.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Goooolvbilder :angel:

*kl*
Stora saker har hänt här, H har premiärsovit i sin spjälsäng ända fram till 03.30. Han vaknade inte ens för 23-målet (hade bara tänkt att han skulle sova i egen säng fram till då, då vi går och lägger oss). Han är ju så rörlig nu för tiden att han lätt kan klättra över vallarna vi bygger kring egna sängen när han sover där, i förrgår hade han - utan att det hördes ett knyst på monitorn - tagit sig ner till fotändan av sängen och låg där och sov. Så det kändes som att det var tid för spjälsäng innan han åker ner i golvet.

..men tror ni inte att jag ändå vaknade strax innan 02 av något konstigt ljud, låg vaken och lyssnade, kom på att jag måste på toaletten, och så var jag visst törstig.. Så klockan var 03 innan jag kunde somna om. Suck.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Sorry! :o

gamla furugolvet:
198459_10150130596514761_503859760_6184347_4322763_n.jpg


gamla mattan:
196847_10150130597369761_503859760_6184351_7189943_n.jpg
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

*kl*

Är jag ensam om att inte ha något emot att folk klappade på magen? Visserligen var det bara släkt och vänner som känner mig bra som gjorde det och min pappa kunde jag inte neka eftersom han aldrig har varit med om en graviditet på så här nära håll.

Däremot kommentarer om vikt, storlek på magen och kommentarer om tjockis kunde få mig att koka.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Mötena på spec.MVC rör upp många känslor, de frågar mycket som man aldrig har tänkt på själv. Eftersom jag är väldigt rädd för snitt så fick hon gång på gång förklara för mig hur ett akutsnitt och ett urakutsnitt går till. Det är t.ex. ingen innan som har talat om för mig att om de söver så får inte maken vara med.
På mötet efter förlossningen satt BM med min förlossningsjournal och vi gick igenom hela förlossningen igen. Jag fick reda ut frågetecken, framföra sånt jag inte var nöjd med och sista frågan var om jag kunde tänka mig att föda fler barn. Allt som är sagt står nu i min journal för framtiden.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Det kan verkligen inte vara lätt att vara 11,5 månader. :angel: Vilgot står vid vår säng och leker med sin tandborste (favoritleksaken just nu). Ibland tappar/slänger han den på golvet och då rasar hela världen samman för honom. Han står och tokgråter ända tills jag tar upp den till honom. Hur svårt är det liksom att sätta sig på rumpan och ta upp den själv? Börjar han testa mig redan nu?? :eek:

Ang magklappning så tyckte jag att det kändes olika beroende på vem som gjorde det. När grannen frågade om hon fick känna och då bara kände lite lätt på hur hård magen var, så var det absolut inga problem. Men när svärmor dök på mig utan att fråga och liksom smekte den med hela handen i flera sekunder så visste jag inte var jag skulle ta vägen. Fruktansvärt obehagligt. Men som sagt, jag ska göra klart för alla redan på en gång att jag inte vill ha några kommentarer öht om någonting!! :devil:
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Stackars Vilgot, inte lätt att vara liten när det är sååå långt ner till golvet ;)

Ska vi har fler barn tänker jag peka fulfingret och säga håll käften om någon säger tjockis till mig. Julen -09 hos M's släkt så dröp det av tjockis-kommentarer och jag är jätte känslig över vikt och utseende. 'Här kommer det en tjockis', 'hej tjockis', 'hörru tjockis, jag kommer inte fram här' fast att det fanns jätte mycket plats att ta sig fram :grin: Blir ledsen bara jag tänker på den julen.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Skicka hit jycken! :D ;) Tänk så bra att ha en hund som varnar och skrämmer bort obehöriga! När jag blir pensionär ska jag ha hund! :love:

Mmm, jag får nog hitta ett par vita mammajeans istället.... Jag som senast i fredags med stolthet gick rakt förbi mammaavdelningen på HM och tänkte "staaaackars dom som måste handla kläder här"...... :crazy: Usch och fy... Men som sagt... När det här är över åker det in en spiral så fort ungen är ute, sen ska jag aldrig nånsin vara gravid mer! :bow: :bow:
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Precis som oregano säger så berodde det verkligen på vem som kände. Frågade någon nära vän om de fick känna så var det såklart okej, men när någon tex gammal släkting till sambon, som jag träffat 1 gång tidigare, bara gick fram och började klappa på magen, då mådde jag väldigt dåligt. Men jag gillar inte att "kramas" heller. Min sambo och min familj är de enda som jag tycker är naturligt att krama. Mina vänner vet om det och respekterar det, det är de icke nära vännerna som inte vet om det.

Ser lite lustigt ut när mina nära vänner bara morsar och de jag inte känner bra får en kram. :D :p

En av sambons ingifta farbröder klatschars mig på rumpan när jag stod och böjde mig över skötväskan och jag fick verkligen panik, medan en annan säkert inte hade reagerat. Jag har jättesvårt för att sova i samma säng som någon annan, förutom min sambo. Jag sov aldrig hos mina föräldrar när jag var liten och jag hatade att sitta i knä eller bli buren, så jag har varit såhär i hela mitt liv. :)
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

*kl*

Är jag ensam om att inte ha något emot att folk klappade på magen? Visserligen var det bara släkt och vänner som känner mig bra som gjorde det.

Samma här, jag tyckte inte dte var någon fara. Inte heller att bli kallad tjockis faktiskt, eftersom jag alltid varit mer åt smala hållet så var det en omväxling:p

HATAR däremot kommentarer: äter du inte?:mad: Har jag fått höra hela mitt liv.
Min mamma är väldigt liten och smal hon med,ännu mer än mig och hon fick alltid den kommentaren. Tills sist svarade hon: Annars hade jag väl inte varit vid liv" hehe

Min mamma vägde som mest 52 kg under sina graviditeter..så då förstår ni hur liten hon är:grin: Det är lixom under min normalvikt:crazy:
 
Sv: Vårmammor 2010 del 12! <3

Usch vad tråkigt sånt där är.... Varför kan folk inte bara vara tysta...? :cry: Jag får verkligen ångest på riktigt när jag tänker på hur det kommer att bli igen... Maken undrade om man inte kan få bli sjukskriven för sånt på slutet. Tror ni man kan det? Jag mådde ju jättedåligt även om jag inte är den som bryter ihop så någon märker det. Jag satt på mitt kontor flera gånger och grät och maken fick trösta mig. Den här gången finns han ju inte på jobbet heller.

Usch, allt kommer verkligen tillbaka när jag börjar tänka på det.... :cry: :cry:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
10
· Visningar
1 313
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
1 086
Senast: Bison
·
Fritid På onsdag 28/8 börjar Paralympics och det sänds på SVT/svtplay. Ska ni kolla? :banana: Här finns sändningstider och deltagare: 28...
Svar
12
· Visningar
469
Senast: Rosett
·
Tjatter Nej men nu är det väl hög tid, tycker ni inte? 2024 års upplaga av Secret Santa är här! 🤓 Ni som har varit med tidigare har koll på...
49 50 51
Svar
1 018
· Visningar
33 025
Senast: netia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tips på mellanstor hund för barnfamilj
  • Akvarietråden V
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp