Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15 
Svårt det där, hur mycket man ska ge ut av sig själv, och framför allt nu då sen Milton kom. Och hur mycket man ska ge ut av honom, så offentligt, som det faktiskt blir på internet. Jag bloggar ju och har också facebook.. Och en hel del foton läggs ut på honom. Jag funderar alltid en extra gång innan jag lägger ut något på honom och framför allt då vilka foton.
Mina föräldrar är inte alls så förtjusta i att jag bloggar om Milton, framför allt då lägger ut foton på honom. Min pappa t.ex. vill absolut inte att vi lägger ut foton på honom och det respekterar jag fullt ut.
Samtidigt är jag allergisk mot det där att man inte ska kunna det, för man kan inte lita på folk och så vidare. Nu vet jag ju att det är så, men jag vägrar erkänna det. Likaså vägrar jag vara mörkrädd, jag vill kunna gå där jag vill och när jag vill, utan att behöva se mig över axeln och vara rädd.
Jag vill inte tro illa om någon, jag vill tro gott om alla.
Där skiljer jag och min pappa (på tal om honom) och lika så jag och min sambo, oss från varandra. De tror ont om de flesta (inte riktigt så illa, men ja
) från början, så blir man inte besviken liksom. Sambon är skitmörkrädd och tror ungefär att han ska bli mördad så fort han går ut. Min pappa är inte mörkrädd, men han en rottweiler i hallen, basebollträ utanför sovrumsdörren och så vidare, vilket jag aldrig skulle få för mig att ha.
Inte för att jag tror att du blev mycket klokare av detta, förstår också att du kommer från en helt annan familj än vad jag gör och för er är säkerhet kanske viktigare än vad det är för en vanlig, som jag (du förstår vad jag menar).
Jag är helt slut ibland efter ett klädbyte.
