V
Vildvittra
...känner jag mig som. Äldsta dottern är nu 2 år och 9 månader och har varit i en fruktansvärd trotsålder sen hon var 2. Hennes lillasyster är idag 9 månader och har fått utstå storasysters svartsjuka (nyp, riv, bit) sedan hon var i princip nyfödd. En period kunde jag bokstavligt talat inte vända ryggen till. Nuförtiden är storasyster nästan aldrig elak mot lillasyster längre, även om det kan komma nåt tjuvnyp ibland, däremot är hon som sagt extremt trotsig. Helt normalt förstås att en nästan-3-åring "kan själv", "vill själv" och får vansinnesutbrott när det inte blir på hennes sätt, men jag känner mig helt utbränd snart och klarar inte att vara avledande och pedagogisk. Senast imorse fick jag ett vansinnesutbrott på henne när hon vägrade klä på sig när vi skulle till dagis.
Jag får så fruktansvärt dåligt samvete och mår skitdåligt efter sådana här sammandrabbningar. Hur hanterar ni era trotsiga och svartsjuka barn? Ibland känner jag att jag inte orkar längre.
Kan tillägga att hon när hon är på bra humör är supergo, rolig och väldigt smart. Och jättego och snäll mot sin syster. Dessutom är hon väldigt verbal för sin ålder och jag försöker få henne att prata istället för att bli arg, ibland går det och ibland har jag själv inte tålamodet. Hon påminner mycket om mig i temperamentet och ibland är det som hela hon är som en dålig sida av mig. Det är nåt som blir väldigt konstigt att hantera, det är som om jag är arg på mig själv nästan...
Var är pappan? kommer väl några att undra direkt. På jobbet.
trött Vildvittra
Jag får så fruktansvärt dåligt samvete och mår skitdåligt efter sådana här sammandrabbningar. Hur hanterar ni era trotsiga och svartsjuka barn? Ibland känner jag att jag inte orkar längre.
Kan tillägga att hon när hon är på bra humör är supergo, rolig och väldigt smart. Och jättego och snäll mot sin syster. Dessutom är hon väldigt verbal för sin ålder och jag försöker få henne att prata istället för att bli arg, ibland går det och ibland har jag själv inte tålamodet. Hon påminner mycket om mig i temperamentet och ibland är det som hela hon är som en dålig sida av mig. Det är nåt som blir väldigt konstigt att hantera, det är som om jag är arg på mig själv nästan...
Var är pappan? kommer väl några att undra direkt. På jobbet.
trött Vildvittra