Trotsande barn som slåss

[vindvissla]

Sv: Trotsande barn som slåss

om treåringens empatiutveckling

 

[Mabuse]

Sv: Trotsande barn som slåss

Det beror väl på hur man definierar empati, i så fall. Visst kanske inte en tvååring kan sätta sig in i hur andras situation fullt ut, men empati har de absolut.

Jag tror knappast att mitt barn är ett unikum, och han har definitivt empati fast han inte är två än. Läser man i en bok om någon som blir ledsen så blir han också ledsen, eller försöker trösta, har man gjort illa sig så vill han blåsa på det som gör ont, osv. Med andra ord, han är fullt kapabel att leva sig in i hur någon annan mår, och känna med den personen. Däremot kan han kanske inte förutse hur andra reagerar, och ta hänsyn till att någon annan är trött eller liknande, men det är en annan sak. Den grundläggande empatin finns definitivt där tidigare än vid tre års ålder. Ett empatilöst barn skulle ju inte förstå vad som var hemskt med att någon annan gjorde illa sig, eftersom de inte själva hade ont, men så upplever åtminstone inte jag att tvååringar är.

 

[Badger]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag håller med A har helt klart empati, om ett annat barn gråter så klappar han gärna eller blir väldigt stressad. När han var en baby på 2-3 månader och jag började gråta för att jag var väldigt trött och han hade varit krånglig och gråtig (i den mån man kan kalla en baby krånglig) så tystnade han direkt och liksom gosade in sig tills jag kände mig tröstad.

 

[Freyja_bus]

Sv: Trotsande barn som slåss

Kl

Jag har också en liten treåring som testar alla gränser för tillfället. Hon söker reaktioner och förståelse för vilka beteenden som orsakar olika reaktioner. Jag förstår inte alls vart min förstående, lugna, lite blyga barn tagit vägen?! Nu har jag istället en framfusig, "bossig", puttglad tvärtemotunge här hemma som smäller i dörrarna, inte går att "förhandla" med och som plötsligt gjort sig otroligt självständig!

På många sätt tycker jag att det är roligt att se hur hon utvecklas och testar sin omgivning, och det är kul att hon tuffat på sig lite, men visst blir jag oxå galen ibland! Framförallt gällande hennes puttande, att hon slåss och säger "taskiga saker". För det mesta är hon otroligt omtänksam och social, men på senaste tiden har hon börjat puttas och slåss mycket, framförallt på nya bekantskaper. Hon testar också ofta att säga "du är dum" till olika personer. Hon slår aldrig oss, och hon är inte alls så onyttig på Maja som hon varit tidigare, nu handlar det mest om andra jämnåriga eller mina vänner. Idag slog hon en som satt framför oss på cirkusen "för hon ville inte att hon skulle sitta där". När Calazirya och Ella var här i tisdags fick Ella sig några smällar och puttar hon oxå...

Jag försöker att tänka att det är en fas och att det går över. My har alltid varit så enkel att diskutera med, så det är en lite ny situation gör oss det här, men vi försöker att inte göra så stor grej av det. Vi markerar att det inte är okej och försöker att vara närvarande så mycket det går för att kunna stoppa My om hon börjar puttas. Vi har blivit rätt arga också några gånger, tex i de situationer för en putt kan vars direkt farlig. My puttas/slåss i princip aldrig för att hon är arg, utan hon gör det bara för att få en reaktion. Hon skrattar när hon gör det och när man försöker prata med henne. Det går oftast inte att få något utbyte av ett samtal i själva situationen, utan det får man ta vid annat tillfälle. Jag brukar dock ofta säga att " om du gör så så vill inte jag vara med" eller liknande.

Jag hoppas på att det här går över snart, och under tiden försöker jag vara pedagogisk, ödmjuk och ge massor av kärlek!

 

[Brisa]

Sv: Trotsande barn som slåss

kl

Jag är inne på linjen att han testar gränser, testar reaktioner - och vem är det inte enklast än på mamma, som han känner sig trygg med?

Min dotter har jag inte varit särskilt "pedagogisk" med, utan jag har låtit mina instinkter leda. Jag har både varit väldigt arg och dundrat när det behövs och samtidigt gett mängder med beröm och kärlek, och det verkar i alla fall ha funkat. Hon är nio snart och har väldigt mycket medkänsla med andra, hon är klokare än mig många gånger.

Har inte låtit bli att dundra mot hennes kompisar heller, och ingen verkar ha tagit skada av det. Har nån bitit någon annan, eller varit dum har de fått veta att så gör man inte i mitt hus. Har kört samma trestegsmodell som funkar så bra på hundar och hästar: först ett relativt vänligt nej, sen ett allvarligt tillrättavisande och lyssnar de inte då så ryter jag ordentligt. En grabb blev utslängd en gång, men till och med han har stort förtroende för mig och verkar känna sig trygg med att jag har klara regler om vad som är ok och vad som inte är det. Jag tror att överdriven pedagogik och "jamsande" blir mest frustrerande för barnen - ibland är ett enkelt nej tryggare. Min syster sa det bra när vi diskuterade barn och deras gränser, hon sa att det är som en hockeyrink - på planen ska barnen få spela relativt fritt men de måste veta var sargen är och att den inte flyttar på sig.

 

[Freyja_bus]

Sv: Trotsande barn som slåss

Fast pedagogik och tydliga gränser går ju hand i hand. Det ena behöver inte utesluta det andra, tråkigt att du ser på pedagogik som ett "jamsande".

Tydliga personliga gränser är naturligtvis jätteviktiga för att skapa trygghet hos barnen, och jag upplever liksom du att man har stor nytta av sina erfarenheter från häst- och hundvärlden. Jag tycker också att det fungerar bra att tänka sig in i hur man själv skulle vilja bli behandlad i en liknande situation.

 

[Brisa]

Sv: Trotsande barn som slåss

Inte riktigt, jag klankade inte ner på pedagogik i sig utan på överdriven pedagogik och jamsande. Till "jamsande" räknar jag exempelvis att tillrättavisa ett barn för sjuttioelfte gången, på samma milda sätt som de sjuttiotio första. Och tro att det gör nån skillnad. Det har väl knappast med pedagogik att göra, men ändå så utövas jamsandet i bl a min dotters skola. Där tror jag det hade suttit bra med ett ordentligt ryt från lärare ibland...

 

[Freyja_bus]

Sv: Trotsande barn som slåss

Ja, jag förstår vad du menar. Det du beskriver är dock inte pedagogik i mina ögon, utan just "jamsande" och tjatande

 

[Brisa]

Sv: Trotsande barn som slåss

Haha, exakt! Därför jag först använde ""-tecken och sedan skrev överdriven pedagogik, jag är medveten om att det är en mesig ytterlighet. Jag kan knappt nåt om pedagogik men använder väl nån sorts själv också.

Min syster däremot har utbildning i ämnet - och hon brukar också sätta ut barn på trappen ibland.

 

[NeverEver]

Sv: Trotsande barn som slåss

Kl

Har inte läst hela tråden.

Det finns en bok som heter trotsboken. Läs den! Hon som har skrivit den sitter med i knattetimman i p4 och ger råd. Kolla i deras lyssnararkiv, där finns alldeles säkert nåt om trots. Jag lyssnar slaviskt på knattetimmen varje vecka! Måndagar 9.30-10.30

 

[Comfort]

Sv: Trotsande barn som slåss

Alla: Jag kan säga att våldsamt skrikande hjälper

Vid ett par tillfällen i helgen har jag skrikit rakt ut (alltså aj) när hon gjort nåt och det har resulterat i att hon blir väldigt chckad och ledsen, och ser väldigt eftertänksam ut. det har def blivit lugnare efter det

Vi är inte nere på noll (och det räknar jag inte med att vi blir heller), men det är en klar förbättring!

 

[majola]

Sv: Trotsande barn som slåss

Ja jag får väl prova,... Undrar vad Juul skulle säga om han var här hemma då

Jag läste "ditt kompetenta barn" nyligen och tror att Juul skulle tycka att det var helt ok faktiskt. (Inte för att det viktigaste är vad han tycker, men som du skrev det, med glimten i ögat).

Förutsatt förstas att man förmedlar sina egna gränser och sina egna känslor och inte kränker barnet förstas. "AJ! Jag vill inte bli slagen, da vill jag inte leka med dig!" är väl en väldigt autentisk, personlig reaktion.

Min 10-manaders har börjat bitas och även om han är för liten för att första att man inte far göra det sa säger jag självklart "AJ! jag vill inte bli biten!" och tar bort honom när han hugger. Det är ju rent självförsvar om inte annat och kränker inte barnet tycker jag. Jag inbillar mig dock inte att han förstar och slutar bitas pga detta, utan hoppas att det växer bort, men det betyder ju inte att jag maste lida pga av hans nycker och lustar under tiden.

 

[Armani__]

Sv: Trotsande barn som slåss

Alla: Jag kan säga att våldsamt skrikande hjälper

Vid ett par tillfällen i helgen har jag skrikit rakt ut (alltså aj) när hon gjort nåt och det har resulterat i att hon blir väldigt chckad och ledsen, och ser väldigt eftertänksam ut. det har def blivit lugnare efter det

Vi är inte nere på noll (och det räknar jag inte med att vi blir heller), men det är en klar förbättring!

Tack för tipset om våldsamt skrikande, det ska jag testa!

Milton har blivit för tråkig med att slåss alltså och jag vet inte heller hur jag ska få bukt med det. Mest är det mot mig, lite mot sin pappa, men mest mot mig. Ingen annan.. På dagis är han toppen-snäll, tack och lov! Bara vid blöjbytena som han inte tycker är någon höjdare, som han blir sur på fröknarna (jaja, pedagogerna ).
Men det här med att slåss alltså, jag känner igen det du skriver så mycket..