Världens bästa tonåring(ar)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Sonens ego är stort som halva universum, han skulle aldrig känna sig i skuggan av någon...
Jag är stolt över honom också, men inte för att han behöver kämpa.Ty han har så larvigt lätt för sig att han i princip aldrig behövt öppna en läxbok och ändå alltid har alla rätt. Jag hoppas för hans skull att det håller i sig även när kurserna blir lite svårare.

HAN har ärvt både min och pappans begåvning :-)

Det är coolt med en (då) 9åring som pratar flytande engelska med sin pappas affärskontakter. Och gudbevars det kan vi tacka vissa dataspel för !
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Ja, och det gjorde alla i min skola också. Det fanns inga andra sätt att få bra betyg på än att jobba hårt. Det är också samma skola som tjejen som nu ligger kollapsad hemma har gått i. Jag reagerar lite på skryt som att "jag minsann fixade 20 MVG och fyra hästar utan att ens blinka" för det är långt ifrån alla som gör det, eller har förutsättningar att göra det. Och nej, jag är inte avundsjuk, men jag känner så många som både har gått in i väggen och även sådana som har klarat detta, och tävlat elit, och ingen av dem mår särskilt bra egentligen.

Jag vet inte, men det är lite - vad ska jag säga - sorgligt någonstans att det är prestationerna som gör att man är världens bästa tonåring. Det borde man vara ändå, kan jag tycka. Det tog många år för mig att inse att toppbetyg faktiskt inte betyder att man är en bättre människa.

Håller med helt och fullt :bow:!
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Tja, jantelagen hindrar ju oss från att skryta. Och det skiter jag i :-)

Jag tycker att man får applådera någon som presterar bra i skolan och hinner med en massa annat också. Varför inte liksom ?

Nej, det är inte Jante som gör att jag funderar!

Är det någonting som jag har lärt mig från min skoltid - och där är jag rörande ense med min make, som var ännu "duktigare" än jag och dessutom blev en av världens bästa inom sitt område
- är att självkänslan är det svåra att odla hos andra och sig själv. Prestationerna är enklare.

Jag tror det är viktigare att framhäva alla de andra värden som människor har, de där som man inte får betyg för. De är ändå de som betyder något i längden.

Men jag tycker absolut att du ska glädjas med dina tonåringar, verkligen, och det oavsett vad de gör (nästan).
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Visst är prestationerna enklare.
Egentligen är det inte prestationerna i sig jag är mest stolt över.
Utan snarare de personliga egenskaperna som envishet och disciplin i det här fallet som får mig att applådera. Disciplin en egenskap jag saknar hos mig som jag är glag att barnen av någon outgrundlig anledning har. Sen om samma disciplin och envishet hade givit ett G hade jag applåderat det med.

Sen har mina barn naturligtvis tusen andra goda egenskaper som jag uppmärksammar dem för.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Sen har mina barn naturligtvis tusen andra goda egenskaper som jag uppmärksammar dem för.

Det vore en intressant och rolig tråd att läsa - vilka goda egenskaper vi uppskattar hos varandra och hos våra barn!
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

...har jag !

Jag är så stolt att jag nästan spricker.

Min ena dotter kom just hem med sina betyg från andra ring. Tvåan har varit den absolut tuffaste kursen hittills, med långa dagar, varav två dagar i veckan ända till 1730.

2 VG och 7 MVG ! (totalt är det nu 5 VG och 13 MVG!). Hoppas att hon orkar hålla samma tempo i trean.

Hon har också ridit två hästar om dagen sen i februari, varav en nyinriden unghäst som hon red en dressyrtävling på i helgen, LB:1 och fick 189 poäng, ca 65% !

Dessutom så har hon lärt sig att köra bil, även om körkortet inte kan tas förrän hon fyller 18.

Japp, vet hur det känns:DHar själv duktiga tonåringar som gör mig glad varje dag (och arg ibland oxå, det ska inte förnekas:devil:). Alla kom hem med jättefina betyg och de tar verkligen skolan på allvar. Dessutom är de fina människor med empati för andra och åsikter om det mesta. Så, var stolt över din duktiga tjej, jag är stolt över mina killar så jag baxnar:bump::bump::bump:
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Just det - en sak att vara stolt över. De tar sin framtid på allvar. Det är en väldigt bra egenskap.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Sonens ego är stort som halva universum, han skulle aldrig känna sig i skuggan av någon...
Jag är stolt över honom också, men inte för att han behöver kämpa.Ty han har så larvigt lätt för sig att han i princip aldrig behövt öppna en läxbok och ändå alltid har alla rätt. Jag hoppas för hans skull att det håller i sig även när kurserna blir lite svårare.

HAN har ärvt både min och pappans begåvning :-)

Det är coolt med en (då) 9åring som pratar flytande engelska med sin pappas affärskontakter. Och gudbevars det kan vi tacka vissa dataspel för !

Oki, det låter ju bra. :) Skönt att höra att han slipper stå i skuggan, sånt är jobbigt, speciellt om man som yngre syskon inte lyckas leva upp till den äldre "idolen". Inte för att jag vet vem som är äldst eller yngst i er barnaskara.

Fast, er son kanske behöver lite mer uppmuntran och stöd sen, när det kanske inte går lika lätt. När man inte är van vid att behöva kämpa är det lättare att ge upp, det är lätt att bli lat. :p
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Han har en för honom jobbig egenskap (som jag känner igen hos mig själv) och det är - Om jag inte är bäst så skiter jag hellre i det. Det är något som vi jobbar jättmycket med han och jag. det är lite bättre nu än när han var yngre.

Och han har fördelen (?) av att föräldrarna bor tillsammans.
Sonen är snart också tonåring. Döttrarna är fem år äldre.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Och jag reagerade på att du sa att det inte gick, och varför ska en tonåring rida två hästar? Försökte mest bevisa att det går, men jag är mycket väl medveten om att alla inte fixar det..
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jo, visst är det så, och 20,0 hade jag aldrig fixat, även om det bara var ett par betyg som fattas upp dit, men mina betyg har räckt gott och väl, och vill man inte bli läkare eller gå handels så räcker de gott och väl!
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vart vill du komma?

MÅNGA behöver inte anstränga sig nämnvärt på gymnasiet(och i viss mån även på högskolan)
Jag behöver prestera för att må bra, och många fler med mig.

Om jag nu väljer att glida igenom utbildningen med ett snitt på 15-16, och fortafarande vill prestera, varför kan jag då inte göra det i stallet.

Du behövde plugga på gymnasiet, och kanske var stressad:confused:
Jag red istället två hästar omdagen och var nöjd och glad.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vart vill du komma?

MÅNGA behöver inte anstränga sig nämnvärt på gymnasiet(och i viss mån även på högskolan)
Jag behöver prestera för att må bra, och många fler med mig.

Om jag nu väljer att glida igenom utbildningen med ett snitt på 15-16, och fortafarande vill prestera, varför kan jag då inte göra det i stallet.

Du behövde plugga på gymnasiet, och kanske var stressad:confused:
Jag red istället två hästar omdagen och var nöjd och glad.

Jag bara ifrågasatte varför det skulle vara så bra att rida flera hästar och samtidigt plugga. Varför det är en värdemätare på att vara en bra tonåring och sas nyttan av det.

Jag har aldrig skrivit att du inte kan glida igenom gymnasiet och rida om det är vad du vill! Var läser du det?
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Och jag reagerade på att du sa att det inte gick, och varför ska en tonåring rida två hästar? Försökte mest bevisa att det går, men jag är mycket väl medveten om att alla inte fixar det..

Jag skrev inte att det inte gick, jag bara undrade hur de fick ihop den tillvaron, och om det inte innebar onödig stress. Och
varför det sas är en prestigegrej. Plus att jag som sagt var sett många exempel där det inte alls har varit så bra egentligen, där hela familjen är så prestationsinriktad att självkänslan är i botten.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Min mamma förstår det ännu inte och hon fyllde 59 i vintras. När jag var liten var det bara prestationerna som räknades, annars dög man inte och fick ingen "kärlek". VG räknades inte, det vara bara MVG som var bra nog. Det var ingen uppmuntran och inga beröm i onödan och inget extra för att man presterade, det skulle man bara punkt slut. Krav och straff räcker väl som barnuppfostran? :angel:

Javisst! Många MVG och du är en toppendotter - förstås. Medelmåttiga betyg så får man skämmas, med de arvsanlagen. :angel: Obs, ironi. Usch, trist! Ju äldre jag blivit, desto mindre förstår jag av den där betygshetsen. Till vilken nytta var den, egentligen?
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men vem har skrivit att det är en prestige-grej ?

Herregud, min dotter är INTRESSERAD av hästar. Hon tycker att det är avkopplande och KUL att rida.

Och om det är störande att jag tycker att hon är duktig på att utveckla sin ridning och hästarnas utbildningsnivå, så är det ju väldigt trist för den som inte kan unna någon att få ha en egen fan-club (i form av en stolt mamma) - men jag tycker att hon ÄR duktig.

Om det är prestige för dig så tycker jag att det är dö-tråkigt, för oss i vår familj är hästar familjemedlemmar och rekreation.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men vem har skrivit att det är en prestige-grej ?

Kanske inte för dig, men för många mödrar ÄR det prestigefyllt. Har du verkligen missat alla dessa hysteriska ponnymammor som köper hästar i parti och minut (dyra sådana) och gör allt för att deras döttrar ska nå yppersta eliten? Har en ny bok på mitt skrivbord som handlar om det och jag bara ryser. Jag tror att det är oerhört vanligt att man lägger värde i sådant.

Men jag förvånades lite av det du skrev ovan också, att du sas imponerades av din sons fantastiska inlärningsförmåga och att han talade flytande engelska med din mans affärsbekanta. Jag får inte riktigt ihop det med en prestigelös inställning...
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

*kl*

Jag vill gärna göra ett inlägg här. Jag fyller snart 21. Förra veckan tog jag ÄNTLIGEN studenten. Jag har gått om två årskurser, varav den ena mitt eget val på gymnasiet. Jag har alltid kämpat som fan i skolan. Jag bodde hemma hos min mattelärare i ett par veckor under en sommar för att lyckas jobba ihop ett godkänt i nian (jag pluggade matte där, ingenting annat, bäst att tillägga). Jag gick ut grungskolan med 130p. Som jag kämpat arslet av mig.

Nu när jag gick ut gymnasiet. Så fick jag betyg i 7 ämnen, varav 3 IG:n. Resten streck. Varför? För att jag inte klarar av det. Jag läste media, som sägs vara ett slappt program. Men jag orkade verkligen inte. Jag har ju inte mått så bra heller och varit sjukskriven i perioder.

Jag är stolt som f*n för att skolan är slut. Jag är ju långt ifrån klar. Men jag tog mig ur det levande (jag överdriver inte), vilket var osäkert ibland. Jag har alltså ingen som helst gymnasiekompetens att använda på arbetsmarknaden. Men jag överlevde alla dessa åren iaf.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp