Världen innan iPads

[Hyacinth]

En faktor tror jag kan vara att många barn var ute mer förr. Sparkade boll på någon gräsplan mitt i byn, byggde kojor i skogen, ritade upp hopphagar på villagatorna, lekte kull på innergårdarna...
Andra boendemiljöer, andra trafikmiljöer, mer "oorganiserade" aktiviteter...

Jag tror mer på att man kunde köra sig utan skolgång. Man kunde börja jobba tidigt, många hade usla betyg, och man fick aga barn.

 

[Modest]

Absolut en spegling av vår egen skärmtid och vårt beteende. "Som de inte kan hantera" vet jag inte riktigt men som anledning i hopplösa situationer och nu också som avkoppling för oss alla. Jag förstod inte vitsen innan jag fick barn men det har delvis ändrats. Sen är jag inte odelat positiv men inte heller helt negativ så länge det inte går till överdrift. Och det är ju just det där med överdrift, blir väl lika beroendeframkallande för oss vuxna.
(Adhd har jag ingen direkt erfarenhet av).

Med oförmåga att hantera menar jag att det är självklart att små barn inte själva kan begränsa något så roligt som att sitta med iPaden.

Hos personer med adhd fungerar inte samspelet mellan signalsubstanserna i hjärnan som de ska och detta innebär även att dopaminsystemet inte fungerar korrekt. Det krävs mer hos dem än hos andra människor för att dopamin ska frisättas och ge en känsla av ro och tillfredsställelse. De söker därför ständigt efter den behagliga känsla som dopaminet ger, utan att hitta den. Det är därför de är så rastlösa och har svårt att koncentrera sig; för att de hela tiden letar, omedvetet. Det innebär också att de har väldigt svårt att motivera sig till saker som de inte upplever som väldigt roliga. Många beskriver det som ”an itch you can not scratch”.

Datorspel och film ger snabb tillfredsställelse och frisättning av dopamin och det är därför som många barn med adhd blir väldigt fästa vid sina skärmar. Det ger dem helt enkelt möjlighet att vila och inte ständigt vara på jakt efter tillfredsställelse eftersom spelandet ger dem det dopamin de ständigt söker och den jobbiga olustkänslan som de annars ofta har försvinner. För min son är också exempelvis minecraft bra på så sätt att det är något han är riktigt duktig på vilket är bra för hans självförtroende. Där har han heller inga problem med att tänka i flera steg, hejda sina impulser, osv. Fantastiskt! Eftersom han i likhet med andra barn med adhd är väldigt osjälvständig och har svårt att sysselsätta sig själv med att bläddra i böcker, rita etc, så ger hans skärmtid hela familjen ro (när hörlurarna är på då).

Dopaminunderskottet gör att personer med adhd löper större risk än andra att hamna i olika typer av missbruk såsom alkohol och narkotika, just för att det ger den dopamineffekt som man ständigt är på jakt efter.

Adhd-medicin ökar effekten av dopamin i hjärnan vilket gör det lättare att koncentrera sig och motivera sig till saker som inte är jätteroliga.

Hur det var i familjer med barn med adhd för 50 år sedan kan jag bara föreställa mig. Jag tror att barn med adhd på den tiden ofta fick väldigt mycket skäll och stryk, både hemma och i skolan och att både barn och föräldrar ofta var väldigt olyckliga.

Tack för ett utförligt och välskrivet svar! Då förstår jag mycket bättre varför barn med ADHD är extra fästa vid paddan.

En faktor tror jag kan vara att många barn var ute mer förr. Sparkade boll på någon gräsplan mitt i byn, byggde kojor i skogen, ritade upp hopphagar på villagatorna, lekte kull på innergårdarna...
Andra boendemiljöer, andra trafikmiljöer, mer "oorganiserade" aktiviteter...

En faktor till varför..? Förstår inte riktigt hur du menar. Men i övrigt undrar jag också ofta kring hur den minskade fysiska aktiviteten påverkar oss och vårt välmående i samhället.

 

[MiaMia]

En faktor till varför..? Förstår inte riktigt hur du menar. Men i övrigt undrar jag också ofta kring hur den minskade fysiska aktiviteten påverkar oss och vårt välmående i samhället.

Vad gjorde barn med ADHD för 50 år sedan, innan iPads?

Det var den biten jag tänkte på. En del av tiden som paddan räddar husfriden så var de inte i huset.

Fysisk aktivitet och troligen aktivitet/miljö som kunde tolerera lite mer otålighet och ofokusering. Till en del kan det nog gjort att en del klarade sig med lite mindre problem?

 

[Gnist]

Jag tror mer på att man kunde köra sig utan skolgång. Man kunde börja jobba tidigt, många hade usla betyg, och man fick aga barn.

Nåja, när jag växte upp så fick man mig veterligen inte aga barn, skolplikt fanns sen länge och nog behövdes det bra betyg också för att komma nån vart..

Mvh växte upp med kojbygge, ranta i skogen, spelade fotboll, cyklade överallt osv.

Numera pysslar inte barn med sånt i samma utsträckning, det är mer sitta inne och kika på diverse skärmar och ha näsan i tfn från ganska ung ålder.

 

[vallhund]

Nåja, när jag växte upp så fick man mig veterligen inte aga barn, skolplikt fanns sen länge och nog behövdes det bra betyg också för att komma nån vart..

Mvh växte upp med kojbygge, ranta i skogen, spelade fotboll, cyklade överallt osv.

Numera pysslar inte barn med sånt i samma utsträckning, det är mer sitta inne och kika på diverse skärmar och ha näsan i tfn från ganska ung ålder.

Lagen om barnaga infördes 1975.

 

[Korven]

Lagen om barnaga infördes 1975.

Därför min mamma hade en riskvast i städskåpet 1955 som hon hotade med. Slå mig då svarade jag , då hon hotade. Men hon backade av nån anledning. Jag var ju inte oskyldig egentligen , lite olydig bara. De andra barnen som var med trodde att jag fått stryk så de hade respekt för mig sen. Mitt eget barn har aldrig fått stryk eller ens nåt nära.

 

[gammalek]

Därför min mamma hade en riskvast i städskåpet 1955 som hon hotade med. Slå mig då svarade jag , då hon hotade. Men hon backade av nån anledning. Jag var ju inte oskyldig egentligen , lite olydig bara. De andra barnen som var med trodde att jag fått stryk så de hade respekt för mig sen. Mitt eget barn har aldrig fått stryk eller ens nåt nära.

 

[Gnist]

Lagen om barnaga infördes 1975.

Så mycket äldre än så är jag faktiskt inte

 

[kryddelydd]

Jag har bråttom nu, så jag kanske inte har läst ditt inlägg tillräckligt noga.
Jag har i mitt yrke tät kontakt med en överläkare i barnpsykiatri. Såvitt jag förstått handlar det inte bara om att man i forskningsanda kunnat bevisa utan också om beprövad erfarenhet. Man vet helt enkelt empiriskt att det funkar.

Precis så. Man ser att det funkar.
Utmärkt.

Men att därifrån påstå att det finns ett kausalsamband är vad jag invänder mot.